På bristningsgränsen

Igår var jag hos frissan.
Jag hatar när någon rör i mitt hår.
Jag ryser utmed ryggrade och käkarna låser sig lite av obehag.
Alltså måste jag liksom ladda mig psykiskt innan jag går till frissan.
Igår hade jag en ny frisör då min vanliga var bortrest.
Supergullig tjej, men hon höll på med mitt hår i TRE TIMMAR!
Det hade jag inte laddat för.!
Herregud, jag höll krampaktigt i armstöden så knogarna vitnade och mot slutet ville jag bara vråla högt och kasta mig ut ur salongen i den där sabla capen som värsta Batman.
När jag väl betalat och släpptes ut sög jag i mig frisk luft i djupa andetag och hade jag haft cigg med mig hade jag nog sugit djupa bloss på en sådan med.
Men jag blev nöjd med håret.