Som balsam för själen

Kommer in på dagis
Får syn på mitt frö som står med ryggen åt mig
Min fina.
Ser för mig hur jag smyger fram, borrar ner näsan i hans hår, drar in doften, hur han vänder sig om och ropar 'mamma' och lyckligt kastar sig i mina armar.
Drömmen tog slut vid att jag borrade ner näsan i håret på honom.
Han vände sig och o vevade till med armen mot mig o gapade 'neeej' pausade i en halv sekund innan han satte av i högsta fart in på avdelningen och gapade att han inte ville gå hem.
*Pooofff* sa min rosaskimrande föräldrabubbla
Det blev en viljornas kamp om att få på kläder som jag gick segrande ur.
HA!
Han vet att I mean business när jag kniper fast honom mellan knäna och väser något passande mellan sammanbitna tänder.
Då slutade han streta emot och började gnälla, ja, snarare bröla, efter nappen.
Lord have mercy.
Med nappen i mun lotsades han till bilen.
Vi kom hem, saltade på gården och hackade lite is till enbart glada miner.
Gick in och grejade med lite av varje, fortfarande bara glada miner.
Han ville inte äta den delikata köttfärslimpan jag tillagat, men trots allt var det bara glada miner.
Inte heller passade potatismoset jag lagat, men däremot smaskade han i sig en herrans massa stora vita bönor.
Med ketchup.
Alltså han upphör aldrig att förvåna mig den där lilla människan.
Vi dansade loss till en massa skön musik, tjo o tjim o glada miner, innan jag fick för mig att han skulle få kvällsmat.
Han lastade in blåbärspuré och leverpastejmackor så jag trodde han skulle sprängas.
Så var det välling och läggtajm.
Gjorde välling mest för sakens skull, inbillade mig inte att han skulle suga i sig något alls.
Han hävde i sig en halv flaska och en deciliter mjölk på det.
Jag stirrade på honom där han låg och knep med ögonen för att försöka somna.
Livrädd för spyan.
Hade han spytt då hade vi nog drunknat båda två.
Men, det kom ingen spya. ( ta i trä..)
Han somnade.
Inte ett tjafs på hela kvällen.
Älskart!

Stackars mig..

Alltså jag måste legat jävla illa i natt för jag vaknade med helt galet ont i nacken.
I ena sidan liksom ner i axeln och skulderbladet.
Jag kan ju röra mig och så, men det gör förjävla ont och är stelt.
Värker hela tiden.
Så har jag fortfarande den där låsningen i bäckenet som gör ont.
Gnäll..

Playdate

Jag hasade mig ur sängen på söndagsmorgonen.
Eftersom det blev så himla knäppt med sovtider kvällen innan så blev natten därefter.
Jag hällde i mig ett par koppar kaffe på fastande mage innan jag började med sockerintaget och strax var jag någorlunda vaken.
Fick sms av Jenny som frågade om vi ville hänga med till Leklandet.
Yes!
Det går ändå inte att vara utomhus och leka eftersom det ligger ett tjockt lager blankis över all snö och det är förenat med ren livsfara att vistas utanför grusade vägar.
Vi gav oss av och var där i lite drygt tre timmar.
Grymt uthålliga ungar vi har.
De satt ju inte stilla en minut i sträck ens utan klättrade, åkte rutchkana, cyklade och hoppade i bollar så kinderna glödde.
Det tog inte många minuter innan skatten slocknade i bilen på väg därifrån.
Jag tänkte ignorera hemmet och alla sysslor en stund och vila en timma jag med, men de stora blå slogs upp så fort han träffade sängen och sedan var det lönlöst att ens tänka på att vila.
När han sedan somnat för kvällen tänkte jag foga i lilla toan.
Men, först flyttade jag larmcentralen och grejade lite med det där.
När jag väl kom mig ut i toan började jag med att skrapa överflödig fix och tvätta rent plattorna.
Det tog en bra stund o sedan var det plötsligt läggdax.

Härlig dag, mindre härlig natt

Lördagsmorgon.
Rykande färsk lön på kontot, VISA darrade av glädje i plånboken.
Dags för IKEA.
Jag och fröet frågade mormor om hon ville göra oss sällskap, det ville hon.
Jag glömde givetvis min inköpslista hemma så några prylar jag skulle köpa missades.
Inte heller den här gången fanns alla delar till toaskåpet.
Jag fick lite hjälp av snubben på toaavdelningen och jodå, allt skulle finnas på lager.
Jag fick bita ihop rejält och knogarna vitnade så hårt knöt jag nävarna när jag såg den tomma hyllan.
Sabla skit.
Men jag köptde de andra delarna den här gången iaf, får åka ner snart igen alltså.
Dante var ett mönsterbarn hela dagen. Inte en enda tår fälldes, inte ett enda utbrott från min sida. Höjde inte ens rösten en enda gång.
Jo förresten, en gång då jag skulle springa tillbaka för att hämta vad-det-nu-var och mormor stannade kvar med fröet på barnavdelningen o lekte.
När jag kom tillbaka hittar jag mormor med ett panikslaget uttryck i ansiktet och hon frågar med falsettröst 'herregud var är han?? Han var här precis nyss..?'
Då höjde jag rösten kan jag säga.
'DAAANTEEEEEEEEE' gapade jag rätt ut i luften.
Inget svar.
Vi hittade honom efter någon minut då han i lugn o ro lekte en bit bort.
Fan, tusen tankar hinner rusa genom skallen på bara några sekunder.
Slutet gott, allting gott.
Skatten somnade i bilen på väg hem.
Då var klockan strax före 18.
Han sover nog natten igenom nu tänkte jag.
Tänkte fel.
Han vaknade vid 21,30.
Natten blev inte så kul.

Partytajm

Igår var det kalas för morfar som fyllt åt.

Jag och Dante hade lite förfest hemma .

Plötsligt dyker han upp med sin hörselkåpor på sig. Tyckte visst jag spelade lite för högt.

Dagens 'herrejävlar'

Fikade med en grupp människor nyss.
Prinsesstårta efter lunchen eftersom en av oss i sällskapet fyller år.
Mumma..
Alla tog varsin bit (förutom en tjusig, och såklart smal, kvinna som stod över och istället gick på promenad, sabla apa) och det blev ungefär en fjärdedels tårta över.
Det är ju en jäkla rejäl tårtbit.
Någon skojade med födelsedagsbarnet och sa att 'ta du den, det är ditt resten höhö'
'Jaa, då gör jag gärna det' blev svaret och födelsedagsbarnet skedade i sig hela den biten.
Detta efter en rejäl första bit.
Alltså, han får äta hur mycket tårta han vill för min del, men jag kunde fan inte låta bli att häpna.
Sjukt mycket tårta att klämma i sig..

Goddag yxskaft

Jag fortsatte att montera larmet.
Men herregud så sabla korkad jag var..
Borrade upp centralenheten på väggen ovanför 1a jacket där jag tyckte den hängde bra och minst 'störigt'.
Men inte tänkte jag på att det är snyggast om sladden går rakt ner till jacket från undersidan enheten, alternativt utmed dörrkarmen, i en snygg skena och sedan bort till jacket.
Nä.
Så som jag satte upp den så räcker inte sladden till vare sig det ena eller det andra utan sladden får dras, i en skena förvisso, men liksom på sidan av enheten mitt på väggen, ner till jacket.
Stör mig.
Kommer alltså att flytta den.
Om man ändå tänkte efter före..
Var för irriterad för att göra det igår, med risk för att bara hetsborra upp den och få allt fel igen så får det hänga som det gör för nu.

Både tid och pengar har en förmåga att försvinna allt för fort

Igår åkte vi en tur till köpcentrat för att lämna tillbaka de två paketen med kakel jag köpte 'just in case'.
De behövdes inte eftersom jag tack o lov insåg mina begränsningar och inte kaklade så där som jag inbillade mig skulle bli så fint men ge en jäkla massa spill.
Alltså, tillbaka med kaklet och en tusing tillbaka ner i fickan!
Wii.
Den gick dock åt i ett nafs eftersom jag hittade en mycket tjusig fönsterlampa, mat, lite böcker till skatten på rean, två par tofflor till små fötter, varav ett par att ha på dagis som jag letat efter hela vintern.
Mockasiner i all ära, men de hänger ju som bananer efter en löptur över golvet och flingan riskerar ju livhanken i dessa snubbeltofflor.
Har allt tittat på dessa tofflor innan men inte gillat tanken på att klä mitt frö som en liten pajas.
Men i brist på fynd av halkfria tofflor till ett vettigt pris får han ränna runt i dessa randiga kreationer med en broderad 'spacecat' på på foten.
Pajas vare ja..
Väl hemma igen ville fröet demostrera hur fort han kunde springa i sina nya tofflor o hej å hå vad det gick.
Jag blev stående och bara tittade på honom en lång stund när han sprang, lekte och grejade.
Fy fasen vad stor han blir..
Min tjocka lilla bäbis som alldeles nyss hängde i baby björn 20 timmar per dygn är nu en stor kille, som ritar huvudfotingar och kan räkna till 20..
Helt galet vad som händer de här först åren..
Den här stora lilla killen somnade som en stock efter att ha fått i sig en flaska välling och två böcker om 'Nisse' lästa för sig.

Fixar och trixar

Så är alla kakelplattor på plats!
Fixen tog typiskt nog slut när det var fyra plattor kvar att sätta, så det vara bara att hoppa i Priusen och åka för att inhandla en ny säck.
Men, nu är den biten avklarad, härligt!
Imorgon ska jag börja foga, skulle visst vänta tills fixen satt sig ordentligt innan jag stampar runt på golvet.
När jag städat upp efter oss igen och krånglat mig ur arbetsbrallorna (som jag en gång kunde dra av och på mig utan att knäppa upp vare sig dragkedja eller knapp utan minsta problem. No more I tell ya.) åkte jag för att hämta fröet hos mormor som passat upp på honom medans jag o morfar grovarbetade.
När vi var hemma igen, med magen full av mackor, fortsatte kvällen i aktivitetens tecken och när allt det där nödvändiga varjedag grejjandet var avklarat fortsatte jag att montera mitt huslarm.
Alla rörelsedetektorer och rökdetektorn satte jag upp häromkvällen och igår skulle jag få upp lite magnetkontakter, centralapparaten och manöverpanelen.
Centralapparaten ska sitta vid 1a telefonuttaget och där har jag haft datorn.
Jag har tänkt flytta den och skåpet den och alla modem och sånt finns i, men som vanligt inte fått tummen ur att göra det, men så det blev det då äntligen gjort igår.
Sladdarna hade jag dragit i en sån där skena, och den skulle förstås bort den med.
*Riiitchh*.
Tapeten följde med.
Såklart.
Det var bara att ge sig ut i garaget, dra fram målarfärg och måla dit lite färg.
Passade på att måla på några andra ställen oxå när jag ändå var igång.
Jag stod med skruvdragaren i högsta hugg när jag hör att 22 nyheterna drar igång och jag kom på att jag var tvungen att hänga en tvätt och komma mig i duschen innan jag hävde mig i säng, så jag fick avsluta innan jag var helt klar.
Men det blir färdigt ikväll, kan ju ändå inte grejja i lilla toan.

Bara resten kvar

Igår kom vi ännu en bit på vägen mot att få klart lilla toan.
Alla plattor är färdigsågade för rör av olika sorter, så nu är det bara att lägga fix och trycka dit dem.
Sedan ska det fogas, toamöbler ska på plats och lister ska upp...
Jag har bestämt mig för att ta in offerter på tvättstugan.
Den måste verkligen göras nu.
Brunnen svämmar över om man häller på för mycket vatten för fort, mattan runt den har släppt så vattnet går inunder, kranen läcker och det rinner vatten nerför väggen där våtrumstapeten släppt så det kommer fukt där det inte ska.
Alltså måste det göras asap.
Jag ger mig gärna på att dra ur matta, tapet och göra en del underarbete, men att kakla och det där, det får vara.
Det tar för lång tid för mig.
Att dra fram alla grejor och sätta igång vid åtta, halv nio på vällen då Dante somnat, funkar inte.
Så, jag hoppas att det inte kostar en förmögenhet att få det gjort.

Ond cirkel

Inte på topp just nu...
Kan inte direkt sätta fingret på en specifik grej utan det är väl mer en mix av flera saker.
Som att jag inte tränar. Jag gillar att träna och mår bra av att träna.
När jag tränar äter jag bättre och röker mindre. (ja jag vet att jag inte borde röka alls...)
Den balansen går även åt andra hållet tyvärr.
Jag känner mig slö, slapp, tung, jag väger mer än jag gjort på många år, borträknat graviditet så klart, och jag röker och äter alldeles för mycket.
Det ger mig ångest.
Rökningen påverkas även av den där trotsen..
Eller min förmåga att hantera trotsen snarare..
Så många gånger jag känner mig värdelös som mamma.
Irritationen börjar bubbla som kolsyra i blodet när en liten envis pojke inte ger med sig hur jag än fjäskar, lockar, avleder och försöker.
Inte ger med sig ens när jag säger till på skarpen.
Inte ger med sig när jag blir arg.
Så ryker mitt topplock och jag blir fly förbannad, gapar och tvingar på kläder eller vad det nu kan vara, med efterföljande ångest, känsla av nederlag, maktlöshet och rädsla att jag förstör min skatt för all framtid.
Det klart att man får lov att bli arg ibland, det är inte det.
Man måste ju sätta ner foten och visa vem som bestämmer, men jag får ångest ändå.
Jag känner alltid att jag skulle ha kunnat hatera det annorlunda, gjort på ett annat sätt, borde haft större tålamod samtidigt som jag heller inte vill 'ge efter'.
Det kan inte hjälpas.
Det suger energi ur mig.
Och när energin tryter... ja då är det en massa annat som inte blir gjort.
Som tillexempel att träna på hemmaplan.
Det är ju för fan bara att göra det!
Men jag har för dålig disciplin helt enkelt, finns tusen andra saker att fixa med och så var det ju det där med energin..
Ja, det är för dåligt men det är så det är.

Jag har spenderat lördagen i arbetsbrallor

Stylish as ever!




Väggarna är kaklade på toan.
Tog en hel dag och då fick jag ändå hjälp.
Det var tur det för att vispa ihop fix, smeta ut det på väggen o sätta dit en platta var ju en baggis, men att kapa när det behövdes och ha i åtanke hur fogen kommer att gå på nästa vägg så de kommer i linje och allt sånt där, hade nog blivit lite knivigare.
Särskilt som jag givetvis skulle försvåra allt med att sätta kaklet åt olika håll på olika väggar och omlott o gud vet allt vad jag fick för mig..
Men det blev bra tillslut.
Golvet får vänta till en annan dag.
Fast egentligen borde man fortsatt för det där med att städa av verktygen, städa av sågen och halva garaget, dammsuga och torka fixdamm från golven i hela huset i fyra omgångar och lik förbaskat är det inte rent, känns ju inte helt lockande att göra en gång till.
Men jag har tryckt i mig så mycket kalorier under tiden att jag måste satt någon typ av rekord.
Nu ska jag hoppa i duschen med sällskap av Vim och en skursvamp.
Multitasking at it´s best.

Mammas konstnär

Idag gjorde Dante sin allra första huvudfoting när vi satt och ritade.


Den ska föreställa han själv.
Visst ser man huvudet, armar och ben,
Öron och hår ritades oxå dit.
En smula manet över konstverket men alltjämt en huvudfoting.
Finaste jag sett.

Det ena ger det andra

Halleluja och prisa gud och allt det där!
Min lilla kärlekskringla skuttar in på dagis med glad min, ger mig puss o kram innan han vinkar glatt åt mig i fönstret när jag går därifrån.
Åhh så underbart!
Samtidigt har trotset avtagit en hel del och det kan man verkligen falla på knä och tacka högre makter för!
Kanske jag slipper slita varenda hårstrå ur skallen just nu åtminstone.

Och en annan cool grej, skatten har ju kissat på pottan länge nu, men bett om att få blöja när han skulle göra nummer 2.
Men nu har han, sedan i måndags, satt sig på pottan på morgonen och kissat, precis som vanligt, men nu sitter han kvar och gör 2an oxå!
Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg i Dantes utveckling.

Först jobb, sedan fredagsmys, så jobb igen

Mamsen erbjöd att hämta min sockersmula på dagis igår, så att jag kunde pila ut till köpcentrat för att införskaffa lite mer kakel 'just in case'.
Kommer visst bli en del spill så som jag vill kakla har jag insett.
Bäst att vara förberedd.
Jag lyckades givetvis att handla lite andra nödvändigheter, som ny nattkräm till min rynkiga nuna och en annan ansiktskräm som säkert inte har minsta effekt på någonting.
Men den var iaf ekologisk och på reapris.
Alltid något.
Åkte för att hämta min skatt och där bjöds det rostmackor med marmelad och ost.
Bland det bästa jag vet.
5 stycken pressade jag i mig utan att ens bli mätt.
Det lägger sig som bomull runt hängröven.
Dante fick ett ledsenutbrott för att han inte fick.. stackars mammas lilla allergiker..
Vi gav oss av hemåt i kvällningen och när skatten var nattad åkte arbetsbrallan på.
Dags att prima!
På flaskan stod det att man bör påbörja spackla eller vad man nu ska göra, inom ett dygn.
Jag ska ju börja kakla på lördag morgon..
Men ikväll ska jag gumma(fuktspärra) golvet.
Alltså primade jag golv och en bit upp på väggen bara, så ikväll får jag prima resten av väggarna och gumma golvet.
Men först ska vi fredagsmysa, mitt frö o jag.

Tid! Jag behöver mer tid!

Alltså, de där timmarna mellan ungefär 17 när vi kommer hem från dagis o jobb till ca 23 då jag svimmar i säng går ju helt makalöst fort!
Speciellt som jag 'måste' ligga tillsammans med Dante tills han somnat och igår tog det nästan 1 timma...
Nåväl, när han snarkade sött skuttade jag upp och ut till bilen (i ny sabla snöyra) för att lasta in allt jag handlat.
Men just det ja där var visst så in i helsicke mycket bråte i garaget så jag var tvungen att röja ur för att få in nya grejjer och stoppa det i bilen istället.
Varför är jag så oorganiserad? Borde ju gjort det för längesedan.
Allt kom iaf på plats, jag drog ett lager färg på elementet när jag ändå stod brevid och sedan gav jag mig ut på toan för att dra med japanspackeln över väggarna och jämna ut allt.
Det var ju inte så noga innan, då det skulle gips ovanpå, men nu får det ju putsas till lite bättre.
När det var klart så vips var klockan dusch- och läggdax.
Jag hann alltså inte att dra på primer, så det får bli kvällens uppdrag istället.

Wohoooo

Alltså, jag har ju gått runt hemma och värkt ihjäl mig för att jag väntat på att jag ska få låna bil och släp o vettigt väder och allt vad det är, för att kunna fixa de där gipsskivorna till lilla toan.
Jag vill ju komma igång!
Eller snarare, bli färdig!.
Nu har jag köpt primer, fix, fog och fuktspärr, så nu saknas bara de där gipsskivorna innan jag kan dra igång.
Men, så åker pappsen hem o kollar vad det är jag har på väggarna nu, ja då ÄR det ju gips!!
Så nu är det ju bara att dra igång!!
Jääääääääj!
Ikväll ska det primas!

Kräkfest

Igår bar det av till mataffären för att fylla på i förråden igen.
Dante fick ett par korvar att smaska på under tiden.
Vi har köpt korv där en gång tidigare och jag kollade såklart då med dem om den innehöll något som fröet inte tålde, och det skulle den inte göra, men på kvällen spydde Dante.
Det är ju inte så himla ovanligt i sig, så jag lade ingen större vikt vid det.
Men igår spydde han igen.
Givetvis i sängen.
Och i badrummet.
Som vanligt blev det en jäkla cirkus med att bädda rent o skura madrasser och flytta in madrasserna från dantes säng in i min och duscha liten och skura golv... så tröttsamt.
Men nu måste man väl ändå kunna konstatera att det var ingen tillfällighet att han kräkt båda gångerna han ätit korv från korvmojjen.
Man kan ju undra varför eftersom det som står deklarerat i innehållsförteckning ska han tåla..

Energyboost!

I fredags bar det av till smålandsskogarna för att hälsa på goda vänner.
Det blåste förstås storm och var ett sabla väglag men jag o AC bestämde oss för att köra ändå.
Har man väl fått till en helg så får man liksom passa på, kan dröja evigheter tills alla kan nästa gång.
Så, off we went.
Vi snittade nog 80 km/h under alla 40 milen.
Det tog ju en stund så när vi var framme var det sena kvällen.
Så följde en supernajs helg, med shopping, mat, vin, en himla massa babbel och skrattande.
Alltså, jag är så glad för och i mina vänner, och just dessa har hängt med sedan man var tonåring och känner mig utan och innan.
Underbart!
Jag tog mitt frö i famnen igen på söndagskvällen.
Som jag längtat!
Men så välbehövligt att få en brejk ibland!
Jag tog ledigt igår, för att bara umgås med min lilla unge, efter att ha varit ifrån varandra hela helgen.
Han ville varken gå ut eller annat, bara 'vara här inne med dig mamma'.
Jag hade ju tänkt följa med ut förstås men jaja, vi gonade oss inomhus istället.
Jag fick inte gjort ett dugg av det jag tänkte göra men mysigt var det.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Världens finaste unge vaknade och var på ett strålande humör.
Full av bus och skratt.
Vi mös och gosade en stund innan vi fortsatte med morgonbestyren.

20 minuter senare ligger samma lilla pojke i en spänd brygga på skötbordet och vrålar med sin allra högsta röst att;

'Jag vill inte byta blöjan! Jag vill inte ta av mig pyjamasen! Jag vill inte tvätta ansiktet!'

Jag började med mjuka övertalningsförsök som som sakta men säkert blev hårdare och givetvis slutade med att jag gapade jag oxå och så var den morgonidyllen förstörd.

Mina nerver...

Vi lugnade ner oss båda två och så vart det kramkalas en stund innan vi klädde oss och gav oss ut för att sopa fram bilen under 10 cm nysnö.

I huvudet på en 2½ åring

Vi sitter i bilen på väg till affären, Dante och jag.
Han kollar ut genom rutan och säger:
'Mamma, det är snö i molnen'
'Ja, det är det' såger jag.
'Och maskar'
'Maskar? Nej, maskar finns inte i molnen' säger jag.
'Jo!! För äter man snö får man mask i magen!!'


Jo.. iaf är det det mamman påstått hela vintern.

Saker förändras men är ändå som vanligt

Vardagsrutiner.
Livet bara försvinner i en strid ström av måsten och rutiner.
Men jag klagar inte, jag är så jävla lyckligt lottad i många avseenden att bara tanken på det kan ge mig gåshud emellanåt.
Däremot kan jag önska att det inte behövde vara så inrutat, livet..
Men såvida man inte sitter på en hel driva av stålars så är det ju så det får vara, med jobb, dagis, räkningar, försöka spara lite för att kunna göra något kul på semestern, kanske resa någonstans och förhoppningsvis har man lyckts spara tillräckligt för att man ska kunna äta något annat än havregryn när man blir pensionär och att ens frö har några kronor i någon typ av sparande..
Visst kan jag önska ibland att jag var lite mer wild and crazy, sålde hus och allt däri och tog min skatt på en världsomsegling.
För 15 år sedan kanske jag hade gjort slag i saken men jag har blivit fegare och bekvämare med åren.
Jag vill inte längre jobba 20 timmar per dygn i ett halvår för att spara ihop pengar och ge mig ut i vida världen.
Jag nöjer mig med 8 timmar och en charter.
Som det kan bli..
Hur som helst, igår var det vardagsrutiner som gällde igen, och så fick jag äntligen friskat upp frisyren med några slingor.
Måste köpa silverschampoo idag..

Jag är så förutsägbar

Pms (eller nåt).
Sugen på pizza och godis.
Jag ska ställa vågen på diskbänken när jag kommer hem!

Svar på kommentar

Den här kommentaren kom under mitt inlägg 'Självrannsakan' ifrån Anonym.


Det här var det värsta jag hört!!!!
Hur kan du hålla på och hota ditt barn så???
Det kallas barnmisshandel!!!!!!!
du är ju inte klok!!!!!!



Ok..

Det värsta du hört?

Läser du inte tidningar?

Kollar du inte nyheter?

Det värsta jag har hört är barn som plågats, våltagits, svultit och torterats till döds av sina föräldrar.

Barn som sett sina mammor våldtas och fått livet slagit ur sig av sina pappor.

Barn som tvingas prostituera sig, låta sig utnyttjas i händerna på människoas för att överleva.

Bland annat..

Jag håller med om att det sätt som jag ibland tacklar Dantes trots på inte är rätt sätt att gå tillväga, men att det är barnmisshandel, det vet jag inte om jag håller med om förstås..

Jag försöker göra mitt bästa för att ta hand om mitt frö på ett sätt som förhoppningsvis ska resultera i att han växer upp till en självständig, trygg, empatisk, ja en bra människa helt enkelt.

Och nej, jag gör inte rätt i alla lägen.

Är det ens möjligt att få alla rätt i föräldraskapstestet?

Jag skulle ju lätt kunna ha en blogg där jag bara satte in fina foton på diverse skojsigheter vi hittade på med en bildtext som bara bestod av rosor, och gulligull och herregud vad allt är hunkydory.

Har man barn så vet man att så är det inte, inte på riktigt, inte hela tiden och jag har valt att skriva om hur valda delar av vårt liv och vår verklighet är.

Både bra och dåligt.

Men aldrig så dåligt att det skulle kunna klassas som det värsta du kan ha hört.

Praise the lord!

Idag morse lämnade vi senare på dagis, direkt på nya avd, som överenskommet.
Det gick mycket bättre!!
Svaga protester och en lite darrande underläpp var det värsta som blev av det, och efter bara några minuter ringde fröken och sa att 'det blev inget mer, det går hur bra som helst!'
Halleluja!
Jag riverdansar lite av glädje.

Självrannsakan

Jag har rannsakat mig själv.
Dante har ju kommit in i någon sabla trotsperiod.
Om det nu hänger ihop med detta jobbiga som blev av avdelningsbytet eller vad det nu är så är det så in i helsickes frustrerande och kan driva mig tokig när det ska protesteras mot allt!
Han säger nog 'jag vill inte' ett par hundra gånger om dagen och är tvärtemot allt!
Bara en sådan sak som att han släckte lyset i tvättstugan när vi höll på att klä på oss.
'Oj, nu blev det svart! Nu ser inte mamma något, kan du tända igen är du snäll?'
'Nej, det ska vara släckt'
'Nä, då ser vi ju inte att ta på oss. Kan du vara snäll och tända nu?'
'Nej det ska vara släckt.'
'Tänd ljuset nu!'
'Nej'
'Okej, då kan det vara släckt då'
'Nej, det ska vara tänt!!' gnäller han då och tänder.
Aaarrrrgggghhhhhhhhhhhh
Ja det är smålustigt och lite charmigt så man ler de femhundra första gångerna kanske, sedan ler man inte längre och gång nummer ettusenenett så håller man på att gå upp i limningen och gång nummer fyratusenfemhundratjugofem vill man bara vråla att 'förihelvete gör som jag säger!!!! NUUUU! Utan protester!'
Vid tillfällen där Dante tex vägrar att komma så att vi kan ta på ytterkläder eller vägrar gå in i bilen, kan jag säga att :
'Ja men då går mamma själv då! hej då!'
När jag kom på vad det var jag hotade med knöt det sig i bröstet på mig och jag insåg att det kanske är mitt fel alltihop... allt det här med hans fruktansvärda gråt vid lämning på dagis..
Herregud jag hotar med att lämna honom om han inte gör som jag säger ju...
Ångest, ångest, ångest!
Det är sånt där som kan vara svårt att inse när man är själv..
Är man två kan man ju säga till varandra att du, hur tror du att det känns när du säger det eller det osv men det är inte alltid så lätt att 'se' sitt eget beteende på det viset..
Vare sig det är därför eller inte som det blivit så jobbigt vid lämning nu, så har jag lovat mig själv att sluta hota med det där i tid och otid.
No more.

Nya tårar

Även idag var det gråt och tandagnisslan vid dagislämning..
Åh.. mitt hjärta..gud som jag tycker synd om honom.
Det är ju lämning för alla barn på en och samma avdelning = dantes 'gamla' avd, före klockan halv 8 på morgonen.
Sedan går alla barn med sina fröknar till respektive avdelning.
Dante lämnas ju före halv 8 så han lämnas ju på sin gamla avd varje morgon.
Han blir även fruktlöst ledsen när de ska gå därifrån.
Och nu har han börjat bli jätteledsen vid alla 'uppbrott'
Tex när de ska sluta leka och sätta sig och äta, eller klä sig och gå ut osv..
Jag talade med ena fröken på nya avdelning imorse om att jag vi kanske ska prova om jag lämnar efter halv 8, då tar de ju emot honom på nya avd istället, så slipper han åtminstone ett jobbigt moment, med att behöva lämna sin älskade gamla avd.
De tyckte att det var en bra idé, för något måste göras nu tyckte de..
Måtte det hjälpa..

Söndagsnöjen

I söndags kom vi äntligen iväg till Emaus igen.
Det var ju säkert ett halvår sedan sist!
Dante tyckte det var lika kul som vanligt att rida på hästarna även om det var lite svårt att hålla balansen ibland eftersom hästarna var utan sadel och han hade halkiga regnbrallor på.
Några varv på hästarna blev det och sedan följde lek i lekparken, besök hos kaninerna och lite fika innan vi gav oss hemåt igen.



Fröet somnade en stund när vi kom hem och när han kvicknat till blev det middag innan vi än en gång gav oss ut, den här gången blev det en spontan promenad till mormor o morfar där fikakvoten fylldes på något alldeles väldigt mycket.
Farligt farligt, men härligt härligt..

På A svarar jag ja, på B måste jag nog googla

Jag bombarderas med hundratals frågor varje dag från min lilla flinga.
Saker som
Dante: Mamma varför flyger molen?
Jag: Det blåser på dom så de åker iväg.
D: Vad finns det i molnen?
J: Det kan finnas regn eller snö elle kanske hagel.
D: Mmm. Var kommer molnen ifrån?
J: De bildas vid havet
D: Ja.. var är havet?
J. Det ligger därborta *pekar*
D: Vi fiskade krabbor i havet med Lucas.
J: Ja just det! Det gjorde vi.
D: Det bor många djur i havet!
J: Ja det gör det.
D: Hur många djur bor det i havet?
J: Det bor hur många som helst.

Dante sitter på pottan och undersöker sin anatomi.
D: Mamma vad är det för nåt?
J: ... det heter ollon.. var rädd om det du!
D: Vad gör man med det?
J: Man kissar med det... och sånt..
Ett par dagar senare när han badar:
J: Så får du tvätta snoppen med.
D: Ska jag tvätta ollonet oxå?

Han har precis kissat på pottan, reser sig och tittar på kisset
D: Är det mjölken som jag kissade ut nu?
J: Ja, det är det!
D: Varför är det inte vitt?

D: Hur sitter stjärnorna fast?
J: De sitter inte fast, de liksom bara.. hänger där på himlen...
D: Hahahahaaaa nej det går ju inte

Wiseass.

Ups and downs, all in one day

Vi gav oss av mot Brastad för besök hos AC med familj med en semlekrans i baksätet.
Vi tog en promenad till affären för att handla lite lördagsgodis och hämtade upp Malin o hennes frö på vägen.
Väl hemma igen, rejält genomblåsta av stormen blev det en himla massa fika, kaffe och lek för våra små.
Vi vinkade hejdå framåt fyratiden och det märkets på Dante att han inte sovit middag, ju tröttare han blir, desto vildare lekar för att hålla sig vaken blir det.
Han rullade runt med ögonen efter femtio meter i bilen, men jag lyckades peta in en barncd i bieln och gapade pippi långstrump o köttbullar i näsan sånger hela vägen hem samtidigt som jag retade gallfeber på min trötta stackars skatt med att kittla honom och hålla på så att han inte skulle somna.
Inte trafikfarlig alls...
Vi kom iaf hem.
Mat, lek, bus, dusch av vrålande liten, pjammisar på, välling, läsa bok, snark.
Jag hade precis satt mig med en hög viktvätt i soffan när jag hörde hur flingan började hosta inne i sängen.
Jag fryser mitt i en rörelse och spetsar öronen likt ett rovdjur som hör ett misstänkt prassel i djungeln.
Låter inte bra.
Jag ilar.
Spyan var ett faktum.
Vi hann tack o lov ut i badrummet så spya nummer två och tre kom i handfatet.
Jag är på gränsen till nervsammansbrott över det där satansjävla kräkandet.
Stackars mitt frö..
Han fick lite röda utslag i ansiktet under dagen och det blev värre under kvällen.
Borde kanske blivit mer orolig än jag blev för nu undrar man ju om det kan vara så att han fått i sig något han inte tål..
Nu lär jag väl inte sova en blund i natt heller utan bara hovra över honom med två fingrar på pulsen.

Fredagsmys

Igår åkte vi hem till farmor för att hälsa på.
Äntligen blev det av!
Supertrevligt som vanligt var det och massa härliga kalorier mögade jag i mig.
Mmmm.
Fröet var trötte efter en ansträngande vecka och somnade gott när det var läggdax.
Jag fick väl grejat med lite tvätt och sånt där i några minuter innan jag damp ner i tvsoffan.

Sleep deprived

Så makalöst oroligt han sover om nätterna min lilla skatt..
Gissar att det hänger ihop med det här jobbiga han går igenom med dagis.
Men gud som han buffar och stångas och viftar och vevar o sparkas o kastar sig av och an och gnäller.
Stackars, stackars min lilla älskling..
Jag har ju en smula svårt att sova med små fötter som ligger och sparkas i korsryggen, eller små nävar som boxas på bröstkorgen eller en liten skalle som kommer knökande mot näsan så där ligger jag vaken medans timmarna tickar fram.
Frustrerande.
Men nu är det helg, då kan vi ju och yra i nattsärk hela dagarna om det skulle behövas.

Tandläkarbesök

Idag var det dags för Dantes andra tandläkarbesök.
Första gången var strax innan han fyllde 1 år och då hade han ju inte tillstymmelse till tänder ens.
Det har han nu, tack o lov.
Han protesterar ytterst sällan när vi ska borsta så tänderna var och rena och fina tyckte tandläkaren.
Fröet var makalöst duktig, satt blickstilla, svarade på frågorna, gapade stort och lät tandläkaren titta i munnen.
Som belöning fick han en pysselbok, en liten tandläkarspegel och ett klistermärke.
Glad i hågen gav vi oss av mot dagis.

Vart tog hon vägen nu då, den där tandläkaren?

Väl på dagis blev han även idag helt vanvettigt ledsen när jag skulle gå.

Han klängde sig fast och grät så han knappt kunde andas.

Jag kunde hålla mig tills jag med ett stort fejkat leende vinkat hejdå innan jag bröt ihop.

Fy fasen säger jag bara.. man vill ju bara skita i alltihop plocka upp sin lilla flinga i famnen och åka hem igen.

Den här trotsen alltså..

Igår gav vi oss hem till Jenny o Lucas efter jobb o dagis.
Mammorna snattrade och grabbarna lekte aka stökade ner hela huset.
Men som vanligt hade de hur kul som helst och lekte utan problem.
När det var dags att åka hemåt protesterades det å det vildaste.
Stora tårar och höga skrianden vart det och overallen fick tvingas på motsräviga små armar och ben till mammans gnisslande tänder.
Sedan ville samme lille pojke inte kliva ur bilen.
Han ville inte heller ta av sig overallen eller kläderna eller ta på sig pyjamasen eller borsta tänderna eller sitta på pottan eller prata med mamman eller göra något alls som jag hade på förslag.
Giv mig styrka.
2 års trotsen är inte att leka med alltså..
Men, det gick över det med, två stora pannkakor senare var han på lite bättre humör och han somnade gott, mätt i magen.
Jag skurade golven och när jag ändå höll på att skura tog jag elementet och det där röret till lilla toan oxå.
Så hann elementet få ett lager färg innan jag damp ner i soffan och glodde på sjukhusreality resten av kvällen.

Intensiva jobbdagar

Håller på med boksluten på jobbet.
Känner mig en smula blondare än normalt när skattekonton, löneskatter, pensionskostnader och gud vet allt vad det är ska sammanställas.
Är helt slut när jag yrar ut från jobbet för att hämta min lilla sockersmula på dagis.
Han är lika trött och ett uns gnällig han oxå.
It is a lethal combination.
Men, han är lik mamman, bara vi får kommit innanför dörrarna och viktigast av allt, fått något i magen (helst godis men vi försöker avhålla oss) så piggnar man till igen.


Jag kom på precis att jag ju har ett element och vattenrör till lilla toan ståendes i garaget som ska skuras och sedan målas.
Kanske jag ska roa mig med det ikväll..
Jippiii

Mitt hjärta går i tusen bitar

Samma gråt och vädjan från liten vid lämning på dagis idag, som igår.
Nya tårar för mamman i bilen på väg därifrån..
Ja, innan jag ens lämnat byggnaden.
Jag sa till att det kanske kan bero på att han får hoppa mellan avdelningarna och de hade tydligen tänkt på det själv oxå.
Måtte detta vara en fas som går väldigt snabbt över, det är en pärs för oss båda.

Filmkväll

Igår bar det av till Lysekil för en filmkväll hemma hos kompisen.
Vi såg 'I rymden finns inga känslor'.
Väldigt mycket feelgood.
Feelgood var även alla ostbågar jag tryckte i mig.
Just där och då åtminstone.
Idag är det feelbad över det..