Fröet var ledsen igår när jag skulle lämna på dagis. Klängde sig fast, gömde sig bakom benen på mig, gnuggade in ansiktet i min mage, höll hårt i mina händer..
'Jag vill inte mamma' viskade han
Vi satte oss på bänken och pratade lite om ditten och datten och när fröken kom och frågade om de skulle vinka hoppade han upp och gick till fönstret för att vinka hej då till mig.
Igår när jag kom för att hämta rusade han emot mig och kastade sig i min famn 'Jag vill gå hem nu'.
Han sov väldigt oroligt inatt, vaknade och var ledsen och tog lång tid på sig att somna om..
I morse var han ledsen redan innan vi tog på jackan.. ville inte gå till dagis 'Jag kan väl följa med dig till jobbet mamma? Jag vill vara hos mormor!'
Så när jag lämnade på dagis var det samma visa som igår och när jag gick ut för att vinka i fönstret så satt han bara där, på andra sidan fönstret, och stirrade efter mig med stora vattniga ögon och fingrarna i munnen.
Mitt hjärta brister.
Vad beror det på den här gången tro...
2 comments:
Visst går hjärtat sönder... Första dagen jag lämnade Emmy sa hon inget, men när man ser gråten i halsen och hur de kämpar för att vara "stora och duktiga" det är då man som mamma går sönder mest tror jag :-/
Jag hade dock turen att när jag lämnade på tisdagen gick det bättre och när jag hämtade igår ville hon inte följa med hem.
Har "problemet" försvunnit från dagis eller är det kanske det som gör honom orolig?
Kramar i massor och det är en mammas rättighet (och skyldighet) att oroa sig <3
Ja fy tusan vad ont det gör i magen, hjärtat..överallt när de är så ledsna..
Jag pratade med dem på dagis idag och sa att jag förutsätter att de har koll på läget så att det inte blir en liknande situation igen, och det sa det att de hade..
Jag 'hoppas' att det handlar mer om en fas där separationen från mig är grejen och egentligen inte att han vantrivs på dagis..
Tack för dina visdomsord<3
Post a Comment