Börjar dagen med att gråta en skvätt

Imorse när jag klädde på Dante frågade han
'Vart ska vi nu mamma?'
' Du ska till dagis och mamma ska åka till jobbet'
'Neeeeej jag vill inte till dagis!'
Sedan upprepade han detta hela vägen till dagis.
Utbrottet var ett faktum när jag skulle lämna.
Fy fan.
Jag hann inte ut innan jag började böla utan lipade inför alla fröknar.
Så ledsen han var min älsklingsflinga...
Det gör ont i hela kroppen av ångest över att jag lämnar honom när han är så ledsen.
'Det går över ' säger alla.
Jo det tror fan det, barn är inte dummare än att de fattar att det är ingen idé, för hur ledsna de än blir, hur mycket de än visar att de vill vara med sina föräldrar, hur galna de än skapar sig och hur de än vrålar och skriker så lämnar mamma eller pappa och går därifrån.
Vad är poängen då liksom..
Sedan tror jag säkert att de sansar sig och faktiskt har roligt under dagen, men jag är övertygad om att det sätter spår i den lilla själen..
Säkert beror Dantes plötsliga protester på avdelningsbytet.
Han har inte protesterat vid lämning tidigare, men däremot blivit lite snyftig när jag kommit och hämtat på eftermiddagen.
Jag gissar att det har att göra med att han och de andra två som bytte avdelning nu, får gå in på sin gamla avdelning när de har mycket barn på nya tex och de behöver hjälpas åt.
Jag tror att det blir för virrigt för honom..
Det blir ju nya brytningar varje dag och vart hör han hemma liksom?
Hade nog vart bättre om de lät några större barn som är trygga på 'nya' avd få spendera dagen på 'gamla avd' och låta dessa tre små få vänja sig och göra sig hemmastadda på sin nya avdelning..

Aaahhh

I lördags skruvades handtag fast på dörren till lilla toan.
Igår målades sista lagret på dörrfodret och taket.
Fääärdig!
Gu så skönt!
Nästa steg blir att handla gipsskivor, flytspackel, fix och fog och allt vad det var.

Party party

I lördags var jag hemma hos Therese på baluns.
En massa härliga, trevliga människor, urgod mat, gott att dricka och tugga på efter all mat.
När jag knatade hemåt vid 2 tiden tjoade de förvånat att 'festen bara har börjat'.
Gissar att de inte har samma problem med bakfylla som den här tanten fått på gamla dar.

En spark i rätt riktining

Kompisen tyckte jag skulle sikta på att bli klar med lilla toan, lagom tills det blev såpass väder ute att vi kunde fira det med en grillkväll.
Jag skrattade gott men ju mer jag tänkte på det desto mer uppretad blev jag på mig själv.
Vad är detta för sabla latkärringsfasoner jag lagt mig till med?!
Ikväll SKA jag måla sista lagret med färg på toadörren och jag SKA måla ett lager till på fodret.
Så kanske kanske kanske jag kan övertala pappsen att hjälpa mig med köp av gipsskivor till helgen.

God förmiddag

Så var det då fredag igen.
Vad hände med tisdag, onsdag och torsdag?
Igår var ännu en dag i matshoppingens, godisätandets, trötthetens och slapphetens tecken.
Seriöst, hur mycket kan man spendera på mat per månad egentligen?
Och nu snackar vi inte hummer och oxfilé, utan vanlig kyckling, torsk och köttfärsmat!
Ok, nu går det ju en hel del extra på att Dantes specialmat är sisådär 300% dyrare än normal mat, men ändå..
Igår kom jag ut med två vanliga plastpåsar med grönsaker, frukt, mjölk till Dante, ett paket blöjor, lite pålägg och 628 spänn fattigare.
Burn!
Okej, där låg visst en påse 'lördagsgodis' för en femtiolapp oxå..

Men herregud

Programmet om Ingvar Kamprad..
Kollade bara litegranna, men jag säger bara herregud och skakar på huvudet.
Mannen har inte begått något brott, inte ägnat sig åt olagligheter.
Han har byggt upp ett imperium som gett jobb åt tusentals människor.
Ja, det är ju verkligen förjävligt att han ska ha tjänat pengar på detta!
Man kan ju ifrågasätta varför han försöker få det att se ut som om han lever helt spartanskt och varför han sagt att han inte har någon förmögenhet men det är ju inget brottsligt med det.
Avundsjuka och missunnsamhet gör mig förbannad.

Dag är libe täbbd i däsan o känner big lide febrig ben annars e det bara bra.

Tröttast-ast

Kändes som om jag blivit drogad igår kväll.
Så vanvettigt trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna.
Av någon märklig anledning kan jag trots komatost tillstånd lika förbaskat sitta uppe o glo på tv eller roa mig med något annat meningslöst om kvällarna, istället för att faktiskt gå och lägga mig, men igår stängde jag av handbollen och kröp ner med min flinga helt tidigt.
Tidigt = halv tio.
Så himla skönt!
När Rex Dante vaknade vid halv 1 tiden var det med nöd och näppe som jag lyckades nagla mig ur sängen för att lyda hans lite gnälliga men obevekliga befallning om en skvätt mjölk.
Efter det har han sovit jättebra och jag slänger mig ner på knä och tackar och bugar åt alla möjliga håll och kanter för det.
Trots det var jag inte så värst mycket piggare i morse när klockan ringde, men upp kom vi och idag är fröet på dagis igen.
Nu har jag snutit näsan knallröd och hällt i mig så mycket kaffe att jag fått skakningar.

Trött, tröttare, tröttast

Vid 22 tiden igår kväll fick min kärleksflinga en sanslös hostattack.
Jag kikade in i sovrummet och där satt han i sängen, vinglig av trötthet, med ledsna, sömniga ögon, rufsig i håret, röd i kinderna med nappen i munnen och tittade tillbaka på mig.
Finaste.
Han fick komma upp och få mer hostmedicin innan han ville sitta och vänta på mig medans jag gjorde mig klar för natten.
Han satt lite hopkrupen, frusen och sömnig på sin lilla pall och tittade på.
Gode gud som jag älskar den där lilla människan..
Att det ens är möjligt.
Vi hann inte mer än att komma in i sängen innan det blev dags att riva ur sängkläder och byta dem..
Uppgivet rev jag ur och lade på nytt.
Tycker så synd om min lilla skatt.
Dante sov otroligt oroligt inatt oxå, det har vart helt galet jobbiga nätter på rad nu och jag är ett levande lik.
Mer lik än vanligt.
Jättemycket lik.
Ett snorigt lik.
Men, jobbet kallar, var ju borta igår så idag har jag massor att ta tag i.
Mormor är hemma med skatten och jag är ett jobblik.

Nya prylar till liten, mamman fick vara utan

Flingan har haft feber idag oxå.
Helt galet hur benen kan vara fulla med spring trots hög temp, snor som konstant rinner och en hosta som han blir lilablå i nyllet av.
Men så är det. Vi är så ofantligt olika i vissa avseenden, mitt frö och jag.
Jag svängde inom IKEA på hemvägen från läkarbesöket i GBG, för att köpa handfat med tillhörande skåp till lilla toan.
Givetvis var det ombyggnad på badrumsavdelningen så inget fanns på visning.
Zero.
Amenfaaan oxå.
Aja, hade kollat ut ett 'set' på hemsidan som jag bestämde mig att köpa på vinst och förlust.
Hur illa kan det vara liksom.
Fick hjälp av en personal för att hitta grejerna och går för att lasta.
Handfat, check, ben, check, skåp, slut.
Arrrggghhhhh.
Det blev ett par romerska ringar till mitt frö istället.
Gungan i hans rum är nertagen, den svingade han ändå inte i.
Ska nog hänga ut den till sommaren.
Nu har han hur som helst ett par ringar att hänga i och det var ren och skär lycka i ett par minuter sedan 'blev jag helt svettig i pannan mamma'.
Awww.
Blir nog andra bullar när febern är borta.
Jag har förövrigt snutit mig tjugofem gånger ikväll och nyst lika många.
Fattas bara..

Pjuh

All is good på insidan.

Jag biter lite på naglarna

För någon dryg månad sedan var jag och kollade läget på de nedre regionerna.
Fick remiss till läkare och imorgon bär det av till Göteborg för en ordentlig koll.
Nervös..
Orolig för att jag ska ha fått nya cystor.
Orolig för att de ska säga att, nej, vi kan inte hålla på och operera, att jag måste ta bort livmodern den här gången..
Förr eller senare blir det väl så, men det känns...så jävla definitivt.
Vill ju inte hålla på och proppa mig full av hormoner heller, för det funkar fan inte.
Alls.
Jag inser ju att det knappast kommer att bli fler barn för min del, men så länge livmodern finns kvar, finns ju ett glimmer av en möjlighet åtminstone.
Om jag lyckas snärja en man inom en överskådlig framtid då vill såga, så det där glimret är ju jäkligt svagt.
Typ obefintligt.
Hur som helst så är jag lite nervös inför morgondagen.

Sabla baciller

Här har varit sjukstuga hela helgen.
Min stackars puderpuff har en ständig 11 av snor på överläppen, feber och nu har den där sabla hostan börjat.
Hostan som leder till spyor förr eller senare..
Han är så blek i ansiktet och mörk under ögonen att jag blir orolig..
Sist han såg sådan ut var hans blodvärden helt åt skogen..
Men, han äter ganska okej, med hans mått mätt än så länge så kanske får jag avvakta ett par dagar och se hur han repar sig.

Here we go again

Kvällen var planerad!
Fyra härliga tjejkompisar och deras frön skulle komma på besök.
Kylen var fylld med godsaker inför besöket och mamman var förväntansfull och glad.
Men.. jag åker tidigt från jobbet för att hämta mitt frö och där väntar en liten febrig, rödögd, hängig, snorig pojke.
Ja, stackars, stackars mammas lilla sockersmula, och det var väl själva den vad han drar på sig en massa elaka baciller hela tiden..
Det vara bara att ringa återbud till alla än en gång.
Himla tråkigt.

Jag är en slav under begären

Igår var det i allra högsta grad handbollsVM's fel att jag inte målade och dessutom åt upp resten av lördagsgodiset jag köpt hem.
Jag kunde inte ens hålla mig tills fröet gått och lagt sig innan jag började nalla i påsen.
'Mamma, vad äter du?'
' Hmmm???' Frågar jag oskyldigt utan att öppna den fullproppade munnen.
Så lätt lurar man inte en skarpögd liten gottegris.
'Mamma vad har du i munnen? Öppna, jag får titta!' tjatar han.
Jag försöker svälja godiset helt men hade förstås mågat i lite för mycket.
'Mamma tog visst lite lördagsgodis...' erkänner jag tillslut.
'Jaaaaaaaaa! GODIS!! Jag vill oxå ha lördagsgodis nu!' tjoar han och skuttar runt på stället.
Såklart... jaja jag får skylla mig själv ju..
När skatten väl kommit isäng och somnat satt jag som limmad på röven och glodde på den galet spännande handbollen.
Och käkade godis.

Polly wants a cracker

Igår var det ju lill-lördag.
Dagen till ära åt jag lite lördagsgodis.
Det råkade viss slinka ner en chokladkaka i vagnen när jag handlade.
Men jag åt såklart inte hela, jag sparade en rad tills det är dags för lördagsgodis på allvar.
På självaste lördagen.

Tanken styr handligen

Ibland är man liksom bara för patetiskt och fånig för sitt eget bästa.
Som igår till exempel.
Efter att ha legat och nattat mitt frö och varit på vippen att somna, i de ganska vanliga 45 minuterna hasade jag mig upp och tog tag i allt det där som ska tas tag i.
'Varjedag' grejjerna.
Plocka undan leksaker som ligger strösslade över golvet, tömma diskmaskinen, vika eller hänga (eller både och) ännu en maskin med tvätt, torka av ytor som är kladdiga av små fingeravtryck, lägga tillbaka kuddarna i soffan som av någon anledning absolut måste ligga på golvet, kolla posten..ja... det där man styr med om kvällarna.
När detta var gjort sjönk jag ner i soffan lagom till handbollen och 'den här matchen dansar vi hem'. Jojo.
Nu satt jag då där, och sneglade på den där toadörren som ska målas... åhhhh hur sabla svårt ska det vara att få det gjort?!
Men ojoj så ynklig man kan bli..
I mitt blonda lilla huvud var det en gnällig harang som ekade, typ 'näe, jag är bara såå trött just nu och allt känns lite övermäktigt och jag måste faktiskt få vila lite oxå gud vad godissugen jag är och jag måste få ta det lite lugnt och det står kvar det är ju egentligen ingen större brådska och jag håller faktiskt på med allt det där vardagsgrejset vareviga dag och gud vad godissugen jag är och jag är ju faktiskt ensam om allt och kan omöjligt orka hålla på hela tiden och jag vet att jag borde men imorgon är jag säkert piggare då ska jag minsann ta tag i det ja då ska jag verkligen ta tag i det och herregud har jag inget godis hemma men jag vill gärna se handbollen nu å andra sidan vill jag verkligen komma igång med den där skabbiga jäkla tvättstugan och den börjar jag inte med innan toan är klar och gud vad godissugen jag är nu men va fan håller jag på med!?
Sicket gnäll!
Näe, så trött är jag faktiskt inte.
Inte ens tillnärmelsevis så trött och låg som jag inbillade mig.
Nä, när den där jädra skräpmatchen på tv hade pågått i lite drygt en halvlek så svidade jag om och tog fram målarburken.
Dörren fick ännu ett lager färg och fodret första lagret.
Så. Det var ju inte så jävla jobbigt det inte.
Gnällkärring e vad jag är.
Nu får det bli skärpning på torpet.

Undanflykter och ursäkter

Om jag inte 'hinner' måla klart i veckan så är det enbart handbollsVMs fel.
Kanhända påverkar det även de andra 'to do' punkterna..

Skenet bedrar

Mammans lilla skatt sitter och läser en bok i min säng.
Det ser ju helt ljuvligt gulligt ut och jag kastade långa kärleksfulla blickar på honom med kärleken värkande i bröstet.
Inte kunde jag drömma om att den lille förrädaren satt där och kissade i min säng.
Utan blöja då givetvis.

På energiverket

Mamman var oxå tvungen att ha hjälm, och jag fnittrade så jag inte kunde hålla fotohanden stadig.
När vi sedan gick runt på den där guidade turen insåg jag och Therese att vi var typ de enda vuxna som hade hjälm på sig.
Så jävla pinigt.
Fast våra ungar var ju sjukt söta.

Spark därbak

Jag är ju helt makalöst odisciplinerad när det gäller... ja det mesta egentligen när jag tänker efter, men det som riktigt sticker ut och petar mig i ögat är ju att jag inte målat eller gjort en enda sak med lilla toan på *ähum* många veckor.
'Dags för skärpning' tänker jag var och varannan dag men det går ju sådär alltså.
Veckans to do:
- Måla klart dörr och dörrfoder till lilla toan
- Kolla om jag kan få lånat bil och släp för att åka och köpa gipsskivor.
- Äta lördagsgodis på lördag. Enbart på lördag.

Lördagsjippo

Jag hade räknat med att få sovmorgon idag, lördag och allt.
Tänk att man aldrig lär sig.
Jag vaknar av att jag hör en liten rövare som glider ur sängen och när sömniga ögon kunde se någolunda klart visar klockan 06.01.
Oh crap.
Jag försökte övertyga honom om att det var natten och kunde hålla honom kvar i sängen med en flaska mjölk och hyssjande i någon timma man sedan var det bara att ge upp.
Snön hade visst vräkt ner under natten och plogen hade gjort fint på gatan, vilket betydde en härlig driva att skotta undan.
Vi gav oss ut och efter ett par timmar kommer grannen och frågar om vi ska gå med bort till energiverket som har årligt jippo.
Njae... tackar för frågan men nej, Dante måste sova, vi måste äta blablabla ha så kul.
Fem minuter senare ringer Therese och frågar om vi vi med till energiverket på jippo.
Nej... alltså, Dante vaknade svintidigt, vi ska käka nu, så måste han sova blabla, kul att du frågade.
Så var det då dags att gå in men det ville då inte liten.
Ah va fan.. jag tog ut vagnen, smet in och hämtade några skivor påläggsskinka och en banan och stoppade ner Dante i vagnen, stoppade födan i nävarna på honom, ringde Therese och sa att vi ångrat oss. Vi kommer.
Vilken tur att jag gjorde det, vi fiskade fiskdamm och fick en påse lördagsgodis, det bjöds soppa och korv med bröd och så fick vi åka bandvagn i makalösa stup så jag trodde vi skulle tippa över. Det blev ingen middagslur för liten och det krävdes starka nerver och tålamod från mammans sida, en del lördagsgodis och Mora Träsk på tvn för att hålla liten tröttmössa på gott humör tills det var lagom läggdags.
Jag borde lagt mig då jag med men jag tänkte jag skulle måla lite.
Det stannade vid en tanke.

By the way, nämnde jag att jag är en sexbomb?

Jag har en granne som heter Sonja.
Hon är en riktigt härlig dam, rolig som fasen, tjusig med rosa läppar, långt hår i skruvad svans, gärna skärmmössor på sommaren tillsammans med stora plastbågade solbrillor, stor golfentusiast och så kör hon en röd sportbil.
Ja, så är hon 85 år oxå.
Hon bjöd på middag för några av oss grannar igår.
Vi var 7 personer i olika åldrar mellan 35 och 85 år.
Förjävla trevligt!
Överraskande trevligt.
Sonja stod för kvällen roligaste kommentar, vi hade pratat om fritidsintressen som skidåknig, gymnastik, golf och vad det nu var allt folk höll på med.
Så hojtar Sonja 'Nä hörrni! Nu är det Lindas tur! Vad har du för fritidsintressen? Berätta nu vem du är lilla älsklingen!'
'Jaaa...' börjar jag 'nu blir det ju inte så mycket utöver barn och min husrenovering, men..ja, jag hoppade fallskärm i några säsonger, det är kanske inte så värst vanligt..'
'Va! Vad är det du säger?' gapade Sonja
Det blev en del prat om det där och så smäller Sonja ihop händerna och säger
'Ja du jag måste ju säga att när jag tänker på kvinnliga fallskärmshoppare, så tänker jag nog lite maskulina kvinnor, som kanske inte har utseendet för sig, jaa så där ungefär,' säger hon och viftar lite med händerna framför ansiktet 'så säger du att du hoppat fallskärm! Som ser ut som en sexbomb Linda!'
Att jag klarade av att hämta andan efter det asflabbet är ett mindre mirakel.

Är det min baksida du ropar på?

'Mamma, jag är en rövare! Nu ska jag ut och röva! Rööööv! Röööööööv! Rööööööööv!' gapar min lilla sockersmula samtidigt som han bröstar upp sig, sätter händerna i sidorna och klampar fram, fullt övertygad om att han är stor och skräckinjagande.
Jag var glad att vi var hemma och inte på, säg, ICA eller så..

Man har sina talanger

Jag har fortfarande inte handlat gipsskivor till väggarna i lilla toan.
Inte har jag dragit ett endaste penseldrag heller för den delen.
Jag visslar lite oskyldigt och sneglar åt andra hållet när jag passerar.
Det är jag jävligt duktig på.

Devil in disguise

Jag kör en miljövänlig Prius, som jag är riktigt nöjd med.
Den är helt makalöst bensinsnål och alldeles lagom stor för mig och min skatt.
Så har den en knapp som jag älskar.
'Power mode'
När man startar bilen så är den automatiskt inställd på 'Eco mode', alltså så att den ska gå så ekonomiskt som möjligt.
Men trycker man på den där power knappen så frigörs en massa härliga hästkrafter, eco mode åt helvete och bilen blir ett litet krutpaket.
Värsta Bond attiraljen.
Löves it!

Man tänker inte så mycket på sömnen tills man saknar den

Mitt frö har ju vart med om en del den senaste tiden.
Stora grejjer som att ha träffat sin pappa och hans familj för första gångerna.
Så liten han är märks det att det är stort för honom.
Störst.
Så har han bytt avdelning på dagis nu.
'Är det en sån stor grej då' kan man tycka.
Ja, om man tänker på att han faktiskt gått på sin avdelning med de fröknarna och barnen i halva sitt liv.
Att det sedan är en naturlig utveckling och allt det där, är ju klart.
Anyway, allt detta påverkar honom såklart och hur visar det sig tro?
Genom att han är lite gnälligare och utåtagerande än vanligt?
Genom att han inte vill sova på kvällen?
Att han drömmer och sover oroligt om nätterna?
Ja.
Just det.
Och sover inte liten, sover inte stor.
Jag känner mig helt hålögd, blek och zombielik som tuggar i mig allt fett och socker som kommer i min väg för att hålla mig vaken..
Ungefär som de senaste 2½ åren alltså.

Nä.. har inget vettigt att skriva.
Känner mig inte särskilt lustig för till fället.

Sedan sist..

..har vi vart på julgransplundring i Folkets park och dansat med kompisarna.
Har vi äntligen firat nyår tillsammans med gänget som skulle varit hos oss den 31/12.
Nu blev det en vecka sent men kul var det och god mat åt vi.
Vi har varit och hälsat på hos Dantepappan och hans familj.
Det var hur trevligt som helst, och det blev sköna skratt när Dante fick följa med pappan på toa och kommer tillbaka och berättar med uppspärrade ögon att : 'Pappa kissar så här!' samtidigt som han står och skjuter fram höften med handen framför metmasken.
Tårar föll när pappan sa de magiska orden till Dante..
Sedan drack jag alldeles för mycket vin och får nu skämmas i tid och evighet.. Ugh.
Det blev en tidig kväll i säng igår.

Men åhhhhhh

Varför, varför händer alltid alla roliga saker på en och samma gång??
Ta helgen som kommer tex, först en inbjudan till härliga Mirijam för födelsedagsbaluns.
I Malmö.
Lite långt att åka, lite dåligt med barnvaktandet.. tråkigt nog, tackat nej.
Trist.
Eftersom vi inte firade något nämvärt på självaste nyårsafton utan mest hasade runt i morgonrock och kuddrufs med bleka uppsyner, så bestämde vi att vi flyttar fram nyårsfirandet en helg.
Alltså blir det nyårsbaluns hemma hos oss på fredag!
Wohooj va sköj!
Ja, så kommer då nästa inbjudan som jag blev så in i helvete glad för och som vi vill så himla mycket.
En inbjudan att hälsa på Dantepappan och hans fina familj.
Åh om man ändå kunde klona sig!

Slö och slapp

Jag varken bytte gardiner eller målade på lilla toan igår.
Var på vippen att somna när jag nattade fröet och efter det var jag helt vimmelkantig av trötthet.
Och så vanvettigt frusen.
Insåg att jag fortfarande vädrade ut magsjukebaciller ur sovrumsfönstret.
Nu har det alltså stått öppet i 5 dagar, så det ska nog vara urvädrat.
Inte undra på att jag frusit halvt ihjäl..
Det blev en het dusch, vika tvätt, hänga en maskin tvätt, slappa i soffan, äta godis, svimma i säng.

Ett....två.... TREEEEE

Pizzabak

Det var dags för mamman att göra en uppryckning och försöka få till lite nya recept till min lilla allergiker.
Hittade ett recept på pizzabotten i ett LCHF recept som jag modererade lite.

Fröet skulle absolut sitta på sin pall och äta, och det kunde han väl få.

Pizzadegen blev en sabla gegga som smakade allt annat än gott men fyllningen var smarrig.

Jamen va fan, jag tar dem under armen

Tänkte fortsätta med den där himla enkla lilla snabbrenoveringen av den där lilla toan som inte skulle bli ett sånt himla stort projekt utan gå så snabbt och bara få ett litet facelift herregud det ska jag väl fixa på ett par veckor projektet.
Nästa steg: köpa gipsskivor till väggarna.
Gipsskivorna är 2,5 meter höga och 1,2 meter breda.
De stoppar man inte in i baksätet på Priusen direkt.
Får ta de på en kärra alltså.
Jamen just det ja, Priusen har ingen dragkrok!
Där sitter ju ett miljövänligt batteri i vägen.
Men det är en baggis, jag lånar en bil med krok bara.
Så flyttar jag över barnstolen till den bilen.
Det är ju lätt gjort.
Sedan ger vi oss av ut till byggvaruhuset, mitt frö och jag, köper gipsskivor och skruv till det, kör hem, lastar av,( för det måste jag väl kunna fixa själv eller vad väger sånna där gipsskivor?) åker tillbaka med kärran, lämnar tillbaka bilen, flyttar tillbaka bilstolen och åker hem igen.
Det är väl gjort på en timma alltihop väl?
För vi måste ju hinna laga mat, äta och fixa med kvällsbestyren innan fröet ska sova.
Men jag känner ingen stress.
Alternativt bryter jag av gipsskivorna på mitten i affären och stoppar in dem i baksätet på Priusen.
Va fan, det ska ju ändå kakel ovanpå.

Nu ska julen ut, ut, ut

Det finns vissa saker som är sig lika från år till år.
Mina nyårslöften är en sak och en annan är att jag vaknar på nyårsdagen och vill röja ut allt som har med julen att göra.
Ut med granen, bort med ljusstakar och annat pynt, ner med gardiner jag egentligen inte gillar, ställa fram julosten med en hyvel till den och käka till frukost rätt upp o ner bara, rensa ur i kylen och hiva en massa pryttlar med mat som åkt in och ut femtioelva gånger under ett par veckors tid.
I år dröjde det ett par dagar extra innan allt detta hände, men jag låg ju för döden så herregud, I'll cut myself some slack.
Gårdagskvällen spenderades hur som helst med att plocka ner i kartonger och forsla upp på vinden till nästa år.
Nu pajjade kartongen jag hade så jag proppade ilsket ner allt spretigt pynt i påsar och nästa år kommer jag undra vad i helsicke jag pysslat med.
Oh well.
Idag ska gardiner ner och upp igen, sedan är allt som vanligt igen.
Lite trött på det oxå för övrigt..
Kanske en ny tapet skulle göra susen... möblera om kanske... hmm..

Hur var det nu med pedagogiken?

Dante har ju bytt avdelning på dagis från och med idag.
Han har 'skolats in' på den nya under några veckor, genom att han fått vara där och leka osv.
Vi har förstås pratat om det hemma osv, men man vet ju inte riktigt om han förstått på riktigt liksom.
Jag frågade om vi skulle städa ur hans fack och sånt där, men nej, det skulle vi inte.
I onsdags när vi vinkade hejdå och önskade gott nytt år på dagis var allt sig likt.
I morse när vi kom var hans fack tömt på hans saker, hans namnskylt och bild borttagen och istället satt där en ny namnskylt.
Dante blev helt handfallen när han fick se det och visste inte hur han skulle göra.
'Mamma titta', sa han och pekade på den nya namskylten.
Jag kan ju tycka att det var ett jävla märkligt sätt att gå till väga..
Kunde inte barnet fått vara med och flytta sina saker och sin namnskylt?
För att få ett 'avslut' och en ny början liksom..
Även om man pratat om flytten så fattar ju såklart inte en 2½ åring innebörden av det, och det där facket, den där kroken, har ju varit hans lilla 'hem' i över 1 år nu.
Det är ju faktiskt halva hans liv.
Och vips, så är det någon annans fack, någon annans krok.
Jag frågade fröken var hans nya fack finns och hon gick med och visade inne på nya avdelningen.
Dante var helt tyst och lät sig bli avklädd.
Jag bad honom visa mig runt inne på nya avdelningen och han gav mig en liten tour.
Men så vansinnigt ledsen hen blev när jag skulle gå..
Jag vet inte om det var för att det var en del nytt så där på morgonen efter vi varit hemma lite längre än vanligt eller om det var för att det blev så konstigt alltihop..
Jag lipade alltså en skvätt i morse jag med.

Äntligen frisk luft!

Igår var vi pigga och krya både jag och mitt frö.
Inte särskilt uthålliga men ändå..
Inga lösa magar utan 'mamma det var en fin liten klump' i blöjan enligt expertutlåtande.
Äntligen kunde vi ge oss ut det underbara vädret en stund.
Äntligen!
3 dagar inomhus höll på att driva både liten och stor till vansinne.
Det enda vi vart ute under de där tre dagarna var en 'promenad' upp och ner för gatan på nyårsdagskvällen bara för att få röra på oss lite och andas ordentlig luft.
Men, nu gav vi oss bort till pulkabacken vid lekparken och åkte, mest på rumpan.
Lite tö och sedan frost på det hade gjort backen till en ordentlig racerbana och det gick lite väl fort för att släppa en tvååring på pulka utför.
Han hade nog hamnat i nästa kvarter någonstans..

Dagens sötaste

Det är läggdags för min skatt.
Han har hoppat upp i sängen och börjat riva undan för att krypa ner.
Jag kommer in med välling och bok i högsta hugg.
'Jag är snart klar mamma, jag ska bara få bort det här underkastet först' säger han och brottas med överkastet.
Han är så söt att jag dör alla kärleksdödar jag kan komma på.

Ny dag, nya bekymmer

Strax före tolvslaget på självaste nyårsafton vaknar min skatt och lägger en makalös vällingspya som börjar i sängen och fortsätter ända ut i köket.
Madre mia..
Fler kuddar att tvätta, ännu en madrass att skura och lakan att tvätta.
Jag har åstadkommit en ny spya jag oxå.
Den bet rejält för näsblodet sprutade.
Ugh.
Dagens dilemma är dock att jag har fyra soppåsar fyllda med magsjukebajsblöjor, nerkräksade eller nerbajsade klädesplagg, (I vissa fall en dubbel whammy) och andra otäckheter, att försöka pressa ner i en soptunna som redan är mer än överfull.
Det kommer aldrig att gå.
Jag funderar på fullaste allvar att smyga gatan ner i skydd av natten och placera ut en påse här och en påse där i grannars tunnor..
Gissar att jag inte blir så jävla poppis om någon kommer på mig ..