Nya grejjor o gammalt gnäll

Två dagar på jobbet och en helvetesnatt däremellan och jag är totalt slut....
Fast innan natten som gud glömde så hann jag med lite renovering också.
Mamma kom och hälsade på oss i huset och tog över Dante i Baby Björn länge nog för att jag skulle hinna måla taket i Dantes rum!
Härligt för allt man kan bocka av på listan.
Rörläggaren är i full gång med badrummet. Han ska ju byta de gamla fula rören mot nya fina kromade, och så ska golvbrunnen bilas ur för att ta bort gammal gjutjärn och sätta i plast. Allt för att förebygga framtida fuktskador. Det blir dyrare än jag trodde..
Firman som ska ta bort en massa träd på min tomt var där i dag och kollade o lämnade pris. Det blir dyrare än jag trodde..
När jag ändå spenderar så ringde jag och bokade Flyttfirma för att ta hand om, ja, flytten.
Jag känner att det finns en gräns för hur mycket jag kan utnyttja vissa av mina vänner o familjen framför allt... Det är så himla mycket jag vill och behöver ha hjälp med att jag kände att det där var värt att anlita någon för.
Så nu ska jag bara packa ihop mitt hem så kommer de och hämtar det sedan. Skönt!!
Idag har jag vart och beställt tapeterna till vardagsrummet.
Efter en del övervägande tog jag de jag ville ha från allra första början. Jag tyckte de var för dyra, så jag kikade vidare och hittade några som var liknande fast för en tredjedel av priset. Men så har det gnagt i mig... varför ska man kompromissa jämt?
Nä, jag ska fanimej köpa de jag egentligen ville ha! Sagt och gjort! Kände mig nästa lite naughty när jag stegade ut ur affären efter jag beställt dem..
Nu vill det till att inte skära fel på en endaste tapetvåd. Där är mönsterpassning så klart...

Ja, så var det helvetesnatten då ja... sönmbrist är ju en erkänd form av tortyr.
Ett annat ord skulle kunna vara småbarnsförälder.
Inte för att det är tortyr på något vis. Men sömnbristen som kommer med det..
Jag låter som en jävla otacksam gnällkärring kanske, so be it.
Men att få sova 1½ timma för att sedan resten av natten byta kräkiga kläder, kräkiga sängkläder, få en spya ner i behån, ha en stackars, stackars liten Dante som gråter o gråter, spyr, äter, spyr, skiter, jollrar och ler emot en så att man blir alldeles varm och tårögd, för att sedan gråta igen och hålla på sådär under flera timmar innan han äntligen somnar, och där sitter man sedan, i ett virrvarr av kräktrasor, bajsblöjor, sängkläder o nappflaskor med gråten i halsen o sönderammade bröstvårtor och tänker att det hade allt vart förbannat skönt att få sova, bara en enda natt utan avbrott. För oss båda två.
Så kommer skuldkänslorna för att jag kände att "det var väl själva faaan vad du gråter eller "men sluuuta någon gång". Jag borde vara så in i helvete tacksam! Jag ÄR så in i helvete tacksam, men betyder det att jag inte får lov att känna at det ibland är jobbigt... Ångest...
Jag sitter där och känner mig som en jävla praoelev som man bara lämnat vind för våg med ett spädbarn. Hur fasen gör jag nu? Jag kan inte det här! Han är torr, nymatad, rapad, jag har honom i famnen, jag har provat låta honom ligga för sig själv, jag har skakat en leksak mer eller mindre hysterisk framför honom, jag har vyssjat, jag har sjungit lågt, jag har sjungit högt, jag har gått runt, jag har legat still, jag har vaggat, jag har hållt stilla.... Vad ända in i bövelen kan jag hitta på att göra mer??
Men.. på något sätt så samlar man ihop sig, skrapar fram krafter man inte visste fanns och får ordning på både den lilla klimpen och mig själv och så börjar en ny dag.
Jag är tacksam. Som fan! Jag älskar min lilla son mer än jag någonsin kunde tro att man kunde älska. Men det är inte bara en dans på daggvåta rosor utan taggar det är då ett som är säkert.