Sex dagar före dopparedagen

Jo, då fick jag övertalat fröet att gå till dagis. Han lämnades där under vilda skrik, högljutt gråt och stora tårar.
Jag försökte intala mig att han blir glad så fort jag åkt, att han har kul och mår bra resten av dagen.
Det går sådär..
Mormor hämtade tidigt, så slapp han åtminstone vara där i så många timmar.. alltid något..
Efter en fika hemma hos mormor o morfar och en sväng till affären kom vi så äntligen hem frampå kvällingen.
Då klättrade vi upp på vinden för att ta ner granen och pynta den.
Åhh så roligt Dante tyckte det var!
Jag får verkligen lägga band på mig att inte gå och 'rätta till' det han pyntat... vi har ju lite olika uppfattning om det estetiska kan man säga...
Lite små ändringar gjorde jag väl men i stort var det han som fick pynta med kulor, jag stod för glitter och ljus.
När Dante somnat slog jag in en massa julklappar och fixade med sånt innan jag satte på strykjärnet och drog fram brädan. Dags att ta tag i stryktvätten.
Ja, det var lättare sagt än gjort... strykjärnet har kapitulerat. Lämnat in. Ballat ur.
Jag får låna mammas, skrynklig skjorta på självaste julafton går då inte för sig.