Sjuka, jävla människo as

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6189863.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6190433.ab

Mitt hjärta brister 2

Idag klamrade sig Dante fast vid mig och skrek när jag lämnade på dagis.
Jag fick bända bort små, desperat klängande fingrar och lämna den skrikande, stretande skatten i famnen på fröken.
Jag grät en skvätt i bilen.

Nytt underbart

I förrgår när jag skulle byta blöja på mitt frö tar han tag i blöjan där han ligger på skötbordet med den på sig ännu, och säger "Bajs"
Jag gjorde stora ögon "har du bajsat?"
"Bajs"
Jo, mycket riktigt han hade bajsat.
Jag berättade för mamma igår och hon sken upp och sa "Ja! Det gjorde han här förut med!"
Samma sak i morse när jag skulle byta bajsblöjan.
"Bajs"
Mammas lilla bäbis blir så himla fort en stor pojke...

Natten

19,00 Dante somnar
20,00 Vaknar, ropar i högan sky på mamman som kommer farande. Vill då rakt inte läggas ner i sin säng igen så jag lyfter upp och vaggar till sömns i min famn igen
21,45 Vaknar och skriker på mamman som får snabba sig i duschen. Placeras i mammans säng efter envist pekande och "sitta där".
22,20 Har ropat efter en flaska rismjölk i en stund. Jag kapitulerar.
00,30 Har inte somnat än, vrider och vänder sig, sparkas och klappas om vartannat på mig.
01,50 Sätter sig gråtande upp i sängen. Vill ha rismjölk. Det får han.
02,20 Ledsen en liten stund innan han slumrar till.
03,00 Sätter sig upp i sängen. Lite ledsen.
04,05 Glider ur sängen och hämtar mina tofflor som han lägger på mitt ansikte. Det är den vanliga signalen för att han har sovit klart och vill att vi kliver upp.
04,06 Barnet tillbaka i sängen.
04,07 Vill ha rismjölk igen. Det får han. Somnar.
05,45 Klockan ringer, dags att vakna. Dante sover djupt.
06,20 Dante vaknar, tittar upp på mamman med ett stort flin och säger "Hej"
Hur trött och frustrerad man än är så måste man bara le tillbaka, säga "hej och godmorgon" gnussa in näsan i varm barnahud, pussa och krama så mycket man hinner innan det stretas emot och man puttas undan.
Den här natten var som de varit den senaste tiden.
När han var sjuk återföll vi i den dåliga vanan att ge rismjölk på natten. Han åt ju ingenting, ville inte ens ha välling utan det enda han ville ha var just rismjölk Alltså fick han det, då man är glad för varje droppe med vätska han får i sig under tiden han är dålig.
Nu måste vi vänja oss av med den igen.

Att mitt barn börjar sova om nätterna är det enda jag önskar mig i julklapp.

Truth or fiction?

Jag läste en artikel om en tiobarnfamilj.
Åh alla barnen var så väluppfostrade.
Alla barnen hade fått lära sig att somna själva från allra första början.
Alla barnen hade slutat med nappen vid ettårsåldern.
Alla barnen hjälpte till och hjälptes åt.
Jag känner hur det svartnar lite för ögonen och tänker elakt att de har fanimej inte haft ett barn med kolik som skrek halva dygnet i sex månader och som vid 17 månaders ålder ännu inte sover mer än ett par timmar i sträck .
I nästa sekund undrar jag om man kan hyra in den där morsan en vecka eller två..
Eller kanske de skulle vilja hyra min flinga i en vecka?
Äh, det är säkert bara ren lögn alltihop och ett satans kaos i den där tiobarnsfamiljen.

Vilken lättnad

Det hade gått så bra på dagis idag, trots lite gråt när mamman lämnade.
Han äter duktigt, sover gott, om än i sin vagn ännu,och leker bra med de andra barnen.
Så himla skönt!

Ännu en bit på väg

Så har jag målat första lagret med färg på dörrarna, dörrkarmarna och garderoberna.
Borde sätta igång med listerna nu men har ingen lust..
Var och köpte de sista listerna till dressingroomet efter jobbet idag.
Några meter vit pinne gick på 1100 spänn.
Jävla ocker.

Mitt hjärta brister

Idag grät min lilla flinga när jag lämnade honom på dagis.

Ett obevakat ögonblick

Det vill till att tänka sig för innan man lämnar vissa saker framme...
Stegen jag använder när jag målar var ju rena nöjesfältet.

Framsteg i renoveringen

Idag åkte jag och inhandlade en planslip för att ge mig på den där fördömda dörren och karmen jag kladdade ner.
Slipat blev det och det var tamigfaen en riktig workout för armarna.
Najs!
När dammet lagt sig och jag putsat av ytorna målade jag de två dörrarna och de fyra garderoberna med häftgrund.
Nu stinker det i sovrummet.
Jag vädrar så jag håller på att frysa ihjäl.

Friska o krya

Så var det måndag igen.
Helgen har varit lugn och skön.
Vi var på köpcentrat och inhandlade golv till sovrummet.
Inte för att det är dags att lägga det riktigt än, men det känns skönt att ha det på plats.
Jag har målat klart de väggar som skulle målas så nu är det bara 90% kvar att göra därinne..

Mitt frö har blivit bättre för var dag och igår var han helt tillbaka till sitt vanliga underbara jag.

Härligt!

Idag var det dags att gå till dagis igen.

Jag var lite orolig för hur det skulle gå, vi hann ju bara precis klart med inskolning innan han blev sjuk.

Han var lite tveksam i början så jag följde med in i en liten stund.

När jag resta mig och det var dags att vinka hej då var det bara glada miner, tack o lov!

Ringde nyss o kollade läget och då lekte han med dockor och var alldeles nöjd.

Skönt!!

Nu, jobb!

Jag blir galen

Det finns en hel del saker som driver mig till vansinne, det ska erkännas, men just nu är boven mitt påslakan.
Eller täcket.
Eller båda två.
Jag ligger och vrider och vänder mig i sängen, försöker få fröet att sova en stund, hitta en bra ställning att ligga i utan att armar och ben ska domna av dålig blodtillförsel och ändå kunna hålla flingan i handen, som han vill.
Samtidigt vill jag ju ha täcke på mig.
Jag drar åt mig täcket men får bara en hög påslakan i handen.
Nytt försök.
Jag håller emot påslakanet med foten, drar åt mig täcket men rafsar fortfarande runt i ett tomt påslakan.
Jag river och drar, håller emot och krafsar men likförbannat är det bara en hög med tomt påslakan som ligger under hakan och inte värmer ett förbaskat skit.
Täcket ligger som en stor boll i botten på påslakanet, delvis på väg ur.
Försöker mig på en manöver med att stoppa in händerna i hålen upptill, få tag i täcket, sträcka upp benen rakt upp i luften och hålla emot påslakanet genom att knipa fast det med tårna.
Lönlöst.
Jag flyger frustrerad upp ur sängen, väcker mitt barn, får blodrycksfall och blir alldeles vimmelkantig, skakar ner täcket med imponerande frenesi innan jag kastar mig ner i sängen igen.
Lägger mig tillrätta, lägger fröet tillrätta, klappar och kramar, drar i täcket.
Krafs, krafs i en hög med påslakan.

Rena rånet

Nu har jag varit och köpt målarfärg till min förstörda dörr, den icke förstörda dörren, garderobsdörrarna, och listerna.
Nätta 700 pluringar gick det till när man inte handlar billig skit.
Nu har jag alltså handlat billig skit för trehundra spänn och den dyra, bra färgen.
Smart.

Ont i örat

Efter ytterligare ett par dagar då Dante haft upp till 40,3 graders feber och några nätter då sömn bara varit en vision, var vi så tillbaka hos läkaren.
Min lilla krake var otroligt duktig och lät läkaren kolla, klämma o peta utan några som helst protester.
Min stackars lilla skatt har en kraftig öroninflammation.
Gud så skönt att få veta vad det är som plågat honom och varför han haft så hög feber.
Men stackars min lilla älskling..
Nu väntar en kur med penicillin och så ser jag fram emot en frisk liten pojke som busar, skrattar, leker och framförallt äter igen.
Och sover.
Phuleeese!

På cykeltur

Dags att svära lite

Ikväll fick jag tvinga mig till att fortsätta med målningen.
Trött o sliten.
Jag målade dörrkarm och dörr, tredje och sista lagret.
Trodde jag.
Det ser förjävligt ut, liksom klumpat sig allteftersom det torkat.
Inser till min iskalla fasa att jag i tröttmössan tagit fel jävla färgburk!
Imorgon blir det till att köpa slippapper och börja om från början.
Jag ska sjunga svordomsvisan så rutorna skallrar.
Jag fick avreagera mig med att måla första lagret färg på andra långväggen.
Så är jag äntligen klar med att skrapa tapet!

Vad är det som händer?

Idag morse var mitt mirakel feberfri!
Halleluja!
Ikväll hade han 39.5 i feber.
Jag fattar ingenting...

Fortfarande risiga

Idag lämnades flingan i mormors ömma vård och mamman åkte till jobbet.
Känns att jag trots allt inte är helt 100..
Var helt slut efter bara några timmar.
Har fortfarande en massa huvudvärk och tung i skallen men knaprar Ipren.
Hade lite feber när jag kollade.
Flingan var så gott som feberfri idag men vansinnigt grinig och rent av ilsken.
Han har flera gånger tagit ur nappen och sagt "aj aj aj aj" så någonstans har han ju ont, frågan är var.
Jag har gått igenom den lilla krabaten så gott jag kan, även inuti munnen i fall där finns blåsor, sår eller i värsta fall en ny cysta.
Men jag hittade inget.
Kanske är det tänder på g.
Förstår att det måste vara vanvettigt frustrerande för honom att kanske ha ont och inte kunna förmedla sig ordentligt.
Inte äter han heller, han vill inte ha välling och han får ofattbart nog trugas i till och med rismjölken..
Stackars liten.
Mamman är så orolig.
Efter ett vansinnesutbrott som mamman inte fattade något av, somnade han i knäet vid 18 tiden.
Totalt färdig.
Nä, han är långt ifrån dagisklar känns det som.

Nu har jag målat den misslyckade dörrkarmen igen, med en nyinköpt dyr målarpensel.
Den blev inte helt perfekt.
Inte ens superbra, men tillräckligt okej för att jag ska kunna leva med det.
Kanske jag gör en dragning till.
Sista garderobsdörren ska strippas på tapet men det orkar jag inte med idag.

Vill inte gå och lägga mig

Så känner jag mig mer levande än död igen.
Fortfarande huvudvärk och lite smårisig men inget jag inte kan hantera.
Alltså fanns det inte längre några ursäkter till att sitta på hängröven utan det var bara att ta tag i sovrumsrenoveringen.
Ett lager färg till på dörrkarmen målades på.
Blev helt kass...
Fan.
Måste köpa mig en bättre pensel och testa dra ett lager till utanpå annars får jag väl slipa ner allt, ve och fasa.
Ena långväggen ha fått två lager färg men jag tror minsann det behövs ett till.
Nu vill jag inte krypa isäng.
Inte för att jag inte är trött gubevars, utan för att färgen stinker.
Mycket smart move att måla precis innan läggdags...
Not.

Underbart

Sedan ett par veckor tillbaka säger mitt mirakel flerords meningar.
"sitta här / där" och banka på aktuell plats är favoriten.
Nu har det avancerat till "mamma sitta här/där"
Ljuvligt!
Sedan babblar han ju hundratals ord i rad, fast på ett språk som jag inte förstår.
Än.
Härligt är det oxå att man kan fråga en fråga och han svarar "på riktigt"
Ex:
"Vill du ha banan?"
"Nä"
Vill du ha gröt?"
"Nä"
"Vill du ha köttfärssås?"
"Nää, blläääää"
Han har lite svårare med ordet "Ja".
Men nicka det klarar han av.
Så säger han "tack tack" och bockar med huvudet när han ätit klart.
Mammahjärtat smälter.

Sista kvällen i vila

Nu känner jag mig inte döende längre, tack o lov.
Men jag ger mig själv den här kvällen oxå att vila på.
Men imorgon är det dags att ta tag i renoveringen igen.
Och kosten.
De få måltider jag pressat i mig har nog snittat ett dagsbehov av kcal per styck.

Ett otäckt uppvaknande

Imorse vaknade jag av att ett snorigt litet ansikte kröp intill och flinade upp sig.
Jag höll på att dö av skräck när jag såg att det lilla ansiktet var täckt av blod.
Han hade näsblodat en pöl i sängen och kudden var alldeles blodig.
Så jäkla otäckt!
39.1 visade tempen.
Jag ringde sjukvupplysn igen och vi fick en tid på sjukhuset.
Efter ett antal timmar där fick vi veta att blodprovet såg bra ut, öronen såg bra ut, halsen såg bra ut, att det nog bara var en kraftig förkylning och jag skulle fortsätta att ge bricanyl och alvedon.
Ikväll somnade han utan både alvedon och bricanyl.
Oh well, han lär vakna inatt, lika säkert som amen i kyrkan, så jag får väl ge honom det då.
Nu har jag tvättat fyra maskiner med sängkläder.

En redig hög med tvätt..

..tornar upp sig här hos mig.
För tredje dagen i rad kräker eller kissar mitt bedårande barn ner mammans säng.
Jag kände mig nästan lite självmordsbenägen för en sekund..

En spillra till människa

Fröet fick högre feber allteftersom dagen gick och vid läggdags låg tempen på 39.9.
Min temp låg strax över 38 men skillnaden på energi hos hos båda var milsvid.
Han orkade, i kortare stötar än vanligt iofs, herja runt ganska bra.
Jag andades tyngre bara jag tittade på.
En 1½ åring kräver en del av en som förälder.
Man lyfter hundratals gånger på en dag, man försöker sysselsätta, hindra från att utsätta sig för livsfaror, aktivera, mata, fylla på med vätska, byta blöjor, hålla ren liten kille, hålla rent i huset som ser ut att ha nåtts av apocalypsen efter bara några timmars ignorans från mamman, snyta rinnande näsor och tusen andra saker.
Detta går ju på rutin i vanliga fall, men med feber och huvudet fullt av snor var varje rörelse en ansträngning som gjorde mig smått svettig, anfådd och huvudvärken tryckte på så jag trodde ögonen skulle ploppa ur skallen och tänderna lossna och skramla ner på golvet i en sorglig liten hög.
Men både ögon och tänder satt fast trots allt.
När skatten somnat i min famn var jag så feberfrossig att jag med nöd och näppe orkade baxa in honom i sängen.
Jag fullkomligt stupade i säng och ville nästan inte tro mina öron när skatten ropade bara minuter senare.
Upp på darriga ben och hämta nässpray, ge medicin, lite att dricka och försöka få att somna om.
Skatten ville bli snuten och få att dricka ett antal gånger i natt och vid ett av tillfällena upptäckte jag att han kissat igenom blöjan.
Herregud vilket projekt det kändes som mitt i natten.
Tack o lov för plastad frotté.
Det var bara att riva ur sängkläderna, bädda rent och sedan svimma i säng igen med en puls på ungefär 700 slag per minut.
Förut ringde mormor och frågade om jag ville att hon passade min febriga lilla skatt i några timmar så jag fick vila mig.
Halleluja!
När fröet hämtats kastade jag mig i säng och väntade på att sömnen skulle greppa mig.
Icke.
Hur i h e l v e t e är det möjligt att inte kunna somna när man är helt febrig och supertrött?
Gah!
Jag får göra ett nytt försök.

Just shoot me

Idag är flingan mycket bättre.
Inte lika hög feber men väääldigt snorig.
Han ränner runt här och väsnas, klättrar och busar.
Jag däremot sitter med feberhet panna, glansiga ögon, bultande huvud, andas med öppen mun och glor på mitt barn.
Önskar jag hade öronproppar i men orkar inte gå och hämta.
De är flera meter bort.
Hoppas att mitt frö inte hittar på något allt för farligt bus för skulle han störta mot golvet och ett säkert blodvite skulle jag knappt orka ta mig upp för att trösta.
Okej, kanske jag överdriver en smula, men jag önskar vi var synkade och hade våra febertoppar samtidigt.
Då kunde vi legat i en hög med snoriga näsdukar och glott på dålig daytime tv.
Nu måste jag ta mig samman och laga lite mat till min skatt.
Känns som om jag ska avverka ett maraton utan skor på en grusig väg.

Eländiga krakar

Min skatt har varit hemma ifrån dagis i två dagar.
Feber igen, snorig, snabbandad och hostig.
Jag talade med sjukvupplysn och de tyckte att vi skulle åka och kolla hans lungor och ta lite prover som idag.
I morse vaknade jag med hela kroppen full av utslag.
Som miljontals små nålsticksmärken över hela mig.
Holy shit!
Jag börjar snora och hosta jag med så det passade bra att åka till vc idag.
Dantes prover visade att inget allvarligare än någon jobbig bacill intagit hans kropp, tack o lov.
Men vi ska givetvis ha koll på febertopparna och sånt för det är ju inte så bra eller normalt att de kommer så ofta.
Han fick Bricanyl för att hjälpa honom att andas lättare.
Jag har antagligen en reaktion på ett virus alt en allergisk reaktion och fick medicin för det.
Dock togs inga prover på mig (märkligt) men ska såklart oxå återkomma om det håller i sig eller blir värre.
Nu tröstäter jag godis.

På bristningsgränsen

Igår var jag hos frissan.
Jag hatar när någon rör i mitt hår.
Jag ryser utmed ryggrade och käkarna låser sig lite av obehag.
Alltså måste jag liksom ladda mig psykiskt innan jag går till frissan.
Igår hade jag en ny frisör då min vanliga var bortrest.
Supergullig tjej, men hon höll på med mitt hår i TRE TIMMAR!
Det hade jag inte laddat för.!
Herregud, jag höll krampaktigt i armstöden så knogarna vitnade och mot slutet ville jag bara vråla högt och kasta mig ut ur salongen i den där sabla capen som värsta Batman.
När jag väl betalat och släpptes ut sög jag i mig frisk luft i djupa andetag och hade jag haft cigg med mig hade jag nog sugit djupa bloss på en sådan med.
Men jag blev nöjd med håret.

Fullproppad dag

Igår vid 10 tiden vek jag mig dubbel här på kontorsstolen.
Blodet susade i skallen, kallsvetten trängde fram på ryggen och magsmärtorna var hemska.
Det var dags igen.
Sabla enometrios!
Bara att packa sig hemåt, ta några raketpiller och hasa sig i säng.
Klockan 13 var jag på benen igen tack o lov.
Eftersom jag ju var hemma så jag åkte och hämtade mitt frö tidigare på dagis.
Min duktiga pojke hade varit så redig hela dagen.
Sovit gott och ätit rejält.
Med sked dessutom.
Aww, man bara sväller i bröstet av stolthet och kärlek till denna lilla ljuvliga varelse.
Vi åkte till Jenny och Lucas och hälsade på.
Maria med sin Elliot och Helen med lilla Alma var oxå ditbjudna.
Vi käkade äpplepaj och glass medans våra barn lekte och stojade.
Så himla trevligt!
Vi var hemma igen strax före 18 och då var det en totalt supertrött liten kille som pekade efter välling, bankade på soffan, pekade på mamman och ropade "sitta, sitta".
Vid 19 tiden var det nattmössan på för min skatt och mamman fortsatte med renovering av sovrum.
Jag fortsatte att skrapa de där sablans tapeterna.
Helt sjukt hur de sitter!
Ena dörren och dörrkarmen fick första lagret med färg påmålat.
Det går så sakteliga framåt.

Tidig morgon

Idag var det dags att lämna min skatt redan klockan 7, på dagis.
Jag våndades lite inför detta.
Turligt nog vaknade han klockan 6, när han märkte att jag klivit upp, så jag slapp väcka honom.
Det hade gjort ont i själen.
Han lämnades till fröken och vinkade glatt till mamman som lite ängsligt gick därifrån.
Hoppas det ska gå bra.

Ännu en helg till ända

I lördags hade jag hem familjen på lite födelsedagsfirande.
Mat, tårta och gott vin stod på menyn.
Och en jäkla massa disk.
Himla trevligt var det!
Både jag och mitt frö fick fina presenter.
Dante fick en trehjuling med ett långt handtag baktill för mig att skjuta på och styra med.
Kanoners.
Den var ju tvungen att invigas på söndagen då det var farsdag middag hos morfar.
Vi "cyklade" (mamman gick då ju) hela vägen dit, både fram och tillbaka.
Dante var hur nöjd som helst där han satt och körde sin fina cykel.
Det har blivit dåligt med renoveringen under helgen.
Lite tapetskrapande i går kväll, men annars har det vart fullt upp med att fira, äta och umgås.

Latmask

Tänker på färgburkarna som står och väntar.
Lister, dörrfoder och väggar som ska målas.
Men ikväll tar jag ledigt och latar mig istället.
Drar fram strykbädan och högen med stryktvätt istället.
Lagom ansträngande.

Kärringar på sniskan

Renoveringen fortsätter

Idag lämnades fröet på dagis för inskolningens sista dag.
På Måndag är det skarpt läge alltså.
Idag skolkade jag från jobbet och åkte först ut till köpcentrat för att införskaffa ett par fotriktiga, varma mammavinterkängor.
Mina första Ecco skor.
Det är mer än bara siffran som visar att man blir äldre..
Rejsade hemåt med mina dyrgripar och svidade om till målarstassen.
Taket i sovrummet blev målat.
Skönt!
Så hinner det vädra ut lite stank innan det är dags att krypa till kojs ikväll.
Fortsätter att skrapa tapet.
Den jäveln är ditlimmad med superlim det ger jag mig tusan på.
Sablars vad det sitter.

Ett steg fram, ett tillbaka

Fröet somnade gott i sin vagn på dagis igår.
Skönt.
Däremot sov han inget vidare i natt.
Inte katastrof men han var vaken ett par tre gånger.
Kunde vart värre, och jag fick ju några nätter att samla mina krafter.

Renoveringssnack

Igår fortsatte jag tapetskrapandet.
Det är ju så sabla tråkigt, så för att stimulera mig lite bände jag bort alla listerna i pauserna.
Så var det gjort.
Jag lyckades minsann hålla alla hela och oskadade så nu kan de målas ist för att jag behöver lägga massa stålars på att köpa nya.
Jeej!
Idag inhandlades färg på väg till jobbet, så ikväll kan jag varva skrapandet av tapet från garderobsdörrar med att måla taket.

En envis filur

Inskolningen av mitt frö fortsätter.
Igår när jag kom för att hämta sa fröken:
"Han är allt en väldigt viljestark liten filur den här"
No shit..
Han vägrar att sova på dagis. Två av fröknarna hade försökt med alla möjliga trix men icke.
Idag lämnade jag vagnen så de kan försöka somna honom i den om de vill, kanske det kan gå bättre.
Han vägrar att låta sig matas, utan ska äta själv.
Med fingrarna helst.
Jajagsägerdådet.
Något alldeles fantastiskt är det ju att han faktiskt sovit jättebra i tre nätter på raken nu!
Känns helt overkligt och jag tassar in till honom, i slowmotion för att skapa minsta möjliga ljud, om nätterna för att försäkra mig om att han andas.
När slutar man oroa sig för plötslig spädbarnsdöd?
När de är i 15års åldern?

Det var annat förr..

Hittade just en gammal antckningsbok i en låda.
Tydligen hade jag slappat för länge (igen) gjort en invägning och till och med tagit mått på vissa ställen på kroppen.
Då hade jag ett midjemått på 61 cm.
Jag hade avslutat med ett "NYA TAG! FÖR FAN!"
10 cm bredare om midjan sitter jag nu här tänker samma sak.
NYA TAG NU FÖRIHELVETE!

Skrapar tapet

Nu har jag dragit igång renovering av sovrummet.
Börjar med att skrapa tapet av garderobsdörrarna.
Jag tycker verkligen att all typ av förarbete är såå tråkigt..
Men, bara att bita ihop.
Tanken är att det ska bli klart innan jul.
We´ll see..

Fullt upp

Inskloning, jobb och sömnlösa nätter har den här tiden varit full av.
I fredags hände något roligt.
Då var vi och hämtade hem mormor och morfar efter deras utlandsvistelse på en hel månad!
Dante var lite avvaktande i ett par minuter men nu är allt sig likt.
Han vrålar förtvivlat när mormor vinkar hejdå.

I lördags kom mina gamla barndomsvänner på besök.
Tre galna kärringar och jag.
Vi käkade mat, åt halvmisslyckad tårta och hällde i oss väldans lyckade drinkar till blandad musik på hög volym.
Lite dans blev det och en massa tjatter.
Det blev även lite skumpa invigning i mitt inte riktigt färdiga dressingroom.
Vi herjade ända till 4,30 snåret på morgonen.
Dagen efter kändes det tydligt att man numera är för gammal för sånt där.
Då var det ju dessutom min födelsedag, så jag kände mig extra tyngd av åldern som numera skrivs 38 år.. Eeek!