Ohoy surfers!

Kvällen före självaste nyårsafton och jag sitter här med träningsvärk i hängröven.
Jo, jag har förvisso haft magsjuka men det är inte den sortens värk, utan jag gjorde några övningar med mitt nya träningsredskap och god damn vad det bet. Det skulle inte mycket till men vilken härlig känsla det är!
Annars inget nytt här i renoveringsröran. Jag har inte lyft ett renoveringsfinger på allt för länge.. har lite lister och annat att måla men de kan lika gärna målas när de sitter uppe intalar jag mig så hittills har jag förträngt det. Men jag får väl ta mig i kragen en kväll.. Inga tavlor eller hyllor eller annat är heller uppspikade. Mest för att jag går och grunnar på hur jag vill ha det. Vill ju inte börja borra massa hål i onödan inte.
Jag och fröet har mest varit inne och hasat runt i pyjamas, fröet hade diarré vid två tillfällen i dag morse, så jag tog mig för pannan, hjärtat sjönk i bröstet och jag såg för mig ännu en nyårsafton i vår ensamhet pga av det där sabla sjukan, med regnet strilande utanför, finnar på hakan, valkar runt midjan slapp röv i mjukisbrallor och som grädde på moset en pojkvän som planat ut på en solstol i Thailand samtidigt.
Åh the misery..
 Men det blev inte mer än så och våra modiga vänner tyckte vi fick komma i morgon ändå. Så nu är jag glad igen. Pojkvännen kan dricka Singah och gå på pingpongshow för allt vad tygen håller, jag får gå på nyårsfest med fantastiska vänner!
Therese och Wille var extra modiga och kom på visit idag till och med. De hade fika med sig dessutom, väluppfostrad som hon är och vi mumsade loss och hade det urtrevligt medans Dante och Wille lekte och tjoade rundor runt benen.
Dante kom ut ur sitt rum, högljutt sjungande med sin snickarbänk runt halsen vid ett tillfälle...eh.. jorå. Kul.. Han var helt enkelt så tills sig i brallan över att få träffa en lekkompis i sin egen ålder att det tog sig det mest udda uttryck..
Imorgon ska jag fixa förrätten till balunsen, det blir Västerbottenpaj med baconlindad chilicremefraiche och lite grönt till det. Nom nom.
Jag vet att vi får choklad på korsen och tvärsen till efterrätt så nu återstår bara överraskningen vad Maria har svängt ihop för huvudrätt. Det kommer bli kanon!

Åh nej..

Jag vaknade på torsdagen med en olustig känsla i kroppen och en blixtrande huvudvärk..
Gick upp och satte på en kanna kaffe, började kika lite i kyl och frys för att kolla att jag hade handlat hem allt för dagens besök av en massa gamla vänner.
En halvtimma senare satt jag på toa med en hink mellan benen och ja.. man kan väl säga att jag fick till en redig tarmsköljning.
Resten av dagen tillbringades på soffan i ett febertöcken. Sprang till toan med jämna mellanrum, försökte svänga ihop lite vettigt att äta till Dante utan att kräkas rakt ner i anrättningen, hjälpa honom med vad han nu kunde tänkas behöva hjälp med och jag var fysiskt kapabel att göra, men annars kunde jag knappt flytta mig..
Jag har varit magsjuk förr och då mådde jag så illa och spydde och sket så intensivt att jag var redo att ta mitt liv genom att kasta mig om och om igen på en rostig spik.
Den här gången var det inte lika illa, jag mådde såklart tjyvtjockt men huvudvärken, febern och värk i kroppen var värre.
Det blev inget besök.
Urtråkigt.

Pulkaåkning och ännu mera mat

Vi mötte upp en drös vänner och åkte pulka i snömodden. Både stora och små åkte så mössan stod rätt ut, hur kul som helst.
Efter en timma eller så, gick vi hem till Jenny och Ryan och åt upp resterna av kalkonen från dagen innan. Detta svaldes ner med en himla massa fika och annat gott efteråt.

Testar julklappar och brittisk jullunch

På önskelistan stod en radiostyrd Spindelmannen fyrhjuling. Den blev en hit.

Fast det är lätt att tillfredsställa en fyraåring, han blir glad och nöjd för alla paket.

Precis som mamman, jag fick många fina och användbara klappar..

På juldagen var vi bjudna på lunch till goda vänner. Ryan är britt, och han hade ställt till med en riktig brittisk brakmåltid. Jag var orolig att jag skulle få lunga, njure och annan inälvsmat men nej då, kalkon, potatis och en massa annat bjöds och jag åt med god aptit.

Dopparedagen

Julafton.
Supermysigt firande hemma hos min bror med familj.
En riktigt härlig och lyckad julafton.

Dagen före dopparedagen

Söndag,
Vi gav oss av hemåt efter frukosten. Vi hade ett stopp med julfirande hos Dantepappan inplanerat.
Vi var framme hos dem vid halv tvåtiden och jag satt lite på nålar med tanke på väderrapporten som var..
Vi bytte klappar och fick massa mat som vanligt och hade himla trevligt

Vid halvsjutiden bestämde jag att det var dags att dra oss hemåt.. det hade blåst rejält i flera timmar redan och nu hade det snöat i en dryg timma, drivorna började blåsa upp..

I normala fall tar det ungefär två timmar hem till oss därifrån... det tog mig fyra timmar att köra, i fruktansvärd väder. Snön låg i drivor på vägarna, det blåste som bara den och snöade mycket så satte jag på helljuset syntes bara en vit vägg framför mig..

Vi var hemma vid halv elva och då var jag fullkomligt utmattad av anspänningen.

Två dagar före dopparedagen

Lördag.
Jag och alla fyra barnen stannade hemma när de andra vuxna gav sig ut på olika ärenden. Vi gav oss av till pulkabacken och lekparken och hade hur kul som helst. Förutom när Dante gjorde en sådan praktvurpa med pulkan att jag på riktigt trodde att han slog ihjäl sig... det var inte kul. Men det gick bra tack o lov.
Sedan firades en tidig julafton tillsammans med hela familjen, både gammal och ung med julbord, pynt av gran, som senare brakade i golvet men återuppstod igen, och såklart julklappar.
En riktigt, riktigt mysig tidig julafton.

Tre dagar före dopparedagen

Fredag, jag jobbade halva dagen innan jag, min kille och Dante gav oss av mot småland och min killes föräldrahem. På vägen stannade vi till hos Dantepappan med familj och tog en snabb kopp kaffe innan vi körde vidare neråt.
På kvällen var det en massa mys, tv och mat som gällde tillsammans med hela familjen.

Fyra dagar före dopparedagen

Torsdag. Min kille kom hit. Vi var hembjudna till mor och far där fröet hjälpte mormor att pynta granen och vi käkade litet julbord som intogs med njutning innan vi gav oss av hemåt. Fixade och donade en del på kvällen och vi försökte oss på att se en film till och med men vi kunde inte sluta babbla om allt möjligt så vi gav upp och stängde av.

Fem dagar före dopparedagen

Dagislämning... fröken hade lovat vid hämtningen dagen innan att vara där för att ta emot Dante.
Hon var tjugominuter försenad till jobbet, och Dante vägrade släppa mig innan hon kom. Så, eftersom vi var några minuter tidiga så att vi där vi satt, och väntade... och väntade. Fröet blev mer och mer avog och ledsen ju längre tiden gick.. Typiskt.
Men när fröken väl kom gick det ändå ganska bra. Jo det kom allt tårar och munnen var vidöppen i ett tyst skrik när jag gick. Fy fan alltså.. jag vet inte vilket som är värst, att han vrålar och beter sig eller när han ska försöka hålla emot och vara stoisk.. Lilla hjärtat..
Jag kände för att åka hem, rafsa fram festciggen och kedjeröka fyra, fem stycken på raken sådär, men jag var ganska försenad till jobb som det var.
Kvällen då.. hade besök på fika, packade, slog in julklappar, städade lite och stimmade med gud vet allt innan jag vältrade mig i säng vid halv 12.
Så var den dagen slut

Sex dagar före dopparedagen

Jo, då fick jag övertalat fröet att gå till dagis. Han lämnades där under vilda skrik, högljutt gråt och stora tårar.
Jag försökte intala mig att han blir glad så fort jag åkt, att han har kul och mår bra resten av dagen.
Det går sådär..
Mormor hämtade tidigt, så slapp han åtminstone vara där i så många timmar.. alltid något..
Efter en fika hemma hos mormor o morfar och en sväng till affären kom vi så äntligen hem frampå kvällingen.
Då klättrade vi upp på vinden för att ta ner granen och pynta den.
Åhh så roligt Dante tyckte det var!
Jag får verkligen lägga band på mig att inte gå och 'rätta till' det han pyntat... vi har ju lite olika uppfattning om det estetiska kan man säga...
Lite små ändringar gjorde jag väl men i stort var det han som fick pynta med kulor, jag stod för glitter och ljus.
När Dante somnat slog jag in en massa julklappar och fixade med sånt innan jag satte på strykjärnet och drog fram brädan. Dags att ta tag i stryktvätten.
Ja, det var lättare sagt än gjort... strykjärnet har kapitulerat. Lämnat in. Ballat ur.
Jag får låna mammas, skrynklig skjorta på självaste julafton går då inte för sig.

Måndagen

Nä..Dante ville inte gå till dagis.
Mitt hjärta brister..
Jag frågade om han vill byta dagis, eller kanske vara hemma hos en fröken som passar honom och några barn till, en dagmamma.. men nej, då blev han ledsen för det.. Ja jag fattar att det inte är ett beslut han kan fatta men ändå.. han måste ju få veta att det finns ett alternativ och det är inte mormor eller mig, utan ett annat dagis eller dagmamma..
Eftersom fröet denna dag var hos just mormor hann jag med att ta varvet om affären på hemväg innan jag hämtade upp honom. På listan stod det mest choklad och nötter.
Vi åkte hem och ställde till med julstök igen, den här gången lagade vi julgodis.
Inga märkvärdiga grejor som kulor med fancy namn och allt vad det finns utan typ smält choklad, blanda i diverse gott.
Enkelt, gott och Dante var väldans lycklig eftersom han kunde röra, klicka och vara med på allt.
När fröet var nattad var det dags för mig att göra en helomvändning från det äppelkindade julpysslandet och ta tag i en syssla som jag inte sätter på top fem listan direkt.
Skura brunnen i badrummet.
Inte för själva skurandet i sig, det är väl helt okej, men för att göra det, måste jag haka av badkarsfronten, och det däremot är allt annat än helt okej, det är ett jävla projekt skulle jag vilja påstå. För en sabla konstruktion!
Nu är det hur som helst gjort. Brunnen är julstädad. Nu är det bara resten av huset kvar..

Julstök och pizzapremiär

I fredags ställde jag och fröet till med lite julbaluns för några av våra fantastiska vänner.

Jenny, Therese och Maria med män och kids kom inramlande vid femsnåret. Vi blev totalt 13 pers.

Vi började med glögg och tilltugg innan julmaten serverades. Jag insåg först efter maten att jag helt glömt köpa skinka..oups. Ingen sa något heller, finkänsliga som dom är..

Vi hade julklappslek för barnen innan de fick pynta pepparkakshuset. 

Ja, jag lyckades spräcka hela spritspåsen så det landade en stor blaffa med krisyr rakt framför dörren till huset. Lite snökaos kan man säga..

Efter julmaten och under resten av kvällen mölade vi i oss hemgjort julgodis (ej av mig), ris a la malta, vin, öl, choklad, skumtomtar, pepparkakor med mögelost och gud vet allt i en enda stadig ström.. Att jag var lite däst när jag vältrade mig i säng framåt 1tiden är en underdrift..

Lördagen då...vi hade inga större planer för dagen annat än att bara vara hemma och röja. Dante blev helt lycklig.. 'jaaaaa mamma, det vill jag!!!' Ja jag kände detsamma, det har varit en hel del farande och flängande den här hösten/vintern... Vi satt och käkade frukost då två figurer dök upp på baksidan huset. mamma och pappa var ute på en morgonpromenad och tänkte kolla om vi behövde hjälp. Åh bästa!

På med kläder och ut i snöyran för att bära en jävla massa säckar med skräp och bråte från altanen till containern, vi fick även slängt en massa stenplattor innan vi tillbringade en lång stund med att skotta snö. Som det hade snöat under natten! 

Vi var ute och röjde ett par timmar och när vi sedan kom in var det lunchdags. Jag hade lovat Dante att baka pepparkakor så när Lucas ringde och frågade om Dante ville komma och leka slutade det med att Lucas kom till oss i stället. De bakade väl en plåt eller så innan de tröttnade, så stod jag där och kavlade i min ensamhet. Ja, det behövde man ju inte vara ett större snille för att räkna ut att det skulle sluta sådär. Mysigt var det hur som helst och kul hade de även om de inte var så uthålliga.

Lucas blev hämtad vid femhalvsextiden och då ville fröet kolla på film en stund. Jag passade på att babbla i telefon. Satte mig i soffan lite och så kom fröet springande direkt. han satt i knäet och sjäng och körde sin vanliga 'nu är mamma i telefonen så jag ska bara reta upp henne med att föra så himla mycket oväsen jag bara kan' stil.

Jag låtsades inte om honom och han tystnade. Blev lite väl tyst..

Snaaaaaark. Han slocknade. Jag lade det sovande barnet i klädd Zlatans milanfotbollsdräkt i sin säng och han snarkade vidare till kl 23 då han bytte säng till min och snarkade vidare till 7 i morse. Undrens tid är inte förbi...
Söndag; Vi hade bestämt att ta med oss mormor och åka och köpa julklappar. jag var bara tvungen att få det gjort.. Så ringde Jenny och frågade om Dante ville leka med Lucas och det ville han Så jag och mamma åkte iväg och handlade julklappar helt allena.
Dagens spänningsinslag var väl att min bil dog två gånger på väg för att lämna D. Mitt i vägen sådär bara.
Åååhhhh. Vi fick start på den efter ännu ett haveri och fick kört upp den till mor  och far där jag körde en  ' du pappa min bil dog, bara hoppade runt och dog..alltså det är ju för fan en helt ny bil, ja jag fattar inget och kan inget vet du hur man gör? Här ta min bilnyckel och mitt bensinkort, kanske är kondens i tanken vi tar din bil mamma okej? Okej. hej!'
Shoppade en massa julklappar och senare på kvällen åkte vi till pizzerian med Jenny, Ryan och barnen. Det var Dantes pizzapremiär!
Han tyckte det var gott.
Jag var i chock. Men det var ju roligt. Salladen däremot fick inte vara kvar på tallriken ens. En sak i taget.

Nu-läggdags.
Håller tummarna att det ska gå bra att lämna på dagis imon..

Så var vi där igen...

För andra dagen den här veckan får Dante hysteriskt anfall när det vankas dagis..
För andra dagen den här veckan är han borta från dagis.
Han säger att det är högljutt, att han får ont i magen av det och att det inte hjälper att han stänger dörren till ett lugnt rum.
Jag vet, det kan vara att han bara testar mig, att han vet att mormor finns där som en backup, eller att han kan få följa med till jobbet, kanske är det så att han bara vill vara med mig, att han inte alls vantrivs på dagis.
Hur som helst så klarar jag inte av att lämna honom hysteriskt skrikande på dagis, häromdagen fick fröken bända loss honom från dörren då han kastade sig emot den gång på gång för att komma ut och efter mig. Jag såg och hörde på väg till bilen..
Om jag lipade? Oh hell yes! Jag fulgrät.
Om nu detta är en test, en fas eller vad det nu kan kallas, så hoppas jag att det han får ut av det är att han känner sig trygg, att jag tar honom på allvar, att hans ord betyder något för mig och att jag lyssnar när han säger att han inte mår bra, inte vill och allt det där, att han får vara hemma när han känner sig låg..
Kanhända gör jag fel, kanhända borde jag tvinga honom att gå trots att han blir så satans ledsen. För att markera. För att sätta ner foten. Visa att jag bestämmer och allt det där.
Ja kanske.. men då får det vara fel då, jag sätter ner foten och bestämmer i andra situationer där jag vet att jag inte skadar honom för livet, där jag har kontroll... i den här situationen vet jag ju inte.. jag får lita på vad fröknarna säger, hur han har det på dagis, att han är glad och har kul. Och han klagar ju inte jämt, det har varit en lång period nu då allt varit bra.
Eller så litar jag på och lyssnar på honom när han tala om för mig hur han känner och agerar utefter det.. det är ju oxå ett alternativ.
Nu tar vi helg och vilar upp oss, så ser vi hur det är på måndag.

Fortsättning på andra adventsveckan

 Veckan har varit lik förra veckan, med jobb, renovering, några turer till Torp för att handla presenter och förhoppningsvis en julklapp eller två.
På tisdagen fick Dante en gråtattack när vi skulle till dagis. Han ville inte gå, fick ont i magen..
Han fick följa med till jobbet och nu våndas jag igen så nattsömnen uteblir... Varför är det så den här gången? Vad kan man göra? Ska jag flytta på honom? Är det bara en fas då han vill vara med mig? Många tankar som snurrar i skallen..
Men, roligare var det på onsdagen då finaste vännen AnnaCarin och hennes sambo Hans blev äkta makar.
Jag fick äran att vara vittne och lite fuktig i ögat var jag allt.
Vi tog foton i Norra hamnen i Lysekil och vädret var magiskt.. några cm snö täckte marken och gjorde allt sagoligt vackert, havet låg helt stilla, vilket är ytterst sällsynt på en udde som sticker rakt ut i havet. Vi tog av oss i bara ärmar och fotades och trots nästan 10 minusgrader var det uthärdligt en stund, utan att man höll på att skaka loss underkäken.

Efter bröllopslunch och bröllopstårta satte jag av mot nästa firande, nämligen Luciafirande på dagis.
Fröet var pepparkaksgubbe, precis som förra året. Skillnaden i år var att han faktiskt stod med de andra barnen och sjöng, förra året satt han i mitt knä med darrande underläpp under själva framförandet av sångerna de övat in för att visa upp för oss föräldrar.

Pepparkaka både utanpå och inuti.

Väl hemkommen igen stoppades flingan i badet medan jag stökade med mat och annat. När han ätit och somnat tänkte jag röja i alla saker som jag fortfarande inte hittat någon bra plats åt, men jag möblerade om lite i stället.. Möbeltassar är bra grejer, då kan man släpa runt på även den tyngsta av möbel.

Sedan var klockan lite för mycket för att ta tag i en massa stök så jag slog in ett par julklappar och glodde på webbtv innan jag slängde mig i säng.

Kunde ju lika gärna stökat loss för vid halv 1 hade jag fortfarande inte somnat.. Jävligt irriterande, milt uttryckt.



Andra adventveckan

Nu var det ett tag sedan jag skrev och vad har då hänt sedan sist...
Jo jag har skruvat och packat upp och grejat järnet hemma. Nu ser jag ljuset i slutet av renoveringstunneln..
Två fullhöga garderober, varav den ena är städskåp, ska upp i köket TODAY och sedan är det klart!
Då får jag äntligen bort det som ligger och dräller löst nu, men som ska in i de skåpen.
Tavlor och hyllor ska upp på väggarna, nya mattor är en önskan.. lampor ska upp.. ja så är allt i gästrummet kvar med, en garderob i hallen ska på plats, lister ska målas och sättas upp på ett ställe..så det är ju egentligen långt ifrån helt klart, men iaf... jag ser ljuset!
Helgen då.. i fredags kom min kille och vi fortsatte kusten uppåt till Strömstad. Vi åt och drack gott i sällskap av min familj och övernattade på spa hotellet där. Härligt!
På lördagen hämtade vi upp fröet som haft sin allra första övernattning hos en kompis!
Innan har han ju enbart sovit hos mormor om han inte sovit hemma.
Det hade gått jättebra, så himla skönt! Klart jag var lite orolig.
Vi tog på oss termokläderna, promenerade iväg med pulkan och hämtade ved hos mormor och morfar som vi sedan tände på i eldkorgen.
Efter ett tag kom Jenny och Ryan med barn oxå och medan vi vuxna drack öl, glögg, grillade korv och babblade, stojade barnen runt och åkte pulka, grävde gångar och gropar och kastade sig runt i snön.

<3>

 Fönstren längst till vänster är gästrummets, där det ännu inte är klart, därför helt öde i fönstren...

Efter ett par timmar gick vi in och fortsatte umgänget ett tag innan de åkte hem och vi fortsatte kvällen i lite lugnare tempo med mat, mys och film.
På söndagen uträttade vi lite ärenden innan vi vinkade av pojkvännen. Med mat i magen blev vi upphämtade av mormor och morfar. Vi hade full termomundering på igen och redo för 'Tomtestig'. En oerhört vacker promenad i skogen. Hela stigen var kantad av facklor eller marchaller, där var små skådespel lite här och var med tomtar, nissar, sockerbagare, häst , julkrubban upplyst i en glänta likaså ett pepparkakshus, brasor lite här och var... helt magiskt i den stilla, kalla, vita kvällen..
Väl hemma igen var det matdags igen innan kvällsbestyren och nattande.
Ja det var den helgen det.. underbar och alldeles för kort.

Skruvar vidare

Ramlade in hemma med ett antal påsar mat, ljusnät, gamla matlådor och annan bråte som jag samlat på mig under dagen.
Det tog en stund att packa upp all mat och sortera in allt annat jag hade med mig på respektive (tillfälliga)plats, byta glödlampor i adventsstakar och lite annat smått och gott.
När det äntligen var klart och vi hade mat i magen och disken var i diskmaskinen var klockan halv sju. Vi gav oss inte ut för att sätta upp de nya ljusnäten då utan satte igång med att montera Dantes garderober. Med uppehåll för att bada, borsta tänder, läsa saga, ja allt det där som hör till att natta fröet höll jag på oavbrutet fram till midnatt. Då gav skruvdragaren upp och lika bra det för ögonen gick i kors.
Men idag ska jag bara sätta upp ett par hyllor och få dit dörrarna sedan är det klaaaart! Oh halleluja!
Nu kan jag äntligen fylla hans garderober vilket innebär att jag tömmer i 'dressingroomet' där saker och ting fortfarande står staplat på hög.

Årets första snöstorm..

..för vår del råkade vi ut för i fredags när vi körde mot Växjö för att träffa min kille och hela hans familj där.
På Skaraslätten var det minst en decimeter snö på vägarna och det vräkte ner samtidigt.
'Herregud mamma vi kör ju inuti snön' tjoade Dante från baksätet
Ja det kändes onekligen som om vi plöjde oss rakt igenom en stor snödriva.
Men det var sådär i ett par tre mil bara innan det lättade igen som tur var.
Vi var framme i Växjö vid 21 tiden på kvällen och då vart det bara en massa soffmys med glögg och prat vid tvn.
Under tiden som pojkvännen träffade sina polare för en tipskväll på lördagen hann jag och fröet åka och hälsa på kompisen och hennes familj i Väckelsång oxå vilket alltid är urmysigt.

Vi var hemma i Uddevalla igen på söndagseftermiddagen och jag tänkte att vi ju hinner få upp de där ljusnäten i buskarna ute innan vi går in och styr med alla måsten där.
Ljusnäten ja... det var som som att slänga upp en servett av ljus i busken, så litet var det där nätet.. får köpa nya, större nät så det inte ser så jäkla fånigt ut.
Gör om gör rätt.
Ikväll ska jag montera Dantes garderober om jag så ska vara vaken och skruva ända tills väckarklockan ringer. Punkt.

Utryckning!

Igår ringde de från dagis och berättade med panik i rösten att Dante av misstag fått ägg i pannkakorna av vikarien i köket.
'Ge honom medicin så kommer jag på en gång' sa jag och satte iväg.
Det gick bra.han var lite rödflammig i ansiktet och röd om läpparna men i övrigt helt som vanligt, inte ont, inget kliade och han andades som vanligt.
Fy fasen vad skönt!
Vi åkte hem och strax efter kom mamma som jag lovat göra slingor på. Fixade mat, åt, slingade, så kom snickaren och vi gick igenom kommande  fakturor.. Gulp. Det tillkom ju en del extra eftersom golvet var så himla skevt, ytterväggen visade sig för klent för vikdörrspartiet och fick förstärkas upp, nytt gips i hela taket, avluftaren fick flyttas och en vägg byggas ut för att den skulle få plats osv osv i all oändlighet. Jaha det är bara att betala och se glad ut.
Lär ju inte köpa den där nya vinterjackan i år kanske.. får ligga lågt med lite av varje, men det är ju så det är, man kan inte få allt här i livet hur gärna man än vill.
När snickaren gått igen var det dags att natta fröet och mormor ville så gärna när han frågade.
Jag vandrade runt lite som en zombie under tiden... oförmögen att ta tag i något alls..
Sa hejdå till mamma, släpade in garderobsstommar i Dantes rum för att montera men jag pallade inte. Så himla trött. Blev lite besviken på mig själv för det tär oerhört att inte ha ordning omkring mig, jag längtar ihjäl mig tills jag fått in allt i skåp och lådor och jag kan skura rent en gång för alla, men än står det mycket kvar i lådor och säckar huller om buller. Jag hatar det men igår kunde jag inte uppbåda varken ork eller lust att ta tag i något alls.. Kommer ju alltid igån sent om kvällarna, så har man det där med att få några timmars sömn hängande över mig och.. ja.. Men det kommer flera dagar.
Jag satte upp lite adventspynt i Dantes fönster och i ena köksfönstret och fixade med lite annat istället.
När jag gick runt där och smågrejade kom jag på efter en stund att jag inte hade på varken tv, dator eller radio. Det var knäpptyst i huset. Så otroligt skönt. Faktiskt.
Har sovit sådär i natt, varit orolig att det skulle bli något med Dante trots allt, att medicinens effekt skulle klinga av och han skulle börja svullna... men det har gått bra.
Vi överlevde natten. Att jag sedan både ser ut som och känner mig som ett lik är en helt annan sak.

När det ena blir fint förfaller det andra

Igår var Jenny med kids hemma och hälsade på en sväng. Käkade pepparkakor med ädelost för första gången den här säsongen. Gytt!
När de vinkat hejdå klättrade jag och skatten upp på vinden för att ta fram vårt adventspynt.
Alltså, herregud vad snickaren stökat där uppe när de satte in en limträbalk och drog om lite ventilation. Där låg drivor av isolering och sågspån huller om buller..
Ja, vi fick städat upp lite och hittade våra saker tillslut iaf.
När fröet var nattat tänkte jag sätta nävarna och skruvdragaren i nästa monteringsprojekt, men fick öga på mig själv i spegeln och stannade tvärt i rörelsen..
Oh dear... råttfärgat hår, rynkor en masse, blek och för att toppa av det totala förfallet så breder ridbyxlåren ut sig som stora jäkla fendrar runt hängröven..
Ja har man fullt upp med det ena , i det här fallet renovering, så förfaller det andra...
Träning? HAHAHAHA
Ordentligt med sömn? HAHAHAHAHAHA
Bra kosthållning? Jag skrattade precis ihjäl mig.
Men dra några slingor i håret och spraya mig med BUS, det var hög tid för det. Så fick det bli.
Jag skruvade inte ett endaste varv igår utan vek tvätt och hängde upp en ny laddning, tömde diskmaskinen och gick runt i huset och klurade på vilken hylla jag ska sätta var, vilken tavla som ska få pryda vilken vägg osv.. Ja det ägnade jag mig åt den timman som slingblekningen satt i håret, sedan rotade jag fram en utomhusljusslinga som fick hänga på räcket till lillstugan. hade inte skadat om den var tre gånger så lång men det får duga.
Sedan var kvällen 23 och läggdags.
Jag säger det igen; dygnet har inte tillräckligt med timmar.

Envis som synden

Jag frågade pappa om han kunde tänka sig att följa med till IKEA för att hjälpa mig när jag köpte garderober till Dantes rum och bäddsoffa till extrarummet.
Det kunde han 'men då får det ske nu'.
Ja det kunde man ju ge sig den på.
Jag åkte och hyrde en släpkärra, hämtade upp far och off we went.
In och ut på IKEA i en himla fart, där var lite folk, jag fick snabbt hjälp, allt fanns och så åkte vi hemåt igen med kärran full. Hem och lastade av, åkte och lämnade tillbaka kärran, hämtade fröet som var hos mormor och åkte hem. Väl hemma väntade det vanliga stöket med tvätt, och matlagning, vi åt lite innan det var dags att natta liten. När han sov drog jag så fram skruvdragaren och fortsatte monteringen av tvbänken som jag inte hann klart kvällen innan.
Nu blev den färdig, så skulle jag bara ha upp tvn på den.
Tvn väger ju för bövelen hur mycket som helst!
Jag fick med nöd och näppe och stor möda upp den precis i nivå med bänken då 'stativet' den står på ramlade av..
Men satan!
Fick sätta ner tvn på golvet igen, få ihop 'stativet' och sikta in den blytunga tvn så att jag prickade in hålen till stativen igen.. När stativet väl var på plats igen var jag helt svettig av ansträngning..
Jag fick skruvat fast stativet ('bout time) och tänkte att nej, jag väntar med att lyfta upp tvn tills jag har hjälp...
Men den där tanken är ju så jäkla fånig för jag vet hur jag är. Jag kan bara inte lugna mig.. det går liksom inte. Alltså gav jag mig fan på att jag skulle ha upp den där svintunga tvn på den där lite för höga bänken. Så jag tog ett bra grepp, och lyfte, lyfte, liiite till, liiite högre, upp på tå, och där stod tvn på plats på bänken!
Halleluja moment!
Sedan var jag lite ledbruten i ryggen och promenerade i maxhastighet av knapp styrfart, men tvn var på plats ta mig fan. Och ryggen repade sig efter en stund.
Idag fortsätter montering av möbler, dags för Dantes garderober.
Kanske kanske kan jag komma i ordning innan jul... jag börjar åtminstone tro att det är möjligt.

Tiden går fort..

..när man har roligt!
Sedan sist har jag sovit åt helvete för lite. Fast det är i och för sig inte så himla ovanligt.
jag har tapetserat och målat till sent på kvällarna och varit uppe och hoppat i ottan för att jobba.
Lite annat nöje har jag oxå hunnit med då jag och två tjejkompisar förra helgen gav oss av mot Oslo för att hälsa på och överraska vänner där.
Vi hade sjukt kul! Åtminstone på fredagen då vi gick all in kan man säga...

På lördagen var jag bakfull, för första gången i mitt liv. Jo, alltså jag har varit trött, seg och kanske inte helt på topp så där 'dagen efter' förut, men det här var något helt nytt.. Jag varvade dagen med att hänga över toan och kräkas och att ligga darrande på soffan med en puls på femtusen slag i minuten ungefär.. Alltså hade de gapat att huset stod i lågor hade jag virat in mig i en fleecefilt, lagt mig på en akrylkudde och tänkt att 'Gud hör bön..låt mig dö'.. Det där vill jag aldrig mer vara med om.. Fy fan.

Men jag repade mig framåt kvällen och så var livet en fest igen. Man glömmer så fort.

På söndagen då jag landade hemmavid igen möttes jag av en liten sjuk Dante som var en ynklig syn... lille hjärtat.. Vi var hemma hela veckan och han var en tapper soldat som låg och kollade tv hemma i vårt hus bland bråte, lådor och allmänt stök medan jag målade, tapetserade, städade, skurade, flyttade in möbler och grejade så att jag och fröet skulle kunna flytta hem någon gång.. Sex veckor hemifrån.. det räcker. Och det hade tagit fem gånger så lång tid om det inte varit för alla underbara människor som hjälpt mig på vägen..

På torsdagen kunde vi ääntligen flytta ner igen och det passade himla bra för samma dag kom min kille och hälsade på. Jag tog time out från hela renoveringsstöket och bara njöt av hans sällskap det dygnet han var här.

På fredagen gnällde skatten över att han hade ont i örat och vi fick en tid på närakuten på kvällen.

Jodå, ännu en öroninflammation... stackars...  Han var tapper som alltid och eftersom han inte tål penicillin så var det till att överdosera nässpary, köra på med Ipren och hostmedicin.

Det kändes inte optimalt att lämna honom på lördagen och ge mig ut på nöjen, men mormors famn, soffa och omvårdnad är lika god som min..

Jag och de härliga filmklubbtjejerna hade sedan länge bokat ett dygn i Göteborg. Vi  nio var ute och käkade middag, gick på stand up- Marika Carlsson (som alla tyckte var jättebra utom jag) barhoppade lite och drack drinkar lite varstans på trevliga ställen i Göteborg innan vi vandrade tillbaka till hotellet i natten efter en fantastisk kväll med många härliga, roliga och sorgliga samtal i en salig blandning.

På söndagen släpptes jag av på IKEA där fröet och mormor kom och plockade upp mig.

Där träffade vi på de här snubbarna. Grymt spännande tyckte Dante som vågade sig fram tillslut efter stor vånda.. att vilja men inte våga..oh jobbigt, men otroligt roligt när man väl vågat och det var en mycket nöjd kille som knallade därifrån med rak rygg och brett leende.
Vi handlade en hel del grejor och det finns en hel del kvar att handla..
Jag tänkte shoppa en del stora grejer som en bäddsoffa och garderober via nätet men se det gick inte... får bli en tur till med släp bakpå..
Jag fortsätter att greja om kvällarna, så kanske kan jag bli färdig nog så jag kan komma i säng i vettig tid framåt jul någon gång. Men det är kärt jobb, så vansinnigt roligt att ha fått i ordning till slut, att få bo i det som jag innan bara haft som en bild i min egen fantasi. Slippa det där gamla, trasiga köket. Så underbart skönt!
Sova får jag göra när jag blir... mycket äldre.

God fredag!

Gäspar lite idag.. var och tapetserade i huset i går och det blev väldans sent, inte många timmar på kudden i natt inte.
Tapetsering då, jag satte upp tapet på väggen i köket, inte så många våder men en massa vinklar och vrår att försöka passa in med lister, köksbänk, skåp och sockel så det var en himla massa pill och mätande för en amatör som jag. Jag sabbade en våd men fick det rätt i andra försöket. Gött! Ja.. inte helt hundra utmed bänken men jag får lägga en fog så blir det fint.

Tapeten ser lite vild ut på den här bilden, den är lite mer grå-lila irl. Till vänster där det nu är ett gulaktigt tomrum, kommer det att bli fullhöga, vita, högblanka garderober, alltså samma som skåpsluckorna i resten av köket.

Same procedure del 2..3..osv

Jenny hämtade fröet igår med, så jag satte fart från jobb till hem för att måla vidare.
Hann en måla ett stycke, säga hej på Willes pappa, som hjälper mig att spackla och sånt svårt som han gör på två röda och jag hade fått kämpa med tio gånger så länge, innan jag hämtade fröet hos Jenny, där det serverades mat i vanlig ordning.
Åh vad hade jag gort utan dessa vänner jag har..?
Bar ut en trotsig, skolös fyraåring under armen hemifrån Jenny och placerade densamme i bilen.
Han nattades efter dusch och tandborstning och jag åkte ner till huset för att måla vidare.
Jag fick se att Willes pappa målat alla kanter och hörn för mig så jag slapp maskera så in i bänken, så det var bara att rolla på färg! Åhhh vad tacksamt!
Vips så var Dantes rum klart och ena väggen i v-rummet oxå. Måste kolla över det i dagsljus så det ser ok ut bara, svårt i skenet av bygglampa att se allt hur det blir..
Ikväll ska jag tapetsera i köket.
Men först har jag tusen ärenden att uträtta på köpcentrat och en son att ta hand om.
Sonen har för övrigt tagit foto på dagis idag.. åh ska bli spännande att höra hur det gick!

Tisdag

Jenny smsade och frågade om hon skulle hämta Dante på dagis så att jag kunde 'greja lite'.
Ja.. så himla tacksamt!
Vi kom överens om att jag skulle hämta D vid 18, så jag ilade till huset och hann maskera där jag tänkte måla till kvällen inna jag åkte ner för att hämta fröet.
Jenny hade gjort middag lagom tills jag kom.. åh lyxen!
Vi käkade, jag tog med mig fröet hemåt mormor och morfar där vi fortfarande håller till, och då var det bara att styra med att bada liten och natta honom.
Jag vacklade ut ur sovrummet igen strax efter 20.
Mormor vaktade den sovande skatten även denna kväll då jag gav mig ner till huset för att fortsätta måla.
Jag drog tredje och sista lagret med färg i köksdelen så nu är det klart där iaf. Så himla skönt!!
En vägg kvar i köket bara men den ska slipas och sedan tapetseras.
Ja, då hann jag inte så mycket mer sedan för vips var klockan nästan 22.
Dusch, fix och sängläge.
Jag väcktes av fröet mitt i natten och han kunde då inte somna om..
Vi var vakna ganska länge så i morse var vi väääldigt trötta.
Jag var så trött att jag inte vaknade av klockan ens utan blev väckt av pappa en timma senare än klockan ringde...
Åh jag som hatar att försova mig! Hatar att stressa på morgonen!
Men vi stressade och jag kom 'bara' en kvart försent till jobbet i slutändan..

Same procedure..

Dante och mormor hade visst kommit överens om att det var hon som skulle hämta på dagis igår.
Jaha det går väl bra det.
Jag passade på att köra till köpcentrat efter jobb för att i första hand köpa nya vantar till Dante, för de jag köpte för ett par veckor sedan slarvade vi bort i helgen.
Jag kom hem med nya ljusnät och ljusgirland att ha utomhus, en julstjärna, två presenter, en ljuslykta, en spegelbricka, en massa mat och jodå, ett par vantar.
Så bar det hem för att få i mig lite mat, busa med fröet innan han skulle badas och nattas, så jag var borta i huset först vid halv nio.
Målade så långt jag kunde och var hemma igen strax före tio.
Snark.

Helgen i bilder

Wille kom vid 9,30 på lördagsförmiddagen. Grabbarna laddade upp med lite fika innan vi gav oss iväg på dagens äventyr. De hann möblera lite i mormors soffa med..

Jag, Dante och Wille drog till brandstationen och mötte upp deras kompisar Lucas, Elliot och Alma och deras mammor där för en guidad visning där. Så himla roligt! Och så himla bra att ha vänner som är brandmän. Privat tour är inte alla förunnat. Vi fick åka en tur i två av brandbilarna, vi fick till och med tuta i sirenerna.

 Vi fick prova lite kläder. Här har Wille lite att växa i..

 Så fick vi åka sån här, två gånger till och med till min stora förtjusning. Gud så härligt!

Hallå där nere!!

Efter detta superroliga besök åkte vi i samlad trupp till köpcentrat där ScoobyDoo och Ben 10 eller vad han nu hette den där figuren i bakgrunden, var och hälsade på. Dante målade sig till en Scooby Doo dagen till ära.

Vi käkade MacD och sedan köpte vi lördagsgodis innan vi åkte hem igen.

 Så här spenderades lördagskvällen för min del. Enda sällsakpet var en bautastor påse lösgodis och radio i lurarna. men det gick hur bra som helst. Varje penseldrag är ett steg närmare färdigt..Nu börjar jag längta hem på riktigt...

På söndagen gick/cyklade vi bort till vårt hem och fixade lite i trädgården, planterade om i krukor, tog bort studsmattan och grävde ur diket.

Dante sysselsatte sig på bästa sätt under tiden. han fick spolas av med slangen efteråt..

Söndagseftermiddagen och kvällen spenderades i målarkläder. jag tog en pausoch en tur hem till mor och far för att käka tårta och fira far på hans dag. Jag smög in hemma hos föräldrarna igen vid 22,30 tiden, så vart det dusch och fix innan jag gled ner jämte min sovande skatt.

Och så var det måndag igen.

Beställt och klart

Igår åkte vi och beställde tapeter.
Dante hittade en annan tapet än de han hade sett ut i 'vuxenkatalogen', så nu blir det pirat tema i hans rum.
Ja, hans val hade kanske inte varit mitt val men det känns kul att han fått välja, han var så uppspelt och glad så det var inte klokt.
'Det ska nog bli bra' 'det kunde varit värre' och allt det där.

Det kliar i fingrarna

SOM jag längtar efter att få sätta igång att greja borta i huset!
Igår var jag och kollade på tapeter igen. Jag har redan bestämt mig men bara för sakens skull liksom..
Så hämtade jag hem lite prover till Dante att välja på till sitt rum. Han valde en tapet. Inte ur boken med barntapeter utan ur den jag hade tagit med till mig.
Jaha.. ja vi får väl se, alltså det är ju kul om han får välja och så men jag vill kanske inte göra ett 'vuxenrum' till en 4½ åring... men är det det han gillar så..
Ja, det kommer ju ändå vara med hans saker i rummet så så himla vuxet kommer det kanske inte bli trots allt.. Aja, vi får se.
Jag var i huset och tog mått och sånt igår så idag ska vi åka och beställa tapeter.. wohoo!
Det verkar som om jag ska kunna börja grundmåla till helgen. Wii!

Blivande vardagsrumstapeten

Renoveringssnack

Detta var tidigare två fönster i Dantes sovrum. Nu är det en stor altandörr, som synes.

Jag står i köket vid köksön och tar fotot.

Rörelse är bästa botemedlet

Helgen innebar många timmar bakom ratten och långa stunder med soffmys.
Min rygg kräver helt klart mer rörelse än så och ballade ur fullkomligt.
I måndags hade jag svårt att gå och att överhuvudtaget stå upprätt.
På kvällen tog jag en promenad, gjorde jag en massa situps, lite plankan och stretchade.
Igår var vi först på kalas en hos mormor May och när jag kom hem hade jag dels dåligt samvete för kladdkakan jag smäckt i mig, dels behövde ryggen sitt, så jag stoppade fröet i badet, mormor passade och jag snörade på mig löparskorna och sprang en kort sväng. I regnet.
Nöjd.
Och jag är mycket bättre i ryggen.

Belöningssystem

Jag använde mig av belöningssystem i form av klistermärken en kort period när Dante var i tvåårsåldern, när han gick på pottan och borstade tänderna.
Inte direkt i syfte att få honom att göra det trots protester, för han protesterade inte, utan mer som en kul grej och för att jag väl sett/hört/läst någonstans att det är en bra idé.
Men sedan har jag inte använt mig av det något mer för... jag det har helt enkelt inte känts som 'rätt väg' att gå för oss.
Vad är det jag ska belöna egentligen? Att han gör sånt som han faktskt måste göra, som att borsta tänderna eller äta?
Nä, det ska han inte behöva belönas för att han gör. Det ska han göra bara.
Så av en händelse ramlade jag över det här svaret i en frågespalt.
Och för en gångs skull håller jag med i varje ord 'experten' svarar och fastslår än en gång att det där med belöningsuppfostran i form av klistermärken, stjärnor eller vad det nu må vara, är inget för mig.

Mammans barm sväller av stolthet och lättnad

Igår var det dags för höstens utvecklingssamtal.
Det var bara fina saker fröken hade att säga, tydligen är han fortfarande före i utveckling och mognad jämfört med sina jämnåriga tycker de. Han har ett moget och utvecklad språk, skriver och räknar väldigt duktigt, han har välutvecklad finmotorik, har hög empati, är en fin kompis som gärna hjälper de andra med påklädning eller vad det nu kan vara, glad, trygg i sig själv och en populär kompis.
Jag vet.. han är bara fyra år men trots det är man lite spänd innan ett sånt här samtal.
Hur roligt hade det varit att få höra att 'han kan nog behöva hjälp på det eller det området, han släpar lite med ditten jämfört med sina jämnåriga, han hänger inte helt med på datten, kan ha svårt att dela med sig, han borde kunna räkna si och så vid det här laget men det kan han inte' och ja.. vad det nu kan tänkas vara en normalbegåvad fyraåring ska kunna.
Det hade inte varit så roligt kanske... så att få höra att allt är prima är så jäkla jätteskönt.

Så var det måndag igen

Ja jäklar vad dagarna springer iväg!
Helgen spenderades på små rosa moln i småladsskogarna tillsammans med min kille och hans familj. Hur mysigt som helst.
Under förra veckan har jag såklart varit i huset varenda dag och kollat läget.
Nu är även den nya vikdörren ut till altanen på plats och under helgen har målaren spacklat och gjort fint, så nu ska det målas tak under veckan och skjutdörren till extrarummet ska på plats, några gipsskivor på väggen runt vikdörren, dörren in till Dantes rum ska in.. ja sedan tror jag bestämt att det jag anlitat yrkesmän att göra, är avklarat och det är min tur att ta vid.
Jag ska måla, tapetsera, bygga skåp, städa, städa, städa och greja så gott jag kan och hoppas innerliget att det kan vara klart innan jul.
Det låter länge men veckorna bara sprutar iväg. Särskilt som jag har planerat in varenda helg fram tills dess...
En gör så gött en kan helt enkelt.
Det ska bli så himla roligt och jag längtar ihjäl mig till det är dags att få börja!
Hoppas bara min rygg har bättrat sig tills dess, ryggskott alltså.. ingen höjdare...

Bild tagen på kvällen i skenet av en ensam bygglampa. Byggpapp på golvet. Nu är även blandare och diskmaskin på plats. Under veckan ska fläkt, micro och spis med komma på plats hoppas jag, tillsammans med spottar i taket, ljusknappar och resterande el.
Ikväll ska jag mäta väggar så att jag kan åka och beställa tapeter.

Spontanbesök och renoveringsframsteg

På fredagen åkte vi för att inspektera i huset. Jag är vansinningt nyfiken på varenda framsteg som görs.. Eftersom köket blev felmätt från början och några 60 skåp fick bytas mot 50 och 40 skåp så fattades det handtag till dem och så hade jag några över.
Jag kikade på klockan..15 ca.. Vi åker till IKEA för att komplettera imorgon...
Eller vad fasen, det tar ju knappt en timma dit, så vi satte av mot IKEA, fröet och jag. Vi kom fram, spanade runt lite i lugn och ro, käkade lite, handlade det vi skulle och gav oss av hemåt igen. Gott att ha det avklarat.
På lördagsmorgonen satte vi av till färg & kakelhuset för att köpa fix, fog och sånt som behövdes för att börja kakla. Jag levererade detta och både jag och köksgubben stod och funderade på om något annat behövdes men vi kom då inte på att något saknades.
Så, vi packade in oss i bilen, fröet och jag, och satte av de sisådär 20 milen hem till Dantepappan med familj för att hälsa på.
Jag hade fått sms på morgonen, lite skämtsamt sådär, om att komma på pannkaksfrukost, men det blev middag och övernattning istället. Det var inte planerat i förväg men det är härligt med spontana infall!
När jag är halvvägs framme ringer kaklesnubben och undrar om jag inte ska ha en metallist som avslut på kaklet.. Jooo...det skulle jag ju, det hade jag glömt köpa..
Jaha  jag fick ringa ett antal samtal, brorsan gjorde en utryckning, men köpte dessvärre en för smal list och när han åkte för att byta var det stängt på kakelhuset, jag ringer till Jenny och frågade om de möjligtvis var på köpcentrat och jo det var de, och kan de tänka sig att ränna in på Bauhaus, köpa list och leverera hem till mig?
'Inga problem' -som alltid.
Fantastiskt tacksamt!
Vi var framme hos Dantepappan m familj vid fyra snåret. Vi käkade svingod mat som vanligt, drack vin till det, som vanligt, natten blev sen, som vanligt, ungarna hade hur kul som helst tillsammans, som vanligt och trevligt hade vi, som vanligt.
Vi gav oss av vid luchtid på söndagen och med en timma kvar hem ringde telefonen och det var kakelsnubben, som behövde mer fix.
Brorsan hade turen att befinna sig i närheten av Bauhaus och kunde svänga inom, vi möttes av en händelse upp strax utanför mitt hus och jag kunde tacka allra ödmjukast för hjälpen.
Jag gick in för att lämna fixen och möts av denna syn

 Ser lite konstigt 'böjt' ut för kortet är taget med panoramafunktion, men man får ju en helhetsbild ändå. Skåpen mitt på golvet ska bli köksön.

 Closeup kakel bakom spis/fläkt. Det ser väldans silvrigt ut i detta direkta bygglampsljuset och svartgrått i andra ljus. Det ska såklart kaklas hela vägen upp till tak.

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

..men det behöver ju inte betyda att det inte blir bra. Tvärtom.
Igår ringde bästa Therese och frågade om hon kunde ta med Dante hem när hon hämtade sin Wille, så kunde ju jag åka och kolla efter ben till köksön (som jag plötsligt  kom på att jag ju var tvungen att göra som igår).
Åh så snällt! Jag kastade mig iväg till alla ställen jag kunde tänka mig ha reglerbara 'barbordsben'.
Alla de ställen hade mycket riktigt ben, men nä... inga alls jag var sugen på.. eller fel höjd
Till saken hör att jag ju redan köpt ben till köksön, men enligt killen på ikea var de 90 cm höga, utan möjlighet att reglera.
Jag frågade om det var standard, med 90cm till undersidan av bänkskivan. Jaha det var det minsann.
Så jag köpte.
Men så snckade jag med köksgubben och nej, till undersida av bänkskiva är det 87,5 cm.
Men åh.. vad trött jag blir.
Alltså, nya ben måste inhandlas.
Kom alltså hem utan nya ben igår.
Fikade, aka käkade godis hos Therese och pratade bort en stund där innan jag och fröet åkte hem och basatde. Dante ääälskar att basta! Jaja, inte mig emot. Ska vara bra mot celluliter har jag hört..
Alla fall, när jag nattat Dante fick jag ett infall att packa upp benen jag köpt, som ju var fel. Jag satte ihop och mätte och ta mig fan, de gick ju visst att reglera!! De kunde nog bli max 90 cm men kunde regleras nedåt till ungefär 85 cm!!
Oh happy day!!
Fy fasen vad glad jag blev!
Jag satte alltså ihop även ben nummer två, skruvade så att de mätte 87,5cm och levererade i morse. Nu håller vi tummarna.

Jag vet..

..jag har haft en rejäl omgång förkylning. Värsta på länge faktiskt.
Men huvudvärken... dennna huvudvärk som jag haft i nästan två veckor och som vägrar ge sig..
Gud så tröttsamt!
Det var dagens gnäll. I övrigt skiner solen från klarblå himmel och jag hoppas innerligt att det håller i sig till i eftermiddag så vi kan gå långpromenad jag och fröet.
Så toppar vi med en het bastu på det.. låter väl najs? Så får det bli.




Jävla huvudvärk..

Bus eller godis?

Det närmar sig Halloween och man skulle kunna tro att jag utsattes för ett litet bus igår.

Jag öppnade en påse nötmix och döm om min förvåning när jag såg det här innehållet:

Jo visst är det nötter men alltså.. på påsen står det att den ska innehålla: jordnötter, cashewnötter, chilinötter, honungsglaserade jordnötter och russin. Det där är mandlar. Ja jag är hundra procent säker. Det är inte chilinötter eller honungsglaserade jordnötter, det är mandlar.

Vad vilt.

Hallå torsdag och renoveringssnack

Nu har min förkylning äntligen börjat dra sig tillbaka. 'Bout time!
Snart kan jag komma igång med all den där träningen jag inbillat mig att jag hade utfört om jag inte varit sjuk...
Jag fick flexa musklerna ändå häromdagen då jag fick leverera 90m2 golv hem till huset. Det blev några kilo att bära. Men det är tur det finns snälla karlar både i byggvaruhuset och hemma i mitt hus som hjälper till. Köpte massa fika som tack för hjälpen och gud så glada de blev.
Trots att jag inte bar allt själv så kändes det som om jag tagit ut mig till max och jag var helt slut i flera timmar efteråt.. nä jag var inte riktigt iform det ska gudarna veta..
Igår var vi hem till Jenny och Lucas efter jobb och dagis och käkade köttbullar, sås och potatis.
Nom nom nom... LCHFare kan komma dragandes med vilket blomkålsmos de vill, men det finns fan inte mycket som går upp emot en redig potäta med god sås till.
Vi svängde förbi renoveringsobjektet på hemvägen för att hämta post och där var det fortfarande full fart på snickarna, trots den sena timman..
Nu har de nya väggarna kommit upp. Tjoho!
Till höger i bild är dörren till Dantes blivande rum och till vänster längst ner jämte fönstern blir det ingång till extrarummet. I mitten blir alltså kök och vardagsrum i ett stort flöde liksom.. hallen och huvudingång är runt kröken innan Dantes rum.

Längtar ihjäl mig tills vi kan flytta in och börja tapetsera, måla och göra fint!

Dessa gener..

På söndagen var jag såpass att jag iaf kunde ta mig från A till B inne i huset utan att ramla ihop i en flämtande hög, så när Therese, Robert och Wille var sugna på att bjuda på fika fick de gärna komma. Dante som varit instängd i flera dagar gick upp i spinn av lycka.
Dessa två fyraåriga grabbar alltså, de ställde sig ett par meter ifrån varann, spände upp bröstkorgen, lutade sig lite framåt, frustade lite och tog sedan sats emot varann.. de smällde i hop så dammet yrde innan de ramlade ihop i en brottningsmatch på golvet. Och då menar jag inte en soft variant utan satan i gatan med livet som insats. Eller iaf med övervägande risk för rejäla blåmärken.
Vi vuxna stirrade på alldeles häpna över vad som pågick. Men de gnällde inte, grät inte när de uppenbart slog sig utan bara skrattade och körde samma upplägg om och om och om igen..
Det var bara inhägnaden och domaren som fattades för att det skulle vart en redig fighting match..
Jajagsägerdådet.. visa mig två fyraåriga tjejer som leker på det viset... 

Fredagsmys-lördagssjuk

I fredags kände jag mig halvrisig.. Som om förkylningen kom krypande. Jag började bli hes och snorig.
Dante hade tid hos tandläkaren på förmiddagen och efter vårt besök där åkte vi hem och kurerade oss i väntan på kvällen. Då fick vi nämligen besök av min kompis Pernilla. Jag grundade med två konjak för att skrämma iväg förkylningen och det gick fint under fredagskvällen åtminstone.
På lördagen var det inte lika kul..
När Pernilla åkte hem till sitt kraschade jag i säng, tog tempen och jorå, feber. Knappt någon röst alls och väldigt snorig.
Dante var helt underbar hela dagen och rådde sig själv i lek och annat. Jag hasade mig upp och vispade ihop lite mat till fröet i omgångar men annars låg jag rätt ut och kippade efter luft mellan hostattackerna. Typ.
Vi som skulle åkte och hälsat på Dantepappan med familj. Så himla trist..

Näe, vi är inte nöjda med denna lördag..

Men tanken var oxå god..

Ja alltså jag skulle ju rycka upp mig på mat och träningsfronten..
Jag sa väl inget om godis? Särskilt inte om godis på lill-lördag. Eller på jobbet.
Joråsåattehh..

Näe alltså..

..dags för en uppryckning på mat och träningsfronten!

Helgmys

I fredags kväll kom min kille hem till oss.
Vi har haft en urhärlig helg som innehöll god mat, vin, sena nätter, umgänge med goda vänner vilket innebar ännu mer god mat, lek och bus för Dante, promenader i regnet, film, godis och en massa, massa mys med både liten och stor kärlek.

Dag 4, mera trubbel

Igår, Torsdag, var det snickarnas fjärde dag hemma hos mig.
Jag åkte hem för att möta upp elektriker och komma överens om var eluttag och sånt ska sitta.
Vi räknade och mätte och kollade ritningen över köket och..mätte igen..och räknade och.. näe.. det stämde ju inte.. Kökssnubben har mätt fel. Fel på dryga 40 cm!! Fläkten hamnar inte emellan fönstren utan I fönstret! WTF?! Åh jag blev galen på mig själv att jag inte kollat och räknat mer noga, men det var ju trots allt kökssnubben som var här och mätte så jag kan inte vara allt för arg på mig själv för det.. men ändå.
Jaha, det var bara att kasta sig på telefonen och försöka lösa problemet..
Vi var där borta på eftermiddagen igen, jag och fröet och det får bli lite ändringar såklart, men det går att leva med..
Solen sprakade från klarblå hösthimmel även igår så vi tog en tur med vagnen innan vi ramlade in hemma igen. Trötta och hungriga.
Dante har tjatat om att baka äpplepaj i flera dagar så vi svängde ihop en liten form, jag höftade ihop en pajdeg bara på känn men shit vad god den blev. Jag skulle dock inte ha någon paj, utan den var till Dante. han däremot tyckte bara att den var shit.
Typiskt.
Städ och tvätt hanns oxå med innan jag svimmade isäng brevid ett snarkande frö.
Alltså det är jätteskönt att han numera sover i sin egna säng och så, men tusan vad mysigt det är att krypa ner jämte en varm liten krabat ändå..

Hej solen! Hejdå budget!

Igår var det en riktigt härlig, solig höstdag.
Jag och fröet snabbade oss ut på en promenad i det vackra vädret och tog samtidigt svängen om vårt hus för att kolla läget där.
Ja, det finns inte mycket kvar på insidan..

Men det kommer.

Det har redan tillstött en del problem som ger merkostnader.

Golvet lutade med 8 cm (!!) från yttervägg in till mitten på huset. Det ställde till det lite..

Istället för att regla upp, lägga frigolit och värmeslingor och sist spackla får vi nu lägga något som heter Nivell system, ett regelsystem med reglerbara reglar (pjuh) gjort för ojämt underlag. Om det är dyrare än vanliga reglar? Åh ja..

Rakt fram mot kortväggen ska det bli två sovrum, ett stort och ett mindre gästrum. Tanken var att befintligt golv skulle ligga kvar där och nytt läggas ovanpå, plus att det bara skulle förberedas för att dra in värmeslingor. Nu fick vi bryta upp alltihop då ju, så får jag lägga värmeslingor där med. Det är sisådär 20-25 m2 extra än det jag begärt och fått offert på..

Kostar mera? Åh ja.

Men det blir ju bra i slutändan.

Nytt dagis och nytt hem

Tisdagen innebar första dagen på Dantes nybyggda dagis!
Samma barngrupp och samma fröknar, men en helt nybyggd byggnad. Dante var väldigt förväntansfull såklart, de har ju gått och kollat på hur det byggts i ett år ungefär, så nu, äntligen!
Jättefint var det och jag hoppas att detta ska kännas som en nystart för honom.. Han har inte nämnt något om P på ett tag nu och när jag frågar säger han att fröken passar P och att han inte känner sig rädd eller ledsen längre. Måtte det vara hundra procent sant och måtte det hålla i sig!
Jag fick tålmodigt vänta en lång stund när jag hämtade igår, de var ute och lekte och jösses vad mycket roliga grejer där fanns att utforska såklart.
Väl hemma bytte jag bara skor och jacka innan vi gav oss ut i solen igen, Vi tog en promenad bort till vårt hus för att hämta lite saker vi missat att packa.
Så här fint är det hemma nu.

Vi kikade runt lite och packade med oss det vi skulle innan vi gav oss av hemåt igen. Nu med Dante på sin cykel.

Ännu en ledig dag

Måndagen var även den en stängningsdag på dagis.
Det betydde att jag och fröet fick roa oss på egen hand.. inte särskilt svårt att fördriva tiden. Vi åkte till IKEA för att köpa en del grejor till köket som behövdes.
Kanske inte Dantes förstahands val men han är verkligen urduktig att ha med i affärerna. Så himla skönt.
Vi köpte vad vi skulle och åkte därifrån raka spåret till köpcentrat i Uddevalla för att handla lite nödvändigheter där innan vi äntligen åkte hem.
Då var det bara att laga kvällsmat, natta fröet och vips så var klockan halv nio.
Jag tog tag i stryktvätten och förberedde inför morgondagen.
Dantes nybyggda dagis var äntligen klart för att tas i bruk så alla extrakläder som funnits där var hemtagna, tvättade och uppdaterade och skulle då packas igen för att få flytta in på nya hyllan.
23,00 pip släckte jag klockan och somnade som om vore jag klubbad i skallen.

Mysiga söndag

Solen sken för en gångs skull och då bara måste man passa vara utomhus och tanka D-vitamin och mota hösttröttheten i grind.
Vi åkte till Emaus där vi mötte upp Jenny med Lucas och Elyssa.

Ungarna lekte, red på hästarna, lekte, käkade korv som vi grillade pratade med en massa kompisar som oxå tagit sig till Emaus denna dag och vi hade det alla helt underbart.

Jag, Dante och Lucas åkte sedan till affären och köpte med oss glass och vidare till mormor May och hälsade på, oj så glad hon blev för besök. Vi drack kaffe och fikade en stund innan vi åkte vidare hem till Jenny. Som såklart fixade mat åt oss.

Väl hemma igen fick fröet ett efterlängtat och välbehövligt bad inna han stupade i säng. Jag stimmade med gud vet vad ett par timmar till.

Ovärderlig hjälp

Torsdagskvällen och halva natten rev jag så att flisorna yrde.
Dagis var stängt på fredagen så jag hade hela dagen på mig att riva, sån himla tur!
Ändå kände jag paniken över att inte hinna klart där jag stod och begrundade vad som var kvar att göra tills elekrtikern skulle komma.
Klockan var ett på natten och jag var så jävla trött att jag knappt orkade stå upprätt.
Skulle jag köra på lite till eller lägga mig och vakna tidigare?
Nä, jag kunde bara inte fortsätta, jag svimmade isäng.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag har världens bästa vänner.
Robert kom förbi  på fredagsförmiddagen och lämnade Wille för barnpass, så Dante fick en lekkamrat under tiden som jag rev i skåp och väggar. Så himla skönt nu när de blivit såpass stora att de sköter sig själva till stor del.
Jenny kom vid lunchtid, så kom Maria och hade med lunch som intogs på golvet i vardagsrummet på papper och plast, Therese anslöt senare med en påse fika som intogs på stående fot, och jeflar vad vi rev!
När Robert kom för att hämta Wille hjälpte han mig att flytta kyl och frys med.
På fredagskvällen kände jag mig lugn. Vi var ju närapå klara! Så fantastiskt skönt. Lite finlir att pilla med bara..

Fröet plåtar mamman i rivartagen

En bit på väg!

Diskmaskin och spis flyttades det med och kaklet knackades loss. Jag vågade inte trassla med att stänga vatten och annat så diskbänken fick vänta på proffsen..
Så vi packade ihop för dagen, stuvade in oss i bilar och jag bjussade tack-för-hjälpen-middag på McD. Lyxigt så det förslår.

På lördagsmorgonen klev vi upp tidigt, åkte och hämtade en släpkärra och vid 9 kom Jenny. Vi lastade kärran full med bråte och åkte en tur till tippen för att lasta av. Containern hemma hade redan hunit bli full. Fröet åkte med henne hem och medan elkillen var på plats och grejade, packade jag och grejade med en massa annat som ska göras. Så hämtade jag skatten hemma hos Jenny och kom lagom till det serverades lunch. Nom nom.
Så kom Therese efter en stund och vi tog med alla ungar upp till ishallen för att kolla på hockey en stund. När vi tröttnat på hockey och ungarna var röda om snoken åkte vi alla hem till oss, i huset där vi nu camperar och lagade varma mackor, köttbullar, mos och bacon till kvällsmat. man tager vad man haver.
Vid 21 tiden var det bara jag och fröet kvar och när han somnat grejade jag med allt det där man nu grejar med innan jag oxå slängde mig i säng.

Vänner alltså.. vad hade man varit utan dem?