Världens bästa dagisfröknar

Igår var det dags att lämna min skatt på dagis igen efter ett långt juluppehåll och febriga dagar.
Han var jätteledsen.
Inte så till den milda grad som han var ett tag i början, men ändå väldigt ledsen.
Än en gång åker jag därifrån med en klump i halsen och ont i magen.
Jag kom kanske en kilometer innan telefonen ringde.
Dagis.
Jag svarar.
"Hej det är Chris, jag ville bara säga att det går jättebra! Du hör inget skrik eller hur? Så fort gick det övrer. Du kan jobba i lugn och ro."
Jag började nästan gråta av tacksamhet.
En annan gång fick jag ett sms av dem.
Att allt gick bra och att jag kan vara lugn.
Så fantastiskt underbart!
Guld värt!