Natten

19,00 Dante somnar
20,00 Vaknar, ropar i högan sky på mamman som kommer farande. Vill då rakt inte läggas ner i sin säng igen så jag lyfter upp och vaggar till sömns i min famn igen
21,45 Vaknar och skriker på mamman som får snabba sig i duschen. Placeras i mammans säng efter envist pekande och "sitta där".
22,20 Har ropat efter en flaska rismjölk i en stund. Jag kapitulerar.
00,30 Har inte somnat än, vrider och vänder sig, sparkas och klappas om vartannat på mig.
01,50 Sätter sig gråtande upp i sängen. Vill ha rismjölk. Det får han.
02,20 Ledsen en liten stund innan han slumrar till.
03,00 Sätter sig upp i sängen. Lite ledsen.
04,05 Glider ur sängen och hämtar mina tofflor som han lägger på mitt ansikte. Det är den vanliga signalen för att han har sovit klart och vill att vi kliver upp.
04,06 Barnet tillbaka i sängen.
04,07 Vill ha rismjölk igen. Det får han. Somnar.
05,45 Klockan ringer, dags att vakna. Dante sover djupt.
06,20 Dante vaknar, tittar upp på mamman med ett stort flin och säger "Hej"
Hur trött och frustrerad man än är så måste man bara le tillbaka, säga "hej och godmorgon" gnussa in näsan i varm barnahud, pussa och krama så mycket man hinner innan det stretas emot och man puttas undan.
Den här natten var som de varit den senaste tiden.
När han var sjuk återföll vi i den dåliga vanan att ge rismjölk på natten. Han åt ju ingenting, ville inte ens ha välling utan det enda han ville ha var just rismjölk Alltså fick han det, då man är glad för varje droppe med vätska han får i sig under tiden han är dålig.
Nu måste vi vänja oss av med den igen.

Att mitt barn börjar sova om nätterna är det enda jag önskar mig i julklapp.