Vi har det så lugnt och skönt..

Dante bygger ihop sitt egna trumset.
Så envisas han med att spela på det oxå..

Slösöndag

Vi skulle ha åkt till Lysekil för att hälsa på vänner som flyttat till nytt hus.
Men, det var något knas med telefonerna för oss så vi fick inte tag på varandra.. Himla trist.
Jag och Dante hamnade i någon sorts limbo där vi inte visste vad vi skulle hitta på. Tiden gick och vi hörde inget från kompisen.
Frampå eftermiddagen tyckte jag att det var försent ändå att ge sig av, vi var båda rastlösa som bara den så vi trotsade regnet och gav oss ut.
Föste klättrade vi upp på taket, jo... vi.. Dante fick stå stilla på det platta garagetaket och hålla sig fast vid ett ställe. Inte ultimat så klart med vad fan ska jag göra? Jag måste ju åtgärda det som ska fixas och när han somnat är det ju becksvart ute och om jag inte låter honom komma upp på taket så står han på stegen och tjatar och det är knappast bättre det.
Hur som helst, upp på taket, rensa hängrännor och få en planka på plats så att det slutar att storma in en massa löv och sedan snö på altanen.
När det var klart krattade vi ihop löv i en bamsestor hög och lekte i den.
Dante tjöt av skratt.
När vi gjort slut på en massa energi var det riktigt skönt att komma in i värmen igen, få på oss torra kläder och ägna oss åt lugnare lekar igen.

Sjörövarlördag

Lördagsmorgon betyder gympa för oss.
På fredagskvällen hade vi spelat en massa musik och dansat så vi vart helt anfådda, bland annat till 'sjörövarfabbe'.
Dante kom på att vi leker sjörövare vid ett tillfälle på gympan och ville absolut vara pirat när vi skulle dit.
Jaha, det passade ju bra att det var halloween..
Vi fixade till en utstyrsel med döskallescarves, lapp för ögat och så tog jag fram min konstnärliga ådra och ritade en läbbig döskalle på en tröja.
Mycket tjusigt.
Efter gympa, dusch och mat åkte vi hem till mormor May för att hälsa på en stund innan vi åkte vidare och spenderade lördagskvällen hemma hos Jenny och Lucas där vi proppade i oss massa god mat och massa gott godis..
Piratutstyrseln fick övertalas av när det var pyjamasdags..

En helt vanlig fredagskväll hemma hos oss

Jobbstatus

Jag är så JÄVLA irriterad!!!
Jag får verkligen bita mig i tungan idag.
Bita hårt som bara den.
Fan.

Utvecklingen går vidare

Sömnvingliga, knubbiga små ben satte fart mot dörren för att kolla om tomtenissarna varit och hämtat nappen under natten.
Jodå, imorse fanns det en Byggare Bob målarbok i paketet och skatten ville ha kritor och måla på en gång.
Så har då mitt frö slutat med nappen..
Ett stort steg för en liten pojke.

Än finns det liv i kärringen

Igår var vi i badhuset med Jenny & co igen.
Lika kul som vanligt.
Jag har sneglat lite på de där trampolinerna när vi vart där..
Alltså, förr när jag var ung och vital så älskade jag att hoppa från höga höjder men jag har blivit sjukt mycket fegare med åldern och inte hoppat ens från ettan på många år.
Men igår så, ja då flög något i mig.
Jag klättrade upp på femmans trampolin och hoppade.
Ta mig fan, jag gjorde det!

Ännu en..

Imorse var det en liten kille som hade bråttom ur sängen för att kolla om nissarna hittat hans paket med napparna i.
Jo minsann, det hade de och det stod ett nytt paket på trappan.
Dante skrek till av glädje och spänning när han hämtade in det.
Ett nytt glädjetjut ljöd då han såg att det var en ny traktor i paketet.
Han öppnade dörren igen och ropade
'Tack tomten och tack alla tomtenissarna!'
När vi klädde mitt frö fick han öga på en napp vi missat igår, så det blev till att göra en ny paket och ställa ut på trappan.
Jag fick ju berätta att tomten och hans nissar bara är ute om natten när det är mörket, så paketet är nog inte utbytt när vi kommer hem i eftermiddag..
'Tomten' får fixa en ny liten grej tills ikväll alltså..

Nu var det dags..

Igår kväll, innan det var dags att nattas bestämde jag och Dante att det var dags att ge bort napparna, en gång för alla.
Vi har redan bestämt att tomtenissarna skulle få dem, och eftersom både tomten och hans nissar ju smyger runt och kollar vad barnen önskar sig och om de är snälla, långt innan jul, så bestämde vi att ställa ut ett paket med napparna på trappan till dem.
Vi hittade en fin kartong som vi lade ner alla napparna i och knöt ett tjusigt band runt om.
På paketet skrev vi ett meddelande till tomten och hans nissar med vänliga hälsningar från Dante.
Vi ställde ut det på trappan och sedan var det dags att krypa i säng.
Dante somnade, och jag somnade..
Kvicknade till med en sån där obehaglig känsla i kroppen och kollade på klockan..22,02. Fan!
Upp och stimma med att ta in paketet med nappar, fixa ett nytt paket med Dantes överraskning i, fixa med allt det där som skulle vart gjort under tiden som jag låg och snarkade innan jag kröp i säng igen.

Näe..

Min frisyr var visst inte med..
Det är visst bara långt hår som är trendigt.
Vilken överraskning!

Nu snackar vi bad hairday!

Idag morse nästan grät Dante när han klappade mig över håret och sa att ' Jag vill inte att ditt hår ska stå upp mamma, jag vill att det ska hänga rakt ner!'
Jag var på vippen att stämma in i halvgråten.
Idag känner jag mig som en karl.
En ful, tjock, medelålders karl.
Jag vet att mitt hår behövde klippas ner till rötterna typ, det var slitet på gränsen till fnöske.
Men om det ändå fanns lite mer i nacken..
Jag vill bara låsa in mig och gå i ide tills det växt ut igen.

Chop chop

Var hos frissan idag. Efterlängtat så in i bänken, jag såg helt galen ut i huvudet.
Jag hade tänkt göra samma som sist, och gången innan dess och gången innan dess och ..ja, u get the picture.
Men ack vad jag bedrog mig.
Jag blev med mohawk istället för lugg.
Frisören gjorde spikes o grejer och jag fick tjoa att 'hey, jag är 40 år gammal här i min mohawk, kanske inte ska överdriva den här grejen'
Men hon bara garvade och sa att 'Va? Är du 40? Ja, men det här blir skitsnyggt!'
Ja... jag vänjer mig nog..

Hög panna? Jo, ett halvt huvud hög panna ungefär..

Wake me up before you go go

Dante har inte kissat i sängen på flera månader.
Det firade han med att kissa i sängen två gånger inatt.
Sömn?
Nä, inte så mycket.

Jabba dabba dooo time

I dag morse mötte vi upp Jenny och Lucas på Emaus.
Nu var det ett tag sedan vi var där och Dante var salig över att få rida på hästarna igen.
Vädret var underbart om än kallt, men så jäkla mysigt när man står och värmer fingrarna runt en kopp rykande kaffe omringad av glada barntjut.
Vi fick ett spontaninfall att åka på bio vid 13, så vi packade ihop oss och mötte upp Therese och Wille vid bion som var i tid och hade fixat biljetter till oss.
Efter bion klev vi ut i ett strålande solsken så vi skyndade oss hem och lagade mycket smarrig lax som vi tryckte i oss, innan Dante svingade sig på hojen med kurs mot lekplatsen.
Vi var hemma strax före mörkret lade sig och fröet slevade i sig en häpnadsväckande mängd kvällsmat innan han däckade som en stock efter godnattsagan. Utan napp.
Frisk luft och fysisk aktivitet är god sömns bästa vän.
Jag sabbar tyvärr hela konceptet med att möla socker i olika former så här strax före läggdax.

Dante och Lucas gullar med kaninerna på Emaus.

Raslös och fantasilös

Lördagen startade med gympa.
Himla härligt och roligt och jag blev lite svettig minsann.. man e ju inte vältränad direkt.
Resten av dagen var oplanerad och som vanligt får jag lite restless legs av det.
Speciellt eftersom det var ett sabla regnande oxå, men efter många timmars pusslande, degande, läsande, kurragömmande och 'nu vill inte mamma leka mera' så drog vi på oss regnställen och tog ut cykeln på en tur.
Att det ska ta emot så bara för att det regnar lite!
Dante älskar det ju och jag.. jag älskar det inte ett jäkla dugg men jag överlever, vi får frisk luft och fröet får rusa lite energi ur benen vilket behövs.
Vi laddade upp med chips och kollade en film tillsammans innan det var natten och lights out för liten skatt.
Jag steppade runt i ring så sabla rastlös var jag.
Kunde börjat med överskåpet i tvättstugan men hade inte alla grejor hemma så då struntade jag i det.
Kände för att börja riva ner skåpet i köket men det för ju ett sabla väsen och det kanske är onödigt när flingan ligger ett par meter bort.
Jag har hundra grejer jag kunde ha gjort, men det blev inget gjort utan jag kröp i säng med min bok istället och läste tills jag blev helt vindögd.

Redan fredag!

Alltså det är heelt sjukt hur veckorna flyger fram ju!
Dags att fredagsmysa igen. Ja, jag tackar inte nej direkt..
Fast jag kanske borde mysa mer och tugga mindre..
Igår spatserade jag runt i bikini på badhuset igen.
Inser att jag håller på att växa ur min bikini. Nedåt liksom.. rövhänget blir längre och längre, celluliterna blir allt fler. Ugh.
Hur som helst, mötte upp Jenny och hennes barn, tillsammans med Dante som hon hämtat på dagis igen!
Detta så att vi skulle komma till badhuset lite tidigare än om jag skulle hämta efter jobb.
Men. Givetvis körde det ihop sig på jobb och jag blev sen, när jag väl kom därifrån och stod på gasen med spikrakt ben får jag sedan tvärnita då bommarna går ner och tågskrället skulle passera. Åh hur lång tid kan det det ta då!
Så var det en sabla trafik och jag stod i en korsning i en hel evighet, så körde jag lite fel och herregud... jag kom farande in på badhuset med en stresspuls på tvåtusen där de andra väntade på mig.
Dante kastade sig runt i poolen precis som förra gången och trivdes som fisken i vattnet.. Gött.
Jenny hade varit förutseende som alltid och packat matsäck till oss, som vi mumsade i oss efteråt. Vilken klippa hon e alltså, den där Jenny.
Fast skatten var så trött att han knappt orkade hålla upp huvudet ville han absolut titta på tv en stund när vi kom hem. Så ville han ha köttbullar.
Ja, klart han fick både köttbullar och kolla på tv en stund.
Efter ett par nattningar med napp igen, blev det en utan napp igår.
Det tar sig. Sakta men säkert.

Något rätt måste jag ha gjort..

När jag hämtade på dagis idag berättade fröken hur barnen, vid lunchbordet, pratat om vem som skulle få komma hem till vem sådär som barn kan göra.
'Du, och du och du får komma' sa någon
'Ni får komma till mig med, alla får komma till mig, alla utom Pontus!' sa en annan
'Ja, alla utom Pontus' sa en tredje och fler barn höll med.
'Men hem till mig får BARA Pontus komma isåfall' säger Dante då.
Jag började nästan gråta av stolthet.
Jag hoppas att den egenskapen håller i sig, att han växer upp och blir en fin vän och medmänniska.

Lucas och Dante, hand i hand.

Uppe långt innan tuppen

I morse vaknade Dante 4,20.
Eller är det fortfarande natt då?
Upp på toa och ner i den varma sängen igen, men det blev inte långvarigt.
Fröet kunde inte somna om utan ville kolla på tv.
Jaha.. kvart i fem satt han under filten vid tvn och jag bäddade sängen.
När jag gjort både Dante och mig själv iordning för dagen hannn jag med att köra en maskin med disk (vill inte ha igång varken tvätt-eller diskmaskin när jag inte är hemma), vika en tvätt och lägga undan den, ladda maskinen med en ny omgång, rensa ur en garderob och styra upp i den, rensa i en massa post och sortera till återvinningen, städa kylen, portionera rester i burkar och stoppa dem i frysen samt hälla i mig två muggar kaffe innan det var dags att åka till dagis och jobb.
Det kommer nog bli några fler koppar kaffe under dagen känner jag.

Egentid - sällsynt tid

Alltså, jag har ju träffat några alldeles makalöst, underbara vänner sedan jag flyttade hit.
Sådana som verkligen känns som nära vänner och det är fan inte helt självklart att hitta sådana, sådär bara.
Men det har jag haft lyckan att göra.
I förrgår säger en av dem, Jenny, att 'jag kan väl hämta Dante på dagis imorgon om du vill, så kan du ta en sväng till affären eller göra vad du känner för en stund, så kan grabbarna leka..'
Alltså.. Så himla gulligt!!
Har man inte barn så inser man nog inte vad en timmas ostörd tid i affären betyder.
Att få gå i sina egna tankar, i sin egen takt och kolla på enbart det man själv vill, precis hur länge man vill.
Utan att behöva svara på tvåmiljoner frågor om varför saker och ting ser ut, låter eller är som dom är, utan att behöva ha ett getöga på den lilla filuren hela tiden för att se så att han inte river ner något eller tappas bort och utan att behöva spendera en alldeles för lång stund i leksaksaffären.
Man kan behöva det ibland.

Min stora lilla pojke.

Jag och Dante har ju börjat prata om att ge nappen till Tomtenissarna.
Jodå, han har vart med på noterna att det ska han absolut göra.
Men sedan vi började prata om det har han blivit väldigt mycket mer 'nappig' än innan.
Han har i första hand fått ha nappen när han ska sova eller om han blivit ledsen, inte bara för att han velat ha den.
Men nu har han bett om det jätteofta, tex när han bara ska sitta och titta på tv.. han har fått ha den, jag gissar att det är någon slags separationsångest.
I förggår när vi kröp i säng för att natta honom kom jag på att jag inte hade nappen med mig in till sovrummet.
'Äh mamma glömde nappen! Men vi struntar i den väl?' säger jag, lite på skoj, för när jag sagt så innan han han skrattande protesterat.
'Ja, vi struntar i den' svarade skatten till min förvåning.
Och jorå, han somnade utan napp. Inte så mycket som ett pip.
Samma sak igår kväll.
Det är sådana här grejer som gör att det liksom slår mig att, fy tusan vad stor han blir!!!
Min yttebyttiga lilla bäbis är en stor liten kille nu.. som snart slutat med nappen..
Åh, vad fort det går!
Jag får inte glömma av att njuta av det som är nu.

Nu snackar vi promenad

På söndagsförmiddagar är det skogspromenad, eller poängpromenad, vilket det nu heter, här i stada.
Brukar vara himla sköna, lagom långa promenader.
Skönt sätt att starta dagen på kan jag tycka.
Jag, Jenny och våra frön startade promenaden vid 10 .
13.30 var vi hemma igen.
Det tog en stund, den där promenaden.
Två stycken treåringar som måste undersöka världen kan ta precis hur lång tid som helst på sig att gå några hundra meter.
De åkte en stund i vagnen, så sprang de för allt vad tygen höll en bit, fick lite fika i magen, så stannade vi och herjade på en lekplats vi gick förbi och, ja, vi hade ingen brådska direkt och vädret var helt magiskt så vad gör det väl om det tar sin tid.

Vid pansarvagnen. Den kan man ju såklart inte bara gå förbi.

Lördagsmys

Efter en tur till köpcentrat åkte vi hem och svängde ihop lite käk till oss och vårt besök.
Jenny, Lucas och Elyssa kom hit till oss och hälsade på.
Fröna tjoade och tjimmade så det slog lock för öronen på oss, men oj så kul de hade.
Mammorna (mest jag..ähum) tuggade godis och pratade så mycket vi orkade.
Jenny sa till Lucas att 'om fem minuter åker vi' i ungefär 1½ timma. Så blir det när man har kul.

Hurtbullar

Jag har länge önskat att det fanns någon typ av dans/hopp/lek/bollspel/rörelsegrej som man kan gå på med Dante, men inte hittat något som passat.
Man kan ju inte tro det när man ser mig kanske men jag gillar att röra mig och tycker det känns viktigt att ha med sig det från man är liten.
Så säger Jenny att friskis har ett familjegympapass, där både vuxna och barn tränar tillsammans.
Där var vi idag. jag, Jenny och Maria med våra kultingar.
Och gud så roligt Dante tyckte det var! Ja, jag oxå.
Han följde rörelserna som instruktören visade, sprang, vevade med armarna, hoppade, ålade, skakade på rumpan och älskade varenda sekund.
Fast när vi tog fram madrasser och skulle vila lite mot slutet så viskade han:
'Mamma, varför ska vi ligga här bara?'
'Ja nu måste vi ju vila när vi sprungit o tränat så mycket, så man är alldeles trött'
'Men jag är inte ett dugg trött mamma, jag vill inte vila, jag vill träna mera!'
Mammas duracellgrabb.
Vi löste medlemskort på direkten, nu är lördagsmorgnarna bokade!

Från landkrabba till vattendjur

Igår var vi på badhuset tillsammans med Jenny, Ryan, Lucas och Elyssa.
Dante har ju varit en riktig badkruka som klamrat sig fast vid mig o skriat i skräckblandad förtjusning när vi doppat oss i poolen.
Vid sommarens allra sista utomhusdopp släppte det för honom och han ville inte komma upp ur vattnet.
Men vi har ju inte badat sedan dess, så jag visste inte alls hur han skulle vara den här gången.
Han var som förbytt.
Han hoppade från kanten gång på gång, simmade runt med sina puffar och kom han under vattnet hostade han bara skrattande fram att 'det gick bra' och älskade varenda sekund.
Roligt!
Han gäspade stort redan vid halv 7 och snarkade gott en halvtimma senare.
Nu får vi se till att komma oss till badhuset någolunda regelbundet åtminstone.

Dante möblerar om

Jag vet inte riktigt om vi har samma inställning till det där med inredning..

Höststäd

Nu har mitt inglasade uterum förvandlats från ett mysig rum för umgänge till vinterförvaringsplats för en massa grejer som utemöbler och Dantes lilla studsmatta.

Falskt alarm

Det var inte magsjuka. Åtminstone var det inga fler diarréutbrott efter de på dagis. Men som dagis påpekade så 'är det ju 48 timmar sedan senaste symptom' som gäller så det var bara att vara hemma med liten skatt både onsdag och torsdag.
Så vad gör man då, med en liten som kanske är kass, men ändå beter sig precis som vanligt?
Ja..
Man kan tillexempel klä ut sig till Ninja turtle.

Nämen hej fan, är du målad på väggen?

Idag ringde de från dagis vid lunchtid.
Dante var kass i magen, lös, ont..
Han fick hämtas asap!
Då var det vab igen..
Hoppas verkligen att det inte är magsjuka.

Man ska inte måla fan på väggen..

..iförväg.
Dante var världens duktigaste, finaste, goaste, roligaste, härligaste, bästaste, superljuvligaste lilla pojke igår när vi handlade en massa i affären.
Det behövdes inga mutor, ingenting.
Underbart!
Fast i ärlighetens namn är han så gott som alltid en mönsterkille när vi är i affären, det är sällan det är gnäll eller tjat tack o lov.
Det är nästan alltid när vi är fler och de små stimmar upp varandra som det blir tjafs. Och då är det kanske mest för att mamman inte har tålamod.. åh ångest, ångest, ångest.
Anyway, det gick hur bra som helst igår.

Men skyll mig själv..

Åh vad trött jag blir på mig själv ibland..
Jag borde ha kollat igenom kylen igår men det gjorde jag inte, och inser först i morse att Dantes mjölk är så gott som slut.
Precis som grönsakerna och lite annat smått och gott sådär.
Alltså behöver vi åka till affären idag, direkt efter jag hämtat på dagis.
Så måste jag åka förbi huset som jag passar för utlandssemestrare, och ta in post, vattna och sånt där.
Jag borde ha gjort det igår, men.. nä.. jag hann liksom inte med allt jag hade tänkt..
Dante kommer såklart tycka att det är superkul att flänga runt sådär och få middag i magen först strax innan läggdax. Säkert..
Så har jag huvudvärk som grädde på moset..

Brrr

Hösten är absout här.
Snålblåst och iskallt regn, 19 grader varmt inne.
Jag har dragit upp värmen lite och tänt sisådär 100 värmeljus.
Lite mysigt är det allt ändå.

Söndagsfix

Jag vaknade vid halv 7 ungefär.
Dante hade ju inte somnat förrän vid 23 nästan kvällen innan då vi var på kalajs, så han sov vidare, vaknade till och tittade på mig i tre minuter medan jag sov räv och somnade sedan om. Klockan åtta klev jag upp och Dante han sov till halv tio! Holy smokes!
Efter frukost och allt det där drog vi på oss arbetsstassen och gav oss ut trädgården.
Vi krattade löv, rensade, klippte ner en massa buskar och sånt som ska göras inför hösten.
Två minuter senare var gården täckt av löv igen. Alltså jag bor på fel sida vägen! Grannen mitt över har inte så mycket som ett löv på sin gård och jag hinner ju för bövelen inte kratta och sopa undan innan det är fullt igen..
Vi hade en del ärenden att uträtta men jag hann inte med riktigt, mat lagades och åts innan vi gav oss av hem till mormor May. Vi var där och fikade i en dryg timma, hem igen, och fixade med tvätten och sånt där bestyr, mat igen, Dante önskade pannkakor så pannkakor fick det bli och vips så är det kvällen.
Nu äter vi lite lördagsgodis..
Gud alltså, jag måste ta tag i mig själv..

En very najs kväll

Efter denna tur på stan var Dante helt slut, vi hade inte haft vagnen med oss utan han fick gå hela vägen (ja, jag vet, det var alltså inte ens min vagn de gnällde över så att jag hetsade upp mig i föregående inlägg). Han var superduktig, ett par korta turer på armen men annars knatade han på.
Vi var bjudna hem till Jenny och Ryan på kvällen och med dagens stimmande i färskt minne bäddade jag ner mitt frö och snart sov han gott.
Hos Jenny och Ryan fanns förutom deras små frön Lucas oc Elyssa, även Therese och Robert och lilla Wille.
Våra ungar lekte och lekte och lekte och lekte i timma efter timma och en enda gång fick vi medla då Dante och Wille ville ha samma bil och de drog åt varsitt håll samtidigt som de mätte sig i röststyrka.
Vi kunde sitta och babbla på som bara den och äta gott.
Hur jäkla mysigt som helst verkligen.

En tur ner på stan

Igår skulle vi åka ner till stan och möta upp kompisarna för att gå på teater med våra små frön.
Vi bestämde oss för att ta bussen ner, bara för att barnen tycker det är kul.
Åh, Dante var helt i extas och det var så himla jobbigt att vänta. Kan bero på att han har en mamma som alltid är ute i väldigt god tid, sådär så att man får vänta på bussen i en kvart, tjugo minuter ungefär..

Men åh vilken lycka när den väl kom och ännu roligare blev det när kompisarna steg på ett par hållplatser bort.

Sedan blev det inte lika kul för då klev det på ett gäng militanta kärringar som gafflade över att där fanns barnvagnar i vägen och herrgud de kunde inte komma fram och bjäbb, bjäbb, bjäbb. De kunde visst komma fram, de skulle bara hålla på och gnälla om att där var tre barnvagnar på bussen istället för två som faktiskt är max, enlig lag minsann. Jag kan ju som vanligt inte hålla truten, jag blir så sabla trött när jag hör sånt där tjafs som bara är tjaf för tjafsandet skull.
'Nä men vi slänger väl av en vagn då' säger jag.
'Ja, egentligen blablablabla' börjar militanta kärring nummer ett.
'Jamen herregud, sa jag, man kan väl hjälpas åt och det här löser sig väl, det finns ju platser!
Så började de gapa om att det minsann inte fanns sittplatser, och för all del, det fanns bara en till dem var i främre delen av bussen, vilka vi pekade ut med ett: 'men där finns plats, sätt dig där' (och håll käften, fast det sa jag inte, jag tänkte) och så var där helt tomt på folk i bakre delen, men det dög visst inte, nejdå, militant kärring nummer två fick fram mellan allt jävla gnäll:
'Du får flytta på dig så att jag kan sitta där' säger hon till mig och daskar till mig på armen.
Sittplatsen mitt emot mig var ledig.. Men det var väl själva jävelen!
' Jaaaadå, gapar jag, jag tar mitt barn vet du och flyttar på oss, det går så bra så herregud, varsågod och sitt' jag klampar på bakåt i bussen och förbi militant kärring nummer ett som envisas med att stå upp istället för att sätta sig på en av de tomma platserna, 'men gå och sätt dig då' säger jag med hög röst, 'stå inte här nu då, gå och sätt dig!!' 'Näedå' bjäbbar den sabla skatan. Jag har Dante i handen och vi tar oss bakåt i bussen och sätter oss. Väl där gapar jag till militant kärring nummer ett som lik förbannat ska stå att 'herregud, här bak är helt tomt ju!'
Ja, jag gapade nog lite till därbak i ren ilska men sansade mig tillslut..
Sabla sketkärringar.
Vi kom ju fram på stan iaf och gick på teatern, som handlade om att sluta med nappen. Riktigt gullig faktiskt.Efteråt blev det MacD med fem ungar och fyra mammor. Fem ungar som hetsade varann mer och mer. Fem ungar som blev jävligt stimmiga och drog igång varandra.
En unge fick ta en åktur i sin jacka ett par gånger när hans mamma lyfte honom i kragen.
Kan ha vart min unge..
Samma unge fick inte köpa lördagsgodis för att han inte lyssnat på sin mamma.
Vi tog bussen hem igen och jag sätter mig med Dante i knät brevid en äldre dam.
Vi växlade några ord sådär i ren artighet, så säger tanten:
'Egentligen får de inte ta med mer än två barnvagnar på bussen, det är för att gamla ska kunna komma på med sina rullatorer, det är lag på det!'
Nä nu jävlar...

Mellanväder

Den där perioden som infaller både vår och höst, då det är ganska kallt om morgonen men inte så himla kallt under dagen. Så himla svårt att hitta rätt kläder då.
Nu börjar det dra sig åt tiden då det är ganska kallt under hela dagen.
Idag morse var det 9 grader varmt (kallt) bara så idag fick Dante ta på sig sina höstkängor för fösta dagen den här säsongen.
Det fleecefodrade regnstället hängdes dit, men det ofodrade får hänga kvar lite till ändå..
Svårt det här med att veta vad som är lagom att ta på de små..
Men bara han inte fryser.
Jag fick så ont i magen då jag efter första vintern på dagis frågade fröken om de ville ha Dantes termobyxor och vinterjacka att ha där som extra. Han skulle nog ändå växa ur det till nästa säsong.
Hon blev jätteglad och sa att 'ja, gärna vi har alltid barn som har för lite på sig och fryser'.
Alltså va fan.. vad är det med vissa föräldrar?
Så hoppas man ju att dagis säger till dem att skaffa lite varmare kläder men det kan ju vara känsligt sånt där kanske..
Ja, nu spårade jag iväg här men vad jag ville ha sagt från början är väl att, det lackar mot vintern..

Smaken är som baken

Jag har läst mycket om den där serien 'True Blood', bla på grund av att sveriges hollywoodexport, den vackre Skarsgård är med i den och vampyrar sig.
Så säger kompisen att hon kollar på den och tycker den är superbra.
Igår när jag skulle stänga av tvn bläddrade jag lite och hamnade av en händelse i just det programmet.
Spännande, tänker jag, nu ska jag kika lite då.
Hahahahahahahahahaha vilken jävla dynga.
Not my cup of blood..

Vabeli vab

Vilken natt.. Dante var himla orolig och hostade en hel del.
Vaknade och var ledsen och fick hostmedicin som han tog efter lite övertalning.
Min tappra soldat.
Idag har vi vart hemma och kurerat liten.
Han har vart riktigt pigg.. hostat lite men ingen feber.
Mysko det där, men det är ju bara att vara glad för det såklart.
Imorgon blir det dagis igen.

Mr ninja turtle. Stenhård. Superläskig. Mmm.

Uh oh..

Dante har en skällande, hård hosta nerifrån bröstet..
Inte så han storknar men ändå.. flåsar lite rossligt fast ändå ihåligt på något sätt.
37.6 i temp. Inte direkt feber men absolut förhöjd temp då han har strax under 37 i normala fall.
Det verkar bli VAB i morgon..

Jag har lösningen!

Ett par nya svarta stövlar hade gjort susen för mitt taskiga humör!
Jag känner det i hela min kropp.
Måste nog kolla lite på utbudet.
Drömma går ju.

Get an effing grip

Jag känner mig trött, sur, lat, tjock och jävligt irriterad i största allmänhet.
Hatar att känna mig sådär.
Gissar att Dante inte heller är särskilt förtjust i mig just nu då mitt tålamod inte är speciellt långlivat.
Stackars min skatt..
Jag måste rycka upp mig, det är fan inte okej att låta mitt taskiga humör gå ut över honom.
Inte ett jävla dugg okej.

En riktig måndag

Måndagar är väl inte den roligaste och piggaste dagen på veckan kan jag tycka.
Inget annorlunda med den här veckans måndag.
Vi städade ur bilen när vi kom hem, eller, jag städade bilen, Dante låg på mage i tvättstugan och tittade i sina böcker han fått med hem från kompisen i helgen.
'Stora maskiner', 'Lilla röda traktorn', lastbilar' och allt vad de nu hette, ojoj vilken lycka.
Bilen dammsögs och tömdes på skräp men när den skulle tvättas utvändigt insåg jag att de munstycken jag har nu är för stora, sedan rörsnubben bytte även utekranen vid renovering av tvättstugan.
Istället satte jag igång tvättmaskin, dammsög inne, packade upp efter helgen och allt det där roliga man har att pyssla med.
Lagade mat, diska, stoppa skatten i badet, natta fröet, duscha, vika torr tvätt och lägga undan den, hänga upp en ny omgång och sedan fastnade jag , stående, vid tv:n och Hollywoodfruarna. Alltså de där damerna är... speciella.
Så blev det inget mer vettigt gjort den här måndagen.
Nu måste jag snart ta och sparka igång mig och ta tag i nästa projekt..

Mysigaste helgen!

Jag och skatten fick en spontaninbjudan på onsdagen om att hälsa på kompisen över helgen.
Ja, klart vi kommer! Gu så kul!
Vi packade in oss i bilen, laddade för de 40 milen det är dit..
Fröet kollade dvd en timma, somnade i nästan en timma och kollade i böcker i ännu en timma innan han var kissnödig.
Vi stannade och sprang stelheten ur benen en stund innan vi fortsatte vidare.

Mammas stålman.

Lekparkslek med de stora tjejerna.


Möcke godis blev det. En del vin oxå men det tog jag inget foto på..





Denna fantastiska skapelse har kompisen och de snickrat ihop till deras hästtokiga dotter. Visst är den hur cool som helst! Dante var översalig där han drogs omkring på den med ridhjälm på och spö i hand.

Vi gav oss av hemåt igen på söndagen med alldeles för lite sömn i bagaget. Det krävdes två bensträckarstopp och en himla massa koffein och socker för att mamman skulle orka köra alla milen. Dante sa inte ett endaste gnälligt pip därbak. Han är ju världens duktigaste bilåkare! Vi gav oss av strax före två på dagen och vid sjutiden, då vi ännu inte kommit hem och det var alldeles mörkt ute frågar han: 'Mamma tar det lång tid innan vi är hemma nu?' 'En liten stund till men inte så jättelänge' svarar jag. 'Okej'. Min stålman.
En supernajs helg har vi haft, en jäkla massa skratt blir det ju som vanligt, sena kvällar och gott vin, så nu är man helt död i några dagar. Värt varenda gäspning!