Dagislämning... fröken hade lovat vid hämtningen dagen innan att vara där för att ta emot Dante.
Hon var tjugominuter försenad till jobbet, och Dante vägrade släppa mig innan hon kom. Så, eftersom vi var några minuter tidiga så att vi där vi satt, och väntade... och väntade. Fröet blev mer och mer avog och ledsen ju längre tiden gick.. Typiskt.
Men när fröken väl kom gick det ändå ganska bra. Jo det kom allt tårar och munnen var vidöppen i ett tyst skrik när jag gick. Fy fan alltså.. jag vet inte vilket som är värst, att han vrålar och beter sig eller när han ska försöka hålla emot och vara stoisk.. Lilla hjärtat..
Jag kände för att åka hem, rafsa fram festciggen och kedjeröka fyra, fem stycken på raken sådär, men jag var ganska försenad till jobb som det var.
Kvällen då.. hade besök på fika, packade, slog in julklappar, städade lite och stimmade med gud vet allt innan jag vältrade mig i säng vid halv 12.
Så var den dagen slut
No comments:
Post a Comment