Detta eviga dåliga samvete

Idag vaknade vi upp till ett riktigt vinterlandskap.
Så himla vackert det är med snö!
Som den otroligt välplanerade mamma jag är, hade jag klivit upp extra tidigt så vi låg tio minuter före normal tid när vi var påklädda som michelingubbar både jag och min skatt, på väg ut för att gräva fram bilen och min skatt skulle hinna leka lite i snön.
Då känner jag den, lukten.
Bajslukten.
Jaha, vi måste byta blöja..
Dante protesterade vilt, han hade ju fått en glimt av detta roliga vita, kläderna var på och han stod darrande i startgroparna, bara för att snabbt ryckas därifrån och bli avklädd igen.
Inte alls populärt.
Tiden gick, jag blev stressad och tillslut gormar jag.
Jag hatar att gorma och särskilt mycket hatar jag det på morgonen.
När jag hävt ur mig en lång harang om att 'ligg-stilla-låt-mamma-byta-det-var-väl-själva-den-sluta-nu-att-bråka-du-ska-få-gå-ut-nu-räcker-det'
Så piper mitt frö fram ett litet förlåt.
Oh dear..det hugger till i hjärtat och man vill ju skära ur sin egen tunga..
Kramas, pussas jag säger oxå förlåt och det dåliga samvetet blir ytterst lite mindre.
Bajsblöjan blev bytt, vi kom oss ut, bilen grävdes fram dags att åka, liten vill fortsätta leka och inte alls sätta sig i bilen.
Jag är nu en välplanerad svinstressad mamma som gormar igen.
Nåväl, vi kom nästan i tid till både dagis och arbete.
Nu ska jag försöka dränka det dåliga samvetet i en fjärde mugg med kaffe.