Packandet och väljandet fortsätter

För varje låda jag fyller, för varje pryl jag bär ut i dressingroomet undrar jag hur fan jag ska få plats med allt på några futtiga kvadratmeter..

Så här ser kaklet ut som jag nästan bestämt mig för, i utförandet som är närmast i bild. Det kommer inte fram på bilden riktigt med det är en mettalicyta på så i vissa ljus blir kaklet helt silvrigt nästan. Syns lite på de ovan. Modellen näst längt upp är samma färg som den närmast, alltså den jag kommer ha om jag bestämmer mig för denna.
Frågan är nu om detta blir för 'glittrigt' tillsammans med en vit högblank lucka och vita blanka kakelplattor runtom denna gråmetallic? Trots sitt glittriga yta har den ju ett 'rufft' utseende som jag gillar mycket och den är ju inte så himla glansig eller glittrig i alla ljus..
Svårt...

Ibland har man tur

Igår kväll var det såklart packa, flytta saker och rensa som stod på schemat.
Det blev några sopsäckar med bråte redan nu.
Idag var jag iväg på lunchen för att försöka bestämma mig för vad för kakel jag ska ha i köket.
Så himla svårt att välja mellan alla fina sorter men jag lånade med mig tre olika alternativ.
Jag smet ut till köksleverantören för att låna med mig ett prov på bänkskivan så att jag kunde testa tillsammans med kaklet.
De hade visst fått in nya bänkskivor...
Alltså jag måste ju kika ialla fall...
'ska du ändra dig måste du ge besked idag' säger köksförsäljaren och jag rister till lite i skorna.. Så det finns en möjlighet.. åhh denna beslutsångest!
Ja jag bytte bänkskiva. Fatta lyckan när det finns en som är så nära exakt det jag var ute efter när jag letade bänkskiva från början. Den jag valt var ett 'ja, den är helt okej även om den inte är helt hundra det jag ville ha' alternativ. Ibland har man en sån himla tur!
Jag tror dessutom att jag även kom till ett beslut gällande kakel!
Ofattbart. Men plötsligt händer det.

Dags att sätta fart på allvar

Om två veckor kommer snickaren med stora slaäggan, hammaren och allt vad det är för att dra igång renoveringen av mitt hem.
Innan dess måste jag packa och riva.
Packa ihop köket, Dantes rum, hallen och vardagsrummet.
Typ hela huset alltså.
Alla möbler och innehållet i alla skåp och lådor ska rymmas i mitt sovrum och dressingroomet är tanken.
HAHAHAHA!!!
Compact living har aldrig varit min starka sida men jag lär fanimej få öva nu.
Den här veckan ska packning och tömning av hus vara klart så att jag kan börja riva nästa vecka.
Jag fick gjort en del igår men idag måste jag lägga in en mycket högre växel om jag ska hinna klart.
Bara att spotta i nävarna alltså.

Vrooom-så var helgen över

Så var det redan tisdag och helgen känns märkligt avlägsen trots att den just var här..
Härlig var den, även denna helgen.
Dante har hängt med sin kompis Lucas och hans familj på alla möjliga ställen både på fredag och lördag.
Jag bjöds på mat hos dem på fredagen och på lördag var det hemma hos mig det bjöds på middag.
Söndagen blev en ganska så lugn historia, min kille ville se ett F1 lopp och jag gjorde sällskap i soffan, iaf lite stötvis. Jag har inte ro i kroppen att bara ligga utsmetad sådär någon längre stund.
En promenad framåt kvällskvisten och fika hos mormor och morfar blev det oxå innan kvällen kom krypande. Fröet var helt förbi av trötthet och somnade som en stock efter en härlig händelserik helg. Jag drog med mig täcket, lade mig på killens arm i soffan för att glo på Beck men snarkade nog ganska omgående. Somnade i soffan.. alltså det var åratal sedan sist.

Fredagsfin

Fröet har tillverkat ett halsband till mig. Så fint.
Att det syns att jag inte sovit på flera nätter... inte så fint..

En dag på dagis

Jag tillbringade onsdagen med Dante på dagis.
Jag var där för att se hur allt funkade, med 'problempojken' och ja.. för nyfikenhets skull överhuvudtaget. har tänkt göra det sedan Dante var liten... Och det skadar ju inte att ha lite på fötterna när jag ska försöka driva frågan om extra resurs dit in osv..
Intrycken var både positiva och negativa..
Jag tyckte nog att de hade ganska så bra koll på 'P', man kan ju omöjligt vakta varje rörelse, det förstår ju jag med, men det var ändå...okej.
Mitt frö var allt en retsticka vid tillfällen och då får man kanske skylla sig själv om man får något tillbaka.. Inte en avbiten arm kanske men man kan ju inte komma och gnälla om 'P' puttat honom när han var den som med flit blockerat vägen för honom tex.. Sedan är ju 'P' oberäknelig och gjorde helt oprovocerade utfall oxå. Inte konstigt att barnen blir rädda då..
Däremot kunde jag ju ha mycket mer att önska i övrigt.. fri lek i all ära men herregud man får väl kanske lägga sig i och styra upp i vissa situationer kan man tycka?
Vid flera tillfällen då det blev gruff barnen emellan står förken brevid och säger
'inte bråka, lös det istället'
Barnen är mellan 2-4 år! Doh!
Kan hända de behöver lite hjälp att lösa det??
Det var ingen uppstyrd lek alls under dagen utan enbart något som hette 'valtavla' där fanns olika aktiviteter uppradade, barnen satte en lapp med sitt namn vid den aktivitet de vill göra och sedan var det bra med det. Då skötte de sig själv. Ingen samling. När vi var ute var det samma sak där, alla lekte vind för våg. Och det är helt okej tycker jag, en stund. Men man märker ju tydligt när de kan behöva en liten puff av hjälp, när det gått en stund och de bara börjar driva omkring lite planlöst sökande, stöter i varandra och börjar gnälla.
Jag lade mig i då med 'kolla en boll, gör en tunnel med benen och rulla bollen, sist i kön rullar nästa gång, turas om'
Ja mer avancerat än så var det inte och de hade jättekul med det en lång stund. Fröknarna stod och tittade på och sa 'åh du skulle vart här varje dag'
Tack, men nej tack. Det där är ert jobb.
En kompis var där vid ett annat tillfälle på dagsbesök och hade samma sak att berätta. Jag hade kanske förväntat mig att de skulle visa sin allra bästa, mest kreativa sida en dag då jag var där men näe.. det verkar som om det är så dagarna är där.
Det känner jag mig inte så himla nöjd med..
Inte lätt det här alltså..
Om ett par veckor flyttar de in i ett helt nybyggt dagis och Dante ser fram emot det som bara den så jag avvaktar lite för nu.. såvida han inte säger något mer eller att något händer såklart.
HOPPASJAGGÖRRÄTTHOPPASJAGGÖRRÄTTHOPPASJAGGÖRRÄTT ...


 

Jobbiga samtal

Idag morse när vi gick till dagis höll Dante hårt i min hand, han gick med långsamma steg och lite hängande huvud.
'Jag vill inte mamma' sa han tyst när vi var framme vid dörren.
Vi stannade utanför och pratade lite. Efter en liten stund fick han syn på sin kompis genom fönstret och gick med på att gå in och leka med honom..
Jag fick bita mig i läppen med gråten i halsen.
Idag ringde jag till kummunkontoret för att kolla upp hur man går tillväga om jag vill byta dagis för Dante.
'Inga lediga platser, ställ dig i vanlig kö..'
Fanfanfanfanfan

En härlig helg

I fredags bar det av till Småland där det vankades nya fina bekantskaper, kräftfiske, umgänge med bästa vänner, superrolig fest, väldigt lite sömn och en massa kärlek.
När jag åkte hem på söndagen var det med ett lyckligt leende på läpparna.
Och en himla massa godis i magen..

Så gör vi ett nytt försök..

Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget <3>Ja jag var ju på möte med personalen och vad kom vi fram till inte mycket..
Man kan inte flytta på 'problemet', man har redan satt in extra resurs på avdelningen för hans skull.
De ska försöka ha bättre koll men gör redan så gott de kan. De förstår mig fullt ut och tycker inte heller att situationen är ok. De kan inte se att Dante är mer utsatt för den här pojken än de andra barnen..
Som jag sa till personalen har jag aldrig någonsin sagt till Dante att det är okej att slå tillbaka, men för fösta gången är jag på vippen att göra det.. säga till Dante att ge 'problemet' en redig käftsmäll så kanske han lämnar honom i fred.. Jag har inte sagt så.. Än..
Kanske är Dante mer känslig för hans påhopp tack vara hela situationen från i våras.. jag vet inte.
Oavsett vad det är så är det inte ok med Dante och det måste vi ju ta på allvar.
Jag talade med rektorn och hon lyssnade på min svada, sa hm, ja, ok och att hon skulle prata med personalen på avdelningen.
Jag ansåg att det behövs ännu mer resurs på avdelningen, det fick de ju ivåras och då var situationen mycket annorlunda tyckte personalen och jag med, jag hörde ju inte ett pip från Dante om att han inte ville gå eller så..
Fröken lovade att tala med Dante, att hon skulle tala om att hon skulle ha extra koll på 'problemet' och att Dante skulle säga till fröken omedelbart om det inte kändes okej.
Jag fick det mindre trevliga uppdraget att försöka övertala honom att gå till dagis överhuvudtaget..
Men, så har jag ju världens bästa vänner; Therese som har Wille på samma avdelning som Dante och vi kom överens om att mötas upp på parkeringen så grabbarna hade sällskap in.
Sagt och gjort. Det gick tack och lov jättebra och igår kväll berättade Dante vad fröken sagt om att passa problemet extra. jag frågade om han kände sig rädd ändå och nu sa han nej.
Så himla skönt!
Jag ältar fram och tillbaka om jag ändå ska byta dagis innan det händer något mer eller om man ska avvakta.. Så jävla svårt..
Men hör jag det minsta pip igen om att 'problemet' rört Dante eller att han inte vill gå dit, då byter vi dagis. Utan tvekan.

Nu räcker det

I fredags när jag hämtade Dante från dagis kommer fröken och ställer sig bredvid mig. Ser på henne att det är något..
'Det hände en incident idag' börjar hon och berättar att Dante fått ett rejält bett i överarmen av samma barn som han tidigare varit utsatt för. Det barn som har speciella behov, som Dante i våras var satt tillsammans med, ensam, i någon typ av uppfostringssyfte.. som gick så långt att han hysteriskt skrikande vägrade gå till dagis. En 'situation' eller en period som personalen i efterhand vid vårt samtal erkände att de inte hade skött särskilt bra..
Han hade ju en jobbig period igen nu och jag talade med dem då ju.. sa att Dante igen nämner detta barn som anledning men att jag förutsätter att de har koll efter det som hände i våras. Jadå, de hade de..
Men uppenbarligen inte tillräckligt.
Jag inser att man inte kan ha hundraprocentig koll MEN jag anser att när man med facit i hand skött en situation så himla illa, att man vet att man utsatte ett barn, i det här fallet Dante, för det som man gjorde, att man då, när Dante nu igen inte vill gå till dagis, att han igen nämner denna pojke som en anledning till detta, när jag ringt och specifikt tagit upp det, att man då har örnkoll just nu.
När fröken sa detta till mig blev jag förstås bedrövad.. men jag sa inte så mycket, frågade om den där extrainsatta personalen de fått pga det som hände i våras nu var borttagen. Det var den såklart. Tillfällig lösning, ett plåster på såret precis där och då..
När vi sagt hej då och kom till bilen brände tårarna bakom ögonlocken..
Vi talade om det på kvällen jag och Dante och så ledsen han blev.. han berättade hulkande att han var rädd för den här pojken, att han försöker att springa ifrån honom men att han bara springer efter, att han puttas och slåss och att han idag hållit fast honom. 'Han bet mig mamma.. det gjorde jätteont och jag skrek men han slutade inte.. mamma jag vill riva mig, jag har ont i magen och jag har ont här (pekar på bröstet) och jag vill riva bort det, jag är ful och tråkig mamma' gråter han.
Jag går sönder inombords.
Jag kramar och tröstar och säger att han är det finaste i världen, att han är stark som stålmannen och
det där känslan kan han slå bort när den kommer, att han ska tänka att den där känslan inte är riktig utan bara vill luras, att den ljuger och att han ju har många kompisar som tycker så mycket om honom..
Jag vet att jag inte kan låta honom gå tillbaka dit.. jag kan inte leva med att låta honom gå dit, och utsätta honom för..ja, mobbing eller övergrepp eller vad man ska kalla det.. det går inte..
På måndag blir han hemma och jag har en del samtal att ringa.

Näe..

..det blev ingen joggingrunda igår.
Istället var jag lite plåtslagare och lite snickare innan jag bytte från arbetsbralla till förkläde (bildligt talat) och stod vid strykbrädan en stund.
Röjde ur lite i garderober och garage så nu är bilen full med bråte som ska slängas.
Sedan kroknade jag och satt på en pall i köket och glodde på 'Project Runway' på datorn med dålig uppkoppling och ett sjukt godissug.
Idag blir det fredagsmys med fröet. kanske kanske kan det slinka ner lite godis då.
Med största säkerhet gör det det.

Lite gnäll

Jag har förbannat ont i magen idag.. så där molande, läskig ont så man vill krypa ihop, lägga en varm kudde på stackars magen, krypa ner under ett täcke och bara sova bort eländet.
Men se det går ju bara inte.
Jag knaprar således piller som inte hjälper tillräckligt och rensar jobbets godisburk på geléhallon, som jag i vanliga fall aldrig skulle plocka till mig..
Meningen är att jag ska jogga rundan idag..
Vi får väl se hur det blir med det.

Dagens teckning

Dante ritade ett piratskepp. Med kanoner, flagga och, såklart, pirater.

Fint.

Vems är detta stora barn

För det kan väl inte vara min son som  ligger på golvet och skriver sitt namn på papper..

Eller som igår då han stod med sin 'skjutare' där man stoppar i åtta stycken skumgummistavar i framtill som man skjuter iväg. han hade stoppat i fyra stavar.

'Jag kan inte hitta de andra stavarna mamma'

'Jag undrar om inte de låg på bänken ute i köket' svarar jag

'Var det fyra stycken då?' frågar han

'Ja..' svarar jag och tänker att inte kan han väl plussa..' hur vet du att det är fyra på bänken?'

'Därför det ska vara åtta stycken i här och det är bara fyra i där nu' säger han och pekar på sin skjutare.

Jaha, så nu kan han plussa ihop enkla tal med..

HUR FORT GÅR DET??

Önskar

..att man kunde ta bort allt jobbigt för människor jag har kära.. önskar jag kunde säga precis de rätta sakerna som gjorde allt bättre, önskar jag kunde vara där på precis rätt sätt..
Jag kan åtminstone erbjuda en axel att gråta mot, att krama om och att villigt lyssna i evigheter om så behövs..

Lite shopping

Igår åkte jag, fröet och mormor på en liten shoppingtur efter jobbet.
Vi handlade några presenter inför kommande kalas och möten, ett par brallor till mig och en festtopp minsann.
Vi får väl se om den kommer till användning..
Jag som ju ska hålla diet åt både pommes och glass... gu så duktigt.
Ingen träning igår, istället strök jag kläder och städade lite, pratade i telefon..
Ja sånt där småpill som man styr med jämt och ständigt.

Egentid

Mormor saknade sitt lilla barnbarn och undrade om han inte ville komma och hälsa på en stund igår eftermiddag. Så kunde ju jag träna eller något under tiden. Om jag ville.
Det klart att han ville. Det klart att jag ville.
Så blev det, fröet var hon mormor medan jag fick till ett alldeles finfint styrkepass som avslutades med löpning på bandet.
Så himla skönt.

Kräftskiva

I lördags var det dags för den årliga kräftskivan i Säve.
Vi var 90 pers som stojade och hade hur kul som helst. Precis som vanligt.
Dante var med i en 'käka godissnöre fortast utan att hjälpa till med händerna' tävling.
Minst av de tävlande stod han i mitten och tuggade för allt vad den lilla munnen klarade av.
Så bet han av snöret..han blev stående och tittade på de andra barnen som tuggade febrilt, han flackade osäkert med blicken.. jag knäböjde framför, 'ta du upp snöret igen och fortsätt'. Han kastade sig i min famn och storgrät.
' Men jag får ju inte ta det med händerna.. mamma jag förlorade' åh så ledsen han var..
Lilla älsklingen..
Vi stannade över natten och efter en urmysig frukost med alla andra som sov över satte jag och fröet av mot IKEA.
Man får passa på när man är i närheten liksom..
Så nu är handtagen till köksluckorna inhandlade.
Ja det hade de varit om det inte varit så att jag räknat fel.. det får bli en (tjugofem) tur till alltså.