Årets nyårsstass

Slö, slapp och likgiltig.

Och likblek.

Kräksjuka in da huse

Vaknade vid 5 snåret natten mellan onsdag och torsdag.
Något var fel..
Jävligt fel.
Kastar av mig täcket och vräker mig ut på toan.
Kräker i badkaret, sätter mig på toan och fortsätter kräka i badkaret.
Tur de är nära varandra de två.
Ja, där satt jag i ett par timmar och kände döden komma allt närmare för varje hulkning.
Jag hör hur Dante vaknar men sitter kvar i sängen.
Jag lyckas krypa in tillhonom och han fråga ' mamma vad gjorde du därinne'
'Mamma är sjuk....har du bajsat?'
'Ja...'
'Kom så tar vi bort det då' sa jag och kryper mot hans rum
'Mamma... varför kryper du?'
'Mamma mår lite dåligt älskling, det är inget farligt'
Vi kommer in i Dantes rum och han ställer sig på alla fyra brevid mig.
Jag tror att han skojar men då kommer det.. han spyr och spyr utan hejd.
Sablar..
Jag torkar ren liten rumpa och golv efter bästa förmåga innan jag måste ge mig in på toan igen.
Resten av dagen är ett töcken av skit, kräks, yrsel och illamående.
Tråkigast var jag att jag fick meddela alla som skulle komma på nyårsbaluns till oss att det nog inte är någon bra idé..
Idag är vi bättre igen, tack o lov är det ju bara rent överjävligt i en dag eller så, men vad sliten man är..
Idag har jag vädrat hela huset, dragit ur alla lakan, lagt ut alla kuddar och täcken på vädring, skurat golv, toa och nerkräkta madrasser och packat kuddar o täcken som ska få tvättas av mormor som har tumlare.
Nu är jag helt slut.
Det blir blåbärssoppa i champagneglaset vid midnatt.

Plundring

Igår var vi inbjudna till kompisen på julgransplundring.
Det var ett väldans kalajs med smarrig mat, som Dante slukade i ett nafs till min stora överraskning.
Börjar misstänka att hans matvägran har mer med min kokkonst att göra än något annat...
Barnen leker och vi mammor pratar och äter när en av de små plötslig kräker på golvet.
Hoppsan.
Therese fiskade snabbt upp sitt frö och gav sig av hemåt och nu håller vi tummarna att det inte var någon elak kräksjuka han fått..
Och så håller vi tummarna att det inte var något som smittade.
En himla massa fika bjöds det förstås oxå och jag proppade i mig för glatta livet.
Jag är en viljelös slav under fett- och sockerbegäret och jag ger mig hän som aldrig förr.
Precis som mamman proppade Tarzan i sig en massa godis, han fick plocka paket från granen och kanske bäst av allt, leka med sina kompisar, så det var en mycket nöjd liten kille som stuvades in i bilen.
En mycket trött liten kille.
Det tog inte många minuter att få honom att somna när han väl låg nerbäddad.
Jag valde mellan att måla i lilla toan eller röja ur mitt förråd.
Det blev förrådet.
Slängde en jädra massa skit och fick styrt upp lite i oredan.
Skönt.

Den där lilla toan...

..skulle ju vara färdigrenoverad till Nyår var tanken.
HAHA HAHAHAHA.
Not gonna happen.
Igår skulle jag ha fortsatt måla tänkte jag, eftersom jag måste köpa gipsskivor till väggarna och vad-det-nu-hette till golvet innan jag kan dra igång med kaklandet.
Men jag orkade inte..
När jag lagt en trött liten Dante vinglade jag runt på slöa ben och plockade iordning vårt hem innan jag landade i soffan.
Där blev jag sittande resten av kvällen..
Dante har varit helt otroligt rörig hela natten..
Han har bett om mjölk flera gånger och velat ligga ovanpå mig helst.
Jag har flyttat tillbaka honom på sin kudde, bäddat ner och klappat om, men det har inte tagit en halvminut ens innan han stångat sig fram till mig igen.
Det känns som om jag inte fått en blund i ögonen och när det var dags att släpa sig upp i morse var det som om något dragit en stor klubba i skallen på mig.
Huvudvärk.
Och som alltid när jag inte sovit ordentligt och kroppen är trött så får jag ett fett munsår.
Lagom till nyårsstassen.
Jääj..
Godmorgon världen!

BVC nytt ...skryt..

Idag var det dags för 2½ års kontrollen.
Att alla barn utvecklas i olika takt under de här första åren vet man ju.
Dante har varit tidig med mycket, saker som även jag som oerfaren förstagångsmamma förstått att han är tidig med, som att han promenerade runt här vid 10 månaders ålder tex.
Andra saker har kanske inte varit så självklara att inse, som hur mycket han förstår och kan göra vid en viss ålder.
Han är ju min unge som jag spenderar de flesta av dygnets alla timmar tillsammans med och han är som han är liksom..
Dagisfröknarna har ju såklart talat om att han är tidig i utvecklingen och visst har jag blivit stolt och glad, men vid den här åldern känns det ändå viktigast att han kan leka bra med andra barn, att han är social och en glad liten kille.
Idag var det då dags för kontroll igen.
Sköterskan tog fram olika djur och saker ur en väska och Dante skulle tala om vad det var för något och hur det lät, skilja mellan stor och liten och utföra enkla saker som att 'ställa kossan på tallriken' .

Så började han rabbla vad det var för färger på de olika sakerna och babbla på som han brukar.

När hon var klar sa hon att 'ja han var minsann en himla duktig liten kille och han pratar fantastiskt bra!'.
Så var det dags för att vägas och mätas och jag sa till honom att klä av sig.
Dante tog av sig tröjan och jag sa 'du kan ta av dig byxorna oxå'.
Han tog av sig byxorna och frågade 'ska jag ta av mig sockarna oxå?'
Sköterskan höjde på ögonbrynen och sa att 'alltså...du vet väl redan det men han är i tal och förståelse som en fyraåring ungefär.. det är inte alla fyraåringar som kan alla färger tex.. '
Nej, det visste jag inte..
Man kan ju inte bli annat än stolt och glad såklart, men viktigast av allt är att han är frisk, stark, glad, väger 14,2 kilo, är 92 centimeter lång och följer sin kurva precis som han ska.

Annandagen

Vi började dagen med en rejäl frukost innan vi tog på oss en himla massa kläder och gav oss ut i alla de 15 minusgraderna för att åka pulka.
Dante och Vilda gav ifrån sig glada tjut när de susade utför backen.
Roligt värre!
När våra gäster gett sig av hemåt var det en liten pojke som fick ett sammanbrott av trötthet.
Han slocknade så fort han lade huvudet på kudden och sov i tre timmar även denna dag.
Det var en intensiv jul, särskilt som han just vart sjuk oxå, så det tog nog rejält på små krafter.
Jag var ganska trött jag med och det var skönt att få plockat undan, rivit ur sängkläder och städat av under tiden som han sov.
Så var denna julen till ända.
Man hinner inte allt man vill eller besöka alla man skulle vilja besöka tyvärr... tiden går fort.
Men det kommer fler dagar.
Nu är det back to work igen.

Juldagen

Fullt upp på förmiddagen med en massa att stå i. En trött liten kille sov middag i 3½ timma!!
Skatten... säkert välbehövligt.
Så var det äntligen dags för besök från skåneland!
Jenny, Jocke och deras lilla Vilda, som bara är tre månader yngre än Dante, svängde in hemmavid frampå eftermiddagen.
Vi har lyckats få till en träff en gång om året ungefär och det är en tradition vi försöker hålla fast vid.
Vi käkade en massa mat och snask, lekte med våra frön, drack öl och babbalde såklart hur mycket som helst till sena natten.
Så jäkla trevligt!

Julafton

Jag vaknade av att en liten filur viskade 'mamma....mamma...hej' i örat på mig.
Mitt lilla frö.
Vi åt grötfrukost såklart och sedan var det fullt upp med att förbereda Dantes julmiddag, packa kylbagen, packa ombyte och pyjamas och packa ut allt i bilen tillsammans med julklapparna.
Vi åkte till mormor och morfrar på lullunch. Fröet somnade i en timma vilket var helt perfekt för då hann jag åka hem och åla mig ur kläningen jag tvingat ner den allt bredare hängröven i, och få på mig lite fluffigare kläder att gömma fläsket i.
Vi gav oss av ut på vägarna medans alla andra satt och glodde på Kalles jul och var framme alldeles lagom tills det var slut.
En välkomstglögg slank ner innan det var dags för julmat och frosseriet tog fart.
Tomten kom med en massa fina klappar till både stora och små.
Framförallt de små så klart.
Vi åkte hemåt när mitt frö fått nog av ståhej vilket blev vid 21 tiden.
Var hemma vid 22 snåret, lastade ur bilen och gick igenom klapparna igen och avslutade med att snattra med bästisen i telefon i en timma eller så.
Lyckat det hela.

Stort...större...störst

Idag har Dantepappan och hans fina lilla familj vart på besök.
Dante fick jättefin julklapp, en arbetsbänk till alla sina verktyg.
Lycka.
Jag fick slita honom därifrån under vilda protester när det var långt efter läggdax.
Han och lillebror Dexter lekte och hade himla kul ihop.
Dante sprang fram och tillbaka med ett stort flin och Dexter kom krypande efter med stort ett flin han oxå.
Sedan vilade de sig med att sitta en stund i leksakslådan och samspråka och Dante visade hyss som att kasta ut alla leksaker på golvet till Dexters stora förtjusning.
När de hade åkt sa Dante säkert 10 ggr att 'mamma jag vågade krama pappa! Han var stickig! '
Så upprepade han flera gånger alla deras namn och sa att' de har vart här och hälsat på mig idag!' med glad och stolt min i det lilla runda ansiktet.
Den finaste julklapp jag kunde få.

GOD JUL

Julstök

Ikväll ska julstöket fortsätta.
Det hade ju vart trevligt att få fram de där 5-6 tomtarna jag faktiskt äger..
Så tänkte jag griljera revben för första gången i mitt liv.
Fick ett infall och köpte grillade i affären för att tag sedan (händer typ en gång vart sjunde år eller så) och Dante glufsade i sig med god aptit till min glädje och förvåning.
Det måste vi ju såklart fixa till då ju!
Skinkan skiter jag i.
Jag har gjort skinka varenda år och varenda år har jag frusit in ungefär halva i tron att jag ska svänga ihop någon pastasås eller nåt på den där biten.
Framåt sommarkanten slänger jag den.
Nä, det blir färdigskivad från charken.
Eller från casa mormor.
Dantes bröd är slut så det måste bakas.
Hans pepparkakor är oxå slut, så de måste bakas även de.
Men först måste vi skotta ute innan vi börjar stöka inne.

Mot nya äventyr

En trött liten hjälte lämnades på dagis för sista dagen den här veckan.
Jag sade hejdå till en av fröknarna som ska vara ledig under julen.
Kändes lite sorgligt nästan, då det varit Dantes favoritfröken och nu ska han ju byta avdelning..
De hade haft avskedsfest igår för Dante och de andra två grabbarna som ska byta avdelning.
Han fick med ett fint 'diplom' hem och sin lilla bok med foton.
Bara tre dagar till under nästa vecka kommer han att vara på sig gamla avdelning sedan är det skarpt läge..
Känns konstigt.

Morgonpasset

Kikade ut genom persiennerna inatt när jag var uppe.
Jorå, snön hade vräkt ner inatt oxå.
Plogen hade kört rent och dumpat det mesta bakom min bil.
På riktigt måste han ha vinklat till plogen och tömt snön där för jag hade en driva som var minst 1½ meter bred och hög upp till knäna.
Jamen, det var bara att ge sig ut och sätta igång med snöskottningen.
Klockan var strax efter 5, termometern visade -11 och det var nästan helt vindstilla.
Otroligt vackert och nästan rofyllt om det inte vart för att jag hade lite annat att göra och tid att passa.
Jag har träningsvärk i axlarna.

Busy little bee

Mamma tyckte att vi kunde komma och klä den lilla granen hemma hos dem som igår.
Jag kände hur jag började flacka med blicken av stress..
Jag var ju tvungen att åka ner på stan för att handla några julklappar när jag hämtat frö.
Antagligen syntes det på mig för hon erbjöd att jag skulle lämna Dante hos henne så han fick klä granen och jag fick ränna runt på stan på egen hand.
Så blev det.
På bara lite drygt en timma fick jag betat av en himla massa affärer och köpt de julklappar jag var på jakt efter.
Skönt!
Nästan klar nu.
Hämtade min skatt som klätt granen väldans fint hos mormor.
Ett par skinkmackor med en jäkla massa senap slank ner innan vi åkte hem.
Vi var tvugna att skotta undan lite innan vi äntligen kom innanför dörrarna hemma.
Resten av kvällen spenderades med att slå in julklappar.
Först vid midnatt släckte jag lampan och somnade tätt intill min snarkande skatt.

Kan tagga ner

Jag sade ifrån gällande det där med julklapparna..
Nu får vi lämna fler än en om vi vill.
Schysst.

Eldar upp mig

Sedan en massa år tillbaka firar vi jul tillsammans med svägerskans familj.
Vi är ju inte så himla många var för sig, men tillsammans blir vi en alldeles lagom hög med människor på julafton.
För ett antal år sedan släpades det in julklappar i stora mängder men under åren har vi kommit överens om att lugna ner oss lite med det där och inte spenderar vi tusentals kronor på paket heller.
I år har jag tex köpt 3 stycken till brorsdottern.
Men se, nu har 'någon' fått för sig att vi bara får lov att ha med oss 1 paket till var och en av barnen, som är 5 st, och inga paket till de vuxna.
Ooookej..
Det är ju ett jävla snilledrag att bara bestämma det på eget bevåg, och inte meddela det förrän en vecka innan julafton .
'Så får ni väl lämna till de andra innan, det tar sån tid och blir alldeles för mycket... barnen uppskattar det ju inte tillslut..'

Alltså, det är väl julafton en gång om året eller?

Vaddå tar sån tid?

Och varför ska vi stressa oss igenom julklappsutdelningen? Vi har ju för bövelen hela natten på oss! Vi har väl ingen brådska heller.

Så nu har alltså 'någon' bestämt att nu ska man åka runt och tomta oxå, tillråga på hos de som vi ska fira jul och dela klappar med!!

Som om man inte har nog att göra!

Jag som ju har 3 klappar till brorsdottern ska alltså åka hem till henne med de 2 som blir över, i förväg!
Eller är alternativet att lämna 2 till henne på julafton när vi ses och säga att hon får ta med dem hem och öppna efteråt och lämna 1 till Tomten som hon får öppna vid julklappsutdelningen på julafton?
What the fuck?!
Ska det inte få lov att vara en massa klappar och tindrande barnaögon just den dagen?
Jag tycker absolut inte att man behöver ha ett överflöd av paket, det har vi ju inte heller, men att 'någon' ska bestämma att jag bara får lov att ha med mig 1 paket till mitt frö som Tomten kommer med, och resten ska vi dela innan, tar bort hela grejen med julafton för mig...
Jag minns min barndoms jular, då vi väntade otåligt på Tomten, sprang mellan fönster och dörr och tittade och väntade och så! DÄR! Wiiii, NU KOMMER HAN!
Paketen öste över oss, ett par strumpor i den ena, trosor i nästa, en bok i den tredje..
Visst var det så, då som nu, att man rev upp paketen och lade innehållet åt sidan för att riva upp nästa, men när alla paket var öppnade gick man ju igenom sina klappar, om och om igen..
Precis som de gör nu.
Jag vill att mitt frö ska uppleva det där.
Jag tycker det känns jättetrist alltihop och det har tagit bort en stor del av den förväntansfulla glädjen jag alltid känner inför julafton.

Gnäll...

Mina knän är hur svullna som helst..
Ja hela benen faktiskt, men särskilt knäna.
Vänsterknät värker som bara den dessutom och jag haltar lite..
Kanske resultatet av att jag kröp runt på knä och bände bort mattan?
Klent i så fall.

Chillar lite

Vissa påverkas inte något nämvärt av julstressen

Börjar känna av stressen

Plötsligt slog det mig att julafton är på fredag.
Fredag!
Jag har vart helt inställd på att det var på lördag så nu känner jag hur stressen kryper i varje cell av min kropp.
24 timmar försvann i ett nafs.
Jag har flera julklappar kvar att köpa, mat att laga, ett hem att pynta, snö att skotta, renovering utföra, en liten att ta hand om och ett jobb att sköta.
Gah.
Men, jag har suttit i samma sits förr om åren och jag har hunnit då med.
Igår gjorde mormor en hjälteinsats som ringde från köpcentrat och frågade om jag behövde något i affären.
Åhhh, lycka!
Hon fick en hel lista med saker att handla.
Så otroligt skönt att slippa dra med en liten pojke dit ut efter en lång dag på dagis.
Särskilt som han inte sovit igår.
Han håller på att 'skolas in' på sin nya avdelning och tanken var att han skulle sova middag där igår.
Han sov inte en blund tydligen.
Det märktes.
Han var så trött att han började gråta för att jag tog av vanten på fel sätt.
Lille göbben.
Han slocknade vid 19 tiden och jag hade massor av tid till mitt förfogande.
Jag gjorde iordning julkorten, målade ett lager färg på toadörren, bände ner taklisterna därinne, sågade till och fick upp en golvlist vid ytterdörren där jag just målat, sågade till en griffeltavla Dante fått av Ludwig, försökte få upp den på väggen i hans rum, men måste fixa bättre krokar och lite annat småpillande.
Herregud vad mycket man hinner på några få timmar om man lägger manken till.

Vad hände med vilodagen?

Ännu en morgon som startade med att skotta snö.
Det tog ett par timmar och sedan var det lagom för att äta middag och för skatten att vila en stund.
När han låg nerbäddad i sängen klättrade jag upp på taket och skottade.
Där låg drivorna midjehöga..
Ett redigt pass blev det och jag var riktigt svettig när jag var klar.
Väl inne igen klättrade jag på ännu en stege fast den här gången upp på vinden och tog ner granen.
I normala fall sätter jag inte upp och klär den förrän den 23e, men iår blir det lite tidigare.
Dante gjorde stora ögon när han vaknade och fick syn på den.
'Men mamma, var är paketen?'
Han ville genast ringa till mormor och berätta.
'Mormor det står en gran här! Den har lampor i sig, en sån där ljusslinga'
Jag skrattade ihjäl mig. Hur fasen visste han vad det heter?
De är som svampar de små och suger upp varenda ord man säger ju.
Vi tog en liten pulkatur i snöstormen. Mormor ville bjuda på kaffe och jag fikar gärna..
Dante fick på sig sina skidglasögon för att slippa snön i ögonen och sa 'mamma, kolla på rallykillen' när han beundrade sig i spegeln.
Snön vräkte ner oavbrutet så när vi kom hem var det dags för ännu ett pass med snöskyffeln.
När flingan somnat för natten var klockan nästan 21, men jag hade lovat mig själv att måla lite.
Sagt och gjort.
Dörren till lilla toan fick ett lager häftgrund och väggen brevid nya ytterdörren där det tidigare var en glasruta fick oxå ett lager färg.
Små, små framsteg är oxå framsteg.

Så var det lördag igen

Efter en stadig frukost och en massa babbel med kompisen vinkande jag hejdå och gav mig av hemåt i snöfallet.
Jag svängde in på köpcentrat för att handla lite och höll på att inte komma därifrån.
Folk parkerar ju lite hur som helst när man inte ser några rutor för all snö och jag höll på att inte komma ut ur min p-ruta för att folk parkerat så nära inpå.
När jag väl trixat mig ur står det en bil i vägen så jag inte kunde köra framåt.
Tjejen i den bilen bara rycker på axlarna, slår ut med händerna och säger något ilsket till mig innifrån sin bil. Jag gissar något i stil med 'jag kommer fan inte heller någonstans ser du väl'.
Häpp.
Jag får väl backa då.
Nähä, där står det en gubbe och blockerar. Han tänker då rakt inte flytta sig det ser jag ju lång väg.
Han har klart närmast att backa bak jämfört med tjejen så jag viftar åt honom att flytta sig.
Han skakar på huvudet. Icke.
Med sömnbrist i bagaget exploderar jag direkt, stormar ur min bil och stegar bak till honom. Jag ber honom vara så jävla vänlig och backa bak så jag kan komma ut.
Han tjafsar emot och jag gapar och fäktar lite innan han tillslut lägger in backen.
Jag stegar iväg till min bil igen och då kommer en parkeringsvakt och frågar om jag har temprament.
Jags såg för mitt inre hur jag gav honom en jävla propp men gormade bara något om att jag förihelvete inte kan lyfta ut min bil och om folk ändå kunde flytta sig sig så jag kommer härifrån.
Min irritation lade sig inte på säkert en timma..
Väl hemma hos mitt frö igen var dert bara att dra fram de välanvända snöskyfflarna och skotta undan all snö som kommit.
Gud vad snö.
När det var klart svängde vi ihop tacos till tjejkompisarna som kom på besök.
Ena kompisen hade med sig sin lilla Lucas, jämårig med Dante och dessa två stojade som om de vora 10 stycken.
Jösses vilken ljudnivå.
Dante hade ju inte träffat eller lekt med någont barn på över en vecka så han var ju i extas så klart.
De lekte i lite drygt tre timmar och inte en enda gång behövde vi mammor lägga oss i för att det blev bråk eller tårar i leken.
Så himla roligt.
Då gör det inget att de river halva huset och låter därefter. Bara de har kul.
Kompisarna pulsade hemåt i natten.
Snön vräkte ner fortfarande..

Friday - playday

Efter en veckas sjukstuga var det dags för mamman att ge sig av på egen hand, möta upp lite kompisar och gå på after work i föredetta hemstaden Lysekil.
Så himla trevligt!
Vi var hemma igen vid 23 snåret och efter ytterligare en öl i soffan var det nattmössa på.
Man är inte 25 längre det är då säkert..
Jag sov knappt en blund under natten, precis som vanligt när jag druckit alkohol så när jag släpade mig upp på morgonen kände jag mig som en piggare 80åring ungefär..

Nu får den där hostan gärna gå över

Dante hade 'bara' 38,2 vid läggdags så det går åt rätt håll med febern iaf.
Däremot hostade han något helt galet mycket i sömnen igår kväll.
Han vaknade till halvt om halvt och pep 'mammaaaa' med tunn liten röst.
Jag hade precis dragit ur den sista biten av mattan så jag tvättade av mig och gick in till honom.
Han satt i mitt knä en stund och hostade så han höll på att tappa andan.
Vi gick ut i köket för en ny dos med hostmedicin och då kom spya nummer 1.
Spya nummer 2 kom efter ännu en sanslös hostattack.
Samma sak med spya nummer 3.
Så ledsen och rädd han blir min lilla flinga.
Den lilla kroppen darrar av utmattning, gråt, feber och för att han fryser.
Jag tröstar med ena armen och torkar kräks med den andra.
Får upp det värsta, fixar lite att dricka till min skatt och går in i sängen igen.
Han håller min hand, tycker sin panna mot min och somnar om.
Vackraste..
Jag torkade klart i köket och röjde undan skräp och mattan jag rivit loss innan det var dags att duscha av mig jobbdamm och kräks.
Klockan var sent innan jag kom isäng.

Kärlek vid första ögonkastet

Nu är den på plats och installerad.
Blank, svulstig och stilig.
Diskmaskinen.
Oh glory day!
Än är inte jungfruturen avklarad men snart.
Mycket snart.

Jag går ner på knä

Äntligen kom rörmokaren och tog bort toastol och handfat på lilla toan så nu kunde jag fortsätta riva ur därinne.

Alltså, snubben som hade ansvar för limmet när mattan lades in, låg inte på latsidan direkt.

Inte en enda millimeter hade han missat att smeta ner med superlim, så jäädrar vad den satt!

Centimeter för centimeter bändes loss med kofot och en kökskniv fick offras under arbetet oxå.

Men nu är mattan borta!

Tillsammans med skinnet på mina fingrar..

Svettblank och glamorös.

Vi läser..

..en bok, mitt frö och jag.
Han sitter i mitt knä och hans hår kittlar mig i näsan men jag vägrar flytta mig.
Jag bara måste dra in hans doft i varje andetag, vara så nära jag någonsin kan.
Jag läser och Dante pekar på orden och frågar, vad står det där, vad står det där, vad står det där?
Jag säger vad det står.
Sedan vill han läsa för mig och jag häpnar när han kommer ihåg många av orden.
Resten är en hittepå version av sagan jag just läst och det är lika gulligt det.
Dör av kärlek till denna lilla varelse.
Denna lilla varelse som växer upp fortare än jag hinner med att fatta..

The show must go on

Min lilla flinga är fortfarande sjuker.
Igår var jag tvungen att jobba på förmiddagen och fick lämna min skatt i säkert förvar hos mormor.
Folk är sjuka på jobbet och är man ett litet företag med få anställda så märks det fort när någon är borta.
Igår eftermiddag och kväll satt vi mest i soffan.
Dante var glödhet.
Han som vanligtvis kan ha 39 graders feber och verka helt oberörd var väldigt slö.
40,1 i feber.
När han somnat på kvällen pratade, gnällde och smågrät han i sömnen och jag var orolig att det var feberyra..
Vi sov trots allt ganska okej inatt, men fasen vad oroligt..
Men, det är fortfarande sjuka borta från jobb så, godmorgon väckarklocka, hej mormor, hejdå min skatt, hej kontoret.
Känns inte alls bra, men vad gör man..

Bara två veckor sena

Nä, rörmokarna har inte vart här idag heller.
Nu börjar jag bli irriterad på riktigt.

Sjukstuga

Väl hemma från Strömstad igen kom faster på besök.
Vi fikade, hade hur trevligt som helst och jag tryckte i mig ännu några tusen kalorier.
Hopplös är vad jag är.
Dante var inte riktigt sig själv utan speedad till tusen, snorig och hostig och när faster sagt hejdå tog jag tempen.
38.8.
Det var väl det jag misstänkte.
Senare steg den till 39.1.
Han hostade sig till sömns långt om länge och det blev lite påfyllning av hostmedicin i natt men han sov ganska okej ändå.
Stackars mitt frö..
Idag är det ännu en VAB dag.

No pain, no gain

Jag hade bokat massage på söndagen.
Jag bad henne fokusera extra på mina ben och satan i gatan vad det behövdes.
Hon sa samma sak som förra massösen som fick knåda min kropp och framförallt mina ben att 'jösses vad lymfa du har i benen och herregud vad svullen du är och ojojoj vad många trigger punkter och vojne vojne vad bedrövligt skick jag är i.
Jag vet.
Hon knådade och jag vrålade.
'Ska jag göra lättare?'
'Nej, det är gött ont, ta i bara' svrade jag mellan sammanbitna tänder.
Hon var stark som en karl och jag är svinöm i benen vid minsta beröring.
Löves it!

Jag är en julegris in the making

Det var dags för julbord med jobbet och det bar iväg till Strömstad med halva bohaget packat i bilen.
Man fattar inte hur mycket det blir extra när man ska packa mat och sånt till min lille allerigker. Inte bara maten utan, vattenkokare, extra kylväskor och alla möjliga sorters verktyg och utrustning man kan tänkas behöva oxå..
Ny kylväska inhandlad, en sådan där elektrisk sak om man pluggar in med sladd i uttaget. Svinbra. Kylklampar räcker ju inte så många timmar precis.
Maten var okej och min skatt var fullkomligt exemplarisk och på strålande humör ända tills det var dags att natta sig vid 22.30 tiden.
Inte heller det var några problem utan han somnade utan omsvep.
Jag fick nöja mig med att kvällen var över då och krypa ner jag oxå.
Så börjar fröet hosta.
Och hosta och hosta och, jodå, där kom den, spyan.
Jag märkte vad som var i görningen och samtidigt som jag lyfter upp honom, och svägner runt honom för att hänga honom över sängkanten spyr han.
Det resulterade ju i att det sprutade ner hela dubbelsängen.
Och golvet.
Jag städade upp så gott jag kunde och försökte ringa receptionen.
Fyra gånger och säkert 30 sinaler varje gång.
Inget svar.
Nä nu..
Skulle jag behöva stega ner bland festfolket, osminkad, i nerkräksad nattsärk med barnet under armen?
Skulle väl faen inte tro det!
Ringde runt till mina kollegor och efter många om och men var det någon som hörde sin telefon i barlarmet och fick kontaktat receptionen.
Nya lakan och handdukar levererades.
Så insåg jag att vi fått två uppsättningar underlakan men inga påslakan.
Åh fukk it, jag bäddade med det som erbjöds och äntligen kunde min skatt få somna om.

Renovering

Fröet somnade vid halv 9 igår igen och även igår tog det emot att dra fram målarburkarna.
Jag ville helst slänga den gamla kroppen isäng och sova i en vecka, men jag tryckte i mig en trave pepperkakor och fick mig en sockerkick så jag piggnade till lite.
Jag skurade av dörren och fodret, så nu är det klart att bara börja måla.
Sedan högg jag tag i kofot och hammare och började knacka kakel.
Nu snackar vi renovering jag gillar!
*Bangbangbangbang* med flexade muskler!
Tjoho vad roligt!
Det var ganska snabbt avklarat och när det var uppstädat gav jag mig ut i garaget för att måla den andra av Dantes små stolar.
Jag kör ju med sprayfärg, lat (smart) som jag är.
Alltså den stanken...
Jag fick ha vidöppen garagedörr och släppa in alla 10 minusgraderna för att kunna andas överhuvudtaget.
Men jag var ändå helt vimmelkantig när jag vispat över stolen utan att vara särskilt noggrann..
Sen slängde jag mig i säng.

Julmys på dagis

Kände mig en smula stressad igår.
Hur skulle jag hinna med..
Slutar jobbet 4, hämta liten, åka hem, skotta snömuren som plogen byggt upp så vi kommer in med bilen, mata min skatt, byta kläder på honom, packa ner fika, in i bilen och vara på dagis klockan 5 igen..
Det skulle ju aldrig gå..
Men så ringer mormor.
'Jag har skottat hos er nu och går hem o sätter på lite mat så kan ni komma hit när du hämtat grejorna hemma hos dig'.
Åhhh, vilken gudagåva!
Väl på plats på dagis höll jag på att börja lipa så rörd jag blev när de små sjöng sina fina julsånger de tränat in, knubbiga små händer gjorde rörelser och tomtemössor halkade på sniskan.
Barnen fick måla julgransdekorationer och så blev det såklart fika.
Dante satt som ett ljus och åt sin 'pepparkaka' och drack sin apelsinjuice.
Min fina, fina unge.

Förnuftigheter ur en barnamun

Ikväll ska vi på julmys på dagis.
Barnen får vara utklädda till små tomtar, pepparkaksgubbar eller vad de nu känner för och om man vill.
Jag försökte få på Dante tomtedräkten häromdagen men han var inte nöjd.
Alls.
Den åkte fort av.
I morse när vi pratade om kvällens roliga sa jag att 'då får du väl ha tomtedräkten på dig?'
'Nej, jag vill inte vara tomte mamma! Tomten har ju skägg!' svarade han med uppspärrade ögon.
Åhh söta unge.
Kanske jag kan lura på honom en pepparkaksdräkt istället..
Eller en stjärngossestrut.
As if.

Morgongympa

Var uppe vid halv 5 tiden och värmde lite mjölk till skatten.
Gluttar ut genom persiennen och med en uppgiven suck konstaterar jag att, jorå, snön har vräkt ner inatt igen.
Kröp ner i min varma säng i en halvtimma till innan jag hasade mig upp, drog på termostället och mössan och drog fram skyffeln.
Vädret var helt underbart med bara 4 grader minus och så gott som helt stilla.
Det är så himla vackert när allt är vitt, täckt av snö det måste man ändå säga..
Det gick ganska fort att skotta undan för plogen hade inte vart och byggt upp de där höga drivorna ännu.
Det blir till att skotta undan dem i eftermiddag.
Jo men det ser vi förstås fram emot.

Lite äldre, lite klokare

Ja, jo vi skottade snö när vi kom hem igår oxå..
Tanken att jag skulle dra fram målarburkarna så fort mitt frö somnat om kvällen.
Nu behagade han inte somna förrän klockan var halv 9 och det kändes lite sent att dra igång med det, så jag målade lite på en stol och sågade lite lister igen.
Men den där spraymålarfärgen jag använde luktade så himla starkt att jag fick huvudvärk av att vara i garaget och greja, alltså blev det inte mycket mer gjort..
Lesson learned.

Kärlek och ångest

Det finns så otroligt mycket som är underbart med att bli förälder.
Att få uppleva denna nya lilla människa, och känna kärleken svämma över inombords.
En kärlek jag inte visste kunde bli så stark, att den fanns inom mig.
Det finns så klart mindre roliga saker, som sömnlösa nätter, trots och sånt där, men man förlåter dem allt och lite till.
För att man älskar dem och för att de är barn.
Men det allra jobbigaste med att ha blivit mamma är ändå den ständiga oron, ororn för att något ska hända honom.
Eller mig för den delen, för var skulle min skatt ta vägen då?
Så denna ständiga ångest över alla andra barn, de barn som far illa..
Jag tänker på alla dessa barn varje dag.
Tankarna dyker upp hela tiden, som när jag tittar på mitt barn som sover, lägger på honom täcket som han sparkat av sig, så tänker jag på barn som ligger utan varken täcke eller pyjamas, i smutsig blöja med föräldrar som är upptagna med att supa eller knarka eller spela dataspel så att ungarna svälter ihjäl.
Barn som är fulla av märken efter slag, sparkar, glödande cigaretter och sjuka, jävla vuxnas övergrepp.
Som den här jävla kärringen..




(såg detta klipp hos popmorsa)
Hur kan man göra så där?
Kan hon aldrig sluuuuuta?
Håller på och håller på...
Stackars, stackars, stackars unge..
Fy fan säger jag bara..
Jag hatar de förbannade satar som utövar den här typen av makt.
Undrar om hon gillat att bli utsatt för samma sak?
Sånt här gör mig galen. Jag får ont i magen och jag gråter.
Fan.

Huvudet under armen

Idag är det dags att träffa läkaren.
8,45 står det i kalendern här på skrivbordet.
Jag ger mig av, är såklart tidig som alltid och sitter i väntrummet och bläddrar i en tidning.
En sköterska kommer och frågar vem jag ska träffa.
Jag talar om det, hon går iväg men kommer strax tillbaka.
'Det måste blivit något missförstånd... du ska inte vara här förrän 9,45..'
Jaha. Då återkommer jag då, tack o hej!
Gasar tillbaka till jobbet, snabbar mig in på affären när jag ändå kör förbi och springer givetvis på dagisfröken, babblar lite hysteriskt att jag är på frukostrast, stressad, stressad hej hej, ses i eftermiddag, fortsätter till jobbet.
Nu är jag här och häller i mig en kopp kaffe innan jag ska ge mig av igen.

The electrolux has landed

Diskmaskins leveransen stod och väntade på oss när vi kom hem.
Gubbarna bar in min nya vackra maskin och jag hostade upp betalningen.
Det blev ett redigt jack i renoveringskontot men det får det vara värt!
Men, givetvis kunde inte rörmokaren komma nu... kanske på fredag, men mest troligt i nästa vecka.
Sabla hantverkare!
Samma rörmokare skulle vart hos mig i förra veckan och rivit ur toastol och handfat i lilla toan så jag kan komma vidare med renoveringen därinne, men nej.. inte än alltså.
Nåja, maskinen finns hemma och jag har annat att renovera.
Som att måla dörren, foder, fönstret och knacka kakel därinne.
Igår gjorde jag inget av det utan jag sågade till och spikade fast några lister till Dantes rum.
Men jag kände mig liksom lite småsjuk, trött och frusen, och hade svinont i ryggen efter ännu ett pass med snöskyffeln, så strax före 22 var det lights out och jag snarkade gott tills klockan ringde i morse.
Det betyder att även mitt frö sovit en hel natt utan att vakna!
Kan hända var det för att jag inte höll på att krama, pussa, hålla handen
och lukta honom i nacken när jag kröp i säng, utan han fick sova ostört..
Eller så var det en ren tillfällighet.

Snön lyser vit på taken, bara kärringen är vaken..

Inatt var jag uppe för att serva liten Rex Dante i vanlig ordning.
Kikade ut genom persiennen och vad skådar väl mina blå..
Jo men har det inte kommit sisådär en 20 centimeter snö under timmarna sedan jag somnat!
Plogen har redan varit på vår gata och gjort fint. Och en halvmeter hög snövall att ta sig ut igenom har han oxå åstadkommit.
Lattjolajbans.
En himla tur att jag fick se det, för då ställde jag klockan en halvtimma tidigare och yrade ut i pyjamas o nattrufs för att skotta oss ut.
Hann bara röja undan så att vi kom ut med bilen åtminstone, så det väntar ett digert jobb när vi kommer hem.
Vem fan behöver träningskort..

Bered en väg..

Igår när vi kom hem var det bara att dra fram skyfflarna på en gång och skotta undan dagens snö.
Vi pulsade ner för att kolla om ekorren ätit upp nötterna vi lagt ut och där var det soprent, förutom en herrans massa ekrorrespår.
Såg ut som om den fått glädjefnatt när den hittade dessa godsaker och yrat runt som en vettvilling.
'Nu måste vi köpa mera nötter i affären mamma!' tjoade en upphetsad liten.
När fröet somnat röjde jag ur 'hålet' där min nyinköpta diskmaskin ska stå.
Skruvade ner hyllskenor och sånt där.
Idag kommer maskinen. Wohooooo!
Så ska den bara installeras och det där, så jag får kanske diska för hand ett par dagar till,men sedan... ahhhh.

Finkänslig eller bara känslig?

Igår kväll var mina grannar inne en sväng.
Mycket trevliga sådana.
Och mycket pratsamma.
Jag stirrade på klockan i parti och minut och inte ens en allt mer överaktiv och gnällig liten, och små kommentarer om att det är dags för välling och sängen gjorde att de på eget bevåg packade ihop sig.
Tillslut var jag tvungen att säga att det är långt efter läggdags för mitt frö och att vi ska upp tidigt i morgon.
Då reste de sig.
Är det bara jag som tycket det är pinsamt att behöva säga till?
Är det bara jag som sitter där och mesar mig med menande kommentarer och i smyg hoppas att de ska förstå själva att, nu är det nog kanske dags att ge sig?

Så stereotypt kvinnligt det kan bli eller?

Så var det måndag igen

Det var en lugn helg.
Precis vad vi behövde och ville ha.
Vi har bara grejat hemmavid, skottat ett antal ton med snö, bakat bröd o pepparkakor till Dante och gosat oss.
Gött.

Vinterlek

Vi har lagt ut nötter till ekorren under granen.

Snöängel

Sovmorgon de luxe

Jag höll på med en massa småpillande och donande igår kväll och klockan blev sent innan Dante kom i säng och svinsent innan jag kom isäng.
Så, imorse vid 7 tiden när Dante började vakna till var jag helt medvetslös av trötthet.
Jag ilade upp och gjorde en morgonflarra med mjölk och petade i honom innan hann kvicknade till på allvar.
Succé god dammit!
Han snarkade vidare till kvart över tio!!
Jag låg vaken från halv åtta och gjorde mitt allra bästa för att somna om och samtidigt intala mig om att han för bövelen inte ligger där och slutar andas utan att han sover!
När tusan ska jag sluta oroa mig för att han dör i sömnen?
Jaja, jag låg och småslumrade i alla fall och det var ljuvligt!!
Väldigt olikt mig dessutom som normalt får ångest om jag ser att klockan är efter nio när jag vaknar.
Här är ju massvis med snö så det där med sysselsättning under dagen var inga större problem.
Vi skottade, åkte pulka, pulsade långt ner i trädgården och lade ut nötter till ekorren och gjorde snöänglar innan vi gick in och lagade middag.
En sväng ute i snön blev det på eftermiddagen oxå innan det var dags för lördagsgotteri och mys i soffan.

Ja se det snöar

Jo, det har drällt ner hela natten...
Det blir till att skotta innan fredagsmyset.

Vi var på tigerjakt

Igår kväll var jag och mitt frö, tillsammans med ett gäng vänner, på Mora Träsk.
Vi behövde byta blöja på Dante så fort vi kom fram och gav oss in på toa.
'Mamma, här finns ju inget skötbord!' säger Dante och ser sig omkring på den lilla toaletten.
'Nej, det finns det faktiskt inte. Vi får byta ändå, det går allt bra.'
'Ska jag ligga på golvet då eller?' undrar min fina unge.
Det behövde han inte.
Vi fixade det stående.
Det är sådana där kommentarer som jag tycker är så jävla ljuvliga och liksom visar att han blir så stor, tänker, klurar och uppfattar så mycket om allting runtomkring sig..
Mora Träsk 'konserten' var helt okej.
Tror kanske det hade vart roligare om vi fått plats längre fram där man satt på golvet och liksom var mer 'med' i själva dansandet och sången.
Vi stod långt bak och även om våra ungar dansade med och tittade storögt på gubbarna på scenen så blev det ju en del bus och spring inemellan.
Men mammorna fick snattrat lite och barnen hade roligt vilket ju var poängen med alltihop.

Jag har fått nog!

I morgon är det jag som åker och spenderar lite renoveringspengar på en diskmaskin!

Ännu en tur till köpcentrat för att bunkra upp i skåpen avklarades igår.
Hem, packa upp, slänga i en tvätt, rengöra liten, pyjamas på, välling, natta.
Sen gick luften ur mig i en kvart eller så innan jag drog på mig termokläderna och gav mig ut för att skotta snö.
Nu får det gärna vara uppehåll i det där snöandet i några dagar.

Borta bra men hemma bäst

Jag kom för att gosa mig med mitt frö som spenderat natten hos mormor.
Vi hade bara några timmar på oss innan det var dags för mig att lämna honom i mormor och morfars vård igen och ge mig av till tåget med destination Göteborg.
Två dagars kurs i 'effektiv bokslutsteknik' stod på schemat.
När jag kom ner på söndagskvällen tog jag ett långt hett bad, glodde lite på tv men somnade tidigt och sov som en klubbad gammal kärring natten igenom.
Gu så gött!
När måndagens kursdag var över var tanken att jag skulle gå på stan och köpa en massa julklappar.
Jag som älskar att shoppa, och nu när jag kunde rå mig helt själv, strosa som jag ville i vilka affärer jag ville tänkte jag vara ihärdig ända tills de stängde.
Så blev det inte.

Jag pallade banne mig inte!

Heeelt otroligt.

Jag gick tillbaka till hotellet ganska snart med en take away sallad i bagaget.
Jag packar upp den, vrålhungrig och redo att hugga in upptäcker jag att jag inte fått några bestick medskickade.
Åhhh så störigt!
Orka gå ner till restaurangen på hotellet och hämta..
Nä.
Jag körde den primitiva stilen och slafsade i mig maten med locket till dressingen jag fick med.
Jag blev mätt hur som helst.
Så illa jag sov den natten.
Vaknade varannan timma, vände och vred mig.
Som jag saknade mitt frö..
Gud vad jag längtade hem!
Efter ännu en kursdag och tågförseningar kom jag äntligen hem till min underbara unge på tisdagskvällen.
Jag började nästan gråta när han kom rusande, nybadad och rosig, med största leendet i sin morgonrock och armarna rakt ut för att få krama mig när jag kom in från iskylan.
Jag kunde inte krama länge nog, men det kunde då skatten som alldeles för fort brottade sig loss ur min famn och krumelurade sig av glädje istället.
Visst är det skönt att komma hemifrån ibland och få ladda batterierna lite, men fy fan vad underbart det är att komma hem till min skatt igen.

Festen

Ett par timmar innan det var dags att svida om till partystass var jag ute i termoställ och skottade snö.
En satans massa snö.
Vilket väder..
När det sedan var dags att ge sig av var det helt igensnöat igen.
I minifart i snöstorm bar det av hem till kompisen för lite förtoppande innan vi åkte till festen.
Där vart det fullt ös och jag hade skitkul, men höll mig väldigt lugn med alkoholen.
Tänkte åka hem tidigt.
HA HA HA HA!
Taxi slutade köra.
Hela stan var igensnöad.
Jag var hemma vid halv 6 på morgonen.
Då var det snödrivor upp till jumskarna och dörrarna in till huset helt igenbommade av snö hemma hos mig.
Ugh..
Det vara bara att skratta åt eländet, svida om till termostället igen, trixa fram snöskyffeln och börja skotta.
Det tog mig 2½ timma att få det hyfsat rent, så att jag åtminstone skulle få ut bilen, brevbäraren komma fram till postlådan och jag komma in genom dörren utan att behöva pulsa i snö.
2½ timma.
Herregud så slut jag var!
Sedan var det bara att hoppa i duschen, vräka i mig en stadig frukost, klä mig och ge mig ut i snöovädret för att hämta min skatt.
Jag sov alltså inte en blund den natten.
Behöver jag ens nämna att jag var en smula seg?