Kalas med avslut på akuten

Jag hasade mig upp när klockan ringde på lördagsmorgonen. Dags att styra upp inför gympan.
Dante sov vidare och jag fick väck honom så att han skulle hinna få ite i magen innan vi åkte.
Han vill inget ha. Han ville inte heller gå på gympan som han ju älskar.
'Jag känner mig lite dålig mamma'
Jo, han var mörk under ögonen och såg inte så himla pigg ut faktiskt.. Hostade som en tok, den där läskiga, hårda hostan och andningen ar tung och ansträngd..
Brorsan och storkusinen kom förbi för att greja med veden och Dante ville gärna vara med och hjälpa till.
Det fick han såklart och efter ett par timmar när de var klara igen var det dags att gå in för att äta lite mat.
Dante ville inget ha.
Jag började styra med all mat inför kvällens kalas, brorsan med familj och mina föräldrar skulle komma för att fira mina 40 år så här i efterskott.
Dante var inte alls sig lik och jag tog tempen. 39.7 glödheta grader..
Om en timma kommer gästerna.
Det går fanimej troll i det här med att träffa familjen, Dante är sjuk var och varannan gång!
Nu skulle vi ju iaf vara här hemma och han kunde ju läggas när som så jag avstyrde inget.
Det gick fint, han hostade så han blev röd i synen men var ändå ganska pigg.
Han nattades och sov i ett par timmar medans vi satt uppe och pratade.
Så vaknade han.. hostade så han spydde, om och om och om igen.
Han kunde inte hämta andan och rev sig mot munnen och halsen i panik.
Hostan kom i täta stötar och han var helt rödfläckig av ansträngning.
Andningen lät tjutande och tung.
Jag tog tempen, 39.9
Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att vi skulle åka till akuten på en gång.
Mormor körde oss ner och vi fick komma in nästan på en gång.
Dante var en riktig superhjälte som vanligt och lät doktorn kolla honom ordentligt.
Falsk krupp blev diagnosen.
Antagligen i kombination med något annat virus för den höga febern var tydligen inte karaktäristisk för just falsk krupp.
Min lilla flinga fick sitta och andas in medicin i en inhalator. Han fick 'styra' den själv med att trycka in ett handtag så att medicinen puffades ut,när han skulle andas in.
Så jäkla duktig att jag blev alldeles tårögd..
'Mamma jag vill inte mer nu, det smakar dåligt'
'Men doktorn sa lite till bara'
'Okej' så sög han igen..
Min duktiga..
Vi var hemma igen vid halv 2 på natten med en mycket piggare liten kille.