Sol i sinne

Plötsligt händer det!!
Idag är jag så fantastiskt lycklig av ett par olika orsaker.
Jag har inte vunnit pengar tyvärr, det skulle förstås vara grädden på moset.
Eller tvärtom kanske.. jag har redan 'vunnit' grädden, pengavinsten hade varit moset.
Nu väntar en helg med en himla massa roliga planer dessutom..
Livet alltså... kastar en hit och dit och upp och ner, men när det är bra, då kan det vara så jäkla bra.

Klappar mig själv på axeln

Idag blev det av. Mormor passade fröet medan jag sprang 'den vanliga' rundan fast idag då utan barn och vagn. Jag kapade tiden med en minut per kilometer mot när jag har lite att putta på.

Så nu vet jag det.

Jäääääääj mej!
Nu ska jag bara sluta röka oxå så jag kan andas under tiden jag löper..eh..joggar.
Blir jag sedan av med lite 'junk in the trunk' så kommer jag ju flyga fram som en tornado i spåret.
Eller nåt..

Klara, färdiga, gå!

Igår var kökssnubben hemma och mätte upp allt så där 'ordenligt' och vi gjorde de sista ändringarna och sånt.
Idag är handpenningen inbetald så.. ja nu jäklar! Wiii.

På banan..

..igen.
Jag är en smula.. bipolär i det här med min kost och träning.
Ena stunden är jag himla redig för att sedan halka ner i en svacka.

Så är det kanske för de flesta av oss men nu har jag iaf haft några bra dagar efter en riktigt kass period på dryga veckan.

Allafall, gårdagens träning; en joggingrunda med Dante i vagnen.

Ska ta samma runda utan vagn och barn en dag för att kolla hur stor skillnad det blir i tid.

Jag har aldrig gillat att springa, tvärtom. Har bara tyckt att det vart tungt och jobbigt och tråkigt. Men.. nu tycker jag det är riktigt härligt.. eller ja.. åtminstone helt okej.

Helgen - recap

 Fredagskväll. Äta bör man, annars dör man. Vi körde en enkel grill i eldkorgen. Hur mysigt som helst.

På lördagen var det någon typ av 'barnens loppisdag' här i stan och vi mötte upp Therese och Wille för att ta ett varv och kolla läget.

Vi lunchade och fikade i solen och Dante fyndade en leksaksrobot för en tia.

Så fick vi ett infall att åka till Färg och kakelaffären för att kolla på kakel, golv och tapeter jag kikat på inför renoveringen hemma.

Dante åkte med Wille hem och jag gav mig av hemåt för att byta om till träningsstassen och ta hojen för att möta upp dem igen. Jag och Therese gav oss ut för en PW i spåret medan Dante passades av Wille och hans pappa. Jag och Therese fick även med oss Maria på vägen och vårat babbel smattrade mellan trädtopparna ute i skogen där vi motionerade oss i nästan en timma.

När jag och fröet sladdade in hemma på gården igen var det närapå läggdags för liten. Lite mat i magen hann vi med innan det var lights out för honom och jag slängde mig raklång på soffan efter en välbehövlig dusch.

Så var det då söndag och jag hade lovat passa Wille under dagen då båda has föräldrar jobbade.

Han kom vid halv tolv tiden och de fick varsitt fordon i nävarna så gav vi oss av till lekparken.

Jösses vad de stojade och lekte. Barnskratt alltså... musik för öronen..

Vid fem åkte vi alla tre hem till Wille igen för en upprepning av lördagens upplägg med promenad för mammorna medan kidsen stannade hos Willepappan.

 Snipp snapp snut så var helgen slut.

Ingen vidare start på dagen..

Idag tog det ungefär en halvtimma att lämna en storgråtande liten kille på dagis..
Om jag lipade?
Jodå.
Åh jodå..

Jorå..

då har jag satt bollen i rullning gällande köksrenovering.
Dör av spänning.
Kommer bli en del nudlar framöver...

Not worthy?

Den här veckan började visst en ny säsong av 'Ensam mamma söker'.
Jag hade hellre gått flera kilometer på glödande kol, jag hade hellre lagt upp ett nakenfoto på mig själv på Facebook, jag hade hellre doppat mig i tjära och rullat mig i fjädrar än att medverka i det programmet.
Men jag förstår de kvinnorna som gör det, för är jag hellre ensam resten av livet?
Det här med att hitta kärleken... jag avundas de som hittat den och som har den kvar, jag avundas de som hittar den om och om igen, som inte är singlar mer än några månader på sin höjd, innan de har hittat en ny kärlek att drömma drömmar tillsammans med..
Jag avundas de som hittar en kärlek som är besvarad.

Går sönder av oro

Fröet var ledsen igår när jag skulle lämna på dagis. Klängde sig fast, gömde sig bakom benen på mig, gnuggade in ansiktet i min mage, höll hårt i mina händer..

'Jag vill inte mamma' viskade han

Vi satte oss på bänken och pratade lite om ditten och datten och när fröken kom och frågade om de skulle vinka hoppade han upp och gick till fönstret för att vinka hej då till mig.

Igår när jag kom för att hämta rusade han emot mig och kastade sig i min famn 'Jag vill gå hem nu'.

Han sov väldigt oroligt inatt, vaknade och var ledsen och tog lång tid på sig att somna om..

I morse var han ledsen redan innan vi tog på jackan.. ville inte gå till dagis 'Jag kan väl följa med dig till jobbet mamma? Jag vill vara hos mormor!'

Så när jag lämnade på dagis var det samma visa som igår och när jag gick ut för att vinka i fönstret så satt han bara där, på andra sidan fönstret, och stirrade efter mig med stora vattniga ögon och fingrarna i munnen.

Mitt hjärta brister.

Vad beror det på den här gången tro...

Dopdag

Klockan ringde 7.
Herregud så trött jag var... men jag fick skylla mig själv, det vara bara att släpa mig ur sängen efter dryga tre timmars sömn för att göra klart alla cupcakes till dopet senare på dagen.
Jag hade smaksatt vispgrädde med mjölkchoklad som skulle vispas. Det gick åt helvete. Bara att slänga.
Jaha, då skulle jag göra frosting på Philadelphia och florsocker istället då.
Jag kan ju tillägga att jag aldrig gjort det innan. Hur gör jag? Googla, hittar ett recept där det även ska vara smör i balndningen.
Vispa,vispa, blanda, blanda, blanda, blanda...jag vevade så armen höll på att trilla av innan den där frostingen var klumpfri och då var den istället alldeles lös.. Den gick ju inte att ha på någon cupcake inte.
Förbannat med!
Vispa ihop ny omgång med bara socker och Philadelphia och nu gick det bättre.
Jag delade upp och smaksatte med  lite olika smaker så tänkte jag spritsa up det i snygga kreationer men då fanns det inte så det skulle räcka.
Nej, det blev inte som jag tänkt mig, men det blev bra ändå i slutändan och de smakade gott i alla fall.
Jag åkte och levererade mina cupcakes innan jag hämtade fröet och vi åkte hem för att fiffa oss inför dagens dop.
Jag var trött och på dåligt humör och alldeles för dåligt tålamod hade jag. Det gick såklart ut över en stackars Dante som väljer med omsorg när han känner för att lyssna på sin mamma eller inte.
Och då menar jag inte att han är olydig, nejdå, utan han bara skiter i att svara och fullkomligt ignorerar mig när jag pratar eller ropar på honom.
Det kan göra mig helt galen.
Trots mitt dåliga humör och tack vare mina fina vänner hade vi såklart himla trevligt på dopkalaset som varade till långt fram på kvällen. Jag smaskade i mig allt för mycket sötsaker innan vi bjöds på grillmiddag.
En övertrött, motvillig  Dante och en trött, sur mamma gav sig av hemöver vid 18 tiden.
Hem för kvällsmat till fröet som inte ätit ordentligt när det finns så mycket annat att göra och leka med. Han slevade i sig köttbullar, makaroner och rostmacka och sedan frukt till efterrätt som om han inte fått mat på hela dagen.
Vi kröp ner i min säng båda två vid 20 tiden och somnade som klubbade sälar.
Gött.

Filmtajm

På lördagen vankades två kalas, fört lunchkalas hos brorsan som fyllt år.
Vi bjöds gott att äta och dricka och såklart trevligt umgänge.
På kvällen fick fröet vara hos mormor när jag hade filmklubb hemma hos mig.
Det stod skräckfilm på agendan och vi såg en som hette 'The Awakening' som var riktigt bra.
En 4+ av 5 i betyg från mig. lagom läbbig, lagom effekter, bra skådisar och en bra story med twist på slutet.
Vi käkade gott, drack vin och snackade till 3 på natten innan de åkte. Gud så mysigt!
Sådana kvällar med fina vänner är bland det bästa jag vet.

Fredagsmums

Jag och fröet tillbringade kvällen med att baka muffins till kompisens dotters dop på söndagen.

Första plåten stod inne lite länge så.. ja jag var tvungen att kolla så de inte var helt torra. Det var ingen fara, jag kunde äta upp hela.

Tung dag

Det har varit begravning för min moster idag.. tårarna trängde igenom så fort jag klev in i kyrkan.. att se kistan omringad av fina blombuketter, alla människor med huvuden nedböjda av sorg, ögon rödkantade av tårar,  man utbyter svaga, darriga leenden med varandra. Ett- 'kul att ses men fy vilka tråkiga omständigheter..'-leende..
Tårarna kom från och till under hela akten både för att det är sorgligt i sig, för att kusinerna är så ledsna, för att den förbannade cancern skördat ännu ett liv och för tankar som dyker upp...'tänk om det var..NEJ! Stopp, jag kan inte ens tänka det!..' skakar på huvudet för att sudda, sudda bort de tankarna som gör så ont att bara nudda vid..
När mormor gick upp för att ta farväl av sin dotter bröt hon ihop. Det gjorde jag med då.. Gud vilken smärta hon måste känna... det går ju inte att föreställa sig.
En förälders värsta mardröm..

Vilodag

Igår blev det ingen träning. Ryggen fick vila sig, kände att det behövdes.
Istället röjde jag ur en garderob, satte ihop trådbackar och ställde in så nu är där ording och reda i den garderoben. Bara resten kvar.

Tisdag

Var kanonfint väder även denna dag och eftersom jag ju dragit igång mitt nya hälsosammare liv efter semesterns dekadens och förfall så var det bara att snöra på löpardojjorna, stoppa en cowboyklädd Dante i vagnen och ge mig av ut i spåret.
Jag har förbannat ont i baksida lår och smorde med tigerbalsam men det hjälpte ju föga. Har haft ont där länge, även om det onda gått lite i vågor.
Igår gjorde det väldigt ont.
Så var det motvind.
Sjukt trögt.
Men jag kom ut en tur och fröet fick leka vid pansarvagnen medan jag stretchade lite.
När vi var där och sträckte på ben och muskler kom det en man och började prata med oss.
Han var helt uppenbart inte helt vid sina sinnes fulla bruk och stod i om hur vi alla är hotade och utsatta och Rysslad upprustar och vi behöver vårt försvar och hur tänker jag i frågan om muslimernas själmordsbombanden och herregud vad han gick på... närmare och närmare flyttade han sig med så han stod helt nära mitt ansikte när han malde på. 'Man kan inte lita på någon vet du väl' nästan väser han fram samtidigt som han lutar sig ännu närmre.
Fy fan, jag fick helt kalla kårar utmed ryggen och fick ner Dante från pansarvagnen, upp med honom i vagnen och satte av.
Men han gav sig ju fan inte ändå utan hängde på..
Jag blev både arg och rädd men som tur var vek han av åt ett annat håll efter en liten bit.
Jävla idiot. Hatar att känna mig rädd och utsatt sådär..

Innan jag visste vad som komma skulle...



Alla dessa beslut

Jag håller ju på att planera ombygget köket som ju blir ett ombygge av hela huset i stort sett..
Iaalla fall så måste jag börja samla ihop mig, kolla över offerterna ordentligt och kika på allt det där andra som ska beslutas.. tapet, kakel, golv osv..
Men köket är förstås prio 1 så igår var jag en tur till Ikea för att kolla deras utbud. Igen.
Åh alla dessa alternativ!
Kakel då... åh vad mycket fint men fy fasen... de jag gillade låg runt 2000 kr kvadraten allihop.. oups. Inte för att man ska ha så himla många kvadrat men ändå..
Samma sak med golvet, det jag föll för sådär direkt var ett dyrare golv.. but of course..
Mormor hämtade fröet på dagis eftersom jag ju var på äventyr så jag åkte hem, bytte om till träningsstass och tog vagnen för att hämta honom.
Med honom placerad i vagnen joggade jag en sväng. Jo, det känns att det varit semester och dekadens.. men ändå, jag gjorde det. Hejja mig!

Söndagsnöjen

Vi var ett gäng som åkte till Munkedal för att åka ånglok på museijärnvägen där.
Man åkte ett litet öppet tåg utmed berget och älven med en stundvis helt fantastisk utsikt.
Efteråt blev det fika i solskenet.
Riktigt, riktigt mysigt!

På eftermiddagen spelade Sverige OS final i handboll, vi kollade en stund och Dante gick in för det som bara den..

Så svidade jag om till träningskläder och vi gav oss av av för en timmas powerwalk i underbart väder med underbara vänner.
Fröet och Lucas passades av Wille och hans pappa under tiden och hade det hur kul som helst.

Underbar lördag

Idag sken solen från en klarblå himmel.
Perfekt timing eftersom jag planerat klippa gräs och flytta sjöstensplattor.
Eftersom morgondaggen inte hade torkat än när jag kom ut satte jag igång med att bära plattor.
De skulle flyttas ca 50 meter, uppför en slänt, till lillstugan där de sedan ska läggas.
Jag satte igång.
När jag burit nästan ett ton plattor började armarna kännas som gelé, händerna värkte och ryggen likaså, men det var bara att bita ihop.
Vid luchtid kunde jag nästan inte ens lyfta plattorna..1410 kilo och otaliga turer uppför slänten senare kände jag att det fick vara bra för idag, innan ryggen gav upp fullständigt och armarna ramlade av. Jag har ungefär hälften kvar men det får bli en annan dag.
Vi lagade lunch och satt ute i solen och åt, när det var undanstökat drog jag fram gräsklipparen och fick äntligen avklarat det med.
Så ramlade det in ett sms från Jenny om vi ville komma och käka lite och det ville vi givetvis.
En dusch senare promenerade vi iväg i solen.
Therese var oxå där och vi tre satt och babblade, käkade gott och drack ett glas vin medan barnen lekte så det stod härliga till.
Nu sitter jag i soffan och undrar om jag kommer kunna ta mig härifrån.. gud så mör i kroppen!
Men vilken underbar dag det varit!

Det måste vara åldern...

I förrgår glömde jag min telefon kvar på jobbet.
Jag hade givetvis planerat att åka och hämta den igen men det körde ihop sig med snickare som kom, barn som behövde matas och badas och läggas och ja, där stod jag med ett sovande barn... inte kunde jag ge mig av då inte.
Jag fick klara mig utan telefon och det gick ju bra. Ganska bra.
Igår när jag klev ur bilen vid dagis för att hämta mitt frö kom jag på att jag glömt jackan på jobbet.
Aja, skitsamma tänkte jag.
Jag och fröet stannade till hos kompisen på hemvägen och babblade i en timma innan vi åkte hemåt.
Dante tjöt i bilen att han var så hungrig att han ville ha köttbullar och korv och potatis och makaroner och glass till middag.
Så kom vi då hem och parkerade på gården, ur med alla kassar jag samlat på mig under dagen och... ja det är då jag med en djup suck inser att husnyckeln ligger i jackfickan. I jackan som hänger kvar på jobbet.
Meeen fuuuuukk!
Ja det var bara att packa in oss i bilen igen och åka för att hämta både jacka och nyckel.
När vi kör iväg ser jag att reservtankslampan lyser ilsket rött och mätaren står nästan i botten.
Meeen fuuuuukk!
Det här bilbytet från en superbensinsnål Prius till en Nissan qashqai har gjort att bensinkortet glöder!
Jaha det var bara att åka till bensinstationen och fylla på åket innan vi åkte till jobbet.
Vid det här laget hade fröet nästan strukit med av hunger och jag krafsade fram några kex ur väskan så han fick lite liv i sig igen.
När vi äntligen var hemma igen och vi fått mat i magen var klockan efter 19, dusch av liten, natta liten, diska, dammsuga, styra med tvätten, jaha klockan är läggdags, dusch, zzzzz.
Jag hade tänkt träna men dygnets timmar räckte inte till riktigt.

Lata fötter

Tillbaka i vardagen

Så var då semestern över för den här sommaren och man är tillbaka i ekorrhjulet, aka vardag.
Det är ganska skönt om jag ska vara ärlig.. Visst är det härligt att vara ledig men herregud jag förfaller ju.. men underbara dagar tillsammans med underbara vänner på underbara platser har det varit.
Nu känner jag lite panik över att jag inte hunnit med ens hälften av vad jag hade tänkt göra därhemma under semestern.. inte ens en fjärdedel.. så nu blir det till att hålla på under kvällar och helger så mycket man orkar igen.
Igår var snickaren hemma igen och tog en massa mått och sånt inför ombygget av kök och det.. kände att jag fick lite panik över det med, för tanken är att det ska dra igång i oktober, men jag har inte beställt kök än..ja, inte bestämt mig för vilket kök jag vill ha ens, inte bestämt golv eller tapeter eller något sånt heller.. ingenting för att vara exakt..
Ja så ska ju huset tömmas innan de kan sätta igång.. köket, Dantes rum och vardagsrummet måste vara soprent på prylar. Hela huset närapå.. Vart fasen ska jag förvara allt det?
Jag får nog sätta fart. Som fan.

Lördag tillochmed måndag

På lördagsmorgonen stod klockan på svinottan.
Jag skuttade upp på inte så värst pigga ben men väldigt ivriga ben.
Vi skulle möta upp karavanen av vänner strax efter 7 och även om jag packat det mesta i bilen kvällen innan så är det ju en del att styra med innan man ger sig av med att göra mig iordning, väcka liten, få i oss båda frukost, klä oss, packa det sista i kylväskor och till sist få ut både packningen, fröet och mig själv i bilen. I tid.
Vi mötte upp alla och färden mot High Chaparral började.
Vi var framme strax före 11 på förmiddagen och vi gick raka spåret in i parken där vi tillbringade två hela dagar i ett strålande fint väder. Ungarna stimmade runt och hade hur kul som helst, vi vuxna kunde ta det lugnt, smutta på goda drycker och käka allt vi kom över.
Hela helgen blev fantastiskt trevlig, vi tillbringade de två nätterna i jättefina stugor och vädret tillät att vi satt ute och grillade och babblade till sent om kvällarna och barnen hade stor plats att springa och ett redigt indiantält att busa i. De har en näst intill outtömlig källa av energi att ösa ur verkar det som..

En riktig skarpskjutare

Lucky Luke och min lilla gangster

 Mammorna Dalton

 Grabbarna grus

Tivolit var hur kul som helst!

 Tivolisnubben såg att Dante skrattade så han kiknade under turen och gav honom ett par rediga extra snurr så fröet fick hålla i sig för glatta livet. Sedan var han så yr att han brakade rakt in i staketet när han klev ur karusellen.

Morgonpigga och i väntan på att de andra ska vakna.

Hela helgen blev en alldeles perfekt avslutning på en jättehärlig semester.

Alltid finns det något man vill ha

Idag var vi och hälsade på hos Line och hennes familj.

Ena sonen hade en klättervägg i sitt rum. Dante klättrade som en liten apa upp och ner, ner och upp om och om igen. 

Gissa vad han tjatar om att få till sitt rum nu.

Glad överraskning

Idag vaknade jag på ett sånt där tråkigt humör..
Kände egentligen för att dra täcket över näsan, ligga kvar i sängen och glo på film hela dagen men se det går inte för sig.
Ute var det minsann uppehåll och äntligen kunde jag spendera några timmar med att klippa gräset.
Så fick jag för mig att tömma poolen.. en hyfsat stor variant..
Den behövde skuras innan den skulle läggas undan för vintern.
Åh herregud.. vilket sabla jobb. Såpa och skurborste fick jobba, så skulle härligheten spolas av med slangen.
Slangen ja. Jag får ett smärre nervsammanbrott var gång jag ska använda den. Var gång har jag för avsikt veva upp den i en snygg rulle men det slutar alltid med att andra halvan knölas ihop i ett enda virrvarr. Ja så står jag där nästa gång den ska användas och får gre ut fanskapet. Idag kan det hända att det var en stor knut på den som jag bara inte orkade reda ut. Kanhända låg min 'jobbkniv' i närheten.
Kanhända är slangen en smula kortare nu..
Den blev tack och lov lång nog att räcka fram så jag kunde spola den där poolen. Men för ett jobb att göra på egen hand.
Jag fick gjort det tillslut iaf och hängt upp den på tork.
Av någon outgrundlig anledning fick jag sedan för mig att röja i garaget..
Och jäklar vad jag röjde.. min 'nu ska jag fanimej slänga allt' inställning gick kanske lite överstyr och jag fick hämta tillbaka lite grejer jag slängt. En skruvdragare till exempel.. kan ju vara bra att ha.
Så kånkade jag runt på en massa överbliven klinker och en vedklyv som vägde ungefär lika mycket som jag.
Sen kunde man ju ganska enkelt räkna ut att ryggen skulle tacka för sig på ett tag.
Ägnade mig åt enklare saker som att stryka och småpilla lite och tjata på Dante att städa sitt rum när det ringer på dörren och när jag öppnar och ser vem det är får jag ett riktigt glädjefnatt. Fina, fina vännen Glenn kom på spontanbesök!
Med blommor i handen för att han visst hört att jag behövde piggas upp lite.
Åh herregud.. jag började nästan gråta ju. Vad fint.
Snacka om humörboost!

Vem är käringen i mitten tro? Hon ser ju helt galen ut..