Wednesday, November 17, 2010

Hur man än vänder sig så han man hängröven baktill

Igår blev det inte mycket gjort.
När den vanliga jag-håller-på-att-krevera-av-idetorka-och-uttråkan middagen var tillagad, uppäten och uppstädad höll jag mig sysselsatt med att bära runt på en trött och mycket gnällig liten pojke.
När han somnat, efter mycket om och men, bröt jag loss de sista fodren runt dörr och fönster inne på lilla toan och började bända loss mattan.
Men så ringde telefonen, så babblade jag ihjäl en timma och vips så var det dusch och läggdags.
Jag hann med en näve godis och ett lass med ångest innan tandborstning oxå.

2 comments:

Åsa said...

Jag har insett att även små steg framåt är i rätt riktning och ibland det enda som funkar i kombination med vardagsbestyr och småttingar med egen vilja. Jag är för dålig på att ta små steg, jag vill göra mycket på en gång och så blir det ingenting istället! Nä, klappa di själv på axeln för vad du gjort istället för att tänka på det du inte gjort :-)

Linda said...

Sant. Ska försöka :)