Två steg fram, ett tillbaka

Igår kväll slocknade flingan efter att bara ha slurpat i sig en tredjedel av sin välling.
Jag latade mig en stund men fick liv i de svullna benen och monterade klart byrån.
Skönt!
Vid 23 snåret gapade Dante efter mig.
Precis som innan den här tiodagars kuren med dropparna.
Han stod upp i sängen och blev halvhysterisk när jag försökte lägga honom ner igen.
Bara att plocka upp honom.
Jag gav honom vällingen han inte drack upp innan och efter en stund somnade han.
I mammans säng..
Så var vi då tillbaka på ruta 1 med en tröttsam natt då han var vaken titt som tätt.