Vilken dag

Ibland vaknar man "på fel sida".
Man är liksom på dåligt humör från början och allt verkar gå fel hela dagen.
En sådan dag hade min bedårande unge idag.
Han vaknade med ett gallskrik som höll i sig större delen av dagen i omväxlande ljudstyrka.
Klockan var strax efter 5 på morgonen när han satte igång och trots desperata försök av mamman vägrade han somna om.
Eller ens lägga sig på kudden utan att vråla och streta emot.
Det var bara för mamman att nagla sig ut i köket och sätta på en full kanna kaffe.
Efter ett antal timmar med oupphörligt gnäll och hans senaste påhitt, ILLSKRIK, så somnade han framåt 11 snåret.
Jag fixade undan lite och helt matt av trötthet kröp jag ner i sängen jag med.
Jag kände hur jag flöt iväg mot sömnen och "uuuuuuuäääääääääääääääähhhhhhhhhhhhhhhhhhh"...
Jag höll andan i ett par sekunder, kanske var det bara falskt alarm.
Nä.. det var alldeles väldigt verkligt.
Vimmelkantig släpade jag mig in för att hämta mitt frö som skrek ännu värre när han fick se mig.
Jag vände och gick ut men då nådde illvrålet oanade decibell så jag vände tillbaka och hämtade upp min sockerpuff.
Detta bådade ju inte särskilt gott inför vårt första besök på nya bvc.
Men det gick riktigt bra.
Dante staplade klossar och lade i lådor så bvc sköterska var alldeles imponerad och sa att "det där var 18månaderskontrollen i ett nafs och oj så duktig och framåt han är, bara 14 månader"
Jag pös av stolthet av allt beröm och när han utan protester lät väga sina 11.88 kg och mätas.
Jag fick snabbt pysa ihop till en liten skrynklig hög igen då han började kasta klossarna omkring sig med överraskande styrka och "ahh" övergick till "åh, oj...ojoj.."
När han svingat klossar till höger och vänster en stund klev han fram till dörren, tog tag i handtaget, öppnade och gick ut.
Jag fick en smärre chock.
Vad lång han blivit!!
Vad högt han når!
När lärde han sig det där?!
Vi var ändå klara vid det laget så vi tackade för oss och vinkade hej då.
Glad att jag bytte bvc, synd att jag inte gjorde det tidigare.
Vi åkte svängen om jobbet en snabbis och hann skrika sönder öronen på dem innan vi åkte hem igen.
Gnället upphörde inte.
Mat, kex eller russin hade noll effekt.
Inte heller lek, bokläsning eller busbrottning som han annars älskar.
Idag var det riktiga smällar, riv och drag i det redan alldeles för tunna håret som mamman fick ta emot.
Mammans tålamod låg kvar i sängen idag så det blev många "ja ja JA JA JA JAAAJAA" från den här munnen.
Som man givetvis ångrar så fort ljudet lämnat munnen och ledsna ögon tittar in i mina.
Underverkt somnade till nattflaskan och jag tog tag i disken innan jag fixade lite att käka.
Hade jag inte gjort den direkt hade jag inte orkat.
Nu borde jag fortsätta lägga golv, men med risk för att knäcka varenda planka och hugga hammaren i nytapetserade väggar om något går fel, så unnar jag mig en slapparkväll i kväll.
Tidigt i säng, läsa på min nya, riktigt braiga bok och släcka lampan senast 22.
Så får det bli.