Från det att Dante föddes har jag kämpat med hans sovande.
Det har gått olika bra i olika perioder.
Jag har hela tiden haft som mål att bara kunna lägga ner honom i sin säng, säga godnatt å puss å kram å sov gott å mamma älskar dig å vi ses i morgon.
Det går ju inte så värst bra hittills.
Jag har bestämt mig för att inte lägga mig ner tillsammans med honom.
Icke.
Jag sitter gärna brevid och håller hand, men att lägga mig jämte känns som ett steg bakåt mot tiden då han ammades till sömns som spädbarn och inte ett steg emot målet att han ska kunna bli trygg nog att somna på egen hand, i sin egen säng.
Nej, det vill vi ju inte.
I förrgår satt jag jämte o klappade, sjöng och kliade i håret i 1½ timma.
1½ timma...
Mina nerver sprallade iväg till en annan dimension..
Igår lade jag mig jämte honom..
Han knäckte mig..
Åtminstone tillfälligt.
2 comments:
Nu har jag inte varit inne på ett tag inser jag när jag måste gå tillbaka till det här datumet för att komma ikapp...
Åh, vad jag önskar att jag hade din mail. Då skulle du få ett lååååångt pepp-mail. Men nu har jag inte det :) så då får du pepp här istället.
Se det inte som ett nederlag!!! Vi lägger oss med Arvid VARJE kväll. Efter godnattritual med pyjamas, Bolibompa och tandborstning går vi och lägger oss i hans säng i hans rum. Det kan ta en allt från 15 min till en timme att lägga honom. Vi pratar inte med honom utan ligger brevid och håller handen och pussar lite ibland. Busar han runt alldeles för mycket brukar vi bestämt säga att "nu är det sovdags". Nu är vi visserligen två som delar på detta. Men jisses så dåligt samvete jag har haft för att han inte "lär sig" att somna själv. BVC-psykologen (ja jag har faktiskt gått till en sådan...) sa att han nog kommer att somna själv när han är 18 - så det fanns ingen anledning till oro.
Alla barn är olika. Dante har förmodligen svårare för att komma till ro än Arvid. Men det jag menar är att du inte ska känna att det är ett nederlag att du måste lägga dig jämte honom. Tids nog kommer det att han kan somna själv. Sen har jag full förståelse för om du kanske känner att du behöver mer tid för dig och allt som ska göras hemma.
Jag har alltså ingen lösning på Dantes insomningsproblem. Jag bara säger att det finns inget rätt eller fel. Du gör det som är bäst för DIG och ditt barn!!
Stor kram från Ingrid
TACK för pepptalk!! :)
Post a Comment