Tiden går fort..

..när man har roligt!
Sedan sist har jag sovit åt helvete för lite. Fast det är i och för sig inte så himla ovanligt.
jag har tapetserat och målat till sent på kvällarna och varit uppe och hoppat i ottan för att jobba.
Lite annat nöje har jag oxå hunnit med då jag och två tjejkompisar förra helgen gav oss av mot Oslo för att hälsa på och överraska vänner där.
Vi hade sjukt kul! Åtminstone på fredagen då vi gick all in kan man säga...

På lördagen var jag bakfull, för första gången i mitt liv. Jo, alltså jag har varit trött, seg och kanske inte helt på topp så där 'dagen efter' förut, men det här var något helt nytt.. Jag varvade dagen med att hänga över toan och kräkas och att ligga darrande på soffan med en puls på femtusen slag i minuten ungefär.. Alltså hade de gapat att huset stod i lågor hade jag virat in mig i en fleecefilt, lagt mig på en akrylkudde och tänkt att 'Gud hör bön..låt mig dö'.. Det där vill jag aldrig mer vara med om.. Fy fan.

Men jag repade mig framåt kvällen och så var livet en fest igen. Man glömmer så fort.

På söndagen då jag landade hemmavid igen möttes jag av en liten sjuk Dante som var en ynklig syn... lille hjärtat.. Vi var hemma hela veckan och han var en tapper soldat som låg och kollade tv hemma i vårt hus bland bråte, lådor och allmänt stök medan jag målade, tapetserade, städade, skurade, flyttade in möbler och grejade så att jag och fröet skulle kunna flytta hem någon gång.. Sex veckor hemifrån.. det räcker. Och det hade tagit fem gånger så lång tid om det inte varit för alla underbara människor som hjälpt mig på vägen..

På torsdagen kunde vi ääntligen flytta ner igen och det passade himla bra för samma dag kom min kille och hälsade på. Jag tog time out från hela renoveringsstöket och bara njöt av hans sällskap det dygnet han var här.

På fredagen gnällde skatten över att han hade ont i örat och vi fick en tid på närakuten på kvällen.

Jodå, ännu en öroninflammation... stackars...  Han var tapper som alltid och eftersom han inte tål penicillin så var det till att överdosera nässpary, köra på med Ipren och hostmedicin.

Det kändes inte optimalt att lämna honom på lördagen och ge mig ut på nöjen, men mormors famn, soffa och omvårdnad är lika god som min..

Jag och de härliga filmklubbtjejerna hade sedan länge bokat ett dygn i Göteborg. Vi  nio var ute och käkade middag, gick på stand up- Marika Carlsson (som alla tyckte var jättebra utom jag) barhoppade lite och drack drinkar lite varstans på trevliga ställen i Göteborg innan vi vandrade tillbaka till hotellet i natten efter en fantastisk kväll med många härliga, roliga och sorgliga samtal i en salig blandning.

På söndagen släpptes jag av på IKEA där fröet och mormor kom och plockade upp mig.

Där träffade vi på de här snubbarna. Grymt spännande tyckte Dante som vågade sig fram tillslut efter stor vånda.. att vilja men inte våga..oh jobbigt, men otroligt roligt när man väl vågat och det var en mycket nöjd kille som knallade därifrån med rak rygg och brett leende.
Vi handlade en hel del grejor och det finns en hel del kvar att handla..
Jag tänkte shoppa en del stora grejer som en bäddsoffa och garderober via nätet men se det gick inte... får bli en tur till med släp bakpå..
Jag fortsätter att greja om kvällarna, så kanske kan jag bli färdig nog så jag kan komma i säng i vettig tid framåt jul någon gång. Men det är kärt jobb, så vansinnigt roligt att ha fått i ordning till slut, att få bo i det som jag innan bara haft som en bild i min egen fantasi. Slippa det där gamla, trasiga köket. Så underbart skönt!
Sova får jag göra när jag blir... mycket äldre.