Så var det dags igen..

Dante vaknade i natt och grät. Ont i örat. Grät och grät och hade ont.
Han fick medicin och vaggades tillslut till sömns i min famn.
Det tog 'bara' tre timmar av min sextimmarsnatt.
Jag klev upp i vanligt tid för att ringa dagis och kolla med mormor om hon kunde barnvakta.
Det kunde hon inte, så idag har jag den här utsikten från mitt skrivbord.

Världens duktigaste krassliga lilla kille sitter nerbäddad i skön fåtölj med film att kolla på. Jag hoppas och tror inte att vi ska behöva var här hela dagen. Vi hade bokat biljetter till Mora Träsk i kväll men de fick ju avbokas förstås.. så himla tråkigt!!