Sånt där som bara händer andra

Igår var jag hos frissan och fiffade mig lite.
Intill frissan ligger en skoaffär. Där hängde förstås stora rea skyltar överallt..
Måste nog ta en snabbkik..
Jorå, jag hittade ett par skor och ett par tofflor som absolut skulle med hem.
Fram till kassan, drar kortet 'medges ej'..
Försöker igen.
'Medges ej'
Men, va?
Jag frågade tjejen om hon kunde se varför det nekades, pengar skulle det ju finnas på kortet 'om nu inte någon kapat mitt kort förstås' skojar jag.
Nej, kortat funkade inte, jag fick lösa ut mig med jobbkortet och ilade tillbaka til jobbet med en orolig känsla i magen.
Loggar in mig på banken och jaha.. någon jävel har kapat mitt kort och shoppat loss för 8500 av mina pengar!!
Hjärtklappning, ringa banken spärra kort, ringa företaget där den jävlen handlat och prata med dem. Dessvärre hade grejerna skickats och blivit uthämtade.
Typiskt.
Ner till polisen för att göra en anmälan, fylla i papper till banken och maila dem.
Pjuh.
Så jävla ledsen orolig och upprörd.
Hur kan det hända?
Allt för lätt, sa polisen..
Jo. Det är väl så, många drabbas.
Kände mig inte särskilt uppåt igår kväll ska erkännas, men idag när jag sitter här på jobbet så kommer det ett mail.
Från SE Banken att de satt in 8500 kr på mitt konto!!
Idag!!
Alltså det är inte ens 24 timmar efter det att jag skickade in reklamationen!
Det kallar jag service!
Bästa banken ever!!
Nu är jag glad igen.

Nu ryker de sista skumtomtarna

Mitt i de så kallade mellandagarna nu då ju..
Jag har haft två halvdagar på jobbet då jag slutade tidigare igår och började senare idag.
Anledningen till detta var att Jenny, Jocke o Vilda kom på besök.
Himla trevligt!
Blir så himla trött på mig själv att jag fan aldrig kommer ihåg att ta foto. Samma sak den här gången. Eller jo, jag kom på det vid ett tillfälle precis innan de skulle åka, så tog jag fjorton foto på två ungar som hoppar i sängen, så var det klart med det.
Strålande..
Idag skulle jag vart på filmklubbskväll men det blev inställt. Mamma var redan bokad som barnvakt så hon tyckte inte vi skulle ställa in.
Nu sitter jag alltså här hemma, helt allena utan ett endaste måste att behöva ta tag i.
Det var 1293 dagar sedan sist..

Julen

På lilla julafton hade vi besök av vänner, vi käkade julbord och babblade medans ungarna herjade. Hur mysigt som helst så klart.
På julafton bar det av hem till mor o far.
Först Kalle, sedan julbord, föjt av tomten. Inga överraskningar, förutom det som låg i paketen.

Hårdaste killen i stan.

Envis som synden

Jag köpte ny soffa för ett tag sedan.
Mina gamla gillade jag jättemycket men tyvärr fjällade de sitt skinn på vissa ställen och det var ju inte så himla snyggt..
Nya soffan monterade jag och min skatt en kväll och de gamla ( en 3 sits och en 2½) sköts undan. De stod dock kvar i vardagsrummet eftersom de var jäkligt tunga och jag behövde ha hjälp att flytta dem. Den ena som ännu är hel och fin ska få nytt hem i mitt dressingroom och den andra får stå i uterummet så länge. Bara jag får ut den ur huset.
Frågade pappa om hjälp med det men han trodde inte att han och jag orkade dem utan att brorsan skulle behöva vara med. Det var inga problem.
Dagarna gick och sofforna stod kvar där i vardagsrummet och trängdes med den nya soffan.
Jag frågade igen och 'Jo, men just det ja!! Herregud, glömt bort, det får vi ta en dag nu!'
Dagarna gick.
Jag har svårt att be om hjälp till att börja med, och jag vägrar att tjata om det så..
Jag fick nog.
Ska det vara så satans svårt att flytta ett par soffor?
De var för stora för att få igenom min sovrummsdörr och dörren till dressingroomet inne i huset så jag fick komma på en annan lösning.
Jag tog vägen ut genom altandörren, ner för trappan där, tvärs över altanen, in i uterummet, upp för trappsteget och in genom dörren till dressingroomet med hjälp av en matta som 'glidmedel', all muskelstyrka jag kunde uppbåda och en jävla massa envishet.
Samma sak med soffa nummer två, fast den fick stanna i uterummet.
Så var det fixat.
'Vi måste nog vara minst två, kanske till och med tre'... Bah, vilka fjollor.

Jul light.

Jag vet inte riktigt vad det kommer sig, men jag känner ingen större.. ja vad ska jag kalla det.. 'stämning' kanske, kring julen i år..
Visst ser jag fram emot julafton! Jag älskar julafton, med all god mat, familjen som alla är finklädda och stiliga för denna högtid, förväntansfulla inför vad tomten ska komma med och för umgänget, kanske en omgång sällskapsspel, tecknat på tv, varm glögg, fyllda godisskålar, tända ljus i varenda hörn, härliga dofter och väluppfostrade barn med tindrande ögon som proppar i sig alldeles för mycket snask.
Normalt brukar jag pynta lite hemma, hänga upp julgardiner, ställa fram några små tomtar och såklart julgranen. I år har jag inte hängt upp julgardiner, inte gjort ett endaste julgodis, inte ställt fram en endaste tomte, inte stimmat som satan med att fixa en massa sånt där som man ändå tröttnar att se på efter en dag eller två.
Orka.
Igår skurades huset så nu är det klart.
Ikväll ska vi griljera skinkan och imorgon ska vi ta fram granen. Det får vara nog julstök för i år.

Lägesrapport från tanten bakom gardinen

Efter att det varit fyra inbrott på min gata, och en polisjakt genom min trädgård under kort tid, känner jag mig lite nojig. Jag spanar ut genom fönstret så fort det kör förbi en bil, eller promenerar förbi en människa.
Jag trycker mig nära gardinen och följer med blicken så länge jag kan..
Igår körde det en skum (alltså för mig okänd) bil sakta fram och tillbaka på gatan, den stannade till utanför mitt hus, föraren tände en cig och körde sedan iväg.
Några minuter senare hörde jag ett skrapande ljud och med sinnena på spänn, så hoppade jag till och kastade mig fram till fönstret för att kolla vad det var. Bilen hade bara kört fram till korsningen och stannat där.
Nu körde den iväg.
Hmmm, skumt.
En kvart senare hör jag hur det knastrar i gruset på vägen och jag spanar ut igen.
Polisbilen har stannat på samma ställe som den där skumma bilen stod innan.
Den står kvar i kanske fem minuter innan den kör iväg igen.
There is something fishy goin' on...

På gränsen till nervsammanbrott

De ringde från dagis nyss.
Det gällde en liten tarzan som inte var helt i form.
Jag tar väl och VABbar lite då..

Lusse

Så var lucia över för den här gången.
Igår var det lussefirande på dagis. Dante var pepparkaksgubbe och precis hur söt som helst.
Vi vuxna fick sätta oss i leksalen och invänta luciatåget.
Små ljuvliga varelser kom skridande och sjöng med tunna röster.
Så fort min ljuvliga lilla varelse fick syn på mig såg jag paniken i hans blick och han klängde genast tag i mig.
Vi gjorde ett försöka att få honom att stå framme med de andra barnen, men nej, han blev bara ledsen så han fick sitta i mitt knä och titta på han med.
Så kan det gå.
Efteråt blev det en supermysig fikastund med väldans trevliga föräldrar innan vi gav oss hemåt i mörkret.

Dante, 1½ år gammal. Alltså 2 år sedan... Gud vad tiden går fort..

Hello! Is it me your'e looking for?

Jag har ju inte bombarderat bloggen med inlägg precis.. Dante har varit sjuk ju, var med mig på jobbet en dag och var en fullkomlig stålman. Inte ett gnälligt pip på hela dagen. Klart att det hjälper lite att ha Ella här att leka med. Så vill jag hylla bärbara dvd'n lite oxå. Bra grejjer.


Det blev en promenad i solen innan de unga tu slocknade i sjukfåtöljen.

På lördagen var vi på gympan igen. Så himla roligt. Skönt för Dante att få springa lite energi ur benen då vi hade några timmars bilfärd framför oss.

Det var dags att åka och besöka Dantepappan, lillebrorsan, bonusmamma Sandra och bonussyrran Claudia. Vi välkomnades med ett fullutrustat julbord, vin och choklad. Mycket, mycket mysigt! Dante var i sjunde himlen och steg ytterligare då han fick packa upp tidiga julklappar som innehöll en massa polislego! Åhh vad roligt! Han toppade myset med att somna i soffan i famnen på pappan. Så låg de två där o snarkade tillsammans medans mammorna snattrade vidare ute i köket med vin i glaset.

Efter en mumsig frukost och en härlig söndagspromenad bjöds det våfflor med sylt och grädde innan vi vinkade hejdå och gav oss av hemåt igen.
Dante somnade i bilen hem så han var ju inte direkt sömnig när det var läggdax på klockan.. Vi satte ihop lego hela kvällen. Herrejävlar vad bitar... och lite för smått, pilligt och svårt för att Dante ska kunna sätta ihop det själv, alltså blev det min uppgift. Jag tyckte det var riktigt roligt! Dante lekte loss med bovar, polisbilar, polismotorcyklar, polishelikopter och gud vet allt som jag satte ihop. Vi hann inte bygga klart hela polisstationen så idag fortsätter vi. Kul! Tusen tack för den julklappen!

Jag försökte natta fröet vid halv tio.. han somnade halv elva.. inte den piggaste killen i stan i morse precis..

Sedan sist..

..har Dante fått och repat sig från en dubbelsidig öroninflammation
..har vi missat julbord med jobbet på Strömstad SPA på grund av den där sabla inflammationen
..har Dante spenderat en natt i mormors ömma vård
..har jag vart ute och svirat till, och förbi gryningen med underbara vänner
..har jag fått ryggskott eller någon sabla låsning eller vad det nu kan vara. Jag kan med nöd och näppe ta mig från punkt A till B.
..har det vart inbrott hos grannen igen. Med tanke på mitt trauma förra fredagen känner jag mig en smula nojjad. Jävla bovar.

Mysigt sällskap i sjukfåtöljen

Så var det dags igen..

Dante vaknade i natt och grät. Ont i örat. Grät och grät och hade ont.
Han fick medicin och vaggades tillslut till sömns i min famn.
Det tog 'bara' tre timmar av min sextimmarsnatt.
Jag klev upp i vanligt tid för att ringa dagis och kolla med mormor om hon kunde barnvakta.
Det kunde hon inte, så idag har jag den här utsikten från mitt skrivbord.

Världens duktigaste krassliga lilla kille sitter nerbäddad i skön fåtölj med film att kolla på. Jag hoppas och tror inte att vi ska behöva var här hela dagen. Vi hade bokat biljetter till Mora Träsk i kväll men de fick ju avbokas förstås.. så himla tråkigt!!

Bryt ut eller go away!

Det är inte kaffe i koppen, det är nyponte. Jag har hällt i mig litervis om dagen den senaste veckan ungefär. Jag har en envis sabla miniförkylning som inte vill försvinna. Hostar lite, snyter mig en jäkla massa när jag vaknar, då är jag helt igenproppad, så känns det som det blir lite bättre under dagen med det där snytandet. Liten gnagande huvudvärk varenda dag.. Måste få bort detta och hoppas c-vitaminspäckat nyponte ska hjälpa.

Helsicke vad lång frisyr jag fått btw.. Kanske lång nog att kamma ner och sätta i lite extensions så jag får tillbaka min gamla frissa? Åh önskar..

Jag anar en ljusning..

Jag har varit totalt oinspirerad, slö, trött, sur, deppig, lat, ledsen och en massa andra tråkiga adjektiv den senaste tiden.
Men det känns som om det kanske vänder nu..
Hoppas det.
Jag måste tvinga mig att vara glad, pigg och inspirerad annars.

Slappsöndag

Dante sov till 10!
Jösses. Synd att jag bara sov till halv åtta.
Efter en smarrig adventsfrukost med risgynsgröt och skinkmacka med senap tog vi det bara lugnt.
Hela dagen. jag frågade flera gånger om vi inte skulle ta på oss och gå ut, men nej, Dante var inte ett dugg sugen på att gå ut i stormen. Märkligt.
Vi slappade i soffan, glodde på tv, åt en jäkla massa, lekte lite och höftade ihop en riddarhjälm av gammal papp och häftklamrar.
Schnögg.

Kalajs från morgon till kväll

Efter lördagens morgongympa åkte vi hem till Jenny för att ha lite adventsfika.
Adventsfika ja, det var vad vi blivit bjudna till men Jenny hade svängt ihop värsta julbordet! Skinka, köttbullar, korv, leverpastej, röbetssallad, potatismos, ostar, vörtbröd, pepparkakor, muffinsar med glasyr, choklad, skumtomtar, julmust och gud vet allt vad hon fixat!
Nom nom nom.
Vi hade köpt med oss julklappar dagen till ära och barnen fick dra varsin lapp med en figur på för att sedan matcha ihop den med en lapp på ett paket. Alla blev nöjda och glada för sin klapp.
Vi vuxna spelade 'vanligt' julklappsspel med tärning. Jag vann ett jättefint blommigt sop/skyffel set, vilket var rena rama jackpotten då jag skulle ha köpt mig ett sånt, mitt gamla har hamnat i garaget..
Vi åkte hem från detta kalas för att svida om och ge oss av på ett nytt.
Dante hann sova en stund på soffan innan han klev i partybrallorna.
Dags att åka på värsta myset hemma hos Therese med familj.
Dante, Wille, Elliot och Lucas fortsatte leken där de avslutat efter jullunchen.
Dantes mamma blev som vanligt mer ilsken och skällde mer på min skatt än vad han förtjänade. Bara för att han inte ville sätta sig och äta exakt i den sekund som jag sa till honom..
Så har man då ångest igen.. Ångest, ångest, ångest.. Detta eviga dåliga samvete..
Men, bortsett från denna incident så hade vi hur trevligt som helst, åt supergod mat och ljuvlig efterrätt.
Jag är så sabla lycklig att jag träffat så förbaskat goa människor och fina vänner!!

Som taget ur en skräckfilm nästan..

Fredagkväll.
Klockan är sisådär 23 och jag sitter och slöar i soffan och kollar en deckare på tv.
Så ser jag ett ljus fladdra till i ögonvrån, ute i trädgården.
Jag sätter mig lite mer upprätt i soffan och kollar ut i beckmörkret.
Ljuset kommer allt närmare, någon springer rakt mot mitt hus, genom min trädgård och lyser sin väg med en ficklampa.
Jag drar efter andan och pressar mig bakåt i soffan.
Nu är ljuset och då även personen som håller i ficklampan, på min altan precis utanför fönstret och lyser rakt in på mig.
Dör en smula av skräck!
Jag flyger upp och fram till fönstret, jag har fjärrkontrollen i handen och med den bankar jag på rutan och vrålar med en röst jag inte alls kände igen:
'Vad i helvete är detta? Vem i helvete är det?'
Personen med ficklampan verkar vända ljuset mot sitt ansikte då det plötsligt lyser upp som i en sabla skräckrulle, och jag hinner se att denna människa ute på min altan har glasögon innan han springer runt hörnet och ut mot vägen på framsidan.
Jag står kvar med en puls som håller på att spränga bröstet på mig.
Så ser jag ännu en person ute i mörkret komma emot mig in på altanen.
Skräcken gör att jag riktigt känner hur adrenalinet sprutar ut i kroppen på mig och jag tänker 'Vad i helvete gör jag nu, vad ända in i helvete händer?'
Så ser jag att det är en polis som kommer emot mig.
Jag öppnar altandörren.
'Det är Polisen, det är ingen fara' säger han.
'Okej' får jag ur mig innan jag smäller igen dörren igen.
Borde kanske frågat vad som pågick..
Polisen springer samma väg som den första personen (säkerligen polis även den.. väl...)
Jag springer in och kollar till Dante som sover sött, helt ovetandes om att mamman just höll på att segna ner och dö av skräck.
Jag sjunker ner i soffan igen. Hela kroppen skakar och hjärtat slår flera hundra slag i minuten.
Varför sprang de igenom min trädgård?
Jagade de någon och i så fall varför?
Vad för en dåre har precis joggat förbi mina fönster och sett mig sitta i godan ro därinne i soffhörnan?
Tänker han/hon/den/det komma tillbaka?
Det tar ganska många timmar innan jag slutat skaka och kan slappna av tillräckligt så jag kan somna.

Dagen efter får jag veta av vänner med kontakter inom poliskåren att det vart en vanlig patrullering på min gata när poilsen plötsligt fått syn på några misstänkta personer som kom ut ur en trädgård. Dessa jagades sedan en bra bit men de blev visst inte tagna.
Gissar att jakten gick genom min trädgård..
Jag har alltså haft bovar rännande där ute, utan att veta om det.. för det var väl knappast de som sprang med ficklampa och talade om för poilsen var de tog vägen..
Nu blir det till att rigga lampor så det inte är så in i helvete becksvart bak i trädgården..
Jag är så innerligt glad att jag har larm.

Morgonrutiner

Dante klär ju på sig själv nuförtiden, stora killen som han är. Jag hjälper till med att lägga ut kläderna åt 'rätt' håll sedan sköter han resten själv. Plötsligt har jag några minuter extra att hälla i mig ännu mer kaffe på morgonen.
Ibland kan det bli väldigt långa minuter, särskilt om man är lite småstressad.. Som idag när jag snoozade tjugo minuter för länge..
Men det är bara att andas djupt några gånger och låta honom hålla på, skulle jag hjälpa honom utan att han bett om det kan det ta hus i helvete 'Neeeej, jag kan sjäääälv mammaaaa'.
Det där med att försöka uppfostra honom att bli ett 'självständigt' barn kan bita en i hängröven emellanåt..

Jag har velat fram och tillbaka..

..android eller iPhone?
Det blev en iPhone.

Dags för lite huskurer

Var löjligt trött i morse när klockan ringde 5,20.
Inte bara löjligt trött utan även tät i näsan, hostig och med en blixtrande huvudvärk.
Påsarna under ögonen var fan inte att leka med..
Godmorgon sunshine.

Härligt avslut på veckan

Jag hade ställt klockan. Vågade inte annat, kanske hade sovit bort hela förmiddagen annars så sent som jag kom isäng efter filmkvällen.
Upp å hoppa och svänga ihop en mjuk pepparkaka att bjuda besöket på senare under dagen.
När den var i ugnen hoppade jag i duschen och var klar lagom tills kakan skulle tas ut igen.
Dags att hämta hem mitt frö.
Vi fikade med mormor o morfar innan vi gick hem och lagade middag.
Med magarna fulla tog vi på oss och gick ut i det underbara höstvädret.
Fram med krattor och skottkärror och satte igång att räfsa löv.
Neverending story det där..
Men sju fullproppade kärror senare var det värsta borta iaf.
Vi busade runt ett tag, Dante älskar att åka i skottkärran så då får man ju piska igång hängröven och köra några varv. Han skrattar så han kiknar och det är som ljuvaste musik för öronen. Vi vände stockar och stenar och kollade in alla läbbiga kryp som fanns därunder. Jag får hejda mig från att inte visa allt för tydligt vad jag tycker om att Dante petar, känner och klämmer på diverse kryp. Ugh. Men, det är sånt man ska göra när man är liten.
Så får man finna sig i att mamman skrubbar händerna med massor av tvål och gnider in dem med handsprit efteråt.
När vi knatade runt därute tutade det på oss och två bilar fulla med vänner o barn kom farande.
Härligt!
Vi fikade en massa och babblade en massa innan det var dags att ge sig av hemåt igen. Tiden går fort när man har roligt.
Jag kunde inte somna när jag gick o lade mig. Klockan var nästan 01 när jag sneglade på den för sista gången. Då lovade jag mig att inte kolla på klockan en endaste gång till och efter vad som kändes som ytterligare en evighet, somnade jag.

Lördagen

Vi åkte till gympan i lördags. Dante var såpass pigg tyckte jag och hade varit feberfri under fredagen.
Han var helt klart tagen efter en veckas feber och hade inte riktigt samma fart som förut, men kom sig mot slutet och hade riktigt kul. Lycka att träffa kompisarna igen efter en vecka med bara mamman som sällskap.
På kvällen var det dags att överlämna liten i mormors ömma vård när jag själv begav mig iväg på filmklubbskväll med de sköna brudarna.
Vi hade som vanligt precis hur kul som helst och eftersom träffen var här hemma i stan den här gången och dessutom på en lördagskväll så stod det vin och taxi hem på menyn för min del. Kvällen slutade flera timmar senare än normalt.
Very najs indeed.

Rackartyg

Ifredags hämtades nya kylen. Den var ordentligt inpackad i stora sjok av frigolit.
Under tiden som jag baxade kylen på plats, roade sig någon med att ha isär de där stora sjoken till microbitar.
Han jobbade visst enligt egen utsago.

Nytt pynt i hallen

Mitt ganska nya kylskåp som numera är sopor. Sabla skit.
Idag åkte jag och köpte ett nytt, så imorgon ska det hämtas och det gamla åbäket forslas till tippen.
Hett tips: köp inte Cylinda kyl eller frys. Gubben i affären erkände, det är inget att ha. Tvätt, disk och tork är de bra på, men inte kyl o frys enligt honom.
Jag hoppas, för det där nya torkskåpet som står i min tvättstuga är, just det, ett Cylinda..

Saker man kan göra när liten är sjuk

Man kan baka pepparkakor. Och såklart slicka sleven efteråt.

Man kan bädda ner liten febrig, hostig skatt i vagnen och gå på promenad i solskenet.

Lägga pussel är alltid roligt. Blir fler i julklapp, de gamla är lite enkla nu..



Så kan man ta tjusiga foton på mamman..

Och, såklart ta igen sig och mysa i massor.

Tisdagens temp

Envis feber..

Nytt fynd

I fredags hittade vi ännu ett dött djur här på 'Djurkyrkogården'...
Den här gången inne på altanen. Denna fina fågel begravdes bak i trädgården där de andra kadavren ligger nedgrävda.

På altanen hittade jag även en massa musbajs, men den lilla jäkeln har jag inte hittat död ännu. Får kanske hjälpa den/de på traven lite..

Fortfarande sjukstuga

Dante var inte så värst pigg under dagen igår utan nöjde sig med att glo på tv och läsa böcker hela dagen, med bara korta infall av annan lek.
Febern håller i sig och hostan likaså, även om det inte är så illa som i helgen tack o lov.
Han vill dock inte äta en endaste gnutta mat så vid läggning gjorde jag en flaska välling till honom, och den slukade han faktiskt nästan hela.
Men så kom hostan och all välling kräktes upp igen på sovrumsgolvet i tre , fyra omgångar.
Alltså det där golvet har tagit emot fler spyor än golvet i vilken fyllecell som helst..
Jag kastade sockar, handdukar, lakan, pyjamas, tofflor, ja allt som hade haft minsta kontakt med de där spyorna.
Jag vägrar fanimej spola av kläder och trasor, skölja någolunda rent och tvätta en enda maskin med kräksgrejer till.
Det räcker med att jag måste skura väggar, golv och sängmöbler. Igår fick jag bryta bort en list för att torka bakom. Det räcker.

Sjuksöndag

Vi vaknade upp till ett hav av disk här hemma på söndagen.
Dante var fortfarande hostig och hade 38.8 i temp när han vaknade.
Vi tillbringade dagen inomhus med att röja, glo på tv och äta godis.
På kvällen var Dantes hosta värre igen så jag bäddade ner honom i vagnen och gick en långpromenad i kylan. Det är visst bra att andas kall luft när man har den där kruppen.
Vid halv 7 bad Dante om att få gå och lägga sig. 39.3 i temp. Stackars min sockersmula..
Han somnade som en sten, men har hostat en hel del inatt igen..
Idag är vi såklart hemma och tar igen oss, jag har inte tagit temp än men jag ser och känner på honom att han har feber ännu.

Dante bäddade till sig själv med en kökshandduk på golvet.. en smula sliten.

Kalas med avslut på akuten

Jag hasade mig upp när klockan ringde på lördagsmorgonen. Dags att styra upp inför gympan.
Dante sov vidare och jag fick väck honom så att han skulle hinna få ite i magen innan vi åkte.
Han vill inget ha. Han ville inte heller gå på gympan som han ju älskar.
'Jag känner mig lite dålig mamma'
Jo, han var mörk under ögonen och såg inte så himla pigg ut faktiskt.. Hostade som en tok, den där läskiga, hårda hostan och andningen ar tung och ansträngd..
Brorsan och storkusinen kom förbi för att greja med veden och Dante ville gärna vara med och hjälpa till.
Det fick han såklart och efter ett par timmar när de var klara igen var det dags att gå in för att äta lite mat.
Dante ville inget ha.
Jag började styra med all mat inför kvällens kalas, brorsan med familj och mina föräldrar skulle komma för att fira mina 40 år så här i efterskott.
Dante var inte alls sig lik och jag tog tempen. 39.7 glödheta grader..
Om en timma kommer gästerna.
Det går fanimej troll i det här med att träffa familjen, Dante är sjuk var och varannan gång!
Nu skulle vi ju iaf vara här hemma och han kunde ju läggas när som så jag avstyrde inget.
Det gick fint, han hostade så han blev röd i synen men var ändå ganska pigg.
Han nattades och sov i ett par timmar medans vi satt uppe och pratade.
Så vaknade han.. hostade så han spydde, om och om och om igen.
Han kunde inte hämta andan och rev sig mot munnen och halsen i panik.
Hostan kom i täta stötar och han var helt rödfläckig av ansträngning.
Andningen lät tjutande och tung.
Jag tog tempen, 39.9
Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att vi skulle åka till akuten på en gång.
Mormor körde oss ner och vi fick komma in nästan på en gång.
Dante var en riktig superhjälte som vanligt och lät doktorn kolla honom ordentligt.
Falsk krupp blev diagnosen.
Antagligen i kombination med något annat virus för den höga febern var tydligen inte karaktäristisk för just falsk krupp.
Min lilla flinga fick sitta och andas in medicin i en inhalator. Han fick 'styra' den själv med att trycka in ett handtag så att medicinen puffades ut,när han skulle andas in.
Så jäkla duktig att jag blev alldeles tårögd..
'Mamma jag vill inte mer nu, det smakar dåligt'
'Men doktorn sa lite till bara'
'Okej' så sög han igen..
Min duktiga..
Vi var hemma igen vid halv 2 på natten med en mycket piggare liten kille.

Ledig fredag

Jag tog ut en mammadag på fredagen. Så himla skönt!
Vi bara lullade runt här i ett par timmar på morgonen innan vi gav oss ut för att uträtta en massa ärenden.
På eftermiddagen blev det en tur till lekparken innan mormor kom och tog över passandet av liten och jag fiffade mig inför kvällens afterwork.
Vi var en hel drös med tjejer som möttes upp och hade en helt superkul kväll te på krogen.
Var hemma lite senare än beräknat, men vi gick iaf innan de stängde..
Kom hem till en sovande liten skatt och mormor som berättade att han hostade något alldeles väldigt.
Jo, det gjorde han.. jag sov inte många minuter den natten utan låg mest och lyssnade på den stenårda, skällande hostan från mitt frö.

Jomenvisst serru

Mitt kylskåp verkar ha gett upp..
Det stånkar på ungefär 11 grader varmt, trots att jag knäpper på 'superinkylning'.
Jag har dammsugit och petat och rengjort överallt jag kan tänka mig men det blir ingen förändring.
Jag ringde för att få någon att komma och kolla på det och det kommer att kosta mig sköna 995 riksdaler.
Behöver de byta något så tillkommer ju det.
Jag får kanske avvakta med den där soffan jag spanat på..

Hjärtat spricker lite

Jag går in på dagis för att hämta min skatt. Jag är glad och har längtat lite men jag kommer snbbt ner på jorden när Dante får syn på mig, stannar i steget sätter upp handen mot mig i ett stopptecken och ropar 'Nej mamma, gåå, nej, jag vill inte, nej!'
Man kan ju säga att jag inte var särskilt glad längre utan fick en liten klump i halsen..
Ja, jag vet, det är ju himla kul att han trivs på dagis och allt det där men det känns ju som en kniv ihjärtat när han protesterar mot att följa med hem var och varannan dag.. känner mig inte särskilt populär precis.
Senare på kvällen då vi gör iordning honom för natten pratar vi om att det är torsdag dagen efter och att vi ska åka till badhuset som vanligt.
'Kommer Jenny och Lucas och hämtar mig då?'
'Ja, det blir väl roligt? Då ska du väl inte protestera mot att gå hem från dagis?'
'Ja! Det blir roligt och jag ska inte protestera. För jag tycker ju bara om Jenny och Lucas, jag tycker inte om dig. Nä.'
Okej, vrid om dolken i hjärtat när jag är som ömtåligast bara..
Jag blev på riktigt alldeles tårögd.
Tänk om han verkligen känner så där..
Jaja, den rationella sidan av mig vet att han älskar mig, men fy fasen vad det gör ont att höra.

Olika uppfattning om samma sak

Igår när jag lagade middag stod datorn på och spelade upp 'Så mycket bättre' sådär vid sidan om att slänga ett getöga på under tiden jag hackade och stekte.
Det var Eva Dahlgrens dag och vid middagen var det Lena Philipssons tur att göra en av hennes låtar.
Eva säger i någon typ av förintervju att 'Ja, man vet ju aldrig med Lena, hon kan ju hitta på vad som helst'
Jag hostade till och började asgarva så tårarna trängde fram.
Vad är det för skitsnack?
Man vet ju EXAKT vad Lena ska hitta på!
Att hon skulle sjunga 'Jag klär av mig naken' ungefär precis exakt som den låter i original och åma ihjäl sig under tiden är väl precis det man förväntade sig?
Eller var det ironi som jag inte fattade?

Plötsligt vill han bestämma även sånt här själv..

Igår kväll när vi satt och åt kvällsmat kom det plötsligt:
'Mamma, jag vill klippa mig som Lucas'
'Vill du klippa bort dina lockar??' svarade jag lite ansträngt
'Ja, det vill jag, jag vill klippa bort mina lockar'
Jaha, det var bara att ta fram trimmern och göra som jag blev ombedd.
Hjälp vilken stor kille det kom fram under lockarna.
Men visst var de bedårande de där lockarna...
De har växt längre än det är på bilden så han hade en redig hockeyfrilla..
Kanske var dags att klippa ändå.

Nu är de borta. Tillfälligt åtminstone.

I need a break

Jag har bestämt mig för att ta ut lite mammaledighet, med åtminstone en dag i veckan.
Jag känner att jag behöver det.

Halloweenfest

I lördags lämnades fröet hos mormor och morfar till hans stora lycka.
Jag gav mig av till Säve för att kalasa hemma hos kompisar.
Vi var 18 personer som var på allra bästa festhumör.
Det bjöds en helt underbar kalkonmiddag och ett dessertbord som hette duga.
Lite senare blev det shotlekar och ja, jag var vaken till sisådär 6 tiden på morgonen innan jag slocknade.
Att jag alltid ska vara last man standing.. men kul som tusan var det och det kan man ju bara inte missa liksom.
Jag svimmade isäng samtidigt med Dante igår kväll.
Med flit den här gången.
Jag tror jag somnade innan honom.

Föräldrasamtal

I fredags var det dags för höstens föräldrasamtal.
Fröken hade med sig olika saker som en cirkel, en kvadrat och en triangel som han hade klippt ut efter en linje. Han hade klippt nära strecket och helt efter figuren. 'Här har du den cirkelformade' hade han sagt när han lämnade över den figuren. Han hade gjort mycket fina huvudfotingar med både ögon, näsa, mun, hår, fötter, händer och öron.
Ah, vi måste pyssla mer hemma, jag hade ingen aning om att han kunde...
Fröken hade skrivit ner en massa roliga och fina citat och berättade såklart en massa saker om hur han reagerar och är.
Han är mogen och längre i utvecklingen än normalt för sin ålder på de flesta plan tydligen, 'väldigt intelligent' för att citera.
'Äpplet faller inte långt från trädet' och 'sådan mor sådan son' är andra trevliga citat för övrigt.
Han är en snäll och omtänksam pojke som har nära till alla sina känslor, både glada, arga och ledsna.
Och såklart precis som vilken tre-och-ett-halvt-åring som helst.
Att skjuta morötter på sin bordsgranne med gaffeln som katapult är tydligen väldigt roligt.

Den där knuten i magen..

Det finns många definitioner på stress.
Jag gillar inte stress i någon form.
Tidspress däremot kan vara positivt, men inte stress.
Och den värsta formen av stress är den som man känner inombords, som kommer sig av sånt som man irriterar sig på, mår dåligt över och känner att man inte direkt kan påverka.
Man känner hur det suger energi, hur man andas högt upp i bröstet, hur det gnager inombords, att humöret är åt skogen, man är liksom inte helt glad någon gång.
Man har svårt att somna, ligger och tänker på det där och känner hur ilskan och hjälplösheten bubblar upp inombords.
Kraften rinner ur en, skratt och leenden ersätts med sura miner, djupa suckar och en och annan tår..

Distance makes the heart grow fonder

Igår kom äntligen mormor och morfar hem efter 5 veckor i Spanien.
Som vi har saknat dem!
Vi har passat huset under tiden, vattnat, tagit in post och sånt och Dante har vägrat följa med in vid flera tillfällen med förklaringen att 'jag blir bara ledsen när de inte är hemma'.
Mitt lilla hjärta..
Igår kom de så äntligen hem igen och gissa vem som var i komplett extas.
'Jag ska vara hos mormor o morfar i tre dagar nu mamma, sedan kan jag komma hem till dig igen'.

En kändis i familjen

Tänka sig att mormor May skulle gå och bli lokalkändis så där på gamla dar.
Det är hon som är nittiofyra och ett halvt btw..

Är det bara jag...

.. men om man säger 'hej då på en stund då'.
Betyder det verkligen samma sak som 'hej då för resten av dagen, vi ses i morgon'?
Jag skulle säga, Nej, det gör det inte.

The big 4-0

Så är jag då officiellt over the hill.
40 år idag.
Dante ville inte sjunga för mig i morse för han hade ingen paket att ge mig. Däremot hade han en massa pussar och kramar som jag kunde få. Det ville jag såklart gärna ha, bättre än vilken paket som helst.
Fast det här paketet var inte heller helt fel, mina nya stövlar. Min 40års present till mig själv.
Dör så fina! Och sköna!

Vi har det så lugnt och skönt..

Dante bygger ihop sitt egna trumset.
Så envisas han med att spela på det oxå..

Slösöndag

Vi skulle ha åkt till Lysekil för att hälsa på vänner som flyttat till nytt hus.
Men, det var något knas med telefonerna för oss så vi fick inte tag på varandra.. Himla trist.
Jag och Dante hamnade i någon sorts limbo där vi inte visste vad vi skulle hitta på. Tiden gick och vi hörde inget från kompisen.
Frampå eftermiddagen tyckte jag att det var försent ändå att ge sig av, vi var båda rastlösa som bara den så vi trotsade regnet och gav oss ut.
Föste klättrade vi upp på taket, jo... vi.. Dante fick stå stilla på det platta garagetaket och hålla sig fast vid ett ställe. Inte ultimat så klart med vad fan ska jag göra? Jag måste ju åtgärda det som ska fixas och när han somnat är det ju becksvart ute och om jag inte låter honom komma upp på taket så står han på stegen och tjatar och det är knappast bättre det.
Hur som helst, upp på taket, rensa hängrännor och få en planka på plats så att det slutar att storma in en massa löv och sedan snö på altanen.
När det var klart krattade vi ihop löv i en bamsestor hög och lekte i den.
Dante tjöt av skratt.
När vi gjort slut på en massa energi var det riktigt skönt att komma in i värmen igen, få på oss torra kläder och ägna oss åt lugnare lekar igen.

Sjörövarlördag

Lördagsmorgon betyder gympa för oss.
På fredagskvällen hade vi spelat en massa musik och dansat så vi vart helt anfådda, bland annat till 'sjörövarfabbe'.
Dante kom på att vi leker sjörövare vid ett tillfälle på gympan och ville absolut vara pirat när vi skulle dit.
Jaha, det passade ju bra att det var halloween..
Vi fixade till en utstyrsel med döskallescarves, lapp för ögat och så tog jag fram min konstnärliga ådra och ritade en läbbig döskalle på en tröja.
Mycket tjusigt.
Efter gympa, dusch och mat åkte vi hem till mormor May för att hälsa på en stund innan vi åkte vidare och spenderade lördagskvällen hemma hos Jenny och Lucas där vi proppade i oss massa god mat och massa gott godis..
Piratutstyrseln fick övertalas av när det var pyjamasdags..

En helt vanlig fredagskväll hemma hos oss

Jobbstatus

Jag är så JÄVLA irriterad!!!
Jag får verkligen bita mig i tungan idag.
Bita hårt som bara den.
Fan.

Utvecklingen går vidare

Sömnvingliga, knubbiga små ben satte fart mot dörren för att kolla om tomtenissarna varit och hämtat nappen under natten.
Jodå, imorse fanns det en Byggare Bob målarbok i paketet och skatten ville ha kritor och måla på en gång.
Så har då mitt frö slutat med nappen..
Ett stort steg för en liten pojke.

Än finns det liv i kärringen

Igår var vi i badhuset med Jenny & co igen.
Lika kul som vanligt.
Jag har sneglat lite på de där trampolinerna när vi vart där..
Alltså, förr när jag var ung och vital så älskade jag att hoppa från höga höjder men jag har blivit sjukt mycket fegare med åldern och inte hoppat ens från ettan på många år.
Men igår så, ja då flög något i mig.
Jag klättrade upp på femmans trampolin och hoppade.
Ta mig fan, jag gjorde det!

Ännu en..

Imorse var det en liten kille som hade bråttom ur sängen för att kolla om nissarna hittat hans paket med napparna i.
Jo minsann, det hade de och det stod ett nytt paket på trappan.
Dante skrek till av glädje och spänning när han hämtade in det.
Ett nytt glädjetjut ljöd då han såg att det var en ny traktor i paketet.
Han öppnade dörren igen och ropade
'Tack tomten och tack alla tomtenissarna!'
När vi klädde mitt frö fick han öga på en napp vi missat igår, så det blev till att göra en ny paket och ställa ut på trappan.
Jag fick ju berätta att tomten och hans nissar bara är ute om natten när det är mörket, så paketet är nog inte utbytt när vi kommer hem i eftermiddag..
'Tomten' får fixa en ny liten grej tills ikväll alltså..

Nu var det dags..

Igår kväll, innan det var dags att nattas bestämde jag och Dante att det var dags att ge bort napparna, en gång för alla.
Vi har redan bestämt att tomtenissarna skulle få dem, och eftersom både tomten och hans nissar ju smyger runt och kollar vad barnen önskar sig och om de är snälla, långt innan jul, så bestämde vi att ställa ut ett paket med napparna på trappan till dem.
Vi hittade en fin kartong som vi lade ner alla napparna i och knöt ett tjusigt band runt om.
På paketet skrev vi ett meddelande till tomten och hans nissar med vänliga hälsningar från Dante.
Vi ställde ut det på trappan och sedan var det dags att krypa i säng.
Dante somnade, och jag somnade..
Kvicknade till med en sån där obehaglig känsla i kroppen och kollade på klockan..22,02. Fan!
Upp och stimma med att ta in paketet med nappar, fixa ett nytt paket med Dantes överraskning i, fixa med allt det där som skulle vart gjort under tiden som jag låg och snarkade innan jag kröp i säng igen.

Näe..

Min frisyr var visst inte med..
Det är visst bara långt hår som är trendigt.
Vilken överraskning!

Nu snackar vi bad hairday!

Idag morse nästan grät Dante när han klappade mig över håret och sa att ' Jag vill inte att ditt hår ska stå upp mamma, jag vill att det ska hänga rakt ner!'
Jag var på vippen att stämma in i halvgråten.
Idag känner jag mig som en karl.
En ful, tjock, medelålders karl.
Jag vet att mitt hår behövde klippas ner till rötterna typ, det var slitet på gränsen till fnöske.
Men om det ändå fanns lite mer i nacken..
Jag vill bara låsa in mig och gå i ide tills det växt ut igen.

Chop chop

Var hos frissan idag. Efterlängtat så in i bänken, jag såg helt galen ut i huvudet.
Jag hade tänkt göra samma som sist, och gången innan dess och gången innan dess och ..ja, u get the picture.
Men ack vad jag bedrog mig.
Jag blev med mohawk istället för lugg.
Frisören gjorde spikes o grejer och jag fick tjoa att 'hey, jag är 40 år gammal här i min mohawk, kanske inte ska överdriva den här grejen'
Men hon bara garvade och sa att 'Va? Är du 40? Ja, men det här blir skitsnyggt!'
Ja... jag vänjer mig nog..

Hög panna? Jo, ett halvt huvud hög panna ungefär..

Wake me up before you go go

Dante har inte kissat i sängen på flera månader.
Det firade han med att kissa i sängen två gånger inatt.
Sömn?
Nä, inte så mycket.

Jabba dabba dooo time

I dag morse mötte vi upp Jenny och Lucas på Emaus.
Nu var det ett tag sedan vi var där och Dante var salig över att få rida på hästarna igen.
Vädret var underbart om än kallt, men så jäkla mysigt när man står och värmer fingrarna runt en kopp rykande kaffe omringad av glada barntjut.
Vi fick ett spontaninfall att åka på bio vid 13, så vi packade ihop oss och mötte upp Therese och Wille vid bion som var i tid och hade fixat biljetter till oss.
Efter bion klev vi ut i ett strålande solsken så vi skyndade oss hem och lagade mycket smarrig lax som vi tryckte i oss, innan Dante svingade sig på hojen med kurs mot lekplatsen.
Vi var hemma strax före mörkret lade sig och fröet slevade i sig en häpnadsväckande mängd kvällsmat innan han däckade som en stock efter godnattsagan. Utan napp.
Frisk luft och fysisk aktivitet är god sömns bästa vän.
Jag sabbar tyvärr hela konceptet med att möla socker i olika former så här strax före läggdax.

Dante och Lucas gullar med kaninerna på Emaus.

Raslös och fantasilös

Lördagen startade med gympa.
Himla härligt och roligt och jag blev lite svettig minsann.. man e ju inte vältränad direkt.
Resten av dagen var oplanerad och som vanligt får jag lite restless legs av det.
Speciellt eftersom det var ett sabla regnande oxå, men efter många timmars pusslande, degande, läsande, kurragömmande och 'nu vill inte mamma leka mera' så drog vi på oss regnställen och tog ut cykeln på en tur.
Att det ska ta emot så bara för att det regnar lite!
Dante älskar det ju och jag.. jag älskar det inte ett jäkla dugg men jag överlever, vi får frisk luft och fröet får rusa lite energi ur benen vilket behövs.
Vi laddade upp med chips och kollade en film tillsammans innan det var natten och lights out för liten skatt.
Jag steppade runt i ring så sabla rastlös var jag.
Kunde börjat med överskåpet i tvättstugan men hade inte alla grejor hemma så då struntade jag i det.
Kände för att börja riva ner skåpet i köket men det för ju ett sabla väsen och det kanske är onödigt när flingan ligger ett par meter bort.
Jag har hundra grejer jag kunde ha gjort, men det blev inget gjort utan jag kröp i säng med min bok istället och läste tills jag blev helt vindögd.

Redan fredag!

Alltså det är heelt sjukt hur veckorna flyger fram ju!
Dags att fredagsmysa igen. Ja, jag tackar inte nej direkt..
Fast jag kanske borde mysa mer och tugga mindre..
Igår spatserade jag runt i bikini på badhuset igen.
Inser att jag håller på att växa ur min bikini. Nedåt liksom.. rövhänget blir längre och längre, celluliterna blir allt fler. Ugh.
Hur som helst, mötte upp Jenny och hennes barn, tillsammans med Dante som hon hämtat på dagis igen!
Detta så att vi skulle komma till badhuset lite tidigare än om jag skulle hämta efter jobb.
Men. Givetvis körde det ihop sig på jobb och jag blev sen, när jag väl kom därifrån och stod på gasen med spikrakt ben får jag sedan tvärnita då bommarna går ner och tågskrället skulle passera. Åh hur lång tid kan det det ta då!
Så var det en sabla trafik och jag stod i en korsning i en hel evighet, så körde jag lite fel och herregud... jag kom farande in på badhuset med en stresspuls på tvåtusen där de andra väntade på mig.
Dante kastade sig runt i poolen precis som förra gången och trivdes som fisken i vattnet.. Gött.
Jenny hade varit förutseende som alltid och packat matsäck till oss, som vi mumsade i oss efteråt. Vilken klippa hon e alltså, den där Jenny.
Fast skatten var så trött att han knappt orkade hålla upp huvudet ville han absolut titta på tv en stund när vi kom hem. Så ville han ha köttbullar.
Ja, klart han fick både köttbullar och kolla på tv en stund.
Efter ett par nattningar med napp igen, blev det en utan napp igår.
Det tar sig. Sakta men säkert.

Något rätt måste jag ha gjort..

När jag hämtade på dagis idag berättade fröken hur barnen, vid lunchbordet, pratat om vem som skulle få komma hem till vem sådär som barn kan göra.
'Du, och du och du får komma' sa någon
'Ni får komma till mig med, alla får komma till mig, alla utom Pontus!' sa en annan
'Ja, alla utom Pontus' sa en tredje och fler barn höll med.
'Men hem till mig får BARA Pontus komma isåfall' säger Dante då.
Jag började nästan gråta av stolthet.
Jag hoppas att den egenskapen håller i sig, att han växer upp och blir en fin vän och medmänniska.

Lucas och Dante, hand i hand.

Uppe långt innan tuppen

I morse vaknade Dante 4,20.
Eller är det fortfarande natt då?
Upp på toa och ner i den varma sängen igen, men det blev inte långvarigt.
Fröet kunde inte somna om utan ville kolla på tv.
Jaha.. kvart i fem satt han under filten vid tvn och jag bäddade sängen.
När jag gjort både Dante och mig själv iordning för dagen hannn jag med att köra en maskin med disk (vill inte ha igång varken tvätt-eller diskmaskin när jag inte är hemma), vika en tvätt och lägga undan den, ladda maskinen med en ny omgång, rensa ur en garderob och styra upp i den, rensa i en massa post och sortera till återvinningen, städa kylen, portionera rester i burkar och stoppa dem i frysen samt hälla i mig två muggar kaffe innan det var dags att åka till dagis och jobb.
Det kommer nog bli några fler koppar kaffe under dagen känner jag.

Egentid - sällsynt tid

Alltså, jag har ju träffat några alldeles makalöst, underbara vänner sedan jag flyttade hit.
Sådana som verkligen känns som nära vänner och det är fan inte helt självklart att hitta sådana, sådär bara.
Men det har jag haft lyckan att göra.
I förrgår säger en av dem, Jenny, att 'jag kan väl hämta Dante på dagis imorgon om du vill, så kan du ta en sväng till affären eller göra vad du känner för en stund, så kan grabbarna leka..'
Alltså.. Så himla gulligt!!
Har man inte barn så inser man nog inte vad en timmas ostörd tid i affären betyder.
Att få gå i sina egna tankar, i sin egen takt och kolla på enbart det man själv vill, precis hur länge man vill.
Utan att behöva svara på tvåmiljoner frågor om varför saker och ting ser ut, låter eller är som dom är, utan att behöva ha ett getöga på den lilla filuren hela tiden för att se så att han inte river ner något eller tappas bort och utan att behöva spendera en alldeles för lång stund i leksaksaffären.
Man kan behöva det ibland.

Min stora lilla pojke.

Jag och Dante har ju börjat prata om att ge nappen till Tomtenissarna.
Jodå, han har vart med på noterna att det ska han absolut göra.
Men sedan vi började prata om det har han blivit väldigt mycket mer 'nappig' än innan.
Han har i första hand fått ha nappen när han ska sova eller om han blivit ledsen, inte bara för att han velat ha den.
Men nu har han bett om det jätteofta, tex när han bara ska sitta och titta på tv.. han har fått ha den, jag gissar att det är någon slags separationsångest.
I förggår när vi kröp i säng för att natta honom kom jag på att jag inte hade nappen med mig in till sovrummet.
'Äh mamma glömde nappen! Men vi struntar i den väl?' säger jag, lite på skoj, för när jag sagt så innan han han skrattande protesterat.
'Ja, vi struntar i den' svarade skatten till min förvåning.
Och jorå, han somnade utan napp. Inte så mycket som ett pip.
Samma sak igår kväll.
Det är sådana här grejer som gör att det liksom slår mig att, fy tusan vad stor han blir!!!
Min yttebyttiga lilla bäbis är en stor liten kille nu.. som snart slutat med nappen..
Åh, vad fort det går!
Jag får inte glömma av att njuta av det som är nu.

Nu snackar vi promenad

På söndagsförmiddagar är det skogspromenad, eller poängpromenad, vilket det nu heter, här i stada.
Brukar vara himla sköna, lagom långa promenader.
Skönt sätt att starta dagen på kan jag tycka.
Jag, Jenny och våra frön startade promenaden vid 10 .
13.30 var vi hemma igen.
Det tog en stund, den där promenaden.
Två stycken treåringar som måste undersöka världen kan ta precis hur lång tid som helst på sig att gå några hundra meter.
De åkte en stund i vagnen, så sprang de för allt vad tygen höll en bit, fick lite fika i magen, så stannade vi och herjade på en lekplats vi gick förbi och, ja, vi hade ingen brådska direkt och vädret var helt magiskt så vad gör det väl om det tar sin tid.

Vid pansarvagnen. Den kan man ju såklart inte bara gå förbi.

Lördagsmys

Efter en tur till köpcentrat åkte vi hem och svängde ihop lite käk till oss och vårt besök.
Jenny, Lucas och Elyssa kom hit till oss och hälsade på.
Fröna tjoade och tjimmade så det slog lock för öronen på oss, men oj så kul de hade.
Mammorna (mest jag..ähum) tuggade godis och pratade så mycket vi orkade.
Jenny sa till Lucas att 'om fem minuter åker vi' i ungefär 1½ timma. Så blir det när man har kul.

Hurtbullar

Jag har länge önskat att det fanns någon typ av dans/hopp/lek/bollspel/rörelsegrej som man kan gå på med Dante, men inte hittat något som passat.
Man kan ju inte tro det när man ser mig kanske men jag gillar att röra mig och tycker det känns viktigt att ha med sig det från man är liten.
Så säger Jenny att friskis har ett familjegympapass, där både vuxna och barn tränar tillsammans.
Där var vi idag. jag, Jenny och Maria med våra kultingar.
Och gud så roligt Dante tyckte det var! Ja, jag oxå.
Han följde rörelserna som instruktören visade, sprang, vevade med armarna, hoppade, ålade, skakade på rumpan och älskade varenda sekund.
Fast när vi tog fram madrasser och skulle vila lite mot slutet så viskade han:
'Mamma, varför ska vi ligga här bara?'
'Ja nu måste vi ju vila när vi sprungit o tränat så mycket, så man är alldeles trött'
'Men jag är inte ett dugg trött mamma, jag vill inte vila, jag vill träna mera!'
Mammas duracellgrabb.
Vi löste medlemskort på direkten, nu är lördagsmorgnarna bokade!

Från landkrabba till vattendjur

Igår var vi på badhuset tillsammans med Jenny, Ryan, Lucas och Elyssa.
Dante har ju varit en riktig badkruka som klamrat sig fast vid mig o skriat i skräckblandad förtjusning när vi doppat oss i poolen.
Vid sommarens allra sista utomhusdopp släppte det för honom och han ville inte komma upp ur vattnet.
Men vi har ju inte badat sedan dess, så jag visste inte alls hur han skulle vara den här gången.
Han var som förbytt.
Han hoppade från kanten gång på gång, simmade runt med sina puffar och kom han under vattnet hostade han bara skrattande fram att 'det gick bra' och älskade varenda sekund.
Roligt!
Han gäspade stort redan vid halv 7 och snarkade gott en halvtimma senare.
Nu får vi se till att komma oss till badhuset någolunda regelbundet åtminstone.

Dante möblerar om

Jag vet inte riktigt om vi har samma inställning till det där med inredning..

Höststäd

Nu har mitt inglasade uterum förvandlats från ett mysig rum för umgänge till vinterförvaringsplats för en massa grejer som utemöbler och Dantes lilla studsmatta.

Falskt alarm

Det var inte magsjuka. Åtminstone var det inga fler diarréutbrott efter de på dagis. Men som dagis påpekade så 'är det ju 48 timmar sedan senaste symptom' som gäller så det var bara att vara hemma med liten skatt både onsdag och torsdag.
Så vad gör man då, med en liten som kanske är kass, men ändå beter sig precis som vanligt?
Ja..
Man kan tillexempel klä ut sig till Ninja turtle.

Nämen hej fan, är du målad på väggen?

Idag ringde de från dagis vid lunchtid.
Dante var kass i magen, lös, ont..
Han fick hämtas asap!
Då var det vab igen..
Hoppas verkligen att det inte är magsjuka.

Man ska inte måla fan på väggen..

..iförväg.
Dante var världens duktigaste, finaste, goaste, roligaste, härligaste, bästaste, superljuvligaste lilla pojke igår när vi handlade en massa i affären.
Det behövdes inga mutor, ingenting.
Underbart!
Fast i ärlighetens namn är han så gott som alltid en mönsterkille när vi är i affären, det är sällan det är gnäll eller tjat tack o lov.
Det är nästan alltid när vi är fler och de små stimmar upp varandra som det blir tjafs. Och då är det kanske mest för att mamman inte har tålamod.. åh ångest, ångest, ångest.
Anyway, det gick hur bra som helst igår.

Men skyll mig själv..

Åh vad trött jag blir på mig själv ibland..
Jag borde ha kollat igenom kylen igår men det gjorde jag inte, och inser först i morse att Dantes mjölk är så gott som slut.
Precis som grönsakerna och lite annat smått och gott sådär.
Alltså behöver vi åka till affären idag, direkt efter jag hämtat på dagis.
Så måste jag åka förbi huset som jag passar för utlandssemestrare, och ta in post, vattna och sånt där.
Jag borde ha gjort det igår, men.. nä.. jag hann liksom inte med allt jag hade tänkt..
Dante kommer såklart tycka att det är superkul att flänga runt sådär och få middag i magen först strax innan läggdax. Säkert..
Så har jag huvudvärk som grädde på moset..

Brrr

Hösten är absout här.
Snålblåst och iskallt regn, 19 grader varmt inne.
Jag har dragit upp värmen lite och tänt sisådär 100 värmeljus.
Lite mysigt är det allt ändå.

Söndagsfix

Jag vaknade vid halv 7 ungefär.
Dante hade ju inte somnat förrän vid 23 nästan kvällen innan då vi var på kalajs, så han sov vidare, vaknade till och tittade på mig i tre minuter medan jag sov räv och somnade sedan om. Klockan åtta klev jag upp och Dante han sov till halv tio! Holy smokes!
Efter frukost och allt det där drog vi på oss arbetsstassen och gav oss ut trädgården.
Vi krattade löv, rensade, klippte ner en massa buskar och sånt som ska göras inför hösten.
Två minuter senare var gården täckt av löv igen. Alltså jag bor på fel sida vägen! Grannen mitt över har inte så mycket som ett löv på sin gård och jag hinner ju för bövelen inte kratta och sopa undan innan det är fullt igen..
Vi hade en del ärenden att uträtta men jag hann inte med riktigt, mat lagades och åts innan vi gav oss av hem till mormor May. Vi var där och fikade i en dryg timma, hem igen, och fixade med tvätten och sånt där bestyr, mat igen, Dante önskade pannkakor så pannkakor fick det bli och vips så är det kvällen.
Nu äter vi lite lördagsgodis..
Gud alltså, jag måste ta tag i mig själv..

En very najs kväll

Efter denna tur på stan var Dante helt slut, vi hade inte haft vagnen med oss utan han fick gå hela vägen (ja, jag vet, det var alltså inte ens min vagn de gnällde över så att jag hetsade upp mig i föregående inlägg). Han var superduktig, ett par korta turer på armen men annars knatade han på.
Vi var bjudna hem till Jenny och Ryan på kvällen och med dagens stimmande i färskt minne bäddade jag ner mitt frö och snart sov han gott.
Hos Jenny och Ryan fanns förutom deras små frön Lucas oc Elyssa, även Therese och Robert och lilla Wille.
Våra ungar lekte och lekte och lekte och lekte i timma efter timma och en enda gång fick vi medla då Dante och Wille ville ha samma bil och de drog åt varsitt håll samtidigt som de mätte sig i röststyrka.
Vi kunde sitta och babbla på som bara den och äta gott.
Hur jäkla mysigt som helst verkligen.

En tur ner på stan

Igår skulle vi åka ner till stan och möta upp kompisarna för att gå på teater med våra små frön.
Vi bestämde oss för att ta bussen ner, bara för att barnen tycker det är kul.
Åh, Dante var helt i extas och det var så himla jobbigt att vänta. Kan bero på att han har en mamma som alltid är ute i väldigt god tid, sådär så att man får vänta på bussen i en kvart, tjugo minuter ungefär..

Men åh vilken lycka när den väl kom och ännu roligare blev det när kompisarna steg på ett par hållplatser bort.

Sedan blev det inte lika kul för då klev det på ett gäng militanta kärringar som gafflade över att där fanns barnvagnar i vägen och herrgud de kunde inte komma fram och bjäbb, bjäbb, bjäbb. De kunde visst komma fram, de skulle bara hålla på och gnälla om att där var tre barnvagnar på bussen istället för två som faktiskt är max, enlig lag minsann. Jag kan ju som vanligt inte hålla truten, jag blir så sabla trött när jag hör sånt där tjafs som bara är tjaf för tjafsandet skull.
'Nä men vi slänger väl av en vagn då' säger jag.
'Ja, egentligen blablablabla' börjar militanta kärring nummer ett.
'Jamen herregud, sa jag, man kan väl hjälpas åt och det här löser sig väl, det finns ju platser!
Så började de gapa om att det minsann inte fanns sittplatser, och för all del, det fanns bara en till dem var i främre delen av bussen, vilka vi pekade ut med ett: 'men där finns plats, sätt dig där' (och håll käften, fast det sa jag inte, jag tänkte) och så var där helt tomt på folk i bakre delen, men det dög visst inte, nejdå, militant kärring nummer två fick fram mellan allt jävla gnäll:
'Du får flytta på dig så att jag kan sitta där' säger hon till mig och daskar till mig på armen.
Sittplatsen mitt emot mig var ledig.. Men det var väl själva jävelen!
' Jaaaadå, gapar jag, jag tar mitt barn vet du och flyttar på oss, det går så bra så herregud, varsågod och sitt' jag klampar på bakåt i bussen och förbi militant kärring nummer ett som envisas med att stå upp istället för att sätta sig på en av de tomma platserna, 'men gå och sätt dig då' säger jag med hög röst, 'stå inte här nu då, gå och sätt dig!!' 'Näedå' bjäbbar den sabla skatan. Jag har Dante i handen och vi tar oss bakåt i bussen och sätter oss. Väl där gapar jag till militant kärring nummer ett som lik förbannat ska stå att 'herregud, här bak är helt tomt ju!'
Ja, jag gapade nog lite till därbak i ren ilska men sansade mig tillslut..
Sabla sketkärringar.
Vi kom ju fram på stan iaf och gick på teatern, som handlade om att sluta med nappen. Riktigt gullig faktiskt.Efteråt blev det MacD med fem ungar och fyra mammor. Fem ungar som hetsade varann mer och mer. Fem ungar som blev jävligt stimmiga och drog igång varandra.
En unge fick ta en åktur i sin jacka ett par gånger när hans mamma lyfte honom i kragen.
Kan ha vart min unge..
Samma unge fick inte köpa lördagsgodis för att han inte lyssnat på sin mamma.
Vi tog bussen hem igen och jag sätter mig med Dante i knät brevid en äldre dam.
Vi växlade några ord sådär i ren artighet, så säger tanten:
'Egentligen får de inte ta med mer än två barnvagnar på bussen, det är för att gamla ska kunna komma på med sina rullatorer, det är lag på det!'
Nä nu jävlar...

Mellanväder

Den där perioden som infaller både vår och höst, då det är ganska kallt om morgonen men inte så himla kallt under dagen. Så himla svårt att hitta rätt kläder då.
Nu börjar det dra sig åt tiden då det är ganska kallt under hela dagen.
Idag morse var det 9 grader varmt (kallt) bara så idag fick Dante ta på sig sina höstkängor för fösta dagen den här säsongen.
Det fleecefodrade regnstället hängdes dit, men det ofodrade får hänga kvar lite till ändå..
Svårt det här med att veta vad som är lagom att ta på de små..
Men bara han inte fryser.
Jag fick så ont i magen då jag efter första vintern på dagis frågade fröken om de ville ha Dantes termobyxor och vinterjacka att ha där som extra. Han skulle nog ändå växa ur det till nästa säsong.
Hon blev jätteglad och sa att 'ja, gärna vi har alltid barn som har för lite på sig och fryser'.
Alltså va fan.. vad är det med vissa föräldrar?
Så hoppas man ju att dagis säger till dem att skaffa lite varmare kläder men det kan ju vara känsligt sånt där kanske..
Ja, nu spårade jag iväg här men vad jag ville ha sagt från början är väl att, det lackar mot vintern..

Smaken är som baken

Jag har läst mycket om den där serien 'True Blood', bla på grund av att sveriges hollywoodexport, den vackre Skarsgård är med i den och vampyrar sig.
Så säger kompisen att hon kollar på den och tycker den är superbra.
Igår när jag skulle stänga av tvn bläddrade jag lite och hamnade av en händelse i just det programmet.
Spännande, tänker jag, nu ska jag kika lite då.
Hahahahahahahahahaha vilken jävla dynga.
Not my cup of blood..

Vabeli vab

Vilken natt.. Dante var himla orolig och hostade en hel del.
Vaknade och var ledsen och fick hostmedicin som han tog efter lite övertalning.
Min tappra soldat.
Idag har vi vart hemma och kurerat liten.
Han har vart riktigt pigg.. hostat lite men ingen feber.
Mysko det där, men det är ju bara att vara glad för det såklart.
Imorgon blir det dagis igen.

Mr ninja turtle. Stenhård. Superläskig. Mmm.

Uh oh..

Dante har en skällande, hård hosta nerifrån bröstet..
Inte så han storknar men ändå.. flåsar lite rossligt fast ändå ihåligt på något sätt.
37.6 i temp. Inte direkt feber men absolut förhöjd temp då han har strax under 37 i normala fall.
Det verkar bli VAB i morgon..

Jag har lösningen!

Ett par nya svarta stövlar hade gjort susen för mitt taskiga humör!
Jag känner det i hela min kropp.
Måste nog kolla lite på utbudet.
Drömma går ju.

Get an effing grip

Jag känner mig trött, sur, lat, tjock och jävligt irriterad i största allmänhet.
Hatar att känna mig sådär.
Gissar att Dante inte heller är särskilt förtjust i mig just nu då mitt tålamod inte är speciellt långlivat.
Stackars min skatt..
Jag måste rycka upp mig, det är fan inte okej att låta mitt taskiga humör gå ut över honom.
Inte ett jävla dugg okej.

En riktig måndag

Måndagar är väl inte den roligaste och piggaste dagen på veckan kan jag tycka.
Inget annorlunda med den här veckans måndag.
Vi städade ur bilen när vi kom hem, eller, jag städade bilen, Dante låg på mage i tvättstugan och tittade i sina böcker han fått med hem från kompisen i helgen.
'Stora maskiner', 'Lilla röda traktorn', lastbilar' och allt vad de nu hette, ojoj vilken lycka.
Bilen dammsögs och tömdes på skräp men när den skulle tvättas utvändigt insåg jag att de munstycken jag har nu är för stora, sedan rörsnubben bytte även utekranen vid renovering av tvättstugan.
Istället satte jag igång tvättmaskin, dammsög inne, packade upp efter helgen och allt det där roliga man har att pyssla med.
Lagade mat, diska, stoppa skatten i badet, natta fröet, duscha, vika torr tvätt och lägga undan den, hänga upp en ny omgång och sedan fastnade jag , stående, vid tv:n och Hollywoodfruarna. Alltså de där damerna är... speciella.
Så blev det inget mer vettigt gjort den här måndagen.
Nu måste jag snart ta och sparka igång mig och ta tag i nästa projekt..

Mysigaste helgen!

Jag och skatten fick en spontaninbjudan på onsdagen om att hälsa på kompisen över helgen.
Ja, klart vi kommer! Gu så kul!
Vi packade in oss i bilen, laddade för de 40 milen det är dit..
Fröet kollade dvd en timma, somnade i nästan en timma och kollade i böcker i ännu en timma innan han var kissnödig.
Vi stannade och sprang stelheten ur benen en stund innan vi fortsatte vidare.

Mammas stålman.

Lekparkslek med de stora tjejerna.


Möcke godis blev det. En del vin oxå men det tog jag inget foto på..





Denna fantastiska skapelse har kompisen och de snickrat ihop till deras hästtokiga dotter. Visst är den hur cool som helst! Dante var översalig där han drogs omkring på den med ridhjälm på och spö i hand.

Vi gav oss av hemåt igen på söndagen med alldeles för lite sömn i bagaget. Det krävdes två bensträckarstopp och en himla massa koffein och socker för att mamman skulle orka köra alla milen. Dante sa inte ett endaste gnälligt pip därbak. Han är ju världens duktigaste bilåkare! Vi gav oss av strax före två på dagen och vid sjutiden, då vi ännu inte kommit hem och det var alldeles mörkt ute frågar han: 'Mamma tar det lång tid innan vi är hemma nu?' 'En liten stund till men inte så jättelänge' svarar jag. 'Okej'. Min stålman.
En supernajs helg har vi haft, en jäkla massa skratt blir det ju som vanligt, sena kvällar och gott vin, så nu är man helt död i några dagar. Värt varenda gäspning!