Bryt ut eller go away!

Det är inte kaffe i koppen, det är nyponte. Jag har hällt i mig litervis om dagen den senaste veckan ungefär. Jag har en envis sabla miniförkylning som inte vill försvinna. Hostar lite, snyter mig en jäkla massa när jag vaknar, då är jag helt igenproppad, så känns det som det blir lite bättre under dagen med det där snytandet. Liten gnagande huvudvärk varenda dag.. Måste få bort detta och hoppas c-vitaminspäckat nyponte ska hjälpa.

Helsicke vad lång frisyr jag fått btw.. Kanske lång nog att kamma ner och sätta i lite extensions så jag får tillbaka min gamla frissa? Åh önskar..

Jag anar en ljusning..

Jag har varit totalt oinspirerad, slö, trött, sur, deppig, lat, ledsen och en massa andra tråkiga adjektiv den senaste tiden.
Men det känns som om det kanske vänder nu..
Hoppas det.
Jag måste tvinga mig att vara glad, pigg och inspirerad annars.

Slappsöndag

Dante sov till 10!
Jösses. Synd att jag bara sov till halv åtta.
Efter en smarrig adventsfrukost med risgynsgröt och skinkmacka med senap tog vi det bara lugnt.
Hela dagen. jag frågade flera gånger om vi inte skulle ta på oss och gå ut, men nej, Dante var inte ett dugg sugen på att gå ut i stormen. Märkligt.
Vi slappade i soffan, glodde på tv, åt en jäkla massa, lekte lite och höftade ihop en riddarhjälm av gammal papp och häftklamrar.
Schnögg.

Kalajs från morgon till kväll

Efter lördagens morgongympa åkte vi hem till Jenny för att ha lite adventsfika.
Adventsfika ja, det var vad vi blivit bjudna till men Jenny hade svängt ihop värsta julbordet! Skinka, köttbullar, korv, leverpastej, röbetssallad, potatismos, ostar, vörtbröd, pepparkakor, muffinsar med glasyr, choklad, skumtomtar, julmust och gud vet allt vad hon fixat!
Nom nom nom.
Vi hade köpt med oss julklappar dagen till ära och barnen fick dra varsin lapp med en figur på för att sedan matcha ihop den med en lapp på ett paket. Alla blev nöjda och glada för sin klapp.
Vi vuxna spelade 'vanligt' julklappsspel med tärning. Jag vann ett jättefint blommigt sop/skyffel set, vilket var rena rama jackpotten då jag skulle ha köpt mig ett sånt, mitt gamla har hamnat i garaget..
Vi åkte hem från detta kalas för att svida om och ge oss av på ett nytt.
Dante hann sova en stund på soffan innan han klev i partybrallorna.
Dags att åka på värsta myset hemma hos Therese med familj.
Dante, Wille, Elliot och Lucas fortsatte leken där de avslutat efter jullunchen.
Dantes mamma blev som vanligt mer ilsken och skällde mer på min skatt än vad han förtjänade. Bara för att han inte ville sätta sig och äta exakt i den sekund som jag sa till honom..
Så har man då ångest igen.. Ångest, ångest, ångest.. Detta eviga dåliga samvete..
Men, bortsett från denna incident så hade vi hur trevligt som helst, åt supergod mat och ljuvlig efterrätt.
Jag är så sabla lycklig att jag träffat så förbaskat goa människor och fina vänner!!

Som taget ur en skräckfilm nästan..

Fredagkväll.
Klockan är sisådär 23 och jag sitter och slöar i soffan och kollar en deckare på tv.
Så ser jag ett ljus fladdra till i ögonvrån, ute i trädgården.
Jag sätter mig lite mer upprätt i soffan och kollar ut i beckmörkret.
Ljuset kommer allt närmare, någon springer rakt mot mitt hus, genom min trädgård och lyser sin väg med en ficklampa.
Jag drar efter andan och pressar mig bakåt i soffan.
Nu är ljuset och då även personen som håller i ficklampan, på min altan precis utanför fönstret och lyser rakt in på mig.
Dör en smula av skräck!
Jag flyger upp och fram till fönstret, jag har fjärrkontrollen i handen och med den bankar jag på rutan och vrålar med en röst jag inte alls kände igen:
'Vad i helvete är detta? Vem i helvete är det?'
Personen med ficklampan verkar vända ljuset mot sitt ansikte då det plötsligt lyser upp som i en sabla skräckrulle, och jag hinner se att denna människa ute på min altan har glasögon innan han springer runt hörnet och ut mot vägen på framsidan.
Jag står kvar med en puls som håller på att spränga bröstet på mig.
Så ser jag ännu en person ute i mörkret komma emot mig in på altanen.
Skräcken gör att jag riktigt känner hur adrenalinet sprutar ut i kroppen på mig och jag tänker 'Vad i helvete gör jag nu, vad ända in i helvete händer?'
Så ser jag att det är en polis som kommer emot mig.
Jag öppnar altandörren.
'Det är Polisen, det är ingen fara' säger han.
'Okej' får jag ur mig innan jag smäller igen dörren igen.
Borde kanske frågat vad som pågick..
Polisen springer samma väg som den första personen (säkerligen polis även den.. väl...)
Jag springer in och kollar till Dante som sover sött, helt ovetandes om att mamman just höll på att segna ner och dö av skräck.
Jag sjunker ner i soffan igen. Hela kroppen skakar och hjärtat slår flera hundra slag i minuten.
Varför sprang de igenom min trädgård?
Jagade de någon och i så fall varför?
Vad för en dåre har precis joggat förbi mina fönster och sett mig sitta i godan ro därinne i soffhörnan?
Tänker han/hon/den/det komma tillbaka?
Det tar ganska många timmar innan jag slutat skaka och kan slappna av tillräckligt så jag kan somna.

Dagen efter får jag veta av vänner med kontakter inom poliskåren att det vart en vanlig patrullering på min gata när poilsen plötsligt fått syn på några misstänkta personer som kom ut ur en trädgård. Dessa jagades sedan en bra bit men de blev visst inte tagna.
Gissar att jakten gick genom min trädgård..
Jag har alltså haft bovar rännande där ute, utan att veta om det.. för det var väl knappast de som sprang med ficklampa och talade om för poilsen var de tog vägen..
Nu blir det till att rigga lampor så det inte är så in i helvete becksvart bak i trädgården..
Jag är så innerligt glad att jag har larm.

Morgonrutiner

Dante klär ju på sig själv nuförtiden, stora killen som han är. Jag hjälper till med att lägga ut kläderna åt 'rätt' håll sedan sköter han resten själv. Plötsligt har jag några minuter extra att hälla i mig ännu mer kaffe på morgonen.
Ibland kan det bli väldigt långa minuter, särskilt om man är lite småstressad.. Som idag när jag snoozade tjugo minuter för länge..
Men det är bara att andas djupt några gånger och låta honom hålla på, skulle jag hjälpa honom utan att han bett om det kan det ta hus i helvete 'Neeeej, jag kan sjäääälv mammaaaa'.
Det där med att försöka uppfostra honom att bli ett 'självständigt' barn kan bita en i hängröven emellanåt..

Jag har velat fram och tillbaka..

..android eller iPhone?
Det blev en iPhone.

Dags för lite huskurer

Var löjligt trött i morse när klockan ringde 5,20.
Inte bara löjligt trött utan även tät i näsan, hostig och med en blixtrande huvudvärk.
Påsarna under ögonen var fan inte att leka med..
Godmorgon sunshine.

Härligt avslut på veckan

Jag hade ställt klockan. Vågade inte annat, kanske hade sovit bort hela förmiddagen annars så sent som jag kom isäng efter filmkvällen.
Upp å hoppa och svänga ihop en mjuk pepparkaka att bjuda besöket på senare under dagen.
När den var i ugnen hoppade jag i duschen och var klar lagom tills kakan skulle tas ut igen.
Dags att hämta hem mitt frö.
Vi fikade med mormor o morfar innan vi gick hem och lagade middag.
Med magarna fulla tog vi på oss och gick ut i det underbara höstvädret.
Fram med krattor och skottkärror och satte igång att räfsa löv.
Neverending story det där..
Men sju fullproppade kärror senare var det värsta borta iaf.
Vi busade runt ett tag, Dante älskar att åka i skottkärran så då får man ju piska igång hängröven och köra några varv. Han skrattar så han kiknar och det är som ljuvaste musik för öronen. Vi vände stockar och stenar och kollade in alla läbbiga kryp som fanns därunder. Jag får hejda mig från att inte visa allt för tydligt vad jag tycker om att Dante petar, känner och klämmer på diverse kryp. Ugh. Men, det är sånt man ska göra när man är liten.
Så får man finna sig i att mamman skrubbar händerna med massor av tvål och gnider in dem med handsprit efteråt.
När vi knatade runt därute tutade det på oss och två bilar fulla med vänner o barn kom farande.
Härligt!
Vi fikade en massa och babblade en massa innan det var dags att ge sig av hemåt igen. Tiden går fort när man har roligt.
Jag kunde inte somna när jag gick o lade mig. Klockan var nästan 01 när jag sneglade på den för sista gången. Då lovade jag mig att inte kolla på klockan en endaste gång till och efter vad som kändes som ytterligare en evighet, somnade jag.

Lördagen

Vi åkte till gympan i lördags. Dante var såpass pigg tyckte jag och hade varit feberfri under fredagen.
Han var helt klart tagen efter en veckas feber och hade inte riktigt samma fart som förut, men kom sig mot slutet och hade riktigt kul. Lycka att träffa kompisarna igen efter en vecka med bara mamman som sällskap.
På kvällen var det dags att överlämna liten i mormors ömma vård när jag själv begav mig iväg på filmklubbskväll med de sköna brudarna.
Vi hade som vanligt precis hur kul som helst och eftersom träffen var här hemma i stan den här gången och dessutom på en lördagskväll så stod det vin och taxi hem på menyn för min del. Kvällen slutade flera timmar senare än normalt.
Very najs indeed.

Rackartyg

Ifredags hämtades nya kylen. Den var ordentligt inpackad i stora sjok av frigolit.
Under tiden som jag baxade kylen på plats, roade sig någon med att ha isär de där stora sjoken till microbitar.
Han jobbade visst enligt egen utsago.

Nytt pynt i hallen

Mitt ganska nya kylskåp som numera är sopor. Sabla skit.
Idag åkte jag och köpte ett nytt, så imorgon ska det hämtas och det gamla åbäket forslas till tippen.
Hett tips: köp inte Cylinda kyl eller frys. Gubben i affären erkände, det är inget att ha. Tvätt, disk och tork är de bra på, men inte kyl o frys enligt honom.
Jag hoppas, för det där nya torkskåpet som står i min tvättstuga är, just det, ett Cylinda..

Saker man kan göra när liten är sjuk

Man kan baka pepparkakor. Och såklart slicka sleven efteråt.

Man kan bädda ner liten febrig, hostig skatt i vagnen och gå på promenad i solskenet.

Lägga pussel är alltid roligt. Blir fler i julklapp, de gamla är lite enkla nu..



Så kan man ta tjusiga foton på mamman..

Och, såklart ta igen sig och mysa i massor.

Tisdagens temp

Envis feber..

Nytt fynd

I fredags hittade vi ännu ett dött djur här på 'Djurkyrkogården'...
Den här gången inne på altanen. Denna fina fågel begravdes bak i trädgården där de andra kadavren ligger nedgrävda.

På altanen hittade jag även en massa musbajs, men den lilla jäkeln har jag inte hittat död ännu. Får kanske hjälpa den/de på traven lite..

Fortfarande sjukstuga

Dante var inte så värst pigg under dagen igår utan nöjde sig med att glo på tv och läsa böcker hela dagen, med bara korta infall av annan lek.
Febern håller i sig och hostan likaså, även om det inte är så illa som i helgen tack o lov.
Han vill dock inte äta en endaste gnutta mat så vid läggning gjorde jag en flaska välling till honom, och den slukade han faktiskt nästan hela.
Men så kom hostan och all välling kräktes upp igen på sovrumsgolvet i tre , fyra omgångar.
Alltså det där golvet har tagit emot fler spyor än golvet i vilken fyllecell som helst..
Jag kastade sockar, handdukar, lakan, pyjamas, tofflor, ja allt som hade haft minsta kontakt med de där spyorna.
Jag vägrar fanimej spola av kläder och trasor, skölja någolunda rent och tvätta en enda maskin med kräksgrejer till.
Det räcker med att jag måste skura väggar, golv och sängmöbler. Igår fick jag bryta bort en list för att torka bakom. Det räcker.

Sjuksöndag

Vi vaknade upp till ett hav av disk här hemma på söndagen.
Dante var fortfarande hostig och hade 38.8 i temp när han vaknade.
Vi tillbringade dagen inomhus med att röja, glo på tv och äta godis.
På kvällen var Dantes hosta värre igen så jag bäddade ner honom i vagnen och gick en långpromenad i kylan. Det är visst bra att andas kall luft när man har den där kruppen.
Vid halv 7 bad Dante om att få gå och lägga sig. 39.3 i temp. Stackars min sockersmula..
Han somnade som en sten, men har hostat en hel del inatt igen..
Idag är vi såklart hemma och tar igen oss, jag har inte tagit temp än men jag ser och känner på honom att han har feber ännu.

Dante bäddade till sig själv med en kökshandduk på golvet.. en smula sliten.

Kalas med avslut på akuten

Jag hasade mig upp när klockan ringde på lördagsmorgonen. Dags att styra upp inför gympan.
Dante sov vidare och jag fick väck honom så att han skulle hinna få ite i magen innan vi åkte.
Han vill inget ha. Han ville inte heller gå på gympan som han ju älskar.
'Jag känner mig lite dålig mamma'
Jo, han var mörk under ögonen och såg inte så himla pigg ut faktiskt.. Hostade som en tok, den där läskiga, hårda hostan och andningen ar tung och ansträngd..
Brorsan och storkusinen kom förbi för att greja med veden och Dante ville gärna vara med och hjälpa till.
Det fick han såklart och efter ett par timmar när de var klara igen var det dags att gå in för att äta lite mat.
Dante ville inget ha.
Jag började styra med all mat inför kvällens kalas, brorsan med familj och mina föräldrar skulle komma för att fira mina 40 år så här i efterskott.
Dante var inte alls sig lik och jag tog tempen. 39.7 glödheta grader..
Om en timma kommer gästerna.
Det går fanimej troll i det här med att träffa familjen, Dante är sjuk var och varannan gång!
Nu skulle vi ju iaf vara här hemma och han kunde ju läggas när som så jag avstyrde inget.
Det gick fint, han hostade så han blev röd i synen men var ändå ganska pigg.
Han nattades och sov i ett par timmar medans vi satt uppe och pratade.
Så vaknade han.. hostade så han spydde, om och om och om igen.
Han kunde inte hämta andan och rev sig mot munnen och halsen i panik.
Hostan kom i täta stötar och han var helt rödfläckig av ansträngning.
Andningen lät tjutande och tung.
Jag tog tempen, 39.9
Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att vi skulle åka till akuten på en gång.
Mormor körde oss ner och vi fick komma in nästan på en gång.
Dante var en riktig superhjälte som vanligt och lät doktorn kolla honom ordentligt.
Falsk krupp blev diagnosen.
Antagligen i kombination med något annat virus för den höga febern var tydligen inte karaktäristisk för just falsk krupp.
Min lilla flinga fick sitta och andas in medicin i en inhalator. Han fick 'styra' den själv med att trycka in ett handtag så att medicinen puffades ut,när han skulle andas in.
Så jäkla duktig att jag blev alldeles tårögd..
'Mamma jag vill inte mer nu, det smakar dåligt'
'Men doktorn sa lite till bara'
'Okej' så sög han igen..
Min duktiga..
Vi var hemma igen vid halv 2 på natten med en mycket piggare liten kille.

Ledig fredag

Jag tog ut en mammadag på fredagen. Så himla skönt!
Vi bara lullade runt här i ett par timmar på morgonen innan vi gav oss ut för att uträtta en massa ärenden.
På eftermiddagen blev det en tur till lekparken innan mormor kom och tog över passandet av liten och jag fiffade mig inför kvällens afterwork.
Vi var en hel drös med tjejer som möttes upp och hade en helt superkul kväll te på krogen.
Var hemma lite senare än beräknat, men vi gick iaf innan de stängde..
Kom hem till en sovande liten skatt och mormor som berättade att han hostade något alldeles väldigt.
Jo, det gjorde han.. jag sov inte många minuter den natten utan låg mest och lyssnade på den stenårda, skällande hostan från mitt frö.

Jomenvisst serru

Mitt kylskåp verkar ha gett upp..
Det stånkar på ungefär 11 grader varmt, trots att jag knäpper på 'superinkylning'.
Jag har dammsugit och petat och rengjort överallt jag kan tänka mig men det blir ingen förändring.
Jag ringde för att få någon att komma och kolla på det och det kommer att kosta mig sköna 995 riksdaler.
Behöver de byta något så tillkommer ju det.
Jag får kanske avvakta med den där soffan jag spanat på..

Hjärtat spricker lite

Jag går in på dagis för att hämta min skatt. Jag är glad och har längtat lite men jag kommer snbbt ner på jorden när Dante får syn på mig, stannar i steget sätter upp handen mot mig i ett stopptecken och ropar 'Nej mamma, gåå, nej, jag vill inte, nej!'
Man kan ju säga att jag inte var särskilt glad längre utan fick en liten klump i halsen..
Ja, jag vet, det är ju himla kul att han trivs på dagis och allt det där men det känns ju som en kniv ihjärtat när han protesterar mot att följa med hem var och varannan dag.. känner mig inte särskilt populär precis.
Senare på kvällen då vi gör iordning honom för natten pratar vi om att det är torsdag dagen efter och att vi ska åka till badhuset som vanligt.
'Kommer Jenny och Lucas och hämtar mig då?'
'Ja, det blir väl roligt? Då ska du väl inte protestera mot att gå hem från dagis?'
'Ja! Det blir roligt och jag ska inte protestera. För jag tycker ju bara om Jenny och Lucas, jag tycker inte om dig. Nä.'
Okej, vrid om dolken i hjärtat när jag är som ömtåligast bara..
Jag blev på riktigt alldeles tårögd.
Tänk om han verkligen känner så där..
Jaja, den rationella sidan av mig vet att han älskar mig, men fy fasen vad det gör ont att höra.

Olika uppfattning om samma sak

Igår när jag lagade middag stod datorn på och spelade upp 'Så mycket bättre' sådär vid sidan om att slänga ett getöga på under tiden jag hackade och stekte.
Det var Eva Dahlgrens dag och vid middagen var det Lena Philipssons tur att göra en av hennes låtar.
Eva säger i någon typ av förintervju att 'Ja, man vet ju aldrig med Lena, hon kan ju hitta på vad som helst'
Jag hostade till och började asgarva så tårarna trängde fram.
Vad är det för skitsnack?
Man vet ju EXAKT vad Lena ska hitta på!
Att hon skulle sjunga 'Jag klär av mig naken' ungefär precis exakt som den låter i original och åma ihjäl sig under tiden är väl precis det man förväntade sig?
Eller var det ironi som jag inte fattade?

Plötsligt vill han bestämma även sånt här själv..

Igår kväll när vi satt och åt kvällsmat kom det plötsligt:
'Mamma, jag vill klippa mig som Lucas'
'Vill du klippa bort dina lockar??' svarade jag lite ansträngt
'Ja, det vill jag, jag vill klippa bort mina lockar'
Jaha, det var bara att ta fram trimmern och göra som jag blev ombedd.
Hjälp vilken stor kille det kom fram under lockarna.
Men visst var de bedårande de där lockarna...
De har växt längre än det är på bilden så han hade en redig hockeyfrilla..
Kanske var dags att klippa ändå.

Nu är de borta. Tillfälligt åtminstone.

I need a break

Jag har bestämt mig för att ta ut lite mammaledighet, med åtminstone en dag i veckan.
Jag känner att jag behöver det.

Halloweenfest

I lördags lämnades fröet hos mormor och morfar till hans stora lycka.
Jag gav mig av till Säve för att kalasa hemma hos kompisar.
Vi var 18 personer som var på allra bästa festhumör.
Det bjöds en helt underbar kalkonmiddag och ett dessertbord som hette duga.
Lite senare blev det shotlekar och ja, jag var vaken till sisådär 6 tiden på morgonen innan jag slocknade.
Att jag alltid ska vara last man standing.. men kul som tusan var det och det kan man ju bara inte missa liksom.
Jag svimmade isäng samtidigt med Dante igår kväll.
Med flit den här gången.
Jag tror jag somnade innan honom.

Föräldrasamtal

I fredags var det dags för höstens föräldrasamtal.
Fröken hade med sig olika saker som en cirkel, en kvadrat och en triangel som han hade klippt ut efter en linje. Han hade klippt nära strecket och helt efter figuren. 'Här har du den cirkelformade' hade han sagt när han lämnade över den figuren. Han hade gjort mycket fina huvudfotingar med både ögon, näsa, mun, hår, fötter, händer och öron.
Ah, vi måste pyssla mer hemma, jag hade ingen aning om att han kunde...
Fröken hade skrivit ner en massa roliga och fina citat och berättade såklart en massa saker om hur han reagerar och är.
Han är mogen och längre i utvecklingen än normalt för sin ålder på de flesta plan tydligen, 'väldigt intelligent' för att citera.
'Äpplet faller inte långt från trädet' och 'sådan mor sådan son' är andra trevliga citat för övrigt.
Han är en snäll och omtänksam pojke som har nära till alla sina känslor, både glada, arga och ledsna.
Och såklart precis som vilken tre-och-ett-halvt-åring som helst.
Att skjuta morötter på sin bordsgranne med gaffeln som katapult är tydligen väldigt roligt.

Den där knuten i magen..

Det finns många definitioner på stress.
Jag gillar inte stress i någon form.
Tidspress däremot kan vara positivt, men inte stress.
Och den värsta formen av stress är den som man känner inombords, som kommer sig av sånt som man irriterar sig på, mår dåligt över och känner att man inte direkt kan påverka.
Man känner hur det suger energi, hur man andas högt upp i bröstet, hur det gnager inombords, att humöret är åt skogen, man är liksom inte helt glad någon gång.
Man har svårt att somna, ligger och tänker på det där och känner hur ilskan och hjälplösheten bubblar upp inombords.
Kraften rinner ur en, skratt och leenden ersätts med sura miner, djupa suckar och en och annan tår..

Distance makes the heart grow fonder

Igår kom äntligen mormor och morfar hem efter 5 veckor i Spanien.
Som vi har saknat dem!
Vi har passat huset under tiden, vattnat, tagit in post och sånt och Dante har vägrat följa med in vid flera tillfällen med förklaringen att 'jag blir bara ledsen när de inte är hemma'.
Mitt lilla hjärta..
Igår kom de så äntligen hem igen och gissa vem som var i komplett extas.
'Jag ska vara hos mormor o morfar i tre dagar nu mamma, sedan kan jag komma hem till dig igen'.

En kändis i familjen

Tänka sig att mormor May skulle gå och bli lokalkändis så där på gamla dar.
Det är hon som är nittiofyra och ett halvt btw..

Är det bara jag...

.. men om man säger 'hej då på en stund då'.
Betyder det verkligen samma sak som 'hej då för resten av dagen, vi ses i morgon'?
Jag skulle säga, Nej, det gör det inte.

The big 4-0

Så är jag då officiellt over the hill.
40 år idag.
Dante ville inte sjunga för mig i morse för han hade ingen paket att ge mig. Däremot hade han en massa pussar och kramar som jag kunde få. Det ville jag såklart gärna ha, bättre än vilken paket som helst.
Fast det här paketet var inte heller helt fel, mina nya stövlar. Min 40års present till mig själv.
Dör så fina! Och sköna!