Esset i strupen

Jag fick ju order om att sätta hårt mot hårt när det gäller skattens sömn.
Ikväll efter vällingen ville Dante hoppa upp och leka igen trots att han var så trött att ögonen rullade runt i det knubbiga ansiktet av trötthet.
Man ska kämpa emot sömnen till sista blodsdroppen tydligen.
Icke, sa mamman och bar in honom till sin säng.
Det brukade ju funka.
Åtminstone om han var tillräckligt trött.
Nu grät han och ställde sig genast upp och skakade i spjälorna.
Jag sa godnatt o puss o jag älskar dig o sov så gott o vi ses i morgon med ett leende och låtsades att jag inte kände våndan och ångesten som rev i magen.
Trettio sekunder senare kom det bekanta skriskriket.
Jag ilade.
Två sekunder senare kom kaskadspyorna.
Så var det bara att ta av pyjamas, tvätta knubbigt barn, ta på ny pyjamas, torka spy, skura golv, byta sängkläder och börja om från början.