Igår blev det en kaotisk läggning av fröet.
Han så gott som sov i mitt knä innan jag bar in honom till sin säng.
Som om han har en inbyggd sensor i den blöjklädda rumpan började han gasta innan jag lagt ner honom.
Jag stod brevid och pratade lugnt att "mamma står har, mamma håller dig i handen tills du somnar, lugn, så så , nu lägger du dig ner så står mamma här o stryker dig över kinden så somnar du gott, det blir bra, så såå."
Det gick ju sådär..
Han skrek sig till ännu ett par kaskadspyor och så var det bara att riva ur allt, byta allt, tvätta allt och börja om igen.
Jag är så in i märgen trött på att han kräker.
Hade han ändå "bara" skrikit kunde man ju testa femminuters metoden eller kämpat på med att stå brevid och så men det är ju lönlöst.
Han vinner varje gång.
Idag har jag möblerat om i hans rum i ett desperat försök att kanske få till någon förändring.
Sängen står nu på motsatt vägg.
Idag sov han inte middag utan höll ett vakande öga på mammans kaffedejt så han somnade som en sten till nattvällingen.
Idag gick det alltså bra att lägga honom, så vi får se imorgon om det blir annorlunda.
No comments:
Post a Comment