Tisdag

Var kanonfint väder även denna dag och eftersom jag ju dragit igång mitt nya hälsosammare liv efter semesterns dekadens och förfall så var det bara att snöra på löpardojjorna, stoppa en cowboyklädd Dante i vagnen och ge mig av ut i spåret.
Jag har förbannat ont i baksida lår och smorde med tigerbalsam men det hjälpte ju föga. Har haft ont där länge, även om det onda gått lite i vågor.
Igår gjorde det väldigt ont.
Så var det motvind.
Sjukt trögt.
Men jag kom ut en tur och fröet fick leka vid pansarvagnen medan jag stretchade lite.
När vi var där och sträckte på ben och muskler kom det en man och började prata med oss.
Han var helt uppenbart inte helt vid sina sinnes fulla bruk och stod i om hur vi alla är hotade och utsatta och Rysslad upprustar och vi behöver vårt försvar och hur tänker jag i frågan om muslimernas själmordsbombanden och herregud vad han gick på... närmare och närmare flyttade han sig med så han stod helt nära mitt ansikte när han malde på. 'Man kan inte lita på någon vet du väl' nästan väser han fram samtidigt som han lutar sig ännu närmre.
Fy fan, jag fick helt kalla kårar utmed ryggen och fick ner Dante från pansarvagnen, upp med honom i vagnen och satte av.
Men han gav sig ju fan inte ändå utan hängde på..
Jag blev både arg och rädd men som tur var vek han av åt ett annat håll efter en liten bit.
Jävla idiot. Hatar att känna mig rädd och utsatt sådär..

Innan jag visste vad som komma skulle...