Godmorgon sunshine!

Man känner det innan man ens har öppnat ögonen.
Man känner det i hela kroppen, det liksom darrar i luften, innan det smäller till i både mage och skalle som om man svept en dubbel espresso.
Försovningen.
Satan vad jag ogillar att försova mig.
Stressa sig igenom morgonen, skynda på liten sömnig skatt som förväntas vara medgörlig trots utebliven 'låt mig vakna lite mamma' i sängen innan han placeras på toa med armarna i luften för att mamman måste ta av pyjamas samtidigt som han morgonkissar.
Kasta ner dagens matintag i en plastpåse, bädda sängen i övermänsklig raketfart (hata att komma hem till obäddad säng. Vägra komma hem till obäddad säng)
Skynda skynda ut i bilen och *bööööööööörn* till dagis 'hej då mammas älskling ha en bra dag ses sen' puss å kram å vink vink, *bööööööööööööörn* till jobbet, svära på en massa saktfärdiga bilister, hyperventilera, sladda in på jobbparkeringen, tvärnita en halv centimeter kort från att köra rätt in i väggen, kasta sig in på jobb, slänga av jacka och väskor i en hög, med kaffebryggaren som en enda darrande hägring i sikte.
Sjunka ner på stolen med koppen i handen, frukosten på bordet..
Andas.
Andas.
Solen skiner ju ute.
Vårväder.
Klunka i mig halva koppen kaffe på en gång.
Då var man up and running igen då.