Kan själv

Ja, det har börjat nu..
'Kan själv.'
Dante vill inte gärna ha hjälp med någonting utan vill göra själv.
Det får han mer än gärna för min del, jag tycker bara det är kul, utvecklande och bra.
Men.
Han har ju ett sabla temprament och om det inte går som han tänkt sig blir det ett herrans liv.
Det kan jag ändå tåla, han lugnar sig och tar emot hjälp vi det laget.
Än så länge.
Däremot tryter tålamodet för mamman då vissa saker sker i ulrarapid.
Som att klättra upp i bilstolen.
Det kan han göra på typ 2 sekunder, men nä.. ska kolla lite där och kolla lite här och kanske peta lite där och snegla åt mammans håll där jag står och steppar otåligt i marken.
Han vill gå själv vart vi ska och det är givetvis helt okej.
Om han bara rörde på påkarna...
Min puls skenar..
Jag gillar inte alls att behöva skynda på heller, särskilt inte på morgonen, då man är trött, seg och behöver en stund att komma igång, även om man är liten.
Men jösses vad jag kan ha svårt att behärska mig..
'Jamen HEJ DÅ, då åker mamma!!!' har jag ropat mer än en gång...
Den enklaste lösningen hade ju vart att kliva upp lite tidigare på morgonen, så kan han dröna bäst han vill..
Men se det tycker mamman är väääldigt jobbigt...