Det var ju det där med jakten på tonårsröven..

Igår hämtades mitt frö av finaste Jenny på dagis, 'så att du kan träna om du vill'.
Fantastsikt.
Jo, det ville jag såklart men dessvärre hade jag glömt mina träningsskor hemma så jag var ändå tvungen att ta den svängen innan gym.
Men alltså, strålande sol... 10 plusgrader.. näe, jag kör inte ner till gymmet utan jag tar ett varv i spåret istället.
Sweet Jesus..
Dels var det ju is på långa sträckor där ute i skogen, rent livsfarligt att sladda runt på ett par löpardojjor där ju, dels var det genomsurt i marken, dels kändes det väldigt väl att jag utsatte kroppen för både alkohol och nikotin i helgen som gick..
Men ändå.. fy fasen vad skönt!
Detta härliga toppades med att middagen stod serverad när jag kom hem till Jenny för att hämta min skatt.
Lax, ris, blomkål, sås...mmm...
Slippa laga middag alltså... åh lycka!
Det var dags att gå hem när en vanvettigt övertrött sockersmula grinade för minsta sak. Högt, tydligt och väldigt envist visar han när krafterna tar slut.
Han var inte särskilt mycket gladare eller piggare när vi landade hammavid utan grät efter än det ena än det andra. Så kom han på att han saknade mormor..
'Jag vill ringa till henne och fråga om hon kan natta mig'.
Så blev det och som tur var, var mormor ändå ute och körde så hon tog svängen om oss, läste boken för fröet som snarkade innan den var slut.