Dags att be om hjälp

Ännu en natt då ingen sov.
Efter att mitt frö vaknat men lyckats somna om några gånger lyfte jag in honom till mig vid 1 snåret, då han var väldigt ledsen.
Min skatt bökade runt i sängen, strävade och verkligen gjorde sitt yttersta för att försöka somna.
När det inte gick efter en lång stund satte han sig upp och stora tårar rullade ner för runda kinder.
Han var så ledsen.
Jag fick nog.
Nu bara orkar jag inte med att försöka "sätta hårt mot hårt".
Det funkar ju ändå inte och jag står inte ut med att se mitt barn så ledsen.
Vi, och då framförallt Dante, behöver hjälp.
I morse ringde jag bvc och så fort hon svarade och jag skulle berätta mitt ärende började jag gråta.
Vi hade en himla tur för läkaren var där just idag och vi fick en tid i eftermiddags.
Jag hade ju redan pratat med min bvc sköterska om Dantes dåliga sömn innan så hon visste ju lite som tur var, men nu när jag berättade för läkaren kunde jag inte sluta gråta.
Skämmigt.. men jag kände att när jag sa att jag inte orkar detta mer så menade jag allvar.
Vi fick något som hette Theralen droppar.
En typ av lugnande medicin.
Dante ska få detta i 10 dagar och förhoppningsvis ska det bryta hans dåliga mönster och hjälpa honom att sova gott natten igenom.
Nu känner jag mig så jävla hemsk för att jag drogar mitt barn...
Men, de försäkrade mig om att det inte är farligt, inte är beroendeframkallande och inte en "drog" i den bemärkelsen, så jag får lita på det.
Jag har varit inne och kollat så han andas säket tio gånger..
Måtte detta hjälpa.