Ovärderlig hjälp

Torsdagskvällen och halva natten rev jag så att flisorna yrde.
Dagis var stängt på fredagen så jag hade hela dagen på mig att riva, sån himla tur!
Ändå kände jag paniken över att inte hinna klart där jag stod och begrundade vad som var kvar att göra tills elekrtikern skulle komma.
Klockan var ett på natten och jag var så jävla trött att jag knappt orkade stå upprätt.
Skulle jag köra på lite till eller lägga mig och vakna tidigare?
Nä, jag kunde bara inte fortsätta, jag svimmade isäng.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag har världens bästa vänner.
Robert kom förbi  på fredagsförmiddagen och lämnade Wille för barnpass, så Dante fick en lekkamrat under tiden som jag rev i skåp och väggar. Så himla skönt nu när de blivit såpass stora att de sköter sig själva till stor del.
Jenny kom vid lunchtid, så kom Maria och hade med lunch som intogs på golvet i vardagsrummet på papper och plast, Therese anslöt senare med en påse fika som intogs på stående fot, och jeflar vad vi rev!
När Robert kom för att hämta Wille hjälpte han mig att flytta kyl och frys med.
På fredagskvällen kände jag mig lugn. Vi var ju närapå klara! Så fantastiskt skönt. Lite finlir att pilla med bara..

Fröet plåtar mamman i rivartagen

En bit på väg!

Diskmaskin och spis flyttades det med och kaklet knackades loss. Jag vågade inte trassla med att stänga vatten och annat så diskbänken fick vänta på proffsen..
Så vi packade ihop för dagen, stuvade in oss i bilar och jag bjussade tack-för-hjälpen-middag på McD. Lyxigt så det förslår.

På lördagsmorgonen klev vi upp tidigt, åkte och hämtade en släpkärra och vid 9 kom Jenny. Vi lastade kärran full med bråte och åkte en tur till tippen för att lasta av. Containern hemma hade redan hunit bli full. Fröet åkte med henne hem och medan elkillen var på plats och grejade, packade jag och grejade med en massa annat som ska göras. Så hämtade jag skatten hemma hos Jenny och kom lagom till det serverades lunch. Nom nom.
Så kom Therese efter en stund och vi tog med alla ungar upp till ishallen för att kolla på hockey en stund. När vi tröttnat på hockey och ungarna var röda om snoken åkte vi alla hem till oss, i huset där vi nu camperar och lagade varma mackor, köttbullar, mos och bacon till kvällsmat. man tager vad man haver.
Vid 21 tiden var det bara jag och fröet kvar och när han somnat grejade jag med allt det där man nu grejar med innan jag oxå slängde mig i säng.

Vänner alltså.. vad hade man varit utan dem?