Friday, January 29, 2010

Är ni förberedda?

Sedan jag fick barn känner jag ångest och oro varje dag.
På allvar.
Varje dag.
Ångest över att det finns sjuka jävla människor som skadar barn, varje sekund på dygnet, året om.
Oro och ångest över vad som kan hända Dante.
Tänk om jag fuckar upp honom fullständigt i mina taffliga försök att uppfostra honom till en ansvarsfull, modig, glad, sympatisk, empatisk, laglig, trygg, respektfull, ja alla de där sakerna - man.
Tänk om han får cancer?
Tänk om han ramlar och bryter nacken?
Tänk om han blir mobbad?
Tänk om han blir en mobbare?
Tänk om han blir utnyttjad?
Tänk om han blir kidnappad?
Tänk om han börjar knarka?
Tänk om han blir en bråkstake?
Tänk om han lider hela livet av att han har en pappa som inte bryr sig om att han finns?
Tänk om han kommer att rycka väskor ifrån gamla damer?
Tänk om han blir alkis?
Tänk om han dör innan mig?
Tänk om jag dör innan han hunnit växa upp till en man?
Tänk om jag dör när han är liten?
Hur ska det då gå för honom?
Vem ska ta hand om honom?
Tänk om de inte är snälla emot honom?
Tänk om...
Det finns miljoner "tänk om" jag kan ligga vaken och grubbla över nätterna igenom.
Nu har jag äntligen beställt "Vita arkivet".
Så finns åtminstone några av mina önskemål dokumenterade.




3 comments:

mirijam said...

Jag tänker jätteofta på det – hur klarar föräldrar av att ha barn utan att samtidigt oroa ihjäl sig hela tiden?
Men man kanske lär sig att leva med det?

Hursomhelst: Du är en fantastisk mamma Linda och om Dante blir en liten knarkande väskryckare så visst – men ta det då. Det kommer ju knappast hända imorgon, eller hur?

Sivan said...

Det är inte bra att grubbla så mycket. Fyll i arkivet, lås in det och sluta fundera sen. Inget blir bättre/lättare/annorlunda för att du oroar dig i förtid. Det som sker det sker, och det är först då du kan göra något åt det. Du gör ju ditt bästa på vägen dit, inte sant? Lev gott, ha roligt och pussa på Tarzan under tiden som du lär honom de värderingar du värdesätter hos människor. Inte svårare än så! :)

(och ja, jättelätt för mig att säga som inte har några barn att oroa mig över, jag vet... ;) Men det är ju jäkligt lätt att snacka!)

Linda said...

Jag förstår precis vad ni menar. Grejen är ju att man har bara EN chans att göra rätt. Det finns inget erase and rewind liksom..