Jag kan inte riktigt förstå att det är fyra år sedan det där sabla traumat a k a förlossning.
Fyra år sedan den finaste pojken föddes..
Den enda människa i världen som kan få mig att tappa andan av kärlek, den enda människan som kan få mig att vilja banka skallen i väggen av frustration, som jag skulle offra mitt liv för utan minsta tvekan.
När han sticker sin lilla hand i min, promenerar brevid och pladdrar på om allt och inget kan jag bli så rörd att jag blir tårögd.
Tänk att denna lilla varelse bott i min kropp..
Mitt hjärta svämmar liksom över av kärlek.
2 comments:
GRATTIS LILLA HJÄRTAT!
Pappa, Sandra, Claudia o Dexter! <3
Tack <3 :)
Post a Comment