Tålamod är en dygd.

Idag hade vi inga tider att passa, inget jobb att åka till utan bara tid att ta det lugnt.
Himla skönt.
Jag hade tänkt att hinna måla färdigt i vardagsrummet, bona golvet där, borra upp gardinstänger och kanske hinna möbler o fixa under dagen.
Jag hann iaf måla klart och bona en tredjedel av golvet.
Ska bli jätteskönt när Dante kan/vill sitta i sin babysitter en liten stund medans jag grejar.
Renoveringen går ju i ultrarapid nu.
Tur att det går framåt med badrummet iaf. Ska bli så skönt att slippa gå hemifrån för att duscha, få tillbaka elen som är urkopplad i halva huset osv..
Men det får ta den tid det tar. Så är det ju när man ska göra det mesta själv. Tålamod...
Vi gav oss ut till köpcentrat en sväng för att handla en massa mat. Ekade tomt i kylen.
När vi kom hem lagade jag stekt makrill med potatis o lingon mmmmmmmm.
Fast det vart ju ingen matro direkt.
Dante vaknade förstås precis innan jag skulle sätta mig och käka, så med honom skrikande i famnen, med armen i en vinkel jag inte trodde den kunde klara försökte jag ge honom flaskan samtidigt som jag försökte äta.
Bara att ge upp och käka kall makrill i omgångar under ett par timmar...
När jag inte burit runt på min numera ganska tunga bebis har jag fått upp en gardinstång och taklampan i köket.
Det tar sig.
Nu ska jag gå och lägga mig.
Jag skulle kunna packa upp en massa lådor men jag orkar inte.
Varenda cell kroppen värker. Helt sjukt.
Så gjorde jag en konstig manöver när jag skulle lyfta upp mina tunga soffor, hålla dem uppe med en hand och med andra sätta möbeltassar under benen på dem, så mitt kassa knä bara ballade ur fullständigt. Nu kan jag fan knappt gå.
I morgon bär det av till Lysekil för att städa ur lägenheten där.
Och så kom jag på att där är en hel trädgård att rensa och göra fin oxå, den har inte vart rörd på minst en månad.
De va la roooligt!