Sånt där som bara händer andra

Igår var jag hos frissan och fiffade mig lite.
Intill frissan ligger en skoaffär. Där hängde förstås stora rea skyltar överallt..
Måste nog ta en snabbkik..
Jorå, jag hittade ett par skor och ett par tofflor som absolut skulle med hem.
Fram till kassan, drar kortet 'medges ej'..
Försöker igen.
'Medges ej'
Men, va?
Jag frågade tjejen om hon kunde se varför det nekades, pengar skulle det ju finnas på kortet 'om nu inte någon kapat mitt kort förstås' skojar jag.
Nej, kortat funkade inte, jag fick lösa ut mig med jobbkortet och ilade tillbaka til jobbet med en orolig känsla i magen.
Loggar in mig på banken och jaha.. någon jävel har kapat mitt kort och shoppat loss för 8500 av mina pengar!!
Hjärtklappning, ringa banken spärra kort, ringa företaget där den jävlen handlat och prata med dem. Dessvärre hade grejerna skickats och blivit uthämtade.
Typiskt.
Ner till polisen för att göra en anmälan, fylla i papper till banken och maila dem.
Pjuh.
Så jävla ledsen orolig och upprörd.
Hur kan det hända?
Allt för lätt, sa polisen..
Jo. Det är väl så, många drabbas.
Kände mig inte särskilt uppåt igår kväll ska erkännas, men idag när jag sitter här på jobbet så kommer det ett mail.
Från SE Banken att de satt in 8500 kr på mitt konto!!
Idag!!
Alltså det är inte ens 24 timmar efter det att jag skickade in reklamationen!
Det kallar jag service!
Bästa banken ever!!
Nu är jag glad igen.

Nu ryker de sista skumtomtarna

Mitt i de så kallade mellandagarna nu då ju..
Jag har haft två halvdagar på jobbet då jag slutade tidigare igår och började senare idag.
Anledningen till detta var att Jenny, Jocke o Vilda kom på besök.
Himla trevligt!
Blir så himla trött på mig själv att jag fan aldrig kommer ihåg att ta foto. Samma sak den här gången. Eller jo, jag kom på det vid ett tillfälle precis innan de skulle åka, så tog jag fjorton foto på två ungar som hoppar i sängen, så var det klart med det.
Strålande..
Idag skulle jag vart på filmklubbskväll men det blev inställt. Mamma var redan bokad som barnvakt så hon tyckte inte vi skulle ställa in.
Nu sitter jag alltså här hemma, helt allena utan ett endaste måste att behöva ta tag i.
Det var 1293 dagar sedan sist..

Julen

På lilla julafton hade vi besök av vänner, vi käkade julbord och babblade medans ungarna herjade. Hur mysigt som helst så klart.
På julafton bar det av hem till mor o far.
Först Kalle, sedan julbord, föjt av tomten. Inga överraskningar, förutom det som låg i paketen.

Hårdaste killen i stan.

Envis som synden

Jag köpte ny soffa för ett tag sedan.
Mina gamla gillade jag jättemycket men tyvärr fjällade de sitt skinn på vissa ställen och det var ju inte så himla snyggt..
Nya soffan monterade jag och min skatt en kväll och de gamla ( en 3 sits och en 2½) sköts undan. De stod dock kvar i vardagsrummet eftersom de var jäkligt tunga och jag behövde ha hjälp att flytta dem. Den ena som ännu är hel och fin ska få nytt hem i mitt dressingroom och den andra får stå i uterummet så länge. Bara jag får ut den ur huset.
Frågade pappa om hjälp med det men han trodde inte att han och jag orkade dem utan att brorsan skulle behöva vara med. Det var inga problem.
Dagarna gick och sofforna stod kvar där i vardagsrummet och trängdes med den nya soffan.
Jag frågade igen och 'Jo, men just det ja!! Herregud, glömt bort, det får vi ta en dag nu!'
Dagarna gick.
Jag har svårt att be om hjälp till att börja med, och jag vägrar att tjata om det så..
Jag fick nog.
Ska det vara så satans svårt att flytta ett par soffor?
De var för stora för att få igenom min sovrummsdörr och dörren till dressingroomet inne i huset så jag fick komma på en annan lösning.
Jag tog vägen ut genom altandörren, ner för trappan där, tvärs över altanen, in i uterummet, upp för trappsteget och in genom dörren till dressingroomet med hjälp av en matta som 'glidmedel', all muskelstyrka jag kunde uppbåda och en jävla massa envishet.
Samma sak med soffa nummer två, fast den fick stanna i uterummet.
Så var det fixat.
'Vi måste nog vara minst två, kanske till och med tre'... Bah, vilka fjollor.

Jul light.

Jag vet inte riktigt vad det kommer sig, men jag känner ingen större.. ja vad ska jag kalla det.. 'stämning' kanske, kring julen i år..
Visst ser jag fram emot julafton! Jag älskar julafton, med all god mat, familjen som alla är finklädda och stiliga för denna högtid, förväntansfulla inför vad tomten ska komma med och för umgänget, kanske en omgång sällskapsspel, tecknat på tv, varm glögg, fyllda godisskålar, tända ljus i varenda hörn, härliga dofter och väluppfostrade barn med tindrande ögon som proppar i sig alldeles för mycket snask.
Normalt brukar jag pynta lite hemma, hänga upp julgardiner, ställa fram några små tomtar och såklart julgranen. I år har jag inte hängt upp julgardiner, inte gjort ett endaste julgodis, inte ställt fram en endaste tomte, inte stimmat som satan med att fixa en massa sånt där som man ändå tröttnar att se på efter en dag eller två.
Orka.
Igår skurades huset så nu är det klart.
Ikväll ska vi griljera skinkan och imorgon ska vi ta fram granen. Det får vara nog julstök för i år.

Lägesrapport från tanten bakom gardinen

Efter att det varit fyra inbrott på min gata, och en polisjakt genom min trädgård under kort tid, känner jag mig lite nojig. Jag spanar ut genom fönstret så fort det kör förbi en bil, eller promenerar förbi en människa.
Jag trycker mig nära gardinen och följer med blicken så länge jag kan..
Igår körde det en skum (alltså för mig okänd) bil sakta fram och tillbaka på gatan, den stannade till utanför mitt hus, föraren tände en cig och körde sedan iväg.
Några minuter senare hörde jag ett skrapande ljud och med sinnena på spänn, så hoppade jag till och kastade mig fram till fönstret för att kolla vad det var. Bilen hade bara kört fram till korsningen och stannat där.
Nu körde den iväg.
Hmmm, skumt.
En kvart senare hör jag hur det knastrar i gruset på vägen och jag spanar ut igen.
Polisbilen har stannat på samma ställe som den där skumma bilen stod innan.
Den står kvar i kanske fem minuter innan den kör iväg igen.
There is something fishy goin' on...

På gränsen till nervsammanbrott

De ringde från dagis nyss.
Det gällde en liten tarzan som inte var helt i form.
Jag tar väl och VABbar lite då..

Lusse

Så var lucia över för den här gången.
Igår var det lussefirande på dagis. Dante var pepparkaksgubbe och precis hur söt som helst.
Vi vuxna fick sätta oss i leksalen och invänta luciatåget.
Små ljuvliga varelser kom skridande och sjöng med tunna röster.
Så fort min ljuvliga lilla varelse fick syn på mig såg jag paniken i hans blick och han klängde genast tag i mig.
Vi gjorde ett försöka att få honom att stå framme med de andra barnen, men nej, han blev bara ledsen så han fick sitta i mitt knä och titta på han med.
Så kan det gå.
Efteråt blev det en supermysig fikastund med väldans trevliga föräldrar innan vi gav oss hemåt i mörkret.

Dante, 1½ år gammal. Alltså 2 år sedan... Gud vad tiden går fort..

Hello! Is it me your'e looking for?

Jag har ju inte bombarderat bloggen med inlägg precis.. Dante har varit sjuk ju, var med mig på jobbet en dag och var en fullkomlig stålman. Inte ett gnälligt pip på hela dagen. Klart att det hjälper lite att ha Ella här att leka med. Så vill jag hylla bärbara dvd'n lite oxå. Bra grejjer.


Det blev en promenad i solen innan de unga tu slocknade i sjukfåtöljen.

På lördagen var vi på gympan igen. Så himla roligt. Skönt för Dante att få springa lite energi ur benen då vi hade några timmars bilfärd framför oss.

Det var dags att åka och besöka Dantepappan, lillebrorsan, bonusmamma Sandra och bonussyrran Claudia. Vi välkomnades med ett fullutrustat julbord, vin och choklad. Mycket, mycket mysigt! Dante var i sjunde himlen och steg ytterligare då han fick packa upp tidiga julklappar som innehöll en massa polislego! Åhh vad roligt! Han toppade myset med att somna i soffan i famnen på pappan. Så låg de två där o snarkade tillsammans medans mammorna snattrade vidare ute i köket med vin i glaset.

Efter en mumsig frukost och en härlig söndagspromenad bjöds det våfflor med sylt och grädde innan vi vinkade hejdå och gav oss av hemåt igen.
Dante somnade i bilen hem så han var ju inte direkt sömnig när det var läggdax på klockan.. Vi satte ihop lego hela kvällen. Herrejävlar vad bitar... och lite för smått, pilligt och svårt för att Dante ska kunna sätta ihop det själv, alltså blev det min uppgift. Jag tyckte det var riktigt roligt! Dante lekte loss med bovar, polisbilar, polismotorcyklar, polishelikopter och gud vet allt som jag satte ihop. Vi hann inte bygga klart hela polisstationen så idag fortsätter vi. Kul! Tusen tack för den julklappen!

Jag försökte natta fröet vid halv tio.. han somnade halv elva.. inte den piggaste killen i stan i morse precis..

Sedan sist..

..har Dante fått och repat sig från en dubbelsidig öroninflammation
..har vi missat julbord med jobbet på Strömstad SPA på grund av den där sabla inflammationen
..har Dante spenderat en natt i mormors ömma vård
..har jag vart ute och svirat till, och förbi gryningen med underbara vänner
..har jag fått ryggskott eller någon sabla låsning eller vad det nu kan vara. Jag kan med nöd och näppe ta mig från punkt A till B.
..har det vart inbrott hos grannen igen. Med tanke på mitt trauma förra fredagen känner jag mig en smula nojjad. Jävla bovar.

Mysigt sällskap i sjukfåtöljen

Så var det dags igen..

Dante vaknade i natt och grät. Ont i örat. Grät och grät och hade ont.
Han fick medicin och vaggades tillslut till sömns i min famn.
Det tog 'bara' tre timmar av min sextimmarsnatt.
Jag klev upp i vanligt tid för att ringa dagis och kolla med mormor om hon kunde barnvakta.
Det kunde hon inte, så idag har jag den här utsikten från mitt skrivbord.

Världens duktigaste krassliga lilla kille sitter nerbäddad i skön fåtölj med film att kolla på. Jag hoppas och tror inte att vi ska behöva var här hela dagen. Vi hade bokat biljetter till Mora Träsk i kväll men de fick ju avbokas förstås.. så himla tråkigt!!