Så var det dags igen...

Efter jobbet i fredags passade mormor min skatt så att jag kunde ge mig upp på taket och skotta bort typ 7 ton med snö därifrån.
En byggnad vid mitt jobb har brakat ihop av tyngden från all snö, så det kändes som om det var dags igen.
Fredagskvällen gick åt till att montera klart möblerna jag fått hem innan jag svimmade i säng.
Hann precis bara svimma ner innan Dante vaknade och ville komma in till mig.
Han vände och vred sig oroligt i en dryg timma innan han sätter sig upp och kräks.
Han kräktes ytterligare tre gånger.
I sängen.
Sedan började han skita som om han aldrig gjort det förr..
16 diarréblöjor byttes på lite mer än 12 timmar..
Herregud, jag kände mig nästan lite självmordsbenägen ett tag..
Eftersom han nyss varit dålig på exakt samma sätt och att han vägrade både mat och dryck ringde jag sjukvupplysn.
De tyckte att jag skulle åka in med honom.
Delvis på grund av alla hans allrgier, så det inte blivit något med hans tarm eller så..
Vi som skulle gå ut och käka middag med familjen och sedan fortsätta hem till mig för att fira pappas 65årsdag fick ringa och avboka alltihop och sätta oss i bilen till Näl sjukhus.
Tre och en halv timma senare åkte vi därifrån igen.
Om Dante inte blev bättre till idag, åt och framförallt drack bättre skulle han behöva läggas in och få dropp så han inte blev uttorkad.
Galet oroligt.
Men, natten var lugn och i morse var han nästan som vanligt igen.
Jag fattar ingenting.
Men det känns ju som om det var något han ätit...
Försöker klura ut vad det kan tänkas vara.