Igår kväll när Dante somnat öppnar jag altandörren för att ta en cigg.
Jag lutar mig mot dörrkarmen vänd utåt trädgården.
Det är becksvart ute, bara gatlyktornas ljus bortifrån vägen lyser upp en aning där jag står.
Så får jag den där känslan av att vara iakttagen.
Jag låter blicken svepa över trädgården, där bak där det brukar hänga en massa rådjur, men jag såg inget.
Så sticker jag ut huvudet lite mer och plötsligt ser jag, precis där, max 1½ meter framför mig, på altanen står en räv och stirrar rakt på mig.
Pulsen smällde till i bröstet och jag försöker att inte göra alltför häftiga rörelser när jag backar in och stänger altandörren efter mig med en smäll.
Räven står kvar och stirrar på mig.
Jag stirrar tillbaka från min nu säkra plats, inte längre lika orolig att få halsen uppsliten av detta rovdjur.
Den stirrar på mig i ytterligare några sekunder innan den sakta vänder sig bort och lommar iväg.
Jag står kvar och ser den gå och det tar en stund innan min puls är tillbaka i normal takt igen.
6 comments:
Vilken tur att du gick in, det är ju jättevanligt att folk blir sönderslitna av blodtörstiga rävar. Speciellt runt Uddevalla ska det finnas en riktigt mördarstam har jag läst...
hehe, ja man kan aldrig vara säker, den kanske hade både rabies och skabb och var jävligt ilsken ;)
Fast i ärlighetens namn såg en väldigt fluffig ut i pälsen och hade inte ett uns fradga runt munnen...
Väldigt vacken, men väldigt nära..
Ett mysigt husdjur till Dante i julklapp kanske?
Ju gud ja! Den finner sig säkert i att bli kramad, klappad och ha en tvååring hängande i svansen utan att äta upp honom!
Nu ska jag bara ge mig ut och fånga in den.
Med håv.
JA! Bildbevis!
Post a Comment