Ibland är det bättre att ge vika

Så sitter jag här på jobbet och suktar ut i solskenet..
Härliga, härliga solen! Våren på väg!
Utmed husväggen hemma sticker krokus och snödroppar upp ur jorden som veka gröna soldater..
Fint.
Igår var det inte lika mycket vårkänslor precis.
Kallt regn vräkte ner och blåsten piskade upp det i ansiktet hur man än försökte gömma sig under luvan med nerböjt huvud.
När vi väl kom hem blev det inte så himla mycket gjort..
Dante valde fisk till middag och chips till efterrätt..
En av flickorna på hans dagis började gasta om att det skulle hon minsann äta idag o blablabla, när jag hämtade mitt frö .
'Jag vill oxå ha chips idag' tjoade Dante
'Inte då! Vi äter väl inte fredagsmys på en onsdag' sa jag
'Men jag åt ju upp all min middag' halvgrät Dante
'Åkej då, lite då bara' suckade jag trött.
Orka ta alla fajter...
Det är det 'jobbigaste' med att vara ensamstående mamma; att man måste ta ta alla fajter, varje gång.. Ibland vill man ju bara slänga igen dörren bakom sig och ta en rask promenad och blåsa bort frustration, ilska och trötthet, bort från gnäll, tjat, gråt och protester..
Ensam alltså.. det ger inte riktigt samma effekt om man ska behöva ta med den lilla tjatmumriken på promenaden..
Så, kanske ger jag med mig en gång extra när det gäller vissa saker.. so be it.