Igår var det lussefirande på dagis. Dante var pepparkaksgubbe och precis hur söt som helst.
Vi vuxna fick sätta oss i leksalen och invänta luciatåget.
Små ljuvliga varelser kom skridande och sjöng med tunna röster.
Så fort min ljuvliga lilla varelse fick syn på mig såg jag paniken i hans blick och han klängde genast tag i mig.
Vi gjorde ett försöka att få honom att stå framme med de andra barnen, men nej, han blev bara ledsen så han fick sitta i mitt knä och titta på han med.
Så kan det gå.
Efteråt blev det en supermysig fikastund med väldans trevliga föräldrar innan vi gav oss hemåt i mörkret.
Dante, 1½ år gammal. Alltså 2 år sedan... Gud vad tiden går fort..
2 comments:
Haha känner igen det där!..8 år sen sist för mej..Dexters premiär väntas om 1 år igen :)
han var ju urgullig i alla fall <3
Post a Comment