Än så länge vinner jag i muskelstyrka

Igår när jag kom till dagis var det en lycklig liten kille som stod upp på en sån där bildäcksgunga och gungade jättehögt.
Stod upp på gungan! Hur stor är han?? Och hur fort går det??
Jag hinner ju inte med!
Han var helt salig där han stod upp och gungade och gissa om han var sugen på att sluta med det och följa med hem... Nej, just det.
Han fick hålla på en liten stund, men efter flera minuters försök att få honom att stanna och komma ner från gungan, stannade jag den helt sonika. Det vrålande barnet fäktade ilsket mot mamman och det skulle han ju inte ha gjort.
Han plockades upp i mammans famn där han hängde horisontalt i mitt supergrepp och vrålade ilsket över sitt nederlag medans jag tackade fröken för idag, ses i morgon och hej då.
Jag kände hur en och annan förälder stirrade efter mig men I couldn't care less. Jag är mamman, jag bestämmer. Tar jag inte fighten nu, kommer jag få ett helvete senare det är jag övertygad om.
Och jag vägrar att fjäska, gulla, medla och lirka med honom varenda gång. Skriker han så skriker han, det är okej att han blir arg om han inte får som han vill, det kan jag acceptera, det blir ju jag oxå, men man får inte bete sig hur som helst bara för att man är arg.
Och man ska lyssna på sin mamma. Och man ska göra som hon säger oxå. Helst direkt. Där har vi lite att jobba på..

My favourite waste of time..

När vi åkte till dagis frågade Dante vem som skulle hämta honom på eftermiddagen.
Jag skulle ju hämta precis som vanligt.
Men han ville att mormor skulle hämta..
Vad är det för mormor-fas han fått plötsligt?
Jag frågade henne om hon kunde hämta och som tur var kunde hon, när jag ringde för att informera dagis hade Dante redan berättat att mormor skulle hämta.
Detta gav mig tillfälle att ge mig av på lite äventyr efter jobbet. Närmare bestämt köpcentrat.
Några nödvändigheter inhandlades, Dante fick 2 par byxor, en tröja, kalsonger och ett par skor. Skorna var inte absolut nödvändigt kanske men vem kan motstå ett par basketkängor i svart (fejk)skinn liksom? Ah, dör så fina! Och billiga, så det var bara att slå till.
Jag utnyttjade ännu ett presentkort och köpte mig ett par svarta stretchjeans i lite blank look. Filippa K för det inte så billiga priset av 1100 sek.
Men, dessa byxorna var helt jävla magiska att få på sig och jag vet att jag kommer använda dem var och varannan dag, då svarta, smala strechjeans är min favvolook och de jag har är grådassiga av att ha blivit tvättade ett tusental gånger ungefär.
Värt det alltså, och särskilt när jag hade presentkort på mer än hälften, lövin' it!
Lite drygt en timma spenderades i klädaffärerna innan jag gav mig av hemåt igen för att hämta min skatt hemma hos mormor.
Hjälpte mormor att dra slingor i håret innan vi åkte hem till oss för att packa upp alla fynd och styra med dagens måsten på hemmaplan.

Fick ett ytterst ovanligt infall och modebloggar min makalösa jeansröv i tajta, lite blanka, dyra, nya favoritbrallor. Fast jag är ju en så sabla kass fotograf att jag såklart har fel inställning eller något på mobilkameran så att de inte alls ser särskilt blanka ut. Inte särskilt svarta heller.. En röv bara.. Äh..

Mamma, jag kan flörta!

Ja, minsann!

Inte direkt någon Hollywoodfru..

Igår eftermiddag ösregnade det här.
När jag svänger in på gården hemma ser jag hur det svämmar över i hängrännan på framsidan.
Just det ja.... den skulle jag ju ha rensat.
Jaha, det vara bara att dra på oss regnkläder och dra fram stegen.
Jag fick rafsat rent däruppe och tog ett varv runt huset för att kolla när jag ändå höll på.
Dante tjöt lyckligt och doppade sig i diket, körde runt i vattenpölarna med sin lilla snöskyffel och så gjorde vi små båtar som flöt iväg med en väldig fart.
Han var inte alls redo att gå in när jag var det men tråkmamman tvingade honom..
Han är lite för liten ännu för att vara ute och ensam leka i ett dike fullt av vatten och jag är för gammal för att orka hålla på i evigheter.
Jag lägger in veto.

Slöhög

Söndag.
Jenny undrade om vi ville följa med på bio, men jag tackade nej, var tvungen att klippa gräset och helst röja en jäkla massa i min vildvuxna trädgård.
Klippte gräset gjorde jag, röjde altanen och ställde in utemöblerna, alltmedan Dante sprang runt benen på mig. Det tog några timmar och sedan tog krafterna slut.
Jag var verkligen helt färdig.
Fick i oss lite middag och piggnade väl till lite, men jag kände mig verkligen inte helt hundra.
Jag tvingade mig att gå bort till lekparken en stund och hur jobbigt är det liksom? Inte ett jäkla dugg.
Eftersom jag inte vill att Dante ska sitta och glo på tv dagarna i ända så är det bara att rycka upp sig och släpa iväg hängröven..
När Dante skulle nattas var han såå ledsen, 'jag vill att mormor ska natta mig! jag ääälskar mormor' grät han.
Lelle gubben..
Han har gjort det några kvällar men jag har lyckats prata bort honom, men igår var det som förgjort. Så vi ringde mormor som såklart kastade sig i bilen och kom på stört för att natta flingan.
Tur att hon bara bor några hundra meter bort..
Resten av kvällen spenderades i ett mer eller mindre vegetativt stadie. Rörde mig fan inte mer än nödvändigt.
Usch.

Myslördag

Idag har vi haft en riktigt härlig dag.
Den började med att jag kände ett litet gos som kröp in under mitt täcke, lade armen om min hals och gnussade in näsan under örat på mig.
'Du är min allra bästa mamma'
Så hög mysfaktor att man nästan sprängs.
Vi gjorde oss klara och gav oss av till Emaus.
Vi herjade runt i en timma innan vi fick sällskap av Jenny, Lucas, lilla Elyssa, Therese och Wille.
Lek, fika, mera lek och bus i över fyra timmar blev det innan vi gav oss av hemåt igen.
Vi var hemma och lämnade bilen, tog fram vagnen och promenerade hem till Jenny, Lucas och bäbisElyssa.
Fika, mat, efterrätt en massa lek och mycket babbel blev det innan vi knallade hemåt i kolmörkret.
Klockan var halv nio, så det var inte direkt natten, men fan vad allt är läbbigare bara för att det är mörkt ute.
Ett gapigt ungdomsgäng höll på att skrämma vettet ur både mig o min skatt.
Jag försöker förstås spela orädd och cool för fröet men inombords darrar jag lite och ser värsta scenariot för mig. Alltså att vi bli överfallan, rånade och gud vet allt för vidrigheter.
Men, vi kom hen utan minsta skråma.

Yyeeehaaa

Festlokalen

Precis innan gästerna anlände.


Jo, det tog lite tid och muskelkraft att sätta ihop det där tältet..
Nu, ett minne blott.

Bus med Ella

Små krafter tar plötsligt slut efter en hård dag

Idag var vi alltså lediga sådär helt appropå.
Ett gyllene tillfälle att äntligen ta ner det där monstret till partytältställning.
Så fick det bli, det var ett satans jobb att få upp det, men ganska smärtfritt att få ner.
Ett sabla rännande upp och ner på stege och sånt men jag var åtminstone inget svettigt människovrak när allt var klart som jag var när det sattes upp..
Vi lastade bilen full med alla dessa järnstänger och det mesta av själva tältet men sen var det fullt.
Vi gav oss av till jobbet och lastade av allt.
Där hade pappa turen att vara så han belv haffad på stört, övertalad att ta med kärran hem så lastade vi den full med borden, en drös med stolar jag lånat från jobbet till festen och en massa bråte att slänga i containern.
När vi lastat kärran full var både jag och Dante helt svaga av hunger och ryggont men fick hålla ut tills allt var avlastat där det skulle vara.
Fy faen så gött att få det gjort!
Hem och laga sen lunch som vi slevade i oss med enorm aptit. Dante käkade potatismos som aldrig förr.
Jag hade lånat hem en sådära golvtvättmaskin från jobbet som jag körde ett varv med, hängde tvätt, bytte lakan och grejade med lite av varje sådär. Mormor kom förbi på en snabb kopp kaffe och frågade om vi ville komma och käka mat senare med dem och kusinerna.
Jo, det ville vi ju.
Men jag ringde och avbokade. Dante var helt superslö och jag hade ingen lust att släpa iväg honom på något om han inte var så pigg. Blir aldrig bra.
Han ville sitta i knät och kolla lite på tv, så det gjorde vi.
Han slocknade i mitt knä.
Med chipssmulor i hela ansiktet och chokladmjölkfläckar på tröjan.
Så nu ligger han och gnider in det i de rena lakanen med oborstade tänder sött sovandes.
Heja mamman.... not.
Jag känner för att göra honom sällskap i ungefär samma stadie.. Men nä, någon måtta får det vara.

Noll koll

Hämtade mitt frö på dagis igår, sa 'hejdå ses i morgon' till fröken och skulle till att gå.
'Nej, imorgon har vi ju stängningsdag, ses på måndag' säger fröken.
Hoppsan.
Det hade jag visst helt missat.
Ordning o reda ja..
Eller..nej.

Nya projekt

Kvällar som den igår är visst sköna att ha sådär inemellan.
Men jag blir så vanvettigt rastlös, känner mig ensam, uttråkad, eländig, lat, vill äta en massa onyttigheter..
Alltså ger det mig bara en massa negativa känslor istället för att känna att det är skönt att slappna av och vila.
Jag vet inte varför.. men så är det.
Alltså behöver jag nya projekt att sätta tänderna i. Jag tänkte att kroppen kan bli nästa projekt. Att ta tag i den den där hemmaträningen.
Ja, där ska skärpning till.
Och köket ska piffas upp lite, tänkte riva ett skåp och bygga nytt bar/köksbord..
Men först ska tvättstugan göras helt klar, bara några dörrfoder kvar och det där överskåpet ovanför torkskåpet som ska fixas.
Jag behöver ha saker att göra, annars blir jag deppig..

Latar mig

Fröet hade inte sovit middag på dagis igår.
Det märktes, han var helt lealös av trötthet.
Det tog inte många minuter för honom att somna när jag nattade den lilla tröttmössan redan innan kl 7..
Så hade jag alltså en hel kväll, massor av timmar att få en massa saker gjorda.
Men jag fick inte gjort så mycket utöver det vanliga plocket med disk och tvätt. Stod och klurade på hur jag ska bygga ett 'skåp' ovanför torkskåpet, vad jag behöver för grejor, vilka mått, hur jag ska få till det snyggast och sånt.
Men annars satt jag mest på hängröven.
Doktorn sa ju att jag skulle ta det lugnt ett par dagar med tanke på den där kratern jag har i huvudet, så att det inte börjar blöda igen.
'Ett par' betyder ju två, så igår var det på doktorns order alltså..
Ikväll är det upp till mig.

Sugen

Jag är helt makalöst sugen på kräftor och räkor.
Kanske ska unna mig lite till helgmyset..

Förlåtelse

Det här med förlåtelse kom jag att fundera på.
Hur människor kan förlåta vissa saker som andra gör emot dem.
Till exempel vid en intervju på Oprah show jag såg för evigheter sedan.
Det var en kvinna vars dotter blivit våldtagen, plågad och mördad av en (jävla dåre) man.
Kvinnan hade träffat honom, förlåtit honom och 'gått vidare'.
Sådana där historier av olika slag hör man talas om eller läser om i tidningar osv då och då, och varje gång känner jag mig lika chockad över att 'offret' säger att det förlåter gärningsmannen.. Jag står med öppen mun och skakar på huvudet.
Jag fattar inte.
Varför i helvete skulle man vilja förlåta?
För att få ro i själen säger de.
Får man någonsin ro i själen igen om ens barn blivit mördat, om man blivit våldtagen, om man behandlats som skräp eller vad det nu kan vara?
Skulle någon ha ihjäl Dante, om det så var ett rattfyllo eller en knivmördare eller vad det nu kan tänkas vara, så skulle jag aldrig i helvete förlåta det.
Inte en chans.
Det finns saker som människor gjort mot mig som jag aldrig i livet skulle förlåta, och det handlar inte om mord direkt.
Jag kan hälsa på människan, prata med och kanske till och med vara trevlig emot, men jag skulle aldrig någonsin förlåta det den här personen gjort.
Aldrig.
Får det mig att må sämre?
Inte vet jag, det är inte så att jag ligger vaken om nätterna och tänker på det direkt, men det klart att tankar på det kommer upp ibland och jag blir så in i helvete förbannad.
På hur människor kan behandla varandra, hur en person kan trampa en annan sönder och samman och sedan gå därifrån utan att vända sig om. Utan att bry sig.
'De vet inte bättre, de är sjuka i huvudet'
Ja det tror väl fan det, man mördar ingen eller behandlar andra som värdelöst skräp om man inte är sjuk i huvudet.
Men att förlåta dem för deras handligar?
Näe.. jag kan inte förstå det..
Är det bara jag som känner så här?
Är alla andra så sabla heliga och storsinta att det skulle förlåta någon som gjorde dem illa på djupet?

Dagens Mr Fix it

' Lagar' vårt (icke) vingliga köksbord.

Hål i huvudet

Idag går jag runt med ett hål i huvudet, ett hål på magen och ett på ryggen.
Tog bort några leverfläckar igår.
Den där i huvudet blödde som satan så jag såg ut som ett olycksoffer med håret fullt av blod när jag äntligen kom mig därifrån. Fick ligga en lång stund på britsen medans läkaren tryckte med en kompress och försökte stoppa blodet.
Idag är det en stor krater där, ser läbbigt ut, men det läker ju och den där läbbiga grejen jag hade där innan var inte heller särskilt charmig.
Ett gigantiskt minus i det hela är ju att det följde med en tuss ytterst välbehövligt hår samtidigt de tog bort den där vårtan eller vad det nu var.
Aldrig får man vara helt nöjd.
När jag visade mina plåster för Dante lade han pannan i djupa veck, frågade vad jag gjort, om det gjorde ont och så skulle han förstås blåsa bort det onda.
' Vi får vara försiktiga med dig i dag då mamma så det inte blöder mera'
Älskar ihjäl honom.

En sådan där morgon..

Vilklen skitmorgon. Allt bara jävlades, jag var på vippen att göra en festlig brasa av innehållet i min garderob så där på morgonkvisten, innan jag fick på mig något svart, pyjamasliknande skit. Virar en färgglad scarf runt eländet och biter ihop.
Den andra personen i hushållet var inte heller på något direkt strålande humör och protesterar mot det mesta.
Mina nerver..
Röster höjdes, tårar rann och torkades och allt lugnade sig tillslut, men jag blir så jäkla trött och ledsen på sådana här morgnar..
Försenad till jobb blev jag dessutom..
Snart dags att åka för att ta bort några fula leverfläckar, måtte nu det gå bra då.

Läkarbesök och lite renovering

Igår var det dags för ett nytt besök hos allergiläkaren.
Jag blir helt vattnig i ögonen av stolthet när min skatt låter sig kläs av, vägas, mätas, lyssnas på, tittas på, klämmas på utan ett endaste pip i protest.
Han gör precis som doktorn säger med ett leende på läpparna.
16,8kg tung och 99 cm lång är mammas ståtliga pojke numera.
När vi var klara där var vi tvugna att åka till det där köpcentrat igen. Inte en endaste protest eller gnäll där heller. Sånt kan göra en mamma lycklig.
När Dante somnat borrade och skruvade jag fast handtagen på dörrarna i tvättstugan.
Blev jättebra. Jag blev liksom varm i kroppen när jag fått dit dem, efter mycket noggrant mätande, lägger vattenpasset på och det är exakt i linje.
Jag undslapp mig ett litet glädjetjut faktist.

Partytajm

Söndagen betydde barnkalas hemma hos Lucas.
Vädret var halvtaskigt med regnet hängande i luften, men jag tvingade mig att ta vagnen och promenera dit ändå. Det är inte särskilt långt och jag kan minsann behöva röra den allt bredare hängröven.
Vi fick som vanligt en massa smarrig mat, precis som barnen, god efterrätt och fröna fick gottepåse.
Dessutom fanns där två 'stora' tjejer som agerade lekledare och barnpassare så de tog med fröna på skattjakt och till lekparken. Det kallar jag service! Vi mammor fick alltså en stunds ostört babbel. Härligt.
Vi promenerade hemåt tre och en halv timma senare, lyckades slippa regnet som kom strax efter vi kom hem igen. Tur.
Dante var inte riktigt sig själv lite stötvis sådär under dagen, och när vi kom hem var han otroligt gnällig och pipig.
Han fick ett mindre sammanbrott när jag började prata om att bada så vi struntade i det och stoppade honom i säng bra mycket tidigare än vanligt. Han slocknade så fort jag stängt boken och då var klockan 7.
Mammas lilla tröttmössa.. Hoppas att det bara är trötthet och inte ett förstadie till vattkoppor som går på hans dagis nu..

Den ena lördagen är inte den andra lik

Jag var fortfarande ett ras när jag vaknade på lördagen.
Kan ju inte rimligen vara bakfylla en vecka senare utan jag tror på blodförlust, och helt vanlig hösttrötthet.
Hasade mig upp iaf och efter frukostbestyr tog vi cykeln till lekparken där vi herjade en timma ungefär. Halvvägs dit insåg jag att vi glömt cykelhjälmen och kände andra föräldrars chockade blickar när Dante kom cyklande med bara keps..
So shoot me.
Det var mamman som tröttnade långt innan fröet och jag lurade hem en protesterande liten med stor list. Stackars barn..
Efter lunchen gav vi oss ut igen, men den här gången fick trädgården räcka.
Vi spelade lite fotboll men Dante bara slängde sig över bollen och tog den med händerna och då tyckte den fruktansvärt barnsliga mamman inte att det var kul längre. 'Spela ordentligt annars vill jag inte mer'. Moget..
Istället hämtade jag sågen och några buskar förlorade större delen av sitt grenverk.
Om de överlever och återkommer till våren återstår att se. Skitsamma, jag har fler buskar.
När vi hade röjt klart och satt inne och ugglade igen kom Therese och Wille på spontanbesök. Precis vad vi behövde.
Very najs.

Dagens bra och mindre bra

Idag kunde blivit en sån himla bra dag.
Ja i ärlighetens namn har det vart lite av varje,
*sosken-bra
*ont i magen-inte bra
*fick menshelvetet-verkligen inte bra då jag inte ska ha mens för den där sabla endometriosen-ont-inte alls bra
*hämta glad liten kis på dagis-strålande bra
*vara tvungen att åka till köpcentrat för att handla när solen sprakar-inte ett dugg bra
*handla present med världens sötaste och duktigaste unge-superbra
*komma ihåg att panta alla petflaskor och burkar från festen och få ett kvitto på 61 spänn i näven-mycket bra
*tappa pantkvittot på 61 spänn någonstans i affären-inte så bra
*lagade smarrig middag som Dante ratade-what else is new
*ont i magen-skit
*orkade inte ut i solen för att leka-riktigt obra
*kolla film med min treåring i knät i över en timma-ljuvligt bra
*fick ännu mer ont i ryggen efter en timma i en barnfåtölj med skatten i knät-håhåjaja
*smidig nattning av fröet-underbart bra
*godissugen så in i helvete-verkligen inte bra
*köpte en ny bok på affären som jag ska plöja nu-mycket bra, strålande val av litteratur en sådan här kväll
*alla måsten-fuck you, I have my period

kvällens lektyr

På utflykt till storstan

Nu börjar jag att repa mig.. men det tog några dagar längre än normalt och jag har ju inte ens fyllt år ännu, hur ska det då bli?
Igår var jag i Göteborg på informationsmöte gällande avtalsförsäkringar.
Intressant, och nyttigt att gå på sånt där. De är viktigt att försäkra sig ordentligt, särskilt som egen företagare då man ju inte har rätt till a-kassa på samma sätt som alla andra, om allt skulle gå åt skogen..
Nu är ju inte jag egen företagare men det är ju liksom mitt ansvarsområde här på jobb, dels är jag ju anställd med en massa rättigheter som man bör ha koll på. Hur som helst är det ändå bra att få pumpat in en massa information, jag tänker ju emellanåt att jag ska ta reda på allt det där på egen hand, men det blir ju aldrig av..
Det var inte enbart nytta som hanns med utan även lite nöje. Jag var lite tidigt på plats i Götet och hann ett varv i ett par affärer oxå.
Dante växer så det knakar och är i stort behov av påfyllning i garderoben.
Jag hittade ett par brallor och ett tvåpack långärmade t-shirts som jag rev åt mig. Fanns massa fint men plåboken är inte direkt välfylld, så vi får vänta på det fantastiska barnbidraget.
Vilken grej egentligen.. Fatta att man bara FÅR en tusenlapp rakt in på kontot till sitt barn! Helt otroligt egentligen och jag är evigt tacksam att jag bor i detta land med alla fina förmåner vi har. Dagisavgift, kläder, mat, allt kostar ju och en tusenlapp kan vara avgörande vissa månader. Fantastiskt.
Att det sedan finns miffon som köper öl för barnbidraget är ju bara sorgligt. Förjävligt.
Hur som helst, Dante fick ett set kläder och mamman hade ju presentkort som brände i plånboken.
Jag handlade en pälsväst, ett par örhängen, en skjorta och en stickad tröja och det var inte många kronor jag behövde lägga till utöver presenkortet.
Oh happy day!
På hemvägen blev det en tur till IKEA, för jobbets räkning faktiskt, vi har gjort om köket här och behövde en massa nytt dit. Inte helt fel att spendera när man inte själv ska stå för notan.
Brassade hemåt för att hämta min lilla sockersmula hos mormor o morfar.
'Mamma jag vill verkligen klippa mig idag' sa skatten.
Jaha. Så fick det bli.

Svulla, frossa och möla

Sedan i söndags har jag bakfyllefrossat så det stått härliga till!
Jag har ätit godis och chips varenda dag, jag har ätit minst tio, jo 10, stycken digestive kex per dag här på jobbet.
Idag har jag inte ätit ett enda kex här faktiskt, för idag har jag med mig en stadig godispåse istället.
Jag är sugen på att stanna till på affären på hemvägen och köpa en trea grädde, åka hem och svänga ihop en flottig gryta av något slag.
Eller ännu hellre en fet gratäng med ett tjockt lager ost ovanpå. Eller lasagne..
Till det vill jag värma focaccia med fetaost, oliver och soltorkade tomater från i lördags, som jag vill dränka i extrasaltat Bregott.
Herregud så gott.
När ska jag sluta detta bakfyllefrosseri tro..

In a zombie state of mind

Jag har allt fortfarande en del att greja med efter festen.. som att forsla tillbaka alla mattor, ett kylskåp, stolar och bord jag lånat lite här och var, röja undan på altanen där jag ställt in alla möbler 'så länge' tillsammans med alla ljusstakar och pynt som stod på borden.
Jo, det finns lite att greja med men jag var så fruktansvärt trött igår oxå.
Jag duschade och gjorde mig nattaklar efter att middagen var undanröjd, så stoppade jag Dante i badet och sedan kröp vi isäng båda två.
Vid halv niosnåret, skulle jag gissa, snarkade vi bägge två.
Gu så gött!

Så kom Katia

Sabla storm.
Tältet packades inte ihop dagen efter festen dels för att det var blött och dels för att jag var halvdöd.
Men igår kom ju den där trevliga lilla orkanen farande så det var bara att kränga ner tak och väggar. Ställningen står kvar, den klarar sig ju, men hade jag inte plockat ner det andra hade jag nog inte behövt oroa mig för att montera ner tältet, det hade med stor sannolikhet flugit all världens väg. Tillsammans med halva mitt hus.

Dagen D

Så kom den då, dagen då tältet skulle användas för baluns.
34 fantastiska vänner och jag, åt och drack gott, de sjöng ja må hon leva för mig..

..så fick jag massor av fina presenter och blommor..

..så drack vi skumpa..

..och dansade med drink i näven och cig i mungipan tills klockan var fem på morgonen.

Så lyckat alltihop. Vilka vänner jag har! Jag är så lyckligt lottad... Älskar dem.

Roligast just nu

Jag älskar verkligen att leka 'kurragömma' eller 'gömma saken' med Dante.
Han är riktigt påhittig när han ska gömma sig eller saken vi gömmer just denna gång.
Jag hade haft stora problem att hitta om det inte var så att han fnittrade upphetsat och tjoade: 'här är jag' så fort jag räknat klart, och skrattande kravlat sig fram ur sitt gömställe, eller 'här har jag gömt traktorn, inne i ugnen mamma!' och med stolt min dragit fram den innan jag ens börjat leta.
Han är ju så söt att jag blir helt tårögd.

Ella-Bella sekreterare

Jag har väl inte världens bästa jobbställning just nu, har hållning som en ostbåge ungefär. Det är liksom något som tar emot när jag ska köra in stolen under skrivbordet..

Tvättstugetjat

Jaa, då var rörsnubben nästan klar.. Det ska bara på isolering runt rören, och lite småpill men i övrigt är det klart så nu kan jag tvätta hemma igen! Oh glory day! Gissar att mamma slår volter av glädje hon oxå.
Igår skruvade jag dit skåpsluckorna och städade det värsta.
Kanske kanske kan vi få upp överskåp innan helgen..

Nä..

..rörsnubben blir inte klar idag heller.
Han kommer komma såpass långt att jag kan använda tvättstugan åtminstone, om jag förstod rätt, men helt klart med isolering runt rör osv, det blir det inte.
Nä.. man ska inte få upp några som helst förhoppningar, så är det bara.

Det går bättre igen

Jodå, rörsnubben hade vart hemma igår. Han var ju långt ifrån klar, men hade iaf kommit en bit på väg. Han ska ju vara klar idag sa han så jag hoppashoppashoppas att det stämmer, men jag tar ingenting för givet när det gäller det där längre..
Men det hade ju vart himla kul om det var så, så att jag kunde sätta på skåpsluckor och fylla underskåpen iaf. Överskåpen kommer upp när pappa kan tänka sig att hjälpa mig med det, jag vågar inte ge mig på att borra i kakel själv, hade vart ett elände om jag spräckte en platta.
Jag satte direkt kurs ut till tältet för att inspektera, det regnade ju igår oxå så jag visste inte riktigt vad jag kunde vänta för mayhem därute mig men till min stora glädje hade det inte regnat in! Märkligt, men jag tackar och tar emot och glädjetjuter lite.
Regnet fortsatte hela kvällen, samtidigt som blåsten tog fart.
Jag spejade oroligt ut på det där tältet... kollade innan jag kröp isäng och såg att det bildades en svacka vid övergång tak/vägg på ett ställe där det samlades vatten. Åhhh. så kan det såklart inte vara, taket kan ju spricka om det vill sig illa... what to do.
Måste ju stötta upp taket där på något sätt så att det inte blir en sådan pool.. jag yrar ut barfota i morgonrocken drar fram ett bord, ställer en stege ovanpå det för att kunna stötta upp.
Nej, för lågt.. in och rotar fram tupperwareburkar i samma storlek att ställa stegen på, det gick bättre. En handduk, en mindre stege ett par av Dantes spadar och småkrattor fick oxå fungera som hjälpmedel innan jag kände mig lugn nog att krypa isäng.
Jag gick raka vägen dit ut när jag vaknat och jo, min ställning fyllt sin fuktion. Däremot hängde taket ner i en stor pool på ett annat ställe. Tömde såklart det.
Så tröttsamt... nu får det tamejfan sluta regna och blåsa, det där tältet ger mig magsår..

Det går sådär bra nu..

Igår var det dags för ännu ett besök på köpcentrat. Systemet och mataffären närmare bestämt.
Här ösregnade och blåste ju hela dagen och jag var lite orolig över tältet.
Gick ut där för att kolla så fort jag kom hem.
Jo, det klart det läckt in.. Där var en stor pöl mitt i.
Hysterifnitter följde tillsammans med fem cig på raken.
Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte riva hela jävla tälthelvetet där och då.
Djupa andetag.
Okej, det går att hänga något i takstolparna som fångar upp vattnet hoppas jag.. kan inte se var det är hål och droppat.. knepigt. Men enligt prognosen ska det bli fint väder så jag hoppas på det, då är det ju skitsamma.
Ja, jag låter väl tältskrället stå kvar ett tag till..
Det är massor att göra och fixa men jag stod mest med pannan i djupa veck och hakan i handen där jag gick runt hemma och försökte komma på en plan B, utifallatt.
Men.. med de vännerna som kommer vet jag att det blir bra, oavsett. kan inte bli tråkigt eller misslyckat med så roliga människor. och möcke brännvin.

Men nu är snart måttet rågat..

Pappa ringer mig hit till jobbet och frågar om jag låst och larmat hemma idag.
Jo, det har jag.
Han hade precis talat med rörsnubbechefen som sa att rörsnubben var på väg hem till mig.
Åh... jag har inte fått info, men jag kastar mig iväg hem från jobb på stört.
Ingen rörsnubbe där, men jag lägger nyckel där vi lagt den innan och larmar av.
Speedar tillbaka till jobb.
När jag kommer innan för dörren och sätter ner väskan i fåtöljen på mitt kontor igen får jag sms.
Från rörsnubben.
'hej, jag kommer imorgon och onsdag , jobbar bara halvtid nu, kan du möta upp med nyckel då mvh rörsnubbe'
Det flimrade lite för ögonen och jag fick greppa skrivbordskanten..
Det är ju bara att köra hem igen, ta in nyckel och larma på.
Jag blir så matt..

Vi struntar väl i vilodagen..

Dante vaknade halv sju denna strålande söndagsmorgon.
Jag kunde med nöd och näppe få upp ögonen, fy satan vad trött jag var.. Är väl sviterna från dödsfebern o förkylning kan jag tro.
Men jag fick förstås släpat kroppaset upp och ur sängen för att ta hand om min lilla sockersmula.
Vi vaknade till utav bara helvete när vi knallade ut i hallen och larmet gick.
Jag hade visst glömt stänga av det när vi hasade oss upp.
Opps.
Flingan önskade pannkakor till frukost, och vad Rex Dante önskar ser jag till att försöka uppfylla. När det gäller mat åtminstone.
Med magen full av pannkakor tog vi sedan tag i dagen.
Jag hade redan satt upp ställningen till partytältet jag ska mitt kalas i. Själv.
Vilket jävla projekt... 5x8 m stort. Dra ända in i skogen.. att jag inte bröt mig själv sönder och samman är en gåta. Men jag är visst segare och starkare än jag tror. Och med större tålamod, för jag vet inte hur många gånger hela skiten ramlade isär som ett sablans plockepinn. Stoppa i ett rör här, så ramlade det ur på andra sidan och braaak så rasade halva ställningen..
Åh herregud..
Efter sisådär tre timmar och fyrtiofem cig kunde jag beundra mitt arbete där jag låg i en svettig hög med värkande kropp.
Nåväl, denna söndag var det dags att få på tak och väggar.
Hur svårt kan det vara?
Mormor och morfar kom med leverans av ett stycke bord och mormor erbjöd sig hjälpa till.
'Jaaa det ska nog gå bra, men har du inget annan för dig så..'
Vilken jädra tur att hon inte hade annat för sig..
Trots att vi var två så fick jag mig ett träningspass från hell..
Upp och ner på stegar, pallar och bord, stå med armarna rakt upp över huvudet och dra 40m2 presenning hålla reda på en treåring som ivrigt vill hjälpa till, klättra höst upp på stegar, hacka med tältpinnar i tältduken och gu vet allt..
Satan vad jobbigt det var! men tur att vi var två, tror inte jag fixat det på egen hand.
Men nu är det iaf på plats, nästa steg blir möblering.

Another day i mitt glamorösa liv

Idag har vi jobbat lite, min skatt och jag.
Vi skruvade ihop en bänk med nöd och näppe.
Vilken förbaskat kass beskrivning.
Jag inbillar mig att jag inte är helt usel när det gäller sånt där, jag har väl monterat ett hundratal ikea möbler i mina dagar och säkert lika många andra möbler från andra ställen.
Säga vad man vill om ikea, men de har ordentliga beskrivningar iaf.
Så var inte fallet med den här jävla bänken och Dante frågade mer än en gång 'ska du skrika nu mamma?'
Nä, jag bet ihop hårt gjorde om , gjorde rätt och fick ihop den där bänken tillslut.
Vi var och slängde en massa bråte i containern åkte hem igen och klippte gräset, till och med kantklippte vilket rakt inte händer varje gång.
Vi var hos mormor och morfar och åt middag, det serverades färsk, stekt torsk, kokt potatis, romsås, gröna ärtor och rårivna morötter. Yummi yummi.
Väl hemma igen har jag flyttat runt saker, 'spelat' tennis med Dante, ställt iordning grejer som ska upp på vinden, lekt kurragömma med Dante, lagt undan ren tvätt, tömt en maskin disk, lekt hinderbanahoppning med Dante, fyllt en ny omgång disk i maskinen, dammsugit och torkat golv.
Nu käkar jag upp Dantes lördagsgodis och en skål chips.
Funderar på att gå och lägga mig men är liksom sockerspeedad..

Jag vill inte tro mina ögon..

Jag var så himla förväntansfull när jag stack nyckeln i låset hemma på fredagseftermiddagen.
Nu skulle jag få se hur tvättstugan såg ut efter att rörläggaren gjort klart.
Så fort jag klev in genom dörren kände jag hur hjärtat sjönk som en sten, leendet försvann och jag bara släppte väskan rakt ner på golvet.
Inget var gjort.
Allt såg ut som det gjorde när jag gick hemifrån på morgonen.
Han hade inte varit där alls.
Jag ville bara sätta mig på huk med ansiktet i händerna och gråta en skvätt, men jag stod bara stilla lite, innan jag drog en djup suck och svor en lång ramsa.
Inombords alltså, jag hade ju en uppmärksam treåring i hasorna.
Jag vet att han vart sjukskriven, rörsnubben, och jag såg att han magrat och inte såg helt ut som vanligt och kanske han blev dålig igen, men de kunde väl förihelvete ringt och sagt att han inte skulle komma.

Så nära..

Rörsnubben blev inte klar i tvättstugan igår.
Hoppas hoppas han blir färdig idag nu då, så jag kan få färdigt där under helgen, få upp skåp, fylla skåp, städa och inte minst tvätta!!

Jag ler från öra till öra

Idag morse kom rörkillen.
Jag ville riverdansa genom trädgården av glädje.
Han blir kanske klar idag, men senast i morgon.
Jag vågar knappt tro det.. känns som en stor klick balsam på mina trasiga nerver.
Nu lägger jag alltså ner lillstugemålningen tillfälligt och fokuserar på tvättstugan igen.
Jäääj!

Lyckan i ett par byxor

Jag hade en överraskning till min skatt igår när jag hämtade på dagis.
Den låg i bilen och väntade och Dante sprang nyfiket med ett stort leende på läpparna för att kolla.
Leendet blev ännu bredare när han fick se vad det var.
Ett par 'riktiga' jobbarbrallor.
Han satt som på nålar med byxorna i knät hela vägen hem och väl hemma hade han inte ens tid att gå in utan satte sig ute på trappan, klädde av sig byxorna han hade på sig och drog på de nya. Vi var ju tvugna att inviga de nya brallorna så vi röjde ute en stund, flyttade grejer från altanen och ner i skjulet och lite sånt där.
Ja, det var väl det vettiga jag fick gjort igår... Var helt sjukt trött och kröp isäng redan vid halv elva.
Jag väcktes vid halv 4 av att Dante pep efter en flaska mjölk.
Vi gick upp och kissade men någon mjölk fick han inte.
Han sover ju nästan alltid nätterna igenom numera och normalt hade jag säkert klivit upp och gett honom en flaska, men nej. Inte den här gången. Vi ska inte lägga oss till med några nya jobbiga vanor nu inte.
Han somnade om efter att ha gnällt och hållit på i sisådär trekvart. Fan vad uthållig han är min lilla Tarzan..
Lika sjukt trött idag alltså.