Tuesday, August 3, 2010

En jävla start, en bra avslutning

Efter jobb hämtades fröet och vi åkte hem för att fiffa till oss inför kvällens utflykt till Lysekil.
Mamman skulle duschas, fröet vägrade klä av sig, skrik och gap.
Han fick slippa.
Så var det dags för smink och hår.
Fröet rev ut det mesta han kunde få tag på ur badrumsskåpet under tiden.
Jag sa nog jaja femhundra gånger, vevade med plaskblöta armar ur duschen.
Speeddusch, tork, plockade tillbaka sak efter sak, tillslut sket jag i att ställa dem på rad utan bara kastade in skiten.
Hårfönande.
*Klamp klamp klamp* utifrån köket.
Liten pojke klampar runt i mammans leriga, sandiga, överskitiga stövlar och lämnar högar av smuts efter sig.
'Nämenåhhhhhhhhhh!! JAJA'
Fram med dammsugaren. undan med stövlar.
Kollar kockan.. ligger okej till än så länge.
Under tiden hinner min ljuvliga lilla sockerflinga riva ner all tvätt han kommer åt ur torkskåpet under vilda skratt.
'Neeeeej!! Inte så! JAJA!! Nu blir ju tvätten smutsig igen!! JAJA'
Hafsar ihop frisyren med ena örat och ögat hängande utanför badrummet för att kolla vad flingan har för sig.
Nu bestämde han sig för att hoppa i mammans säng, släpa ner kuddar och överkast på golvet och tjoa
'Mamma titta på mig!! Jag hoppar höööögt!
'Nämen Dante!!! Inte kasta ner allt på golvet!'
Jag krafsar ihop täcken o kuddar och kastar det i en hög på sängen.
Ännu roligare att hoppa i.
Åh so be it! Då vet jag åtminstone vad han sysslar med.
Ut för att försöka få ihop något gammalt att dra på mig.
Börjar med underkläder.
'Neeeeeeej, inte mamma klä på sig!!! Neeeeeej!'
Små men förvånande starka nävar hänger i ömtålig spets och drar.
'Men vad gör du Dante!? SLUTA OMEDELBART!!! SLUUUTA!'
Jag bänder loss knubbiga fingrar medans tillhörande pojke grät och skrek.
Jag andas djupa andetag och biter ihop stenhårt.
Kramar liten pojke som lugnar sig.
Fortsätter med att försöka få på mig någon trasa som kan tänkas passa.
Välja, prova, välja, prova, lägger tillbaka plagg efter plagg som tarzan drar ut ur garderoben, djupandas, börjar om från början.
Hittar tillslut något jag tänker att 'ja va fan.. det får duga'
Tarzan är på krigsstigen.
Han har hittat sin lilla plastsax.
Kan den funka på mammas överkast tro?
*klippa, klippa, klippa*
'Aaaaaaaaaaaaarrrrrrgggggggghhhhhhhhh! Men Dante, vad håller du på med??? JAJA DIG!!!! ABSOLUT JAJA! Överkastet går ju sönder!'
Herregud mina nerver...
Telefonen ringer. Fukk that!
Skrikande liten blir av med saxen och som hämnd hänger han sig i storas kläder.
'NEJ! Inte dra i mammas kläder!'
Ingen reaktion.
'INTE dra i mammas kläder! SLUTA! SLUUUUUTA!'
Det var väl själva.....
'SLÄPP!!'
Skriik, skriik.
Nu vill jag bara rymma ut och röka tio cigg på rad.
Kollar klockan, får lägga på en rem...
Dags att ge sig på av- och påklädning av liten.
Inte populärt.
Vi tog en paus och lät honom ränna runt i blöjan en stund medans jag packade den eviga kylväskan med Dantes mat.
Nu kommer den lille marodören på att om man petar in fingrarna riktigt hårt i tätningslisten på kylen, så vips, kan man öppna det!
Och riva ut alla saker därinne.
'Nej, inte gör så är du snäll.'
'Nej den ska vara stängd'
'Kom här och hjälp mamma i stället, titta här vad roligt att lägga korv i en burk!'
Inte den här gången. MYCKET roligare att öppna kylen, riva runt lite och drämma igen dörren.
Skrik, skrik.
Djupa andetag.
Väskan packad.
Dags att ta tag i en nu, nybajsad liten.
Upp på skötbord, av med blöja.
Då gör den lilla akrobaten en snabb rörelse, vrider sig runt, sparkar i farten till bajsblöjan som såklart öpnnar sig och ramlar öppen på mamman.
Såklart.
Ser till min fasa hur bajsen prickar både topp och bralla.
'......det är faan inte SANT!'
Torkar upp på golvet, torka liten rumpa, på med kläder på liten kropp.
Vill ta en ny dusch.
Av med kläderna jag äntligen valt ut, på med första bästa jävla utstyrsel.
Kollar klockan. Nu måste vi åka.
'Mamma! Dante städar!!'
Åh nej, vadihelvete grejar han med NU då???
Ränner iväg för att kolla.
Hittar honom på lilla toan.
Jodå, han städar.
Med toaborsten vevandes runt i större delen av toan, blött på golvet bestående av trätrall, som han förövrigt hunnit använda som pussel och pillat loss delvis, blött över hela toasitsen, blöt pojke.
Hur ända in i helvete kan man hinna allt det på de kanske tre minuter det tog för mig att rafsa ihop nya kläder till mig själv?
'Men vad är det du håller på med??? DANTE!!! '
Av med blöta kläder, torka, på med nya, inte alls så fina, den här gången.
'Nu, marsch mot dörren!'
Han gör som jag säger.
Jag hyperventilerar.
På med skor och *pjjoongg* mitt arband går sönder.
Jag reser mig upp, känner hur jag har vansinnet glimrande i ögonen, gnisslar tänder och med ett ryck sliter jag av mig arbandet och kastar det tvärsigenom hela jävla huset med ett vrål.
'Mamma vad gör du? Vad gör du mamma?'
' Mamma fick just ett litet nervsammanbrott älskling'
'Nu åker vi'
Fem minuters bilfärd räckte för att liten skulle snarka sött.
Det behövde han.
Vi mötte upp familjen i Lysekil och gick ut på restaurang, käkade supergott och gick en sväng på stan efteråt.
De andra gick för en drink men jag tog mitt trötta barn och åkte hemåt.
Helt slut jag oxå.

1 comment:

Åsa said...

Underbar beskrivning, jag har alldeles för lätt att känna igen mig! De kan verkligen driva en till vansinne de där små söta.... :)