Så jävla häftigt

Tänk vad mycket det händer under barnets första år.
Så mycket som händer fysiskt och så mycket de lär sig att förstå, vad saker och ting heter och var de finns.
Tänk att för bara ett år sedan var mitt frö ett fullkomligt försvarslöst litet knyte som inte ens kunde fästa blicken och bara veva ofrivilligt med små knutna nävar.
Nu kan han gå, springa, göra ivriga försöka att hoppa, dansa, skratta, prata några ord, leka målmedvetet, bläddra i böcker, tugga med små tänder, han vet vad han vill, kan förmedla det och göra sig förstådd.
Helt otroligt.
Så mycket de förstår sedan..
När vi ska ta på byxor och jag säger "lyft på foten" så gör han det!
Ta av tröja och jag säger "armar uppåt sträck" så lyfts små knubbiga armar i vädret.
"Sätt dig ner"
"Hämta bollen"
"Kom hit"
"Spotta ut det du har i munnen"
"Hämta dina skor"
Ja, jag kan fortsätta...
Jag blir alldeles överväldigad när jag tänker på det.
Imponerande.