Grillfika och lek

Fröet ville kolla barnprogram på datorn medan jag fixade frukost.
När han höll på att välja program fick han se något
'Mamma!! Är det där melodifestivalen?? Det vill jag se! Det är mycket bättre än Bolibompa!'
Eh.. I beg to differ men åkej då.
Nu var ju Ralf 'Mustasch' Gyllenhammar med och rev av en bra låt och det var ju riktigt trevligt.

Med frukost i magen drog vi på oss en massa lager med kläder för ännu en dag utomhus.
Vi mötte upp Ryan med kids och Mia med lilla Emmy på Emaus lantgård för en massa lek och bus, korvgrillning och fika i solen. Kallt var det även om solen värmde men urmysigt var det i vilket fall som helst.

Sedan åkte vi hem och värmde oss med köttfärssoppa och knäckemackor med ost. Åh. Så. Gott.
Jag hade lovat mig själv att måla under kvällen.
Jag svek mitt löfte till mig själv. För hundrafyrtionde gången. Typ.
Ikväll! Då ska jag måla! Lovar!

Solsken både ute och inne

På lördagen var det ett fantastiskt härligt väder ute.Kallt med strålande sol och knallblå himmel.
Jag kippar efter frisk luft under veckorna då det blir allt för lite av den varan, så på helgen hinner vill jag bara ut och fylla lungorna.
Jag och fröet packade på oss kläder efter väder och gick ut. Bort till lekparken en tur innan fröet gnällde över trötta ben och hungrig mage..
Han brukar vara himla uthållig annars så det var bara att ta honom på orden och vända hemåt igen.
Jag ville absolut inte gå in och eftersom det inte var lunchdags än på ett par timmar fick skatten en banan i ena handen, en smoothie i den andra och placerades i vagnen för en promenad.
Jag är glad att han fortfarande gillar att åka vagn även om han nästan släpar på utsidan nu så lång han blir..
Smidigt är det ju hur som helst.
Alltså började jag vandra lite planlöst medan fröet tuggade i sig sin fika.
Så gäspade han stort..
Så lade han sig tillrätta.
'Somna du om du vill' sa jag.
'Okej'......snaaaaark.

Lelle göbben.. det var väl minst två år sedan sist han sov i vagnen så han var nog redigt trött..

På kvällen vandrade vi ner till Jenny med familj där vi, Therese med familj och Justin och Elliot blev bjudna på smarrig middag och jävla trevligt umgänge. 

Som vanligt.

Mys på olika vis

Det bästa med idag är att det är fredag. det är så himla härligt det här med att ha helgen framför sig.. dagar fulla av aktiviteter man gillar, förhoppningsvis väder som gör att man kan vara ute och få en massa sol på näsan, tanka d-vitamin och bli både piggare och gladare.
Alternativt dra på sig regnstället, gå ut och få lite frisk luft, försöka uppbåda samma förtjusning över allt det blöta som fröet visar, eller iaf bara ta sitt föräldraansvar och härda ut i någon timma eller två.
Det sämsta med just den här fredagen är att pojkvännen åkte hem till sitt igen för att jobba helg efter att ha varit här i några nätter.
Vi firade alla hjärtans lite i efterskott bland annat.
Killen lagade lyxmiddag och jag och fröet lagade smarrig efterrätt.
Uppklädda och fina satte vi oss till bords och åt vi denna goda middag som svaldes ner med ett fint rödvin. Hur mysigt som helst.
Men nu är vi allena igen, jag och fröet, så nu käkar vi två sorters chips och väntar på Gladiatorerna.
Oxå väldigt mysigt.

En annan sak som är helt sjuk..

.. det är ju att när klockan ringer vid 5,30 på morgonen är jag sjuukt trött.
Innan jag fått i mig ett par tre koppar kaffe på jobbet är jag sjukt trött.
När jag kommit hem på eftermiddagen efter jobb och dagishämtning är jag så trött.
När jag ska natta Dante får klipper jag med ögonen och får ibland kämpa för att hålla dem öppna, så trött.
Men vid halv tio, tio tiden, då jävla kvicknar jag till och är pigg som en mört fram till elva snåret. Minst!
Sjukt är vad det är.

Söndagsmiddag

Fröet levererades av mormor lagom till 11 kaffet, så vi fikade på goda muffins och glass.
Vi hann stimma undan en del hemma innan vi åkte till affären och handlade mat för en jävla massa hundralappar igen.
Väl hemma igen satte vi igång med middagen vi skulle bjuda Dantepappan med familj på om en stund.
Jag är inget ess i köket direkt men fick till en väldans smarrig pastasås och ja, pasta såklart.
Nom nom.
Kidsen herjade så det stod härliga till och vi vuxna babblade i ett par timmar innan de fortsatte sin färd hemåt.
Resten av kvällen satt jag och fröet och glodde på varsin skärm.. Dator resp tv..
Jag får ångest av det där.. när vi bara sitter och glor på tv eller dator i timmar i sträck.. Nä, vettigare saker kan man ha för sig, men igår orkade jag inte aktivera oss..
Latmasken tog över.

Filmtajm

På lördagen sov vi ganska länge.. Dante vaknade inte förrän kl 8, då kom han och kröp ner hos mig, så slumrade vi ytterligare en halvtimma.. Skönt för oss båda krassliga krakar.
Jag hade fortfarande lite förhöjd temp så bågra större övningar ville jag inte ge mig på precis, men att vara utomhus var ett krav. Jag suktade efter frisk luft som aldrig förr.
Ut med oss och snögubbebygget satte igång och slutfördes. Sedan åkte vi pulka i slänten precis bortanför vårt hus. Jag orkade knappt dra Dante på pulkan de knappt hundra meterna hem igen.
Krafterna tog totalt slut. Nä helt klart tog den här njurbäckeninflammationen en del på krafterna..jeez..
Efter mat, dusch och fix kom mormor och hämtade upp oss. jag skulle på filmklubbskväll och Dante hem till mormor.
Det blev en himla bra kväll med en helt okej film, god mat, massa vin och grymt sällskap. Jag stöp i säng vid tre och somnade innan jag hann lägga mig ner.

Sjukstuga och byggjobb

Dåskavise vad som finns att rapportera denna grådimmiga morgon.
Jag börjar väl på ett ungefär där jag slutade sist..
Även om Dante var ganska pigg på fredagen så vill man ju ta det säkra före det osäkra, vänta de där timmarna man ska efter sista febertoppen och spendera dagen i hemmets lugna vrå.
På torsdagkvällen  var jag och hämtade garderoben till hallen som äntligen kommit, så den monterade vi på fredagen.
Det tog en himla tid pga att fröet så vansinnigt gärna vill hjälpa till och det får han vansinnigt gärna göra. Men man får inte ha bråttom precis.. Jag var dessutom tvungen att såga i den en del. Anledningen till garderoben i första hand är att aggregatet till golvvärmen sitter på väggen i hallen. Med en massa slangar och rör som går upp ur golvet in i aggregatet så är det ju inte den mest diskreta eller tjusiga prydnad man kan ha på väggen.
Alltså skulle denna döljas med en garderob. Men eftersom det då går en massa slangar och sånt upp ur golvet så var jag ju tvungen att såga ur botten och snickra lite på frihand sådär.
Blev riktigt bra.
Vi blev klara lagom till det var dags att plantera hängröven i soffan, skålen med chips i knät och kolla på Dantes favoritprogram, veckans höjdpunkt, Gladiatorerna.
Det var fredagen det.

Är det inte den ena..

På tisdagen ringde de ifrån dagis. Dante hade otäck hosta, var väldigt hes och lite matt.
Ja, det var bara att lämna de rent löjligt eftersatta högarna här på jobbet och åka och hämta fröet.
Stackars liten hade fått en släng av krupp som han fått vid ett par tillfällen tidigare.
Den låter verkligen helt fruktansvärd den där hostan..
Nätterna är ju som alltid värst och sömnen har det blivit lite si och så med under veckan.
Mormor har kunnat passa sjuklingen, som även fått feber, under dagarna eftersom jag ligger efter en och en halv vecka med bokslut och annat här på jobb..
Tacksamt!
Så jag har vinglat iväg till jobbet och fått betat av högarna och paniken har lagt sig en smula.
Jag har fortfarande förhöjd temp, mellan 37,4 och 37,8.. men skulle inte bli orolig så länge det inte gick över 38.. Nu är penicillinkuren iaf slut så jag hoppas att jag ska vara helt kry ..
I eftermiddag ska jag åka och hämta hem garderoben till hallen! Dags att montera, såga och fixa!

Back at work

Så var tempen på ynkliga 37,4 och har legat där i kring i ett par dagar nu, så jag känner mig nästan feberfri.
Jag är fortfarande matt och orkar ju inte några större aktiviteter direkt men iaf, sitta på en kontorsstol ska jag allt orka med i ett antal timmar. Skönt att vara igång igen, jag är inte skapt för att bara ligga hemma och jäsa, jag blir galen av tristess.
Helgen har varit bra, killen kom på fredagskvällen så han hann med att mysa med mig och fröet till slutet på Galdiatorerna.
På lördag tog vi en promenad, vilket var en kort historia anpassad efter min ork, bort till affären för att köpa ingredienser till att kunna fixa semlor.

Väl hemma igen fixade pojkvännen och Dante semlorna medan jag mest tittade på och städade undan deras stök.
Efter gofika var det mest softande framför tvn innan vi fiffade oss inför kvällens kalas.
Pappa fyllde år och det skulle förstås firas.
Mat och dryck och trevligt umgänge bjöd kvällen på och sent blev det.
Dante somnade i mormors säng och mormor tyckte då visst inte att vi skulle väcka honom för att ta med honom hem utan han fick vara kvar.
Jag och pojkvännen fick oss en sovmorgon på söndagen alltså.
Vi åt en riktig långfrukost innan han var tvungen att ge sig av hemåt igen och jag hämtade fröet.
Så var den helgen till ända och nu ser jag fram emot nästa.. men först ska arbetsveckan klaras av.

Som det kan gå del 2

Jag vaknade på söndagen med en temp på 39.7
Nu började jag bli lite orolig.. Jag skulle ju ringa in om jag inte blev bättre, men hur mycket bättre skulle jag bli? Vad kunde jag förvänta mig?
Trots att jag åt febernedsättande kom tempen inte under 39.5 så jag ringde in och fick order om att åka in omedelbart.
Jag ankom till akuten, tog en nummerlapp, damp ner på en stol och väntade på min tur. Kunde med nöd och näppe ta mig fram till luckan när det var min tur och låg liksom utsmetad på disken när jag flämtade fram till ärende. Inte en tanke på min vanliga bacillskräck då jag helt inte vill nudda dessa bacillstinna ytor på ett sjukhus..
Anyway, en dam som uppenbarligen tyckte att hon var oh so mycket mer värd än vi andra knödde sig jämte mig i luckan och började babbla loss om vad hon behövde hjälp med och blabla. Hon blev ombedd att ta en nummerlapp och vänta på sin tur och då har mrs almighty mage att protestera! Åh, hade jag ändå haft en halv grad feber mindre hade jag fått gjort mig av med lite inneboende aggressioner där och då men jag orkade bara kasta mördarblickar åt hennes håll.
Jag kom in i stort sett på en gång, tack o lov, de såg väl i vilket skick jag var, kunde ju knappt gå..
Sänkan hade gått från fredagens 170 till 215!
Oj.
Jag hade fått helt fel penicillin.
Läkaren förstod inte alls varför jag fått det sorten. Hon förklarade att om man kommer in med tex en lunginflammation har man vanligtvis en sänka runt hundra och det räknas som en kraftig infektion och behandlas således med en kraftig antibiotika. Så att jag med mina 170 i sänka fick någon jävla sockerlösning kan man ju fundera över..
Jag blev inlagd på stubinen och fick antibiotika intravenöst.
Hamnade på något som hette OBS enheten jämte en söt liten dam som rapade, fes och snarkade värre än en hel karl. Herrejädrar vilket väsen hon förde..
Jag kände mig hyfsat okej efter ett dygn men fick ändå stanna i två.
När sköterskan gav mig mina mediciner bad hon lite om ursäkt för att de inte gett mig så mycket uppmärksamhet under dagen. 'Äh, sa jag det är ingen fara..jag har ju klarat mig hur bra som helst osv'..
'Jo, sa hon men det det luriga med dig är att du ser frisk ut, du klagar inget och uppför dig inte som om du var sjuk, men ärligt talat är du en av de sjukare vi har här på avd just nu..'
' Va?! Åh fan.. men alltså..vad kunde ha hänt?'
Hade jag inte fått behandling hade bakterien spridit sig från njurarna och ut i blodet och resulterat i blodförgiftning.. Ja då insåg jag allvaret. Det kan man ju fan DÖ av..
Det där får en att tänka till kan jag lova..
På tisdagen hade sänkan gått ner till 117 så jag fick lov att åka hem, beordrad att vila så mycket jag kunde och dricka mycket.
Under tiden som jag legat inne har mina makalösa vänner helt på eget initiativ styrt med att hämta och lämna och passa och ta hand om Dante för att avlasta mormor och morfar.. jag bölade så snoret rann när jag såg all sms kontakt på vår gruppmeddelande historik..
Så fantastiskt lyckligt lottad jag är att ha de vänner och familj jag har..
Så här har jag legat hemma på soffan och glott på tv och dator och gud vet allt i flera dagar och nu håller jag på att förgås av uttråkan..
Men, nu är jag mycket, mycket bättre tack o lov, lite matt och så men jag ser ljuset i tunneln!

Som det kan gå..

Hade ett par jobbiga nätter då jag inte sovit utan frusit, haft ont i svanken och magen och känt mig allmänt olustig.
Har börjat dagarna med en värktablett och kaffe och så har jag varit fit for fight. Ja iaf har jag jobbat.
I onsdags kom min kille hit och under kvällen fick jag en helt otrolig frossa och hur jag än lindade in mig i filtar och annat så frös jag så jag hackade tänder.
Det dämpade sig efter en stund men natten blev rent jävlig.
Tvingade mig ur sängen på morgonen och kom iväg, lämnade fröet på dagis och när jag kom tillbaka till bilen kände jag mig helt yr, ont i magen som fan och kände hur de där feberilningarna kröp sig på..
Jag körde hem. Kröp ner i sängen igen och försökte sova vidare jämte en lite förvånad pojkvän.
Klev upp igen efter någon timma och än en gång slog frossan till. Jag bäddades ner på soffan och tog tempen. 39.6. Ojdå..
Så där höll jag på resten av torsdagen. Killen fick fixa med allt från mat till att tömma diskmaskin och ta hand om Dante medan jag låg helt utslagen.
Även denna natt blev hemsk med frossa ena stunden och kopiösa svettningar nästa stund..
Dante ville kliva upp vid halv 8, jag svalde än mer panodil och ipren (som jag gjort i stora mängder under dessa dagar)  så då hasade jag mig till soffan tillsammans med honom.
När pojkvännen kom upp orkade jag knappt öppna ögonen.. Tempen togs. 40.0
Trots att jag tagit febernedsättande... Vi fick ta tempen flera gånger på både mig, pojkvännen och Dante för jag trodde nästa inte på det.. 'Nä nu ringer du till sjukvårdsupplysningen. Omedelbart' sa min kille.
Jo, det var nog fan dags..
Trodde nog att jag fått influensan med jag hade inga som helst förkylningssymptom utan istället ont i mage, huvud och denna höga feber. Endometrioser?
Efter flera turer fick jag tid på gynjour för att kolla upp det.
Vi gav oss av och efter provtagningar och undersökning visade det sig att jag hade en sänka på 170 och en njurbäckeninflammation.
Hoppsan.
De var på vippen att lägga in mig men jag klarade mig och fick åka hem med löfte om att höra av mig om det inte blev bättre. Mycket vila, sömn och vätska fick jag oxå lova att det skulle bli.
Kärleken var tvungen att åka hem på fredagen för att jobba under helgen, Dante är hos mormor och morfar och jag..jag vilar, frossar, vilar äter och dricker närapå obehindrat.. herregud inte ens 39.7 i feber som jag haft idag kan få mig ur godispåsen.. bedrövligt..
Jag är extremt uttråkad men det är ju så det är.
Måtte jag känna mig bättre imon.