Ett redigt träningspass

Igår bar det av till köpcentrat igen.
Den här gången för att inhandla klinker till lilla toan.
Dra ända in i en gigantisk snårskog vad tunga de där paketen med kakel var.
12 paket behövdes och sablar vad jag slet.
Brevid stod en kvinna som jobbade i affären och babblade i telefonen och tittade på hur jag slet.
Jäkla kärring.
I normala fall hade jag snäst något spydigt åt henne om att det var ju en makalös service på detta byggvaruhus men jag var helt för utpumpad för att få fram ett ord.
Istället var jag martyr och lyfte upp dem på kärran alladeles själv.
Mot kassan med en vagn som knappt gick att rubba.
Fram med VISA och apparaten piper.
'Köp godkännes ej'
WTF?
Provar igen.
'Godkännes ej, kontakta kortutgivare'
Pulsen ökar.
Drar hela härligheten på jobbkortet så nu blir jag väl arresterad på kuppen.
Får snabba mig att föra tillbaka pengarna..
Lastar dessa hundratals kilon upp i bilen och den ena efter den andra gubben knatar förbi i snöyran och slänger en blick åt mitt håll, men inte fan erbjuder de sig att hjälpa en stackars ömtålig dam i höga klackar som sladdar runt i snön med dessa enorma tyngder.
Äh, bra kvinna reder sig själv.
Gasar hemåt i snöstormen.
Bäddar ner en liten darling som visar sig ha 39.1 i feber.
Stackars mammas sockerpuff.
När han somnat var det bara att röja plats i garaget för klinkern och lyfta ur dem ur bilen.
Ryggen bara vrålade i protest men de kom på plats till slut och bilen fylldes med en massa bråte som ska till tippen och återvinningen.