Igår när jag hämtade min skatt på dagis harklade sig fröken och frågade om hon fick 'ställa en lite mer personlig fråga'
Jo, det kunde hon få.
Hon berättade att hon och några barn, bla Dante, legat på rygg ute på gräset och tittat på hur vinden blåste i träden och hur molnen for över himlen.
Då hade Dante sträckt ut sin lilla arm, pekat upp mot himlen och sagt
'Där bor min pappa.'
Vid ytterligare två tillfällen, andra dagar, hade han gjort samma sak.
Nu ville hon veta om det var så att pappan faktiskt var död.
Såklart.
Med en knut i bröstet för min lilla unge fick jag förklarat att nej, han är inte död.
Jag har heller ingen aning om var han kan ha fått det där ifrån...
No comments:
Post a Comment