När tarzan somnat (efter bara en halvtimmas hålla-handen-klappa-på-runda-kinden-pussa-lilla-munnen-osv. Jääj!) ställde jag mig bredbent med händerna på mina lovehandels och spanade ut över det proppfulla utrymme som kallas garaget.
Hur i helsicke skulle jag kunna få iordning där, när det knappt finns någonstans alls att sätta ner fötterna ens?
Jag lyckades efter många svordomar och plågsamt muskelflexande, krångla ut cyklarna ur härvan av prylar.
Det räckte för att kunna släpa ut ett av de fyra lådorna med garageinredning.
Ett skåp monterades i dressingroomet och släpades sedan på plats i garaget.
Nu är det temporärt fyllt med färgburkar.
Ikväll tänkte jag ge mig på del två av monteringen.
Inom någorlunda överskådlig framtid kan det tänkas bli lite ordning i mitt garage.
Hoppet är det sista som lämnar en människa...
No comments:
Post a Comment