Nej! Jag menar...okej då..

Igår klipttes andra halvan av gräsmattan klart.
Dante kom gående med hinken och ville ha vatten i den igen och i 'mammas tora hink'.
' Nej, inte idag' svarar jag
'Atten!! Mamma! Dante haaa atten hinken! Dante attna blomman! Mamma!'
'Ja okej då' säger jag och hämtar.
Varför gör jag så där?
Varför säger jag nej när det handlar om något som verkligen inte har någon som helst betydelse?
Varför i hela världen skulle han inte få vatten att leka med?
Vad spelar det för roll?
Vi är ju hemma och om han så häller allt vatten över sig och blir plaskvåt, so what?
Så dumt.
Oh well, nu fick han vatten i hinken (i flera omgånger, sabla rännande) och jag kunde klippa klart gräset medans han hade fullt upp.
Så var det baddags, matdags, pyjamasdags, vällingdags och läggdags.
Sedan fortsatte kvällen med städdags, tvättdags, vika tvättdags, duschdags och till sist läggdags igen.