Ohoy surfers!

Kvällen före självaste nyårsafton och jag sitter här med träningsvärk i hängröven.
Jo, jag har förvisso haft magsjuka men det är inte den sortens värk, utan jag gjorde några övningar med mitt nya träningsredskap och god damn vad det bet. Det skulle inte mycket till men vilken härlig känsla det är!
Annars inget nytt här i renoveringsröran. Jag har inte lyft ett renoveringsfinger på allt för länge.. har lite lister och annat att måla men de kan lika gärna målas när de sitter uppe intalar jag mig så hittills har jag förträngt det. Men jag får väl ta mig i kragen en kväll.. Inga tavlor eller hyllor eller annat är heller uppspikade. Mest för att jag går och grunnar på hur jag vill ha det. Vill ju inte börja borra massa hål i onödan inte.
Jag och fröet har mest varit inne och hasat runt i pyjamas, fröet hade diarré vid två tillfällen i dag morse, så jag tog mig för pannan, hjärtat sjönk i bröstet och jag såg för mig ännu en nyårsafton i vår ensamhet pga av det där sabla sjukan, med regnet strilande utanför, finnar på hakan, valkar runt midjan slapp röv i mjukisbrallor och som grädde på moset en pojkvän som planat ut på en solstol i Thailand samtidigt.
Åh the misery..
 Men det blev inte mer än så och våra modiga vänner tyckte vi fick komma i morgon ändå. Så nu är jag glad igen. Pojkvännen kan dricka Singah och gå på pingpongshow för allt vad tygen håller, jag får gå på nyårsfest med fantastiska vänner!
Therese och Wille var extra modiga och kom på visit idag till och med. De hade fika med sig dessutom, väluppfostrad som hon är och vi mumsade loss och hade det urtrevligt medans Dante och Wille lekte och tjoade rundor runt benen.
Dante kom ut ur sitt rum, högljutt sjungande med sin snickarbänk runt halsen vid ett tillfälle...eh.. jorå. Kul.. Han var helt enkelt så tills sig i brallan över att få träffa en lekkompis i sin egen ålder att det tog sig det mest udda uttryck..
Imorgon ska jag fixa förrätten till balunsen, det blir Västerbottenpaj med baconlindad chilicremefraiche och lite grönt till det. Nom nom.
Jag vet att vi får choklad på korsen och tvärsen till efterrätt så nu återstår bara överraskningen vad Maria har svängt ihop för huvudrätt. Det kommer bli kanon!

Åh nej..

Jag vaknade på torsdagen med en olustig känsla i kroppen och en blixtrande huvudvärk..
Gick upp och satte på en kanna kaffe, började kika lite i kyl och frys för att kolla att jag hade handlat hem allt för dagens besök av en massa gamla vänner.
En halvtimma senare satt jag på toa med en hink mellan benen och ja.. man kan väl säga att jag fick till en redig tarmsköljning.
Resten av dagen tillbringades på soffan i ett febertöcken. Sprang till toan med jämna mellanrum, försökte svänga ihop lite vettigt att äta till Dante utan att kräkas rakt ner i anrättningen, hjälpa honom med vad han nu kunde tänkas behöva hjälp med och jag var fysiskt kapabel att göra, men annars kunde jag knappt flytta mig..
Jag har varit magsjuk förr och då mådde jag så illa och spydde och sket så intensivt att jag var redo att ta mitt liv genom att kasta mig om och om igen på en rostig spik.
Den här gången var det inte lika illa, jag mådde såklart tjyvtjockt men huvudvärken, febern och värk i kroppen var värre.
Det blev inget besök.
Urtråkigt.

Pulkaåkning och ännu mera mat

Vi mötte upp en drös vänner och åkte pulka i snömodden. Både stora och små åkte så mössan stod rätt ut, hur kul som helst.
Efter en timma eller så, gick vi hem till Jenny och Ryan och åt upp resterna av kalkonen från dagen innan. Detta svaldes ner med en himla massa fika och annat gott efteråt.

Testar julklappar och brittisk jullunch

På önskelistan stod en radiostyrd Spindelmannen fyrhjuling. Den blev en hit.

Fast det är lätt att tillfredsställa en fyraåring, han blir glad och nöjd för alla paket.

Precis som mamman, jag fick många fina och användbara klappar..

På juldagen var vi bjudna på lunch till goda vänner. Ryan är britt, och han hade ställt till med en riktig brittisk brakmåltid. Jag var orolig att jag skulle få lunga, njure och annan inälvsmat men nej då, kalkon, potatis och en massa annat bjöds och jag åt med god aptit.

Dopparedagen

Julafton.
Supermysigt firande hemma hos min bror med familj.
En riktigt härlig och lyckad julafton.

Dagen före dopparedagen

Söndag,
Vi gav oss av hemåt efter frukosten. Vi hade ett stopp med julfirande hos Dantepappan inplanerat.
Vi var framme hos dem vid halv tvåtiden och jag satt lite på nålar med tanke på väderrapporten som var..
Vi bytte klappar och fick massa mat som vanligt och hade himla trevligt

Vid halvsjutiden bestämde jag att det var dags att dra oss hemåt.. det hade blåst rejält i flera timmar redan och nu hade det snöat i en dryg timma, drivorna började blåsa upp..

I normala fall tar det ungefär två timmar hem till oss därifrån... det tog mig fyra timmar att köra, i fruktansvärd väder. Snön låg i drivor på vägarna, det blåste som bara den och snöade mycket så satte jag på helljuset syntes bara en vit vägg framför mig..

Vi var hemma vid halv elva och då var jag fullkomligt utmattad av anspänningen.

Två dagar före dopparedagen

Lördag.
Jag och alla fyra barnen stannade hemma när de andra vuxna gav sig ut på olika ärenden. Vi gav oss av till pulkabacken och lekparken och hade hur kul som helst. Förutom när Dante gjorde en sådan praktvurpa med pulkan att jag på riktigt trodde att han slog ihjäl sig... det var inte kul. Men det gick bra tack o lov.
Sedan firades en tidig julafton tillsammans med hela familjen, både gammal och ung med julbord, pynt av gran, som senare brakade i golvet men återuppstod igen, och såklart julklappar.
En riktigt, riktigt mysig tidig julafton.

Tre dagar före dopparedagen

Fredag, jag jobbade halva dagen innan jag, min kille och Dante gav oss av mot småland och min killes föräldrahem. På vägen stannade vi till hos Dantepappan med familj och tog en snabb kopp kaffe innan vi körde vidare neråt.
På kvällen var det en massa mys, tv och mat som gällde tillsammans med hela familjen.

Fyra dagar före dopparedagen

Torsdag. Min kille kom hit. Vi var hembjudna till mor och far där fröet hjälpte mormor att pynta granen och vi käkade litet julbord som intogs med njutning innan vi gav oss av hemåt. Fixade och donade en del på kvällen och vi försökte oss på att se en film till och med men vi kunde inte sluta babbla om allt möjligt så vi gav upp och stängde av.

Fem dagar före dopparedagen

Dagislämning... fröken hade lovat vid hämtningen dagen innan att vara där för att ta emot Dante.
Hon var tjugominuter försenad till jobbet, och Dante vägrade släppa mig innan hon kom. Så, eftersom vi var några minuter tidiga så att vi där vi satt, och väntade... och väntade. Fröet blev mer och mer avog och ledsen ju längre tiden gick.. Typiskt.
Men när fröken väl kom gick det ändå ganska bra. Jo det kom allt tårar och munnen var vidöppen i ett tyst skrik när jag gick. Fy fan alltså.. jag vet inte vilket som är värst, att han vrålar och beter sig eller när han ska försöka hålla emot och vara stoisk.. Lilla hjärtat..
Jag kände för att åka hem, rafsa fram festciggen och kedjeröka fyra, fem stycken på raken sådär, men jag var ganska försenad till jobb som det var.
Kvällen då.. hade besök på fika, packade, slog in julklappar, städade lite och stimmade med gud vet allt innan jag vältrade mig i säng vid halv 12.
Så var den dagen slut

Sex dagar före dopparedagen

Jo, då fick jag övertalat fröet att gå till dagis. Han lämnades där under vilda skrik, högljutt gråt och stora tårar.
Jag försökte intala mig att han blir glad så fort jag åkt, att han har kul och mår bra resten av dagen.
Det går sådär..
Mormor hämtade tidigt, så slapp han åtminstone vara där i så många timmar.. alltid något..
Efter en fika hemma hos mormor o morfar och en sväng till affären kom vi så äntligen hem frampå kvällingen.
Då klättrade vi upp på vinden för att ta ner granen och pynta den.
Åhh så roligt Dante tyckte det var!
Jag får verkligen lägga band på mig att inte gå och 'rätta till' det han pyntat... vi har ju lite olika uppfattning om det estetiska kan man säga...
Lite små ändringar gjorde jag väl men i stort var det han som fick pynta med kulor, jag stod för glitter och ljus.
När Dante somnat slog jag in en massa julklappar och fixade med sånt innan jag satte på strykjärnet och drog fram brädan. Dags att ta tag i stryktvätten.
Ja, det var lättare sagt än gjort... strykjärnet har kapitulerat. Lämnat in. Ballat ur.
Jag får låna mammas, skrynklig skjorta på självaste julafton går då inte för sig.

Måndagen

Nä..Dante ville inte gå till dagis.
Mitt hjärta brister..
Jag frågade om han vill byta dagis, eller kanske vara hemma hos en fröken som passar honom och några barn till, en dagmamma.. men nej, då blev han ledsen för det.. Ja jag fattar att det inte är ett beslut han kan fatta men ändå.. han måste ju få veta att det finns ett alternativ och det är inte mormor eller mig, utan ett annat dagis eller dagmamma..
Eftersom fröet denna dag var hos just mormor hann jag med att ta varvet om affären på hemväg innan jag hämtade upp honom. På listan stod det mest choklad och nötter.
Vi åkte hem och ställde till med julstök igen, den här gången lagade vi julgodis.
Inga märkvärdiga grejor som kulor med fancy namn och allt vad det finns utan typ smält choklad, blanda i diverse gott.
Enkelt, gott och Dante var väldans lycklig eftersom han kunde röra, klicka och vara med på allt.
När fröet var nattad var det dags för mig att göra en helomvändning från det äppelkindade julpysslandet och ta tag i en syssla som jag inte sätter på top fem listan direkt.
Skura brunnen i badrummet.
Inte för själva skurandet i sig, det är väl helt okej, men för att göra det, måste jag haka av badkarsfronten, och det däremot är allt annat än helt okej, det är ett jävla projekt skulle jag vilja påstå. För en sabla konstruktion!
Nu är det hur som helst gjort. Brunnen är julstädad. Nu är det bara resten av huset kvar..

Julstök och pizzapremiär

I fredags ställde jag och fröet till med lite julbaluns för några av våra fantastiska vänner.

Jenny, Therese och Maria med män och kids kom inramlande vid femsnåret. Vi blev totalt 13 pers.

Vi började med glögg och tilltugg innan julmaten serverades. Jag insåg först efter maten att jag helt glömt köpa skinka..oups. Ingen sa något heller, finkänsliga som dom är..

Vi hade julklappslek för barnen innan de fick pynta pepparkakshuset. 

Ja, jag lyckades spräcka hela spritspåsen så det landade en stor blaffa med krisyr rakt framför dörren till huset. Lite snökaos kan man säga..

Efter julmaten och under resten av kvällen mölade vi i oss hemgjort julgodis (ej av mig), ris a la malta, vin, öl, choklad, skumtomtar, pepparkakor med mögelost och gud vet allt i en enda stadig ström.. Att jag var lite däst när jag vältrade mig i säng framåt 1tiden är en underdrift..

Lördagen då...vi hade inga större planer för dagen annat än att bara vara hemma och röja. Dante blev helt lycklig.. 'jaaaaa mamma, det vill jag!!!' Ja jag kände detsamma, det har varit en hel del farande och flängande den här hösten/vintern... Vi satt och käkade frukost då två figurer dök upp på baksidan huset. mamma och pappa var ute på en morgonpromenad och tänkte kolla om vi behövde hjälp. Åh bästa!

På med kläder och ut i snöyran för att bära en jävla massa säckar med skräp och bråte från altanen till containern, vi fick även slängt en massa stenplattor innan vi tillbringade en lång stund med att skotta snö. Som det hade snöat under natten! 

Vi var ute och röjde ett par timmar och när vi sedan kom in var det lunchdags. Jag hade lovat Dante att baka pepparkakor så när Lucas ringde och frågade om Dante ville komma och leka slutade det med att Lucas kom till oss i stället. De bakade väl en plåt eller så innan de tröttnade, så stod jag där och kavlade i min ensamhet. Ja, det behövde man ju inte vara ett större snille för att räkna ut att det skulle sluta sådär. Mysigt var det hur som helst och kul hade de även om de inte var så uthålliga.

Lucas blev hämtad vid femhalvsextiden och då ville fröet kolla på film en stund. Jag passade på att babbla i telefon. Satte mig i soffan lite och så kom fröet springande direkt. han satt i knäet och sjäng och körde sin vanliga 'nu är mamma i telefonen så jag ska bara reta upp henne med att föra så himla mycket oväsen jag bara kan' stil.

Jag låtsades inte om honom och han tystnade. Blev lite väl tyst..

Snaaaaaark. Han slocknade. Jag lade det sovande barnet i klädd Zlatans milanfotbollsdräkt i sin säng och han snarkade vidare till kl 23 då han bytte säng till min och snarkade vidare till 7 i morse. Undrens tid är inte förbi...
Söndag; Vi hade bestämt att ta med oss mormor och åka och köpa julklappar. jag var bara tvungen att få det gjort.. Så ringde Jenny och frågade om Dante ville leka med Lucas och det ville han Så jag och mamma åkte iväg och handlade julklappar helt allena.
Dagens spänningsinslag var väl att min bil dog två gånger på väg för att lämna D. Mitt i vägen sådär bara.
Åååhhhh. Vi fick start på den efter ännu ett haveri och fick kört upp den till mor  och far där jag körde en  ' du pappa min bil dog, bara hoppade runt och dog..alltså det är ju för fan en helt ny bil, ja jag fattar inget och kan inget vet du hur man gör? Här ta min bilnyckel och mitt bensinkort, kanske är kondens i tanken vi tar din bil mamma okej? Okej. hej!'
Shoppade en massa julklappar och senare på kvällen åkte vi till pizzerian med Jenny, Ryan och barnen. Det var Dantes pizzapremiär!
Han tyckte det var gott.
Jag var i chock. Men det var ju roligt. Salladen däremot fick inte vara kvar på tallriken ens. En sak i taget.

Nu-läggdags.
Håller tummarna att det ska gå bra att lämna på dagis imon..

Så var vi där igen...

För andra dagen den här veckan får Dante hysteriskt anfall när det vankas dagis..
För andra dagen den här veckan är han borta från dagis.
Han säger att det är högljutt, att han får ont i magen av det och att det inte hjälper att han stänger dörren till ett lugnt rum.
Jag vet, det kan vara att han bara testar mig, att han vet att mormor finns där som en backup, eller att han kan få följa med till jobbet, kanske är det så att han bara vill vara med mig, att han inte alls vantrivs på dagis.
Hur som helst så klarar jag inte av att lämna honom hysteriskt skrikande på dagis, häromdagen fick fröken bända loss honom från dörren då han kastade sig emot den gång på gång för att komma ut och efter mig. Jag såg och hörde på väg till bilen..
Om jag lipade? Oh hell yes! Jag fulgrät.
Om nu detta är en test, en fas eller vad det nu kan kallas, så hoppas jag att det han får ut av det är att han känner sig trygg, att jag tar honom på allvar, att hans ord betyder något för mig och att jag lyssnar när han säger att han inte mår bra, inte vill och allt det där, att han får vara hemma när han känner sig låg..
Kanhända gör jag fel, kanhända borde jag tvinga honom att gå trots att han blir så satans ledsen. För att markera. För att sätta ner foten. Visa att jag bestämmer och allt det där.
Ja kanske.. men då får det vara fel då, jag sätter ner foten och bestämmer i andra situationer där jag vet att jag inte skadar honom för livet, där jag har kontroll... i den här situationen vet jag ju inte.. jag får lita på vad fröknarna säger, hur han har det på dagis, att han är glad och har kul. Och han klagar ju inte jämt, det har varit en lång period nu då allt varit bra.
Eller så litar jag på och lyssnar på honom när han tala om för mig hur han känner och agerar utefter det.. det är ju oxå ett alternativ.
Nu tar vi helg och vilar upp oss, så ser vi hur det är på måndag.

Fortsättning på andra adventsveckan

 Veckan har varit lik förra veckan, med jobb, renovering, några turer till Torp för att handla presenter och förhoppningsvis en julklapp eller två.
På tisdagen fick Dante en gråtattack när vi skulle till dagis. Han ville inte gå, fick ont i magen..
Han fick följa med till jobbet och nu våndas jag igen så nattsömnen uteblir... Varför är det så den här gången? Vad kan man göra? Ska jag flytta på honom? Är det bara en fas då han vill vara med mig? Många tankar som snurrar i skallen..
Men, roligare var det på onsdagen då finaste vännen AnnaCarin och hennes sambo Hans blev äkta makar.
Jag fick äran att vara vittne och lite fuktig i ögat var jag allt.
Vi tog foton i Norra hamnen i Lysekil och vädret var magiskt.. några cm snö täckte marken och gjorde allt sagoligt vackert, havet låg helt stilla, vilket är ytterst sällsynt på en udde som sticker rakt ut i havet. Vi tog av oss i bara ärmar och fotades och trots nästan 10 minusgrader var det uthärdligt en stund, utan att man höll på att skaka loss underkäken.

Efter bröllopslunch och bröllopstårta satte jag av mot nästa firande, nämligen Luciafirande på dagis.
Fröet var pepparkaksgubbe, precis som förra året. Skillnaden i år var att han faktiskt stod med de andra barnen och sjöng, förra året satt han i mitt knä med darrande underläpp under själva framförandet av sångerna de övat in för att visa upp för oss föräldrar.

Pepparkaka både utanpå och inuti.

Väl hemkommen igen stoppades flingan i badet medan jag stökade med mat och annat. När han ätit och somnat tänkte jag röja i alla saker som jag fortfarande inte hittat någon bra plats åt, men jag möblerade om lite i stället.. Möbeltassar är bra grejer, då kan man släpa runt på även den tyngsta av möbel.

Sedan var klockan lite för mycket för att ta tag i en massa stök så jag slog in ett par julklappar och glodde på webbtv innan jag slängde mig i säng.

Kunde ju lika gärna stökat loss för vid halv 1 hade jag fortfarande inte somnat.. Jävligt irriterande, milt uttryckt.



Andra adventveckan

Nu var det ett tag sedan jag skrev och vad har då hänt sedan sist...
Jo jag har skruvat och packat upp och grejat järnet hemma. Nu ser jag ljuset i slutet av renoveringstunneln..
Två fullhöga garderober, varav den ena är städskåp, ska upp i köket TODAY och sedan är det klart!
Då får jag äntligen bort det som ligger och dräller löst nu, men som ska in i de skåpen.
Tavlor och hyllor ska upp på väggarna, nya mattor är en önskan.. lampor ska upp.. ja så är allt i gästrummet kvar med, en garderob i hallen ska på plats, lister ska målas och sättas upp på ett ställe..så det är ju egentligen långt ifrån helt klart, men iaf... jag ser ljuset!
Helgen då.. i fredags kom min kille och vi fortsatte kusten uppåt till Strömstad. Vi åt och drack gott i sällskap av min familj och övernattade på spa hotellet där. Härligt!
På lördagen hämtade vi upp fröet som haft sin allra första övernattning hos en kompis!
Innan har han ju enbart sovit hos mormor om han inte sovit hemma.
Det hade gått jättebra, så himla skönt! Klart jag var lite orolig.
Vi tog på oss termokläderna, promenerade iväg med pulkan och hämtade ved hos mormor och morfar som vi sedan tände på i eldkorgen.
Efter ett tag kom Jenny och Ryan med barn oxå och medan vi vuxna drack öl, glögg, grillade korv och babblade, stojade barnen runt och åkte pulka, grävde gångar och gropar och kastade sig runt i snön.

<3>

 Fönstren längst till vänster är gästrummets, där det ännu inte är klart, därför helt öde i fönstren...

Efter ett par timmar gick vi in och fortsatte umgänget ett tag innan de åkte hem och vi fortsatte kvällen i lite lugnare tempo med mat, mys och film.
På söndagen uträttade vi lite ärenden innan vi vinkade av pojkvännen. Med mat i magen blev vi upphämtade av mormor och morfar. Vi hade full termomundering på igen och redo för 'Tomtestig'. En oerhört vacker promenad i skogen. Hela stigen var kantad av facklor eller marchaller, där var små skådespel lite här och var med tomtar, nissar, sockerbagare, häst , julkrubban upplyst i en glänta likaså ett pepparkakshus, brasor lite här och var... helt magiskt i den stilla, kalla, vita kvällen..
Väl hemma igen var det matdags igen innan kvällsbestyren och nattande.
Ja det var den helgen det.. underbar och alldeles för kort.

Skruvar vidare

Ramlade in hemma med ett antal påsar mat, ljusnät, gamla matlådor och annan bråte som jag samlat på mig under dagen.
Det tog en stund att packa upp all mat och sortera in allt annat jag hade med mig på respektive (tillfälliga)plats, byta glödlampor i adventsstakar och lite annat smått och gott.
När det äntligen var klart och vi hade mat i magen och disken var i diskmaskinen var klockan halv sju. Vi gav oss inte ut för att sätta upp de nya ljusnäten då utan satte igång med att montera Dantes garderober. Med uppehåll för att bada, borsta tänder, läsa saga, ja allt det där som hör till att natta fröet höll jag på oavbrutet fram till midnatt. Då gav skruvdragaren upp och lika bra det för ögonen gick i kors.
Men idag ska jag bara sätta upp ett par hyllor och få dit dörrarna sedan är det klaaaart! Oh halleluja!
Nu kan jag äntligen fylla hans garderober vilket innebär att jag tömmer i 'dressingroomet' där saker och ting fortfarande står staplat på hög.

Årets första snöstorm..

..för vår del råkade vi ut för i fredags när vi körde mot Växjö för att träffa min kille och hela hans familj där.
På Skaraslätten var det minst en decimeter snö på vägarna och det vräkte ner samtidigt.
'Herregud mamma vi kör ju inuti snön' tjoade Dante från baksätet
Ja det kändes onekligen som om vi plöjde oss rakt igenom en stor snödriva.
Men det var sådär i ett par tre mil bara innan det lättade igen som tur var.
Vi var framme i Växjö vid 21 tiden på kvällen och då vart det bara en massa soffmys med glögg och prat vid tvn.
Under tiden som pojkvännen träffade sina polare för en tipskväll på lördagen hann jag och fröet åka och hälsa på kompisen och hennes familj i Väckelsång oxå vilket alltid är urmysigt.

Vi var hemma i Uddevalla igen på söndagseftermiddagen och jag tänkte att vi ju hinner få upp de där ljusnäten i buskarna ute innan vi går in och styr med alla måsten där.
Ljusnäten ja... det var som som att slänga upp en servett av ljus i busken, så litet var det där nätet.. får köpa nya, större nät så det inte ser så jäkla fånigt ut.
Gör om gör rätt.
Ikväll ska jag montera Dantes garderober om jag så ska vara vaken och skruva ända tills väckarklockan ringer. Punkt.